Jag vågar, Mattias. Vågar Dagens Seglora?

Mattias Irving, Dagens Seglora har kommenterat ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan: ”Är det läge att börja bli lite orolig?” Egentligen kommenterar Mattias inte mitt inlägg, utan han besvarar en kommentar från en läsare av mitt blogginlägg. Mattias beskriver vilken policy redaktionen har för publicering av artiklar till Dagens Seglora. Mattias skriver:

”Men dessa kan ta många former och uttryck. Till exempel antirasism är en bred rörelse. Om en antirasistisk högerdebattör, exempelvis Andreas Johansson Heinö skulle välja att publicera sig i Dagens Seglora skulle hans text naturligtvis bedömas redaktionellt på samma sätt som en debattör stående till vänster.”

När jag läste kommentaren började hjärnan att arbeta och en idé började ta form. Idén blommade ut när jag nästan samtidigt läste Sofia Jönssons beskrivning på Facebook av ledare och krönikor i Dagens Seglora. Hon skrev:

”Jag skriver ”tidningen” inom citationstecken eftersom Dagens Seglora knappast är en tidning. Jag skulle kalla den en dyr blogg med ledare (bloggposter) och krönikor (andra bloggposter). Det som kallas kultur håller aldrig halten av att vara riktig kulturjournalistik utan är rewrites, pressmeddelanden, notiser OM kulturhändelser – man har alltså inte ens uppfattat vad en kultursida är. Presstöd skulle de inte få på det här materialet. Det är en rent kvantitativ bedömning.”

Nu började idén jag tidigare bara anat ta form och i dag har jag tänkt färdigt. Lyssna nu Mattias! Jag håller med Sofia Jönsson (inte första gången och inte lär det vara sista heller) att Dagens Seglora är en bloggportal och att det mesta av det som skrivs i Dagens Seglora är blogginlägg. Citaten från Mattias Irving och Sofia Jönsson har fått mig att ge Dagens Seglora följande förslag:

Skapa en bloggportal dit jag kan överföra mina blogginlägg. Självklart skall inläggen kallas för bloggar, för det är dom. Och självfallet skall det inte utgå något arvode för bloggposterna. Jag är ingen krönikör. Har ingen känsla för hur krönikor bör skrivas och Dagens Seglora erbjuder ju inga förebilder. Det enda önskemål om någon form av ”belöning” är att överföringen av bloggposterna sker på sådant sätt att statistiken på besökare också registreras på min ordinarie blogg.

Jag publicerar mellan 1- 3 bloggposter i veckan. Om det känns lite för mycket, Mattias, så kan jag tänka mig 1 – 2 inlägg i månaden. Det skulle innebära ett mindre urval av de bloggar jag skriver. Jag ser framför mig, att de inläggen skulle kunna vara skrivna ur ett befrielseteologiskt perspektiv, men med udden riktad mot det politiska fältet i vid mening, men ändå befinna sig i spänningsfältet kyrka och samhälle. Dagens Seglora har ju oftast det omvända perspektivet. Från det politiska mot det kyrkliga.

Se mitt förslag som gåva som kan bidra till ökad spänst för publikationen.  För alla ni som skriver i Dagens Seglora, måste väl ändå inse hur slätstruket hela innehållet är? Det känns ju mer som klubb för intern beundran. Och det här är inget jag tror, utan det bygger på insikter jag fått när jag i stort sett varje dag läser vad ni åstadkommer. Allting är så förutsägbart. Jag anser nog att ni inte kan säga nej till mitt erbjudande. Det kostar er ingenting, men kan bli ett lyft för Dagens Seglora.

Vad vinner jag på det här? Ja inte vet jag, men visst skulle det vara roligt att få slå ur underläge i en smått fientlig omgivning. Det skulle nästan kännas som att återigen få uppleva rastdiskussionerna på läroverket. Det var oerhört stimulerande att stå där, som ordförande i SSU Fraternitas, mitt i högen av medlemmar i Konservativ skolungdom.

Dagens Seglora

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

10 Responses to Jag vågar, Mattias. Vågar Dagens Seglora?

  1. Mattias Irving skriver:

    Hej Leo

    Tack för ditt erbjudande. Vi har tyvärr fullt med krönikörer och inga planer på att skaffa in nya. Men du är naturligtvis välkommen att inkomma med debattartiklar om du så önskar.

    Din kritik tar jag lätt på. Den som går igenom Dagens Segloras stall inser snart att där finns en mix av både journalistiska veteraner och entusiastiska amatörer. Författare, ledarskribenter, akademiker, teologer, men också studenter, arbetare, föreningsaktiva. Med andra ord precis en sådan mix en tidning behöver för att kunna erbjuda en läsning med variation.

    Att den sedan inte faller just dig eller Seglora smedjas övriga mångåriga belackare i smaken är ingenting som jag någonsin hoppas uppnå. Det hade nog varit ett nästintill omöjligt projekt.

  2. LeoH skriver:

    Jag skriver tydligen oerhört mycket sämre än jag trott mig om. Jag har överhuvudtaget inte erbjudit mig att skriva krönikor. Jag är bloggare och det var det jag erbjöd Dagens Seglora. Hujedanemig jag som krönikör! Jag är bloggare och är stolt över det.
    Efter ett livslångt läsande tror jag mig nog klara av att bedöma kvalitén på ett skrivet inlägg oavsett vem som skriver. Du blandar ihop innehåll och form.Det är just variationen jag saknar, men om du är nöjd så är det väl bra då.
    Det var ett erbjudande och sådana tackar man ja eller nej till och du har tackat nej.

  3. Och vem läser egentligen Seglora Smedja? Just för att den är så förutsägbar tittar jag nu bara in en gång i halvåret eller så. Den påminner om en brittisk T.V serie från 70-talet, där det räckte att följa med ett avsnitt om året för att följa handlingen

  4. LeoH skriver:

    Jag tittar nog in på Dagens Seglora mest varje dag. Orsaken är att det alltid är bra att veta vad maktens megafoner säger och skriver.

  5. Rudbeckius skriver:

    Mattias Irving förnekar sig aldrig! Arrogant, von-oben och dryg!

  6. LeoH skriver:

    Och ändå anser han sig vara dialogens mästare!

  7. Alma-Lena skriver:

    Vilket gulderbjudande Irving sa nej till. Sveriges, förmodligen, dyraste bloggportal släpper inga katter in bland hermelinerna. Där råder fullständig åsiktslikhet i minsta detalj. Till tröst kan jag säga att jag känner ingen som ids läsa Seglora nu för tiden och jag har slutat för två år sedan. Dagens kyrka däremot följer jag så ofta jag hinner.

  8. LeoH skriver:

    Jag har en känsla av att Mattias Irving har en mycket outvecklad förmåga till självkritik. Han inser inte att oavsett vad han kallar inläggen i Dagens Seglora, krönikor, debattartiklar, ledare så är de som trädda på ett snöre. Då spelar det ingen roll vilken bakgrund den enskilde skribenten har. Det blir bara DN-debattstuk på det hela eller högstämt fromleri.

  9. Ulf Hjertén skriver:

    Jag läser gärna Dagens Seglora liksom jag läser din blogg. Ibland hittar jag ord och tolkningar som berikar. Ibland tycker jag att det överdrivs eller är onödigt tjafsande. Men möts jag av högmod och brist på ödmjukhet slutar jag läsa. Jag mår bäst i en kyrka där man inte tar heder och ära av varandra stup i kvarten. När det gäller diskussionerna om äb-kandidat Antje Jackelén mår jag ofta illa.

  10. LeoH skriver:

    Jag mår också ofta illa vid tanken på att Jackelén kan tänkas bli ÄB. Känslan är säkert ömsesidig. Hon vill inte vara min biskop. Om jag minns rätt så hävdade hon att vi fundamentalister, som hon så vänligt sa inte önskar delta i religionsdialoger. Vilket, både hon och jag vet, är en lögn.

    Men det är ändå roligt, att du tänker fortsätta läsa min blogg. Här i hälsingeskogarna finns både ödmjukhet och brist på högmod.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: