Vanföreställningar om att homosexuella rekryterar barn bakom Ugandas antigay-lag

28 februari, 2014

Ett sakligt och lärorikt, som vanligt, av Bengt.

Bengts Blogg

I många afrikanska länder finns kulturella och sociala mönster som skiljer sig från det rationella tänkande vi är vana vid i Västerlandet. Det gör att det är viktigt med kulturell kännedom när man vill introducera ny kunskap från väst. Annars uppstår onödiga konflikter som försvårar när man vill hjälpa och stödja, något som blev tydligt i kyrkornas hjälpverksamet i Afrika vid bekämpning av hiv/aids. Man har en mer andlig eller spontan reaktion till problem som uppstår. Detta innebär bland annat att man söker ut den som är skyldig till att en olycka har drabbat byn eller att någon har drabbats av en sjukdom. Det kan till och med gå så långt att man dödar den som man anser är skyldig för att olyckan ska lämna byn. Många betraktade hiv/aids som en förbannelse, som inte har något att göra med ens uppförande och som därigenom inte heller kan förhindras om man ändrar sitt…

View original post 466 fler ord

Annonser

Till partierna i landstinget Gävleborg. Det går inte att fega sig ur hur länge som helst!

27 februari, 2014

Ibland måste alla politiska partier ut på banan och förklara sig. Visserligen sägs det att vi har representativ demokrati i vårt land, men det innebär inte att partierna ska anse sig ha rätt att mörka sin inställning i viktiga frågor och ändå hävda att de företräder medborgarna.

I morse satt jag och läste en gratistidning, Hälsinge Allehanda till morgonkaffet. I tidningen fanns ett reportage ”Det ozar hett om Glada Hudik-teatern igen.” Glada Hudik-teatern lyckas tydligen göra en ny succéföreställning jämförbar med Elvis-föreställningen. Nu ska inte det här inlägget bli en recension av föreställningen, utan mitt mål är att recensera, i mitt tycke, fega partier  och deras företrädare i landstinget Gävleborg.

I reportaget säger  verksamhetsledaren för Glada Hudik-teatern Pär Johansson: ”Det finns ett tydligt budskap i teatern att olikheter duger och vad är det som är viktigt egentligen? Att få alla egenskaper man inte har eller leva som den man är?” Vi vet vad partierna i landstinget Gävleborg i full enighet (?) anser. Tillsammans med många landsting har man anammat budskapet från Danmark, där man med hjälp av KUB-tester lyckats få till en utveckling, att det idag nästan inte föds något barn med Downs syndrom i landet. Det är bara en tidsfråga när vi får uppleva ett Downs syndromfritt Danmark. Till vilken nytta frågar en vän av ordning sig? Jag har full förståelse, utan att acceptera det, att partier inte vill tala om utsortering av icke önskvärda individer. Det är självklart lättare att vid högtidliga tillfällen tala om alla människors lika värde och att alla skall med. De talen rimmar lika illa som när Per-Albin Hansson i sitt berömda folkhemstal, sa att det goda hemmet inte kände till några styvbarn. Vi vet hur det egentligen var. Samhällets styvbarn fick sina skallar mätta i förnedrande undersökningar. Människor tvångssteriliserades på grund av låg social status och av rent rasistiska motiv. Jag får samma känsla, när jag ser dagens utveckling. Mycket tal om allas lika värde, men nu mäts inte skallar. Nu görs undersökningar  redan i moderlivet, så att utsorteringen kan ske snyggt och prydligt och utan alltför stor insyn. Den statliga ingenjörskonsten har fått nya instrument i sin hand. Instrument som de tidigare generationerna bara kunde drömma om. Makten tänker:  ”Först Downs syndrom sen ger vi oss på de andra ickeönskvärda egenskaperna och när vi är färdiga kan vi entusiastiskt utropa:

Välkommen du nya sköna värld!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Självfallet ansluter jag mig till protesterna! Hoppas ingen är förvånad.

25 februari, 2014

På grund av många skäl, främst hälso- och tidsskäl, har jag inte kommenterat lagstiftningen mot homosexuella i Uganda. Visst är det så, att alla mina vänner och de som läser min blogg vet min inställning, men ändå kan det vara viktigt att markera stöd för en utsatt grupp.

Jag vill göra två markeringar.

Den första är politisk. Visserligen har varje självständigt land rätt att stifta de lagar de så önskar, men minoriteten i landet och vi som inte bor landet har också en rätt, kanske rentav en plikt  protestera, när lagstiftningen saknar moralisk legitimitet eller framstår som totalt orimliga i sin hårdhet. När det gäller Ugandas lagstiftning så brister det i bägge leden. Oavsett om Uganda skulle stiftat en lag med bötesstraff för homosexuella handlingar, skulle lagstiftningen varit omoralisk. Nu går staten ännu längre och gör homosexuella handlingar jämförbara med mord och dråp. Visserligen kan det kanske vara en tröst för ett tigerhjärta, att förslagen om dödsstraff drogs tillbaka. Men ändå – livstids fängelse! Jag saknar ord för att beskriva det jag känner för lagstiftarna i Uganda.

Känslorna blir inte varmare av att lagstiftningen mot homosexuella också innebär att medborgarna har anmälningsplikt om de har kännedom om homosexuella förbindelser. Alla som är något lite kunnig i historia, vet hur angiverisystem korrumperar  människor och skapar ett samhälle utan tillit och mänsklig värme. Ett sådant system gagnar bara makten och uppmuntrar till maktmissbruk.

Den andra markeringen är en kritik av kristna samfund i Uganda, som inte bara stödjer lagstiftningen, utan rentav varit pådrivande vid lagens tillkomst. Jag har sagt det förr och säger det igen. Jag anser det inte vara en kristens plikt att gå i täten och kräva att staten ingriper mot misshagliga sexuella beteenden. Om det skulle vara så, att homosexualitet är förvärvad egenskap som en del kyrkor hävdar, då är det väl rimligare att samfunden med Guds hjälp omvänder människor från sitt beteende, än att begära att staten stiftar lagar mot beteendet.

Jag känner stor sorg, att i en tid när kristna systrar, bröder och kyrkor förföljs, förtrycks och rentav dödas behöva ägna ens några timmar vid datorn, för att påtala för andra kristna det felaktiga i att också vi ägnar oss åt förföljelser och förtryck.

Herre förlåt oss för våra tillkortakommanden!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Etiska frågor är ingenting för den politiska nivån, anser de förtroendevalda i Gävleborgs landsting.

19 februari, 2014

När jag i början av året skrev om mina prioriteringar för 2014, hade jag ingen aning om hur roligt det nya året skulle kunna tänkas bli. En av prioriteringarna är, som jag skrev, frågan om KUB-tester och den politiska viljan att vi i Sverige, som i Danmark, skulle eliminera barn födda med Downs syndrom. Anser, utan att känna mig självgod, att jag startat hyfsat energiskt vad gäller selektiva aborter. Jag planerade att höja nivån på skriverierna och på allvar utmana det politiska etablissemanget som aktivt stödjer fenomenet med selektiva aborter. Jag planerade att den närmsta tiden skriva mer programmatiska inlägg på min blogg, Tankar i natten och samtidigt bedriva lite provocerande kampanjer på Facebook. Kampanjen på Facebook hann knappt börja förrän den fått en ny inriktning. Jag utgick från att de politiska partierna i Gävleborgs landsting varit eniga om beslutet att erbjuda KUB-tester, men för säkerhets skull undrade jag om något parti röstat emot. Jag fick inget svar och jag tänkte att jag får väl börja forska på egen hand.

Jag gick till Google och frågade: När fattades beslutet i Gävleborgs landsting att erbjuda KUB-tester? Överst på söksidan som jag kom till fanns en artikel ur Dagen från november 2009. Artikeln har rubriken ”Så svarade landstingen om KUB-testet.” Glad blev jag över att få en samlad bild och sökte mig genast till rapporten från Gävleborgs landsting. När jag läst färdigt, kunde jag bara konstatera att jag snubblat över en demokratisk skandal! Så här svarade vårt landsting:

 

”3) Det finns inget politiskt beslut i Gävleborgs landsting utan vi drog igång ändå. Ledningsgruppen på kliniken bestämde att vi skulle börja. Från början var det bara sjukhuset i Gävle som erbjöd testet men nu gäller det i hela landstinget.”

Ni har säkert full förståelse, att jag satt länge med tom blick framför texten på datorskärmen, innan jag riktigt kunde ta den till mig. Det måste väl ändå anses vara en oerhörd politisk skandal, att de förtroendevalda i Gävleborgs landsting har en sådan delegationsordning att en ledningsgrupp på en klinik kan fatta så långt gående beslut, först för ett sjukhus och sen för hela landstinget. Beslutet gäller ju inte nya vårdmetoder för hjärtpatienter, utan handlar om landstingets syn på människovärde och vilka människor som är önskvärda i vårt land. Det långsiktiga målet med att erbjuda KUB-testet är att landstinget, förneka inte den viljan, inte önskar att det ska födas barn med Downs syndrom i framtiden . Vilken annan anledning kan det i övrigt finnas? Beslutet känns än märkligare med tanke på att i vårt län finns den så hyllade Glada Hudikteatern , som många politiker nästan vill ta åt sig äran för. Våra förtroendevalda kan inte i den här frågan gömma sig bakom påståendet, att de som förtroendevalda inte ska ta beslut i frågor som tillhör ”professionens” kompetensområde. Frågan om selektiva aborter är en etisk fråga, som politiker inte kan och får delegera till någon annan. Oavsett vad, så håller åtminstone jag varje landstingspolitiker personligt ansvarig för beslutet, som viktar människovärdet!

När jag sitter här i den här sena timmen, så slås jag av en skrämmande tanke. Och nu ska ordet ”slås” tolkas bokstavligt. Jag har fått huvudvärk vid tanken eller frågan, vilka andra tester, mot icke önskvärda grupper, praktiseras inom landstingens sjukhus? Kanske kortväxta? Misstanken är inte oberättigad. Kan ledningsgrupper ta självständiga beslut i en fråga, varför inte i flera? Det kommande året kan bli riktigt spännande!

Jag avslutar mitt nattliga inlägg med att tillägna våra landstingspolitiker ett citat skriven av Birger Schlaug (har använt det tidigare och lär behöva använda citatet många gånger till):

”Teknik kan aldrig ligga i träda. Det är därför det inte alls är överraskande eller chockerande att den amerikanska staten utnyttjar den teknik som finns. Gamla kommunistdiktaturer utnyttjade sin tids teknik. Bolag utnyttjar den teknik som finns för att få avkastning på insatt kapital. Tekniken förändrar normer, värderingar, uppfattningen om normalitet. Det som tidigare betecknats som rashygien, och som förknippades med nazisterna, är idag vardagsmat eftersom gentekniken förflyttat vad som uppfattas som moral, etik och värdighet. Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan, märker inte att vi glider och varje läge på planet för en stund blir normalitet. Det är i alla fall ganska smart om vi inser att det är så det förhåller sig. Allt annat är ju bara en form av livslögn.”

Läs även andra bloggares åsikter om ,


Socialdemokrater för tro och solidaritet, tänk ett varv till!

15 februari, 2014

För några dagar sedan läste jag en debattartikel i ETC, skriven av vice ordföranden för Socialdemokraterna för tro och solidaritet, Cecilia Dalman Eek. Artikeln slår redan i rubriken fast, att aborter handlar om hälsa, inte om samvete. Auktoriteten som slagit fast den sanningen är tydligen riksdagen. Jag ifrågasätter inte riksdagens rätt att fatta beslut, men mitt samvete är mitt, den kan ingen myndighet eller organisation ändra på. Så är det och så måste det vara. För hur skulle propositionsordningen formuleras? ”De som anser att X-fråga inte är en samvetsfråga röstar ja. De som anser att X-fråga är en samvetsfråga, röstar nej!” Det här gäller i stort sett alla frågor som det politiska etablissemanget  beslutar om. Jag vet inte varför Cecilia Dalman Eek har behov av att förminska abortfrågans moraliska dimension. Jag  personligen, vilket jag också skrivit om, accepterar den nuvarande abortlagstiftningen, men det strider helt mot mitt samvete att acceptera att bli kallad abortförespråkare. Mitt samvete säger mig att jag inte behöver stillatigande acceptera resultatet av en lagstiftning. En minskning av antalet aborter är fullt möjligt inom ramen för nuvarande lagstiftning, men det kan bara ske om vi lyssnar till våra samveten. Änglarna i himlen jublar för varje minskning av antalet aborter, det säger mig mitt samvete.

Trots att inlägget kanske blir för långt, måste jag ändå nämna några exempel där staten gärna önskat eller önskar att vi medborgare inte lyssnar till våra samveten. Det är om omöjligt att i en sådan diskussion förbigå lagstiftningen om tvångssterilisering mellan 1934 och 1976. Staten beslöt,  på mycket tveksamma grunder,  att tvångssterilisering skulle förbättra den svenska folkstammen. Vad jag vet så uppfylldes inte statens drömmar om en minskning av oönskade individer. De som steriliserades fick givetvis inga barn, men av någon konstig anledning dök dessa, för staten misshagliga individer, upp i nya skepnader igen och igen. Jag kan inte låta bli, att lite illvilligt peka på årtalen och påminna om ett berömt tal från den tiden. Ni vet PA Hanssons mäktiga folkhemstal. Folkhemmet som inte kände av några styvbarn. Samtidigt med de vackra orden, pekade staten skoningslöst ut vilka som var styvbarnen och som inte borde få finnas! Var lagen om tvångssterilisering en samvetsfråga eller inte? Frågan tål att fundera över.

Det andra exemplet jag vill peka på är de selektiva aborterna som nu verkar ha blivit vår tids ersättning till tvångssterilisering. Jag har skrivit ett antal inlägg i ämnet, så det finns ingen anledning att skriva långrandigt om dessa aborter. Jag vill ställa frågan till Socialdemokrater för tro och solidaritet om de verkligen anser, att selektiva aborter inte klassar in bland samvetsfrågorna? Varför ”erbjuder” våra makthavare kvinnor att tjuvkika på vilka anlag fostret bär på och varför just foster med anlag för Downs syndrom? Kan svenska landstingspolitiker svära sig fria från att de önskar en utveckling likt den i Danmark? En fullständig eliminering av barn med Downs syndrom? Vilka är nästa grupp på tur, vars anlag landstinget ”erbjuder” kvinnor att tjuvkika efter. Här finns ingen hälsofråga, för Downs syndrom är inte en sjukdom. Har står vi inför en totalt naken samvetsfråga.

Det tredje exemplet är frågan om  eutanasi. Sverige har än så länge inte fattat några beslut om att sjukvården skulle erbjuda dödshjälp. Jag är lite förvånad, men vill tro att fortfarande menar stor andel av medborgarna att deras samveten inte accepterar dödshjälp. Lite då och då dyker det upp debattörer som vill skrämma bort oss kristna från den debatten och pekar mot det privata rummet. Låt oss inte följa uppmaningen, utan låt oss trotsigt stå det onda emot! Frågan om eutanasi och selektiva aborter har lett till märkliga och förfärande konsekvenser. I Belgien har det tagits beslut om att ta bort åldersgränsen nedåt för eutanasi. Självfallet gömmer sig politikerna bakom det vackra orden ”hjälp till en värdig död!” När det i själva verket är fråga om att förkorta ett ovärdigt liv, när politikerna inte klarar av eller inte vill erbjuda ett värdigare liv till sjuk medborgare.

Eutanasi kan säker upplevas av makten som en andra chans, när och om erbjudandet av fosterdiagnostik inte lett till önskvärt resultat. En minskning av antalet personer med ett oönskat funktionshinder. I sådana fall är jag övertygad om att staten skulle anse det guld värt om de kunde övertyga föräldrar, barn och ungdomar att en förkortning av det ovärdiga livet, som staten erbjuder, är ett val att tänka sig.

Jag ska avsluta inlägget med ett citat av Birger Schlaug, som jag använt ett antal gånger och kommer att göra många gånger till. Jag uppmanar Socialdemokrater för tro och solidaritet att läsa vad Birger Schlaug säger och ta till sig innehållet.

”Teknik kan aldrig ligga i träda. Det är därför det inte alls är överraskande eller chockerande att den amerikanska staten utnyttjar den teknik som finns. Gamla kommunistdiktaturer utnyttjade sin tids teknik. Bolag utnyttjar den teknik som finns för att få avkastning på insatt kapital. Tekniken förändrar normer, värderingar, uppfattningen om normalitet. Det som tidigare betecknats som rashygien, och som förknippades med nazisterna, är idag vardagsmat eftersom gentekniken förflyttat vad som uppfattas som moral, etik och värdighet. Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan, märker inte att vi glider och varje läge på planet för en stund blir normalitet. Det är i alla fall ganska smart om vi inser att det är så det förhåller sig. Allt annat är ju bara en form av livslögn.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Frågor från en i kyrkojuridiken okunnig lekman

11 februari, 2014

Ser lite varstans i bloggosfären, att den pensionerade prästen Dag Sandahl fått sig en skriftlig erinran från domkapitlet i Växjö stift. Efter vad jag förstår har tre personer, utan någon synlig anknytning till Antje Jackelén anmält Dag Sandahl till domkapitlet: ”Toivo Jokkala, Bagarmossen, samt kyrkoherden Gunilla Aquilon Elmqvist, Norra Åsum, och församlingspedagogen Linda Nilsson, Stoby har var för sig anmält prosten Dag Sandahl till domkapitlet. De har i huvudsak anfört följande. Dag Sandahl har i sin blogg kallad BloggarDag (nedan bloggen) vid ett flertal tillfällen uttryckt sig på ett kränkande sätt mot biskop Antje Jackélen (Lunds stift).” 

Ingenstans i dokumentet kan jag se att Antje Jackelén på något sätt skulle ha meddelat domkapitlet, att hon önskar en reaktion från domkapitlet med anledning av Dag Sandahls skriverier. Förstår jag saken rätt, att om Dag Sandahl på sin blogg vid ett antal tillfällen skulle kalla mig för skitstövel, kanske rent av på tyska, då skulle vem som helst i landet kunna anmäla Dag Sandahl till domkapitlet och domkapitlet skulle behandla frågan utan att behöva kontakta mig? En märklig juridisk ordning.

Om jag förstått juridiken rätt hemma i stan på min gata, så krävs det för att en åklagare skall utreda en fråga om ärekränkning eller förtal, att personen som känner sig kränkt så kräver. Ett citat jag hittade när jag surfade runt:

”Grundregeln är att åklagare inte får väcka åtal för förtal, grovt förtal eller förolämpning. Initiativet till åtal ligger istället hos den person som anser sig ha blivit utsatt för ett sådant brott. Det finns dock några viktiga undantag. För det första får åklagare väcka åtal för den här typen av brott om brottet riktar sig mot en person som är under 18 år. Oavsett ålder på brottsoffret får åklagare också väcka åtal om det, som lagen säger, av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. En förutsättning är då att brottsoffret gjort en åtalsanmälan.”  Om jag tolkar den världsliga juridiken rätt, så skulle det inte blivit någon domstolsförhandling med mindre än att Antje Jackelén själv anmält att hon känner sig kränkt och förtalad. En inte helt oäven princip. Det känns lite rättsosäkert att någon annan än jag själv kan påstå att jag är kränkt och en domstol dömer efter anmälarens åsikt om vad jag borde känna.

Jag upplever det också, milt sagt, anmärkningsvärt att normala jävsregler tydligen inte gäller för ledamöterna i domkapitel. Jag påminner mig hur ett mycket omfattande rättegång i Södertälje fick göras om, när det visade sig att en av nämndemännen tagit del av fallet i sin egenskap av ledamot i en polisstyrelse.  Inom kyrkan är det annorlunda. Här fälls domar utan ordentlig insyn om vare sig domskäl eller eventuella jävssituationer. Vore det inte läge att lägga ner domkapitlen Jag sitter här vid datorn och påminner mig en händelse från riksdagen för många, många år sedan. VPK:s riksdagsmän Jörn Svensson och Bertil Måbrink fick utstå mängder av kritik från partivänner och socialdemokrater. Brottet var att de i KU inte röstat enligt partilinjerna. Jag minns fortfarande Jörn Svenssons rakryggade försvar för sitt handlande. Han hävdade med kraft att KU var en rättsinstans reglerad av grundlag, riksdagsordning etc. Det finns inte eller får inte finnas utrymme för politiska domar. Sådana domar får fällas i riksdagsdebatter, men inte i konstitutionsutskottet. Jag minns hur rakryggat jag tyckte Jörn Svensson och Bertil Måbrink agerat. Jag ställer mig fortfarande frågan hur det kunde komma sig att upprördheten riktade sig mot Svensson och Måbrink och inte dem som tydligen ansåg att politiska domar kunde rättfärdigas.

När jag läser domskäl från skilda domkapitel, så står det ofta, som det står i dagens dom: ”Domkapitlet finner att Dag Sandahl genom sitt agerande brutit mot löften han avgett vid sin prästvigning och i avsevärd mån skadat de anseende en präst bör ha. Domkapitlet finner därför att Dag Sandahl ska tilldelas skriftlig erinran.”  Det är enbart ren lättja, som gjort att jag inte tagit reda på vad prästvigningslöften egentligen innehåller. Hur omfattande är dokumentet som varje präst och diakon måste ta ställning till. Hos Håkan Sunnliden hittar jag följande formulering: ”Viljen I ock troget efterleva kyrkans lag och ordning, bevisa edra förmän skyldig lydnad och villigt efterkomma vad eder varder ålagt” och lovat ”inför den Allvetande Guden och med den stora räkenskapsdagen för ögonen att redligt och samvetsgrant med Guds nåd och hjälp efterkomma?” Det här löftet täcker väl inte på långa vägar fallet som domkapitlet hade att ta ställning till? Finns det fler paragrafer som kandidaterna får ta ställning till? För det talas ju om löften i pluralis.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Upp till kamp mot alla förtryckande minoriteter! Ropen skallar renar åt alla!

9 februari, 2014

Jag har genom åren med stor förvåning, men ändå med viss ömhet tagit del av alla påståenden om att det egentligen är så, att majoriteten i Sverige är lever under förnedrande förtryck från skilda minoriteter. Ni har säkert hört någon med darr på rösten beklagat sig över att vi ”svenskar” inte får kalla en invandrare för ”blatte” men en invandrare för kalla en svensk för ”Svenne” utan att bli anklagad för rasism. Oerhörd orättvisa, som bara visar vilka som har makten i Sverige.

Inte får majoriteten tala om, utan att bli anklagade för rasism, att den invandrande minoriteten får gigantiskt stora bidrag, så de slipper arbeta. Det är bara svenskar som straffas, när de begår brott. Invandrarna frikänns, men i samma utandning hävdar samma personer, att våra fängelser är överfyllda av kriminella invandrare. Hur de nu får den logiken att hänga samman?

Nu har Sverigedemokraterna hittat en ny förtryckande orättvisa. Det är bara samer som har rätt att bedriva rennäring! Denna oerhörda orättvisa, måste varje rättskaffens svensk protestera emot. Tillsammans måste vi gå man ur huse och ropa ”Ropen skalla renar år alla!” (Ta nu inte ”alla” alltför bokstavligt. ”Alla” inbegriper självfallet inte invandrare.  Hur skulle det se ut om invandrare tillerkändes den urgamla rätten att bedriva rennäring, när inte ens ursprungsbefolkningen får det.) Jag för min del anser att SD skall ta ytterligare några steg i kampen mot den förtryckande minoriteten. Är det inte lite märkligt att invandrare har rätten att välja var de får bo? Hederliga svenskar är hänvisade till en boskapsdjungel, där knappt pengar ger någon tillgång till bostad. Invandrarna pekar på en stadsdel och vips har de ett bostadsområde de kan kalla sin egen. Vore det inte på tiden, ett supervalår, att demonstrera under parollen: ”Ropen skallar ett ghettoområdet åt alla!” (Ja självfallet inte åt invandrare och alla de samer som flyttar från renbetesområdena, där de längre inte har någon plats.) Det är väl på tiden att vi svenskar får förtursrätt till kackerlackor, läckande kranar och trasiga toaletter.

Nu ska jag ta mig till en psalmgudstjänst i Norrbo kyrka. Dagens inlägg blir inte klokare än så!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,