Försök inte få på mig en dumstrut, biskop Bonnier!

Det händer ibland när jag läser texter, att märkliga minnen dyker upp. I går läste jag Åke Bonniers reflektioner kring debatten om vem som ska bli ny ärkebiskop. Blogginlägget är inte långt, men innehåller en del märkliga påståenden, vars främsta syfte är, vad jag kan förstå, att vi inom lekfolket ska känna oss lite skamset dumma.

Först minnet. På våren 1968 deltog jag på ett möte med styrelsen för de förenade  FNL-grupperna (DFFG). Mitt under mötet stormar det in ett upphetsat gäng, som hojtar nått om att vi är revisionister och sätter en dumstrut på förbundets ordförande Sköld Peter Matthis. Jag sitter jämte Sköld Peter och anar att de kanske vill sätta en dumstrut även på viceordförandens huvud. Jag ser mig om efter en vägg att ställa mig emot. Jag dör hellre än att acceptera en dumstrut på huvudet. Nu behövde jag inte visa något proletärt hjältemod. Sköld Peter löste den akuta situationen på sitt lugna sätt, men ska jag vara ärlig ansåg jag nog att han var lite väl mesig.

Nå, vad har det här gammelmansminnet med Åke Bonniers blogginlägg att göra? Läs och begrunda vilken bild han vill förmedla, när han beskriver alla oss för att vara trospoliser, som har en annan syn på vad som tillhör en biskops viktigaste arbetsuppgifter, än vad en majoritet inom Svenska kyrkan har. För mig är det oerhört viktigt att våra biskopar försvarar kyrkans tro. Jag upplever inte att de flesta av våra biskopar delar min uppfattning. Det märkliga med kyrkans trospoliser är att de tydligen alltid drabbar makten, som på sedvanligt känner sig kränkta och orättvist behandlade. Min erfarenhet av politiskt, fackligt och numer också kyrkligt arbete är, att sveken oftast kommer från organisationernas ledningar. Ledningarna har oftast mest att vinna på anpassningar och taktiska överväganden.

Det finns också en maktaspekt på dumstruten. Barn bestraffades ofta i den gamla skolan med att de tvingades stå i skamvrån med dumstrut på huvudet. Det är nog mer så Åke Bonniers dumstrut fungerar. Bonnier skriver:

”I Svenska kyrkan borde det inte handla om att tro på trosbekännelsernas formuleringar. I Svenska kyrkan borde det handla om att förstå vad dessa formuleringar vill uttrycka och hur vi kan förstå dem idag. Vi behöver kunskap i dogmhistoria och kunskap i tolkningsmöjligheter.”

Det är här det blir problematiskt för mig som lekman och en del av den gudstjänstfirande församlingen. Nu talar jag bara för mig. Jag deltar i Bjuråker-Norrbo församlings gudstjänster, i stort sett varje söndag. I gudstjänster är jag med och bekänner kyrkans tro. Det kan hända att jag från och till tvivlar på formuleringarna i trosbekännelsen, men vid sådana tillfällen har jag tröstat mig med, att trosbekännelsen är kyrkans. Vad säger säger Bonnier och vad gör han. Han vill sätta på mig dumstruten. Jag inser inte behovet av dogmhistoria och de krav på eventuella ändringar i trosbekännelsen. Jag gör som jag gjorde på styrelsemötet, ser mig om efter en vägg att ställa mig vid, för jag tar då inte på mig dumstruten.

Visst kan det verka lite dumt att sitta i kyrkan och tro på det som sägs av våra präster och biskopar och inte inse, allt behöver man inte ta på orden! Kalla mig gärna för konservativ, fundamentalist och bokstavstroende, men visa mig ändå den respekten och förklara för mig, varför ni vill ändra i trosbekännelsen eller varför den blivit omodern. Trosbekännelsen tillkom ju inte på en konferens med middag, utan efter en långvarig strid inom Kyrkan. Den striden har pågått länge och lär intensifieras under kommande år. Det hade jag ingen aning om, den där söndagen jag blev kristen, men jag hade inte backat om någon berättat det för mig.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

18 Responses to Försök inte få på mig en dumstrut, biskop Bonnier!

  1. LeoH skriver:

    Tack Bengt! Att det är just du som ”gillar” gör mig extra glad.

  2. Jag instämmer Leo och funderar också över den där splittringen mellan kyrkbänken och ledningen. Själv hamnar jag i – när jag läser sådant som bloggen du refererar till att jag kan inte ta det på allvar – och man får hoppas och be för att det inte sipprar ned och smittar av sig så att man inte känner samma osäkerhet när man ställer sig upp efter predikan för att stämma in i Kyrkans tro. Det är inte enkelt.

  3. Rolf Larsson skriver:

    Trosbekännelserna som vi har är tillkomna under Andens ledning. Men visst funderar väl både du och jag över vad som menas, tanken bakom orden? ”Nederstigen till dödsriket”… lär betyda att Jesus gick ner för att predika för folket där och befria dem -, inte bara att han dog. Visst är det härligt med en sådan Kristus!.”Uppstigen till himmelen”- att han är alltid HÄR och evigt DÄR. Man behöver inte vara teolog för att läsa med i Tron,, men det är härligt att fördjupa sig- som präst och som lekman..

  4. Sigrid Lundqvist skriver:

    Ja, om inte jag, som nöter fjärde bänk framifrån i Njutånger, ska få ägna mig åt teologiska spetsfundigheter, DÅ blir jag riktigt ledsen. Fatta det behöver jag kanske inte, men grotta ner mig vill jag. Lutar mig mot bekännelsen, det gör jag också, och det är en tröst, inte en belastning.

  5. Ulf Hjertén skriver:

    Du är ingen dumbom. När Åke B irriterat talar om trospoliser är det för att vissa uppträder genom att peka med hela handen och säga: Så får du inte tro. Så kan du inte tolka. Jag är minst lika irriterad på den typen av låsningar. Jag tror på samtal, dialog. Och jag gör det med en god förebild – Jesus från Nasaret.

  6. LeoH skriver:

    Ja du Carolina, det tål att fundera över splittringen kyrkbänken och ledningen. Det kan ju vara så, att vi som sitter där i bänkarna och deltar i gudstjänsten. Med tiden känner många av oss det direkta tilltalet från Gud. I bön, trosbekännelse, bön om förlåtelse.

    Ledningen har också att förhålla sig till en yttre ledning, som avgör karriärer, ställning och prestige. Ledningen anpassar sig och gapet mellan ledning och bänknötare uppstår. Biskoparna är inte längre trons försvarare, utan i högre eller mindre grad försöker de anpassa tron till vad det sekulära samhället kan tänkas acceptera.

  7. LeoH skriver:

    Rolf, du har helt rätt. Visst gillar jag att fundera över vad orden säger och vad det innebär. I en kort kommentar kan jag säga, att spekulationer, tvivel och bibelstudier bör ske i den trygga atmosfär som kyrkan ger.

    Jag brukar dra till med ett exempel som visar hur den ortodoxa kyrkan tog ställning till det du nämner i din kommentar om dödsriket. Efter vad jag förstår, fick insikten eller möjligheten av Jesus besök i dödsriket fick som konsekvens, att alla skulle bli räddade. Kyrkan som tog ställning till diskussionen och sa att det skulle vara helt fel att utgå från att Gud var tvungen att göra si eller så. Den dubbla utgången finns, men det är fullt tillåtet att hysa hopp och be för de döda.

    Det är den här rollen jag vill att biskoparna ska spela i kyrkan. De ska som representanter för kyrkan förklara och vägleda, men också försvara den tro kyrkan bär på.

  8. LeoH skriver:

    Sigrid, visst är fjärde bänk en utmärkt plats för reflektioner? Platsen ger också många uppslag till teologiska funderingar. Funderingar som berikar vårt kristna liv. Tanken är inte vi ska bli matade som fågelungar. Ett av skälen är ju också tanken jag fick när jag läste om den ortodoxa kyrkan. I boken betonades att lekfolket också är tros försvarare. För att vi ska kunna spela den rollen måste vi, den gudstjänstfirande församlingen, bli så kunniga vi bara kan, så vi kan tillrättavisa biskopar, präster och annan ledning av kyrkan, när de far vilse.

  9. LeoH skriver:

    Ulf, jag tror att vi har en stor åsiktsskillnad vad gäller vår syn på kyrkan. För mig är inte en biskop en person vilken som helst med en egen tro, utan biskopen skall försvara kyrkans tro. Om lekfolk och anställda upptäcker att våra andliga ledare inte fyller måttet, då har vi rätten eller säg plikten att peka med hela handen. Det är den biskopsrollen som till stora delar burit upp kyrkan i minoritetsställning som t ex den koptiska kyrkan. Biskoparna försvarade kyrkans tro och höll samman kyrkan. Den rollen verkar många av våra biskopar. Tänk dig själv, hur det skulle gått med den koptiska kyrkan om kyrkans biskopar börjat lära ut att muslimer och kristna ber till samma Gud.

  10. kyrkis skriver:

    Jag hör väl till dom som skulle få dubbel dumstrut och även kallas bakåtsträvare. Men jag säger som du. Enskilda människor får tro och söka sig fram på egna villkor. Men kyrkans vigda tjänare har att förhålla sig till kyrkans tro. Det evangelium som givets oss i Bibeln. Den lära som beskrivs i bekännelseskrifterna.
    Som vigd kan man naturligtvis tvivla ibland, då finns trösten att kyrkan tror för mig. Precis som för alla.

    45 % av våra valda röstade inte på Jackelén. En minoritet som är stor. Tyvärr tror jag det speglar den kyrkliga verkligheten. För många blir det svårt att stå upp för en kyrka som skåpar ut själva kärnan i tron. Det handlar inte om tolkningar av enskilda bibelord eller ny syn på utsatta människor eller dyl. Det handlar om vem Jesus är!!!

  11. LeoH skriver:

    Helt rätt kyrkis! Har ingenting att tilläga. Jo, möjligen att det skönt för en lekman, när så många vigda i kyrkan kämpar på trots allt. Ni är guld värd för lekfolket.

  12. Alma-Lena skriver:

    Håller helt med Leo. Tyvärr delades ju dumstruten ut redan av nya ÄB när hon sa att man är dum i huvet om man tror på jungfrufödseln och att hon tycker sig ha mer gemensamt med icke-kristna än vi som tror att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed.

  13. LeoH skriver:

    Visst får Jackelén ha vilken tro hon vill, men varför väljer kyrkan en ärkebiskop, som troligen inte delar bärande delar av kyrkans tro?
    Det är också helt uppenbart att hon verkligen menade att ha mer gemensamt med andra, än vår egen tradition.
    Vi lever i ett sekulärt samhälle. I den situationen känner jag mig inte trygg med den nya ärkebiskopen.

  14. Ulf Hjertén skriver:

    Skulle gärna vilja att Alma-Lena när och var och hur Antje sa att man är dum i huvudet om man tror på jungfrufödseln och att hon har mer gemensamt med icke kristna osv. Jag har flera gånger lyssnat till hearingen och några direktsända intervjuer och inte hört detta. Är det jag som är en dumstrut månne?

  15. Ulf Hjertén skriver:

    korrektion: visar när och var och hur

  16. Hej Ulf, Jag hakade också upp mig på det där citatet från Antje. För att vara korrekt använde inte Antje uttrycket dum i huvudet men hon sa att de som tror på jungfrufödseln ‘har helt missat poängen’ vilket jag också uppfattade som rätt förklenande. Angående det andra citatet sa hon att hon tror att SvK i framtiden kommer ha mer gemensamt med andra religioner än med den egna traditionen – vilket jag tror att många uppfattade kanske mer som en inriktsförklaring än en beskrivning av det faktiska läget, därav oron. Jag läste dessa citat i en intervju i Kyrkans tidning eller om det var Dagen – och jag vet inte om de kom från själva hearingen eller från något annat sammanhang, men ja, hon sa ungefär så, enligt tidningens journalist då.

  17. Hej igen, jag blev lite osäker själv och googlade. Hittade citaten i Dagen.

    – Jungfrufödseln är en mytologisk term för att förklara det unika. Den som tolkar jungfrufödelsen som en biologisk fråga har helt missat poängen.

    Och

    – Det är självklart att muslimer och kristna ber till samma Gud. Jag tror att vi i framtiden kommer att inse att vi har mer gemensamt med troende i andra religioner än med dem i vår egen tradition.

    Hela intervjun: http://www.dagen.se/nyheter/se-utfragningen-av-arkebiskopskandidaterna/

  18. Alma-Lena skriver:

    Tack Carolina, jag hinner inte in så ofta, du gjorde jobbet åt mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: