Vafalls? Konservativ, jag!?

Jag tror inte att jag får ovationer för min skarpsynta analysförmåga, när jag konstaterar att Frimodig kyrka är fast fjättrad, av den allmänna meningen, vid den konservativa masten. Nu i dessa valtider blir uppfattningen om Frimodig kyrkas konservatism än mer fastslagen. Det är bara att surfa runt. Som sagt, jag gör ingen upptäckt, utan får inse att jag snubblat över ett välkänt faktum. Det har tagit tid för mig att inse, att jag nog av många räknas som konservativ, när de inser att jag anslutit mig till Frimodig kyrka och inte bara det. Jag kandiderar för organisationen till stiftsfullmäktige i Uppsala stift. De som känner mig sen länge förstår nog, att jag har haft lite svårt med att bli placerad i den konservativa fållan. Visserligen blev jag, när det begav sig, ofta anklagad för att vara en högeravvikare av skilda vänstergrupper i Sundsvall och Västerås. Det hände en gång att en kamrat på ett VU-möte i förbundet Kommunist (förkortades FK. Ur den synpunkten är cirkeln sluten) kallade mig för arbetarliberal.

För min del såg jag förflyttningen från ÖKA till Frimodig kyrka mer som en perspektivförskjutning och inte som det ideologiska breda dike, brett som ett hederligt krondike, som steget tydligen är för många. Nå oavsett vad, är förflyttningen eller hoppet gjord och jag befinner mig där jag är och känner ingen ånger. Däremot kan det ju vara av intresse, kanske mer för mig än andra, att försöka förstå vad som fick mig att göra förflyttningen.

Under de år jag bloggat har olika strider blossat upp och jag har deltagit på skilda sätt. I inledningsskedet ofta oerhört aningslöst, men med många aha-upplevelser. Jag minns med visst obehag hur jag i valrörelsen 2009 förde debatter på FB och bloggen utifrån ÖKA:s paroll ”Låt inte innegänget bestämma”, tills jag en dag insåg att det var mig själv jag varnade för. Jag tillhörde ju själv innegänget! Den insikten var obehaglig, men också bidragit till att jag i dag med bestämdhet hävdar att den gudstjänstfirande församlingen är kyrkans ryggrad. Så har det fortsatt från identitetsdebatten, där bl. a Seglora Smedja lyckades knåda det till, att alla som efterlyste en starkare identitet hos SvK, lika gärna kunde skicka in en medlemsansökan till SD. Syndabekännelsen är svår att förklara, därför bör den göras frivillig i gudstjänster. Präster förklarade i debattartiklar och krönikor i Kyrkans tidning att treenigheten var svårbegriplig, att vi skulle vara öppna för gemensamma gudstjänster med andra trosriktningar. I annat fall skulle kyrkan vara exkluderande. Det gick så långt att Svenska kyrkan upplät sin hemsida till en betraktelse av Ewa Lindqvist Hotz, där hon dödskallemärkte Johannesevangeliets tionde kapitel med hänvisning till Anders Behring Breivik och terrordådet i Utöja.

Ofta blir jag, som en del av det förkättrade ”innegänget” något förvirrad över alla påståenden som vi blir överösta med. Allt för ofta är den enda auktoriteten för åsikterna det egna jaget. Hänvisas det till Bibeln, då är för att hävda att texterna är gamla och inaktuella. Vi som ändå värnar om Bibelns aktualitet ska tydligen känna oss som de tokdårar, som fortsätter att hävda att jorden är platt.

Enligt min mening har kyrkan och vi enskilda kristna Bibeln, trosbekännelserna och traditionen att hålla oss till. Litar vi enbart till vårt eget jag hamnar vi i återvändsgränden med ormen som väser: Skulle väl Gud då ha sagt? Lika illa blir det om Bibeln och trosbekännelserna tidsmässigt placeras i en mytisk forntid. Då blir det som när SSU hävdar att Jesus var sosse.  Vår inställning måste vara att Jesus lever i dag och talar till oss genom Bibeln. Det innebär inte att vi inte behöver aktivt lyssna för att förstå vad Jesus säger, men det är en helt annan sak.

Här hade jag tänkt skriva ett längre citat ur Efterföljelse av Bonhoeffer, men så upptäckte jag till min glädje att bloggen ”Kyrkliga ting” redan gjort det. Om ni tycker att mitt inlägg är för långt, gå då direkt på texten från ”Efterföljelse.”

Jag slutar här, men återkommer i morgon eller på måndag. Jag har inte riktigt fått svar på min egen fråga. Är jag verkligen konservativ?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

8 Responses to Vafalls? Konservativ, jag!?

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Tack, Leo, tack. Nej, du är den radikale och de som vill bevara banden mellan politiska partier och kyrka är de konservativa. (Så otrooooligt obsolet!!!).

  2. LeoH skriver:

    Tack Andreas, du är alltid så vänlig. När jag suttit här vid datorn eller vankat runt i huset för att hitta formuleringar till inlägget, så tänkte jag mycket på alla er som aktivt bidragit till min kristna utveckling.
    För kristen tro är ju inte bara tro rakt ut i blå, utan kräver också ett intellektuellt arbete. Du är en av dem som starkt bidragit till att jag inte förnöjsamt står stilla.
    Vi måste träffas. Det vore intressant i samband med en EFS gudstjänst. I morgon går det inte, men jag ska studera predikoturerna lite noggrannare i framtiden.

  3. Eva H skriver:

    Jag ”ramlade in” hit från FKs facebooksida, och blir glad!
    Känner igen mig mycket i det jag tycker mig läsa att du också, med tiden, upptäckt att du faktiskt räknas som konservativ.
    OJ, så jag har förvånat t.o.m. min (då) kyrkomötesledamot till mor men tankar som jag tycker är självklara. Om syndabekännelsen. Om uppståndelsen. Om helig Ande. Om en hel del annat, som politikens malplacering i kyrkan…
    Jag trodde att min andra blogg (klickar du här hamnar du bland hundar, katter och handarbete…) skulle få lite fart igen i höst, inför valet men icke. Fick en tid en hel del ”mindre förstående” kommentarer som lite tog udden av glädjen.
    Skönt att sådana bloggar som din finns alltså!

  4. LeoH skriver:

    Tack Eva för vänlig kommentar!

  5. Håller med Andreas, och tar det ett steg till. Att falla ned på knä och be, att fira Gudstjänst, är väl snarast att beteckna som radikalt i dagens klimat, på ett bra sätt. För övrigt är det där klistrandet av etiketter som ‘konservativ’ ett oskick – det förminskar inte bara den vi klistrar etiketten på, men även oss själva, synfältet smalnar. Tvärt emot Jesus – som vidgar, vidgar, vidgar tills hela universum får plats. Jag har dig i min förbön denna valvecka.

  6. LeoH skriver:

    Tack Carolina förbön är alltid välkomna. Jag hade i egentlig mening inte grubblat så mycket över etiketten konservativ, utan började av ren nyfikenhet fundera på om jag bytt livsinställning. Nu när jag sitter här och skriver på mitt andra inlägg i ämnet, så känns det som att jag nog inte omfattar det konservativa livssynen.

  7. Ulf Hjertén skriver:

    Du talar om din utveckling som kristen. Det är ju uppmuntrande. Att det finns utrymme för utveckling, förnyelse och förändring alltså. Det uppfattas ju ibland som motsats till konservativ livshållning.
    Jag har också en sådan utveckling som kristen när jag skärskådar mitt liv. Från en ganska fyrkantig predikant till en mera nyanserad sådan. Numera en ganska frimodig och trygg uttolkare och efterföljare av evangelierna och deras centralgestalt.
    Det ger mig fler och fler vänner. Och samhörighet t.ex. med Bo Larsson, Sven Hillert, K.G Hammar m.fl. Som i s.k. konservativa kretsar inte alltid ses som rumsrena. Känns lite kymigt ibland. Jag känner ju precis som Carolina skriver glädje över att Jesus vidgar, vidgar, vidgar perspektiven. Tvärtemot insnävandets krafter. Är det föresten insnävning som är det främsta kriteriet på en konservativ livshållning? Tänker Ulf i Nyköping.

  8. LeoH skriver:

    Jag är inte riktigt övertygad om att insnävning skulle känneteckna en konservativ livshållning. Det är väl möjligen ett maktmedel, som både konservativa och radikala grupper utnyttjar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: