Socialdemokrater för tro och solidaritet, tänk ett varv till!

För några dagar sedan läste jag en debattartikel i ETC, skriven av vice ordföranden för Socialdemokraterna för tro och solidaritet, Cecilia Dalman Eek. Artikeln slår redan i rubriken fast, att aborter handlar om hälsa, inte om samvete. Auktoriteten som slagit fast den sanningen är tydligen riksdagen. Jag ifrågasätter inte riksdagens rätt att fatta beslut, men mitt samvete är mitt, den kan ingen myndighet eller organisation ändra på. Så är det och så måste det vara. För hur skulle propositionsordningen formuleras? ”De som anser att X-fråga inte är en samvetsfråga röstar ja. De som anser att X-fråga är en samvetsfråga, röstar nej!” Det här gäller i stort sett alla frågor som det politiska etablissemanget  beslutar om. Jag vet inte varför Cecilia Dalman Eek har behov av att förminska abortfrågans moraliska dimension. Jag  personligen, vilket jag också skrivit om, accepterar den nuvarande abortlagstiftningen, men det strider helt mot mitt samvete att acceptera att bli kallad abortförespråkare. Mitt samvete säger mig att jag inte behöver stillatigande acceptera resultatet av en lagstiftning. En minskning av antalet aborter är fullt möjligt inom ramen för nuvarande lagstiftning, men det kan bara ske om vi lyssnar till våra samveten. Änglarna i himlen jublar för varje minskning av antalet aborter, det säger mig mitt samvete.

Trots att inlägget kanske blir för långt, måste jag ändå nämna några exempel där staten gärna önskat eller önskar att vi medborgare inte lyssnar till våra samveten. Det är om omöjligt att i en sådan diskussion förbigå lagstiftningen om tvångssterilisering mellan 1934 och 1976. Staten beslöt,  på mycket tveksamma grunder,  att tvångssterilisering skulle förbättra den svenska folkstammen. Vad jag vet så uppfylldes inte statens drömmar om en minskning av oönskade individer. De som steriliserades fick givetvis inga barn, men av någon konstig anledning dök dessa, för staten misshagliga individer, upp i nya skepnader igen och igen. Jag kan inte låta bli, att lite illvilligt peka på årtalen och påminna om ett berömt tal från den tiden. Ni vet PA Hanssons mäktiga folkhemstal. Folkhemmet som inte kände av några styvbarn. Samtidigt med de vackra orden, pekade staten skoningslöst ut vilka som var styvbarnen och som inte borde få finnas! Var lagen om tvångssterilisering en samvetsfråga eller inte? Frågan tål att fundera över.

Det andra exemplet jag vill peka på är de selektiva aborterna som nu verkar ha blivit vår tids ersättning till tvångssterilisering. Jag har skrivit ett antal inlägg i ämnet, så det finns ingen anledning att skriva långrandigt om dessa aborter. Jag vill ställa frågan till Socialdemokrater för tro och solidaritet om de verkligen anser, att selektiva aborter inte klassar in bland samvetsfrågorna? Varför ”erbjuder” våra makthavare kvinnor att tjuvkika på vilka anlag fostret bär på och varför just foster med anlag för Downs syndrom? Kan svenska landstingspolitiker svära sig fria från att de önskar en utveckling likt den i Danmark? En fullständig eliminering av barn med Downs syndrom? Vilka är nästa grupp på tur, vars anlag landstinget ”erbjuder” kvinnor att tjuvkika efter. Här finns ingen hälsofråga, för Downs syndrom är inte en sjukdom. Har står vi inför en totalt naken samvetsfråga.

Det tredje exemplet är frågan om  eutanasi. Sverige har än så länge inte fattat några beslut om att sjukvården skulle erbjuda dödshjälp. Jag är lite förvånad, men vill tro att fortfarande menar stor andel av medborgarna att deras samveten inte accepterar dödshjälp. Lite då och då dyker det upp debattörer som vill skrämma bort oss kristna från den debatten och pekar mot det privata rummet. Låt oss inte följa uppmaningen, utan låt oss trotsigt stå det onda emot! Frågan om eutanasi och selektiva aborter har lett till märkliga och förfärande konsekvenser. I Belgien har det tagits beslut om att ta bort åldersgränsen nedåt för eutanasi. Självfallet gömmer sig politikerna bakom det vackra orden ”hjälp till en värdig död!” När det i själva verket är fråga om att förkorta ett ovärdigt liv, när politikerna inte klarar av eller inte vill erbjuda ett värdigare liv till sjuk medborgare.

Eutanasi kan säker upplevas av makten som en andra chans, när och om erbjudandet av fosterdiagnostik inte lett till önskvärt resultat. En minskning av antalet personer med ett oönskat funktionshinder. I sådana fall är jag övertygad om att staten skulle anse det guld värt om de kunde övertyga föräldrar, barn och ungdomar att en förkortning av det ovärdiga livet, som staten erbjuder, är ett val att tänka sig.

Jag ska avsluta inlägget med ett citat av Birger Schlaug, som jag använt ett antal gånger och kommer att göra många gånger till. Jag uppmanar Socialdemokrater för tro och solidaritet att läsa vad Birger Schlaug säger och ta till sig innehållet.

”Teknik kan aldrig ligga i träda. Det är därför det inte alls är överraskande eller chockerande att den amerikanska staten utnyttjar den teknik som finns. Gamla kommunistdiktaturer utnyttjade sin tids teknik. Bolag utnyttjar den teknik som finns för att få avkastning på insatt kapital. Tekniken förändrar normer, värderingar, uppfattningen om normalitet. Det som tidigare betecknats som rashygien, och som förknippades med nazisterna, är idag vardagsmat eftersom gentekniken förflyttat vad som uppfattas som moral, etik och värdighet. Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan, märker inte att vi glider och varje läge på planet för en stund blir normalitet. Det är i alla fall ganska smart om vi inser att det är så det förhåller sig. Allt annat är ju bara en form av livslögn.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

11 Responses to Socialdemokrater för tro och solidaritet, tänk ett varv till!

  1. SigridL skriver:

    Fullträff. Mitt i prick. Tack!

  2. Klaus Seigel skriver:

    Du har ju solklart rätt i att det är och förblir en samvetsfråga.
    Naivt frågar man sig varför man inte bara kan tillstå det och att en smärtsam intressekonflikt föreligger.

  3. Hej Leo!
    först vill jag tacka för att du uppmärksammar min artikel och denna fråga. Angående din inledning om rubriken, så vill jag påpeka att jag inte valt den utan att tidningen satt den.
    Naturligtvis är det en fråga som berör samvetet om man vill delta i aborter. Därför menar jag att en arbetsgivare bör sträcka sig långt för att underlätta omplacering för personer som inte vill komma i kontakt med kvinnor som vill göra eller har gjort abort. I vården finns många arbetsplatser för legitimerade sjuksköterskor, som det gäller här.
    Däremot är det helt orimligt att acceptera att vårdpersonal väljer en utbildning och kräver att få arbeta inom ett vårdområde där deras samvete hindrar dem från att utföra en del av arbetsuppgifterna. Att ändra lagen som reglerar vårdens verksamhet är en uppgift för politiskt arbete och då gäller det att förbjuda aborter. Så ändrar vi reglerna i Sverige.
    Med vänliga hälsningar, Cecilia Dalman Eek

  4. Staffan Wadström skriver:

    Bra skrivet – det är svårt att förstå alla som så ihärdigt slår fast att fostret är en del av kvinnans kropp eller att fostret är en människa först vid första andetaget utanför livmodern. Människor som ser bilder av fosterutvecklingen inser omedelbart att det resonemanget inte är intellektuellt hållbart.
    Det ”sluttandet planet” sluttar allt mer. Tekniken har ingen etisk kompass. Historien , och dessvärre också nutiden, uppvisar många exempel på att barn inte anses ha samma mänskliga rättigheter som vuxna. Det finns faktiskt filosofer och debattörer som på fullt allvar hävdar att människovärdet uppnås som en gradvis process, t om efter födelsen.
    En obehaglig illustration till hur människovärdet är i fara fanns att läsa i tidningen The Telegraph om en sjukhuspräst vid sjukhuset i Rossano i södra Italien, upptäckte ett aborterat barn som var vid liv. Barnet var insvept i ett lakan och navelsträngen satt fortfarande kvar. Det hade då gått 20 timmar sedan aborten, som utfördes när modern var i 22:a graviditetsveckan. Modern, som var gravid för första gången, hade valt att göra en sen abort efter att fosterdiagnostik visat att barnet hade läpp- och gomspalt, en åkomma som idag kan opereras med plastikkirurgi med mycket gott resultat. Barnet, som vägde strax under 4 hg, överlevde abortingreppet, och lämnades av läkarna att dö, men levde alltså trots det 20 timmar senare i bårhuset. Prästen slog larm och läkare tog omedelbart barnet till neonatala specialistenheten vid det närbelägna Cosenza sjukhuset. Barnets liv gick dock inte att rädda utan det dog ett dygn senare.
    Moder Teresa sa i sitt tal när hon fick Nobels fredspris: ”Det är en sak jag känner att jag måste dela med er alla. Det största hotet mot freden i dag är det oskyldiga ofödda barnets rop. För om en mor kan döda sitt eget barn i sitt eget sköte, hur mycket mer kan då inte du och jag döda varandra”.

  5. Rudbeckius skriver:

    Bra att du skriver om detta!
    Den dagen politikerna erkänner att det är fråga om samvete och om ett mänskligt liv, har den nuvarande lagstiftningen tappat sin moraliska grund. Det priset vill man helt enkelt inte betala, för frågan är ur s.k. jämställdhetssynpunkt allt för viktig för det moderna samhällsbygget. Den typen av förnekelser håller inte i längden, men i takt med att frågan pockar på uppmärksamhet ökar kampen om problemformuleringsprivilegiet, ett privilegium som den lagstiftande makten i regel har i vårt samhälle.

  6. Alma-Lena skriver:

    Aborter och dödshjälp är så klart samvetsfrågor. Man behöver inte vara samvetslös för att utföra aborter eller kräva dödshjälp, man behöver bara ha ett samvete som anser ekonomisk nytta som viktigare än ett människovänligt samhälle.

    Däremot är varken aborter eller rashygien något som för jämlikheten och jämställdheten längre i samhället som Rudbeckius verkar tro. Det är naturligtvis motsatsen. Aborter passar män som inte vill ta ansvar för sitt sexliv betydligt mer än kvinnor. En abort är ingen lek och skadar enbart kvinnan. En stor del av mödradödligheten i Sverige beror av abortingrepp som fått komplikationer, likaså sterilitet.

    På vilket sätt menar Rudbeckius att jämlikheten ökar av rashygien? Om man inte ser att det bara är Mammon som jublar över en sådan utveckling. Nej inte ska någon tro att aborter, rashygien och dödshjälp har med feminismen att göra. Det har bara med pengar att göra.

    Socialdemokrater för tro och solidaritet är verkligen ute och halkar på ett lutande plan om man menar att en barnmorska som vill hjälpa barn till världen obevekligen också måste vara beredd att döda barn innan de fötts och att samma barnmorska också absolut måste absolut erbjuda rashygieniska KUB-test om hon ska vara lämpad för jobbet. En barnmorska som vill ge livshjälp i stället för dödshjälp borde vara synnerligen lämplig för sitt jobb om det inte är den ekonomiska nyttan som är samhällets högsta lag. Och det är väl den inte ännu i deras ideologi? Eller är det så Cecilia Dahlman-Eek?

  7. Hej Alma-Lena!
    Demokratin, vars och ens rätt att påverka vilka lagar som gäller i Sverige, är den viktigaste tillgången i kampen mot ekonomismen som för många på högerkanten är den högsta ideologin. Därför tycker jag det är rimligt att respektera lag och arbeta för att ändra den genom demokratiskt arbete.
    Det är också rimligt att respektera barnmorskor som inte vill arbeta med abort. De bör erbjudas arbeten på andra ställen i vården där de inte behöver möta kvinnor som vill eller har genomgått abort.
    Cecilia Dalman Eek

  8. Rudbeckius skriver:

    Alma-Lena. Du missförstod nog mitt inlägg, jag var nog otydlig då jag försökte beskriva hur jag uppfattar argumentationen från abortförespråkarna.
    Jag tror som du att abort-rätten ofta handlar om ovilja/oförmåga att ta ansvar för sexualiteten och där är män ofta värre än kvinnor.
    Cecilias svar här ovan är ju allt annat än tillfredsställande, snarare lite av goddag-yxskaft. Om alla människor hade resonerat som hon gör hade många positiva förändringar av vårt samhälle uteblivit. Den kvinna som i USA vägrade resa sig på bussen i protest mot raslagarna arbetade inte genom vanligt demokratiskt arbete…

  9. Alma-Lena skriver:

    Men Cecilia, det råder brist på barnmorskor när man ska FÖDA barn också, det är ett problem överallt i landet mest i storstäderna. det skulle inte vara en omöjlighet att ha tjänster inom mödravården och förlossningsvården enbart om viljan finns. Faktiskt fungerar det redan så i praktiken att en del barnmorskor inte jobbar med aborter. Det vet varje barnaföderska det vet säkert också du.

    Hur man som troende (vet ej vilken religion, men alla religioner sätter livet och samvetet högt) kan gå emot en så självklar sak som att en barnmorska kan vara en perfekt barnmorska även om hon inte vill bli änglamakerska, det övergår mitt ringa förstånd.

    Och pådyvla mig inte att vara på högerkanten, jag är nog mer vänster än de flesta av dagens sossar i alla politiska frågor. Abort och dödshjälp är ingen höger-vänsterfråga, den frågan rör sig möjligen på vertikalplanet, men inte höger-vänster.

  10. LeoH skriver:

    Ceclia, du anser tydligen att du är generös, när du skriver: ”Det är också rimligt att respektera barnmorskor som inte vill arbeta med abort. De bör erbjudas arbeten på andra ställen i vården där de inte behöver möta kvinnor som vill eller har genomgått abort.” Testikelcancer drabbar enbart män, men det är tveksamt om det på några sjukhus finns avdelningar för enbart patienter med testikelcancer.

    Eller vad menar du med att ”inte behöver möta kvinnor som vill eller har genomgått abort.” Mig veterligen har inte någon begärt, att av samvetsskäl slippa möta kvinnor på ortopedavdelningar som genomgått eller avser att genomgå abort. I praktiken argumenterar du för ett yrkesförbud inom hela sjukvården.

    Vad anser du sjukvården skall göra med sjuksköterskan eller läkaren på en ortopedavdelning, som gör det känt att de av samvetsskäl inte kan tänka sig assistera vid en abort? Se till att de aldrig möter kvinnor i sin tjänstgöring?

  11. Alma-Lena skriver:

    Rudbeckius: Då är jag med! Din parallell med Rosa Parks är mycket relevant, följa lagar är inte alltid det bästa sättet att försvara människovärdet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: