En glädjens födelsedag!

Idag är min årliga stora glädjedag. För 22 år sedan återtog jag, efter 30 års mentala frånvaro, min vandring i mitt dop. Vandringen har gått långsamt och ibland har det blivit pauser i vandringen, men aldrig så långa pauser, att vandringen helt avstannat.

Det är många som uppmuntrat mig i vandringen, men också många som varnat för att jag varit inne på fel väg. Resultatet kanske ser klent ut efter 22 års vandring, men jag litar på nåden, den helige Andens vägledning och givetvis fortsatta förböner, uppmuntran och varningar från alla mina vänner i min fortsatta vandring med Jesus.

Idag blir det gudstjänst i Norrbo kyrka med efterföljande kyrkkaffe, som centerkvinnorna bjuder på. Min andliga födelsedag kan inte firas på bättre sätt.

Jag lägger till söndagens GT-text, som jag nu hört många gånger:

Gammaltestamentlig läsning
Sakarja kapitel 9, vers 9 – 10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Annonser

9 Responses to En glädjens födelsedag!

  1. Gunnel skriver:

    Tack för den berättelsen, Leo! Nu har jag vaknat till första advent och vill blogga om detsamma: ”Se din konung kommer till dig!”
    Glad advent
    önskar
    Gunnel

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Grattis Leo! Gud välsigne dej och din fortsatta vandring med Jesus!

    Lite märkligt känns det dock att konstatera att samma år som du ”kom tillbaka” (1991) vände jag Gud ryggen eller konstaterade att jag helt enkelt inte längre trodde eller kunde tro (ungefär som du hade gjort ca 30 år tidigare).

    Men min ”babyloniska fångenskap” varade endast 5 år. Plötsligt en dag – och det är så fånigt att jag nästan skäms – såg jag filmen Salvador inför ett elevarbete på Dragonskolan i Umeå där jag gjorde min lärarpraktik 1996. Och just när Romero sköts när han delade ut nattvarden (i filmen) längtade jag så intensivt till den nattvard jag inte gått till på fem år – och såg att klockan var 10.50. Jag kastade mej på cykeln från Sofiehem till Ume stads kyrka och kom bara lite för sent. Det första jag hör prästen (Göte Hedlund) säga är: ”När jag var i San Salvador…” – och så bara bröt jag samman och kände att här, här, här är det Gud som bjuder MEJ.

    (Sen kom Göte till skolan och berättade med inlevelse om El Salvador och sin tid i landet och situationen ”nu” (1996) – men det är en annan historia. Tack Gud och tack Göte!).

    Det är märkligt det där med tron. ”Gud ger tron och Gud tar tron” sa visst den vise doktor Martin. Vi ska inte hyckla och låtsas-tro. Men det är också varje nådens dag sant att ”Gud befaller oss att tro”, utan all vår förskyllan eller värdighet. Idag, om vi får höra hans röst, ska vi inte förhärda våra hjärtan.

  3. LeoH skriver:

    Tack Gunnel! Jag har läst ditt blogginlägg. En mycket stark text!

  4. LeoH skriver:

    Jag har ofta, under de här 22 åren, känt en oerhörd glädje över att Gud överhuvudtaget sökte mig och önskade mig välkommen. Vilken oerhörd nåd! Känner mig priviligierad!

  5. Alma-Lena skriver:

    Vilken underbar läsning på 1 advent! Tre kära vänner har ni blivit för mig här på nätet och vilka härliga vittnesbörd ni här gav på kyrkans nyårsdag. Nu drar jag mig tillbaka för julfastan. Ha en välsignad adventstid!

    Andreas: Jag brukar visa The Mission och sedan anknyta till Oscar Romero och hans brev till Jimmy Carter med elever, men också berätta att guarani fortfarande finns kvar och om befrielseteologin för att de inte ska förtvivla. Precis som den första missionären som blev martyr i vattenfallet ledde till att nästa grupp kom dit. Livet segrar till slut. Alltid lika starkt, Guds ande vilar över Oscar Romero, han är verkligen ett helgon. I Oscar Romero märks så tydligt att de döda lever hos Gud.

  6. Rolf Larsson skriver:

    Ja, vilka härliga vittnesbörd. Grattis Leo, om inte du slagit in på den vägen för 22 år sedan, hade jag aldrig fått möta dig. Men nu börjar vi känna varann, till glädje åtminstone för mig. Min egen väg är mer odramatisk, men tack kära mor och far för vägen ni visade och som jag aldrig kunnat lämna..

  7. LeoH skriver:

    Tack Alma-Lena! Det har blivit många tack genom åren. Gott nytt år!

  8. LeoH skriver:

    Ibland får jag känsla Rolf, att Gud insåg att jag behövde en lugnare omgivning än Västerås. Här i Kyrkbyn har jag fått möjlighet, att stilla mig. Att inte kräva snabba resultat.
    Stillheten och lugnet har också gett mig förutsättningar att lyssna inte bara till vad människor säger, utan också lyssna in vem som ligger bakom det människorna säger. Det är inte säkert att jag hade haft den lyhördheten om jag mött dig i Västerås!

  9. tuggastilla skriver:

    Verkligen något att fira! Tänk ändå, hur Gud leder oss dit vi ska vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: