Jag anar en statlig konspiration!

Ledaren i dagens HT handlade om ökningen av aborter i spåren av KUB-tester som de flesta landsting beslutat att ”erbjuda” blivande mammor. I mitt eget landsting, Gävleborg, ”erbjuds” enbart kvinnor över 35 testet. I vissa landsting ”erbjuds” alla kvinnor. Notera det vackra ordet ”erbjuds,” det ska väl tolkas som att landstingen erbjuder en tjänst. En tjänst som står helt neutral till eventuella moraliska dimensioner. Moral är inget för landstingen. Det är något mammorna får ta ställning till. Så lättvindigt kan myndigheten två sina händer.

Ledarskribenten skriver: ”Hedvigs mamma förklarar att det är annorlunda att ha en dotter med Downs syndrom, men inte sämre. På frågan om det i alla fall inte är väldigt kämpigt svarar hon: Jag får kämpa mot samhället och fördomar. Det är inte Hedvig som är kämpig.” Det här är en mycket viktig information. Den en viktig förklaring till varför föräldrar tackar ja till ”erbjudandet” om att låta testa fostret. Under ett antal år var jag ansvarig på ABF Västmanland för handikapporganisationernas kursverksamhet. Jag tog med mig ansvaret till Tärna folkhögskola. Kontakten med föräldrar till barn med skilda slag av funktionshinder gav mig insikter hur föräldrar fick kämpa mot ovilliga myndigheter för att deras barn åtminstone skulle få den hjälp lagstiftningen reglerade. Det var en heltidssyssla och ändå fick de ofta gå tomhänta från kontakterna med myndigheter och nämnder. De som har makten att möta möta behoven hos barn med funktionshinder och ge stöd åt föräldrarna är staten på alla dess nivåer, men trots vackra tal om alla människors lika värde, lämnas barn och föräldrar utan tillräckligt stöd. Och det stöd de får, får de kämpa sig till.

Det är här jag anar den statliga konspirationen till att de så ”generöst erbjuder” tester till oroliga föräldrar. För varje aborterat foster med Downs syndrom sparar staten en slant! Staten har med all säkerhet studerat utvecklingen i Danmark och gett räknenissar i uppdrag att räkna ut hur mycket som sparats i Danmark, där de nästan lyckats utrota Downs syndrom.

Det skulle vara intressant att höra landstingsledningen i Gävleborg redovisa hur de hanterat de moraliska frågorna? Jag väntar med spänning på svaret.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

5 Responses to Jag anar en statlig konspiration!

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, nog kan man undra. Bra i alla fall att HT och du lyfter frågan, när inte våra biskopar gör det. (Manade biskop Ragnar till det vid stiftshögmässan i Söderhamn 2012, men…).

    Ska se Trollkarlen från Oz om någon vecka. Bra att inte alla med utvecklingsstörningar är utsorterade. Än.

  2. LeoH skriver:

    Jag hoppas att frågan om selektiv abort kan bidra till en vettig debatt om abort överhuvudtaget.

  3. Hans Odeberg skriver:

    Du startar många, och motstridiga, tankar med inlägget. Bra.

    När jag läser det är jag inlagd med sonen på barnsjukhuset. Han har en cancer som har legat och vuxit sedan födseln. Eftersom den upptäckts efter födseln så har givetvis föräldrar och sjukvård lagt in alla resurser för att rädda livet på grabben. Men tänk om det hade funnits tester som kunnat visa på denna grodd redan i livmodern? Hade vi då stått här idag, eller hade han raskt aborterats så vi kunnat starta om på nytt med ett ”friskt” barn. Det ger mycket att tänka på.

    Sedan plockar sonen upp en tidskrift om medicinsk forskning (ja, han har lustiga läsintressen nuförtiden). Jag bläddrar lite förstrött i den, och kommer till en artikel om två föräldrar som fått ett litet barn med grava problem. Att barnet hade Downs var bara lite lök på laxen. Men föräldrarna verkar vara vid gott mod, älskar sitt barn, och säger att de aldrig i livet hade velat vara utan honom, vad testerna än hade visat. Jag fylls av beundran för föräldrarna, och börjar tycka att det där med tester, KUB eller annat, är ett j-a skit.

    Sen läser jag en annan artikel, om hur läkare använder diverse tester för att kunna stå beredda med maskineriet vid födslobädden, och därmed rädda liv. Vilket låter betydligt trevligare än att använda tester för att saka bort visst oönskat liv.

    Jag hör på radion om hur AIDS-sjuka mödrar i Afrika blivit tvångssteriliserade vid födslar.

    Jag misstänker att du har en tung poäng i att samhället lastar över ansvaret på föräldrarna. Tvångssterilisering är inte så inne längre i Sverige, så man får skjuta över ansvaret på individerna. Det håller jag med dig om att vi inte bör göra. Visserligen misstänker jag att vi står diametralt motsatt varandra politiskt, då jag mest lutar åt den nyliberala nattväktarstaten, men här kanske kan finnas lite samsyn. Den nattväktarstat som inte fixar äventyrsbad åt medelklassen bör i alla fall ha som sin uppgift att ta hand om de svaga. Den som inte har pengar för en privat armé kan ropa på polis. Den som inte kan gå får en rullstol. Den som inte har en röst får någon som för sin talan. Om föräldrar övertalas av det allmänna att abortera ett Downs-barn, eller känner att de bör göra det pga bristande stöd från det allmänna, då har vi, staten, misslyckats med vår grundläggande uppgift.

    Politiker glömmer nog lätt bort röstsvaga minoriteter i sin jakt på de röststarka minoriteterna. Så jag önskar dig lycka till i din kamp.

  4. Lou skriver:

    Jag håller med dig om att det är en skrämmande utveckling i Danmark, där makthavare rätt ut använder uttryck som ”utrota Downs syndrom” . Jag håller också med dig om att om att det vore fruktansvärt om den utvecklingen spred sig hit till Sverige.

    Men KUB -test handlar inte alls bara om att hitta Downs Syndrom och långt ifrån alla föräldrar som gör testet gör det för att leta efter Downs syndrom i första hand. KUB-testet handlar också om att upptäcka Trisomi 13 och 18, som till skillnad från Downs Syndrom är oförenliga med liv utanför livmodern någon längre tid.

    Jag skulle aldrig göra abort på grund av att ett foster jag bar på hade Downs Syndrom. Däremot skulle jag med all sannolikhet göra abort om fostret hade någon av de andra trisomierna som är oförenliga med liv utanför livmodern.

    Det får andra tycka vad de vill om. Vill Gud döma mig för att jag inte vill gå igenom en hel graviditet bara för att föda ettbarn som kommer att dö om inte vid förlossningen så kort efteråt, ja, då får han väl göra det.

    Och du får också döma mig, det bryr jag mig inte om. Däremot reagerar jag när du skrIver ett inlägg där det framstår som om alla föräldrar som vill göra KUB-testet vill göra det för att leta efter just Downs Syndrom för så behöver det inte alls vara.

  5. LeoH skriver:

    Jag dömer ingen. Däremot är jag helt säker på att statens intresse i frågan inte är välmenande. Läser man statens medicinetiska råds synpunkter, så är det helt uppenbart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: