Mekane Yesus kyrkan nu störst!

20 mars, 2014

Jag har under några dagar inte känt någon inspiration till något nytt blogginlägg. Därför är det roligt att kunna dela andras glada nyheter. För visst är uppgiften glädjande?

efterkristus.nu

Jag fick i förra veckan reda på att Mekane Yesuskyrkan under förra året växte med över 300 000 nya medlemmar! Wow! Det är så stort att denna kyrka fortfarande fortsätter att växa i sådan takt – att väckelsen på sina håll i landet fortfarande är riktigt påtaglig. Främst gäller detta i södra delen av landet.

Jag läste så sent som igår ett kapitel i Anders Petter Sjödins bok ”Sök Guds ansikte”, där han skrev om den otroliga utvecklingen i Mekane Yesus. Då, 1996, hade de 1,8 miljoner medlemmar, vilket var stort då! Men idag, 20 år senare alltså hela 4,5 miljoner mer!

Sedan läste jag häromdagen på Kersti Karlssons facebook (förde detta Etiopien-missionär) att hon hade räknat ut att medlemsantalet i Svenska kyrkan nu är 6 355 965. I Mekane Yesuskyrkan var det vid årsskiftet 6 355 838. En skillnad på 127 medlemmar! Med den utveckling som är, inom båda…

View original post 95 fler ord


GMO-eländet sprider sig

18 mars, 2014

Att vetenskapen och kapitalet inte lärt sig hur evolutionen fungerar!

Rune Lanestrands blogg

En amerikansk studie visar att majsrotbaggen Diabrotica virgifera utvecklat resistens mot Bt-majsens gift i majsfält i delstaten Iowa, USA.
Majssorten Cry3Bb1 har genmodifierats för att kunna tillverka sitt eget gift mot majsrotbaggen vars larver angriper majsplantornas rötter. Men lantbrukare som vid det här laget odlat majsen i flera år har i ändå drabbats av majsrotbaggeskador.
När forskarna i laboratoriemiljö matade larver från dessa skadedrabbade fält med Monsantos Cry3Bb1 visade det sig att de utvecklade resistens mot majsens gift.
Ju fler säsonger den genmodifierade majssorten odlats på ett fält, desto vanligare var resistensen hos majsrotbaggens larver.
Först nu när skadan är skedd föreslår forskarna bakom rapporten att det krävs en ”genomtänkt strategi för att komma till rätta med resistensutvecklingen i Bt-grödor. Ett sätt att dämpa resistensutvecklingen kan vara att ha så kallade refuger med giftfri majs mellan fälten med Bt-majs.” Ett förslag som vittnar om hur lite biologi de köpta GMO-professorerna…

View original post 28 fler ord


Landstingspolitikerna i Gävleborg vågar inte diskutera etiska frågor!

16 mars, 2014

Den 24 februari hade jag förmånen att få en insändare publicerad i  Hudiksvalls tidning, Ljusdals Posten, Söderhamns kuriren och Ljusnan. Insändaren handlade om selektiva aborter och är en kortat blogginlägg, som många av er har läst. Den enda ändringen i det jag skrev var ändringen av rubriken. Tidningarna ville ha ”Selektiva aborter etisk fråga.” istället för mitt förslag ”Det hade jag ingen aaaning om!” Ändringen var till det bättre. Nu har det gått ett antal veckor och ännu har ingen förtroendevald politiker svarat på min insändare. Att människor inte läser mina blogginlägg. det kan jag förstå, men ingen förtroendevald politiker ska försöka få mig att tro, att de inte läser insändare. Visst förstår jag att frågan är känslig, men jag tror inte att tigande av feghet är den bästa lösningen. Självfallet kommer jag att skriva en nya insändare tills jag får svar från dem som är ansvariga för politiken i vårt landsting. Jag uppmanar andra att också ställa frågor till sina landsting och gärna också fler som ställer frågor till vårt landsting.

Här är insändaren jag skrev:

Det hade jag ingen aaaning om!

Av skilda anledningar har jag den senaste tiden intresserat mig kring frågan om fosterdiagnostik och KUB-tester. En av orsakerna är utvecklingen i Danmark, där det numer nästan inte föds något barn med Downs syndrom. Genom bl. a HT har jag också kunnat läsa att Gävleborgs landsting erbjuder KUB-testet till kvinnor över 35 år.

Jag blev intresserad och ville ta reda på när beslutet om KUB-testet togs i landstinget. Som den moderne pensionär jag är, så googlade jag. Jag ställde frågan: När fattades beslutet i Gävleborgs landsting att erbjuda KUB-testet? Glad blev jag, när det första jag hittade var en artikel ur Dagen från 2009, som ställde samma fråga till alla landsting. Snabbt sökte jag upp svaret från vårt landsting och till min stora överraskning hittade jag följande.

”3) Det finns inget politiskt beslut i Gävleborgs landsting utan vi drog igång ändå. Ledningsgruppen på kliniken bestämde att vi skulle börja. Från början var det bara sjukhuset i Gävle som erbjöd testet men nu gäller det i hela landstinget.”

Ni har säkert full förståelse, att jag länge satt med tom blick framför texten på datorskärmen, innan jag riktigt kunde ta den till mig. Det måste väl ändå anses vara en oerhörd politisk skandal, att de förtroendevalda i Gävleborgs landsting har en sådan delegationsordning att en ledningsgrupp på en klinik kan fatta, helt på egen hand, så långt gående beslut. Beslutet gäller ju inte nya vårdmetoder för hjärtpatienter, utan handlar om landstingets syn på människovärde och vilka människor som är önskvärda i vårt land. Det långsiktiga målet med att erbjuda KUB-testet är att landstinget, förneka inte den viljan, önskar att det inte ska födas barn med Downs syndrom i framtiden. Våra förtroendevalda kan inte i den här frågan gömma sig bakom påståendet, att de som förtroendevalda inte ska ta beslut i frågor som tillhör ”professionens” kompetensområde. Frågan om selektiva aborter är en etisk fråga, som politiker inte kan och får delegera till någon annan. Oavsett vad, så håller åtminstone jag varje landstingspolitiker personligt ansvarig för beslutet, som viktar människovärdet!

Min förhoppning är att HT och alla andra tidningar i Gävleborg, startar en djupgranskning av landstinget. Med den beslutsordningen som landstinget håller sig med, kanske andra ledningsgrupper tagit beslut om andra tester, som de är i full färd med att erbjuda kvinnor i Gävleborg. Downs syndrom är säkert inte det enda funktionshindret landstinget stämplar som icke önskvärd.

Leo Holtter, Bjuråker

Ersättare i stiftsfullmäktige för Frimodig kyrka

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


I dag gjorde en ledare i Hudiksvalls tidning mig mycket glad!

11 mars, 2014

Ledaren har rubriken ”Vi säger redan nej” och är skriven av Lilian Sjölund. Jag har många gånger tänkt till morgonkaffet, när jag läst Lillian Sjölunds ledare, att det där var inte illa hopkommet. Sjölund har bister och rättfram stil, som tilltalar mig, trots att vi nog i många politiska frågor står långt ifrån varandra, men Lilians Sjölunds demokratiska sinnelag skulle jag gå i god för om jag blev tillfrågad. Läs ledaren och gläd er åt ledarskribentens åkallan av liberala ledarskribenter från en mörk tid i Europas och Sveriges historia. Jag ska nöja mig med ett längre citat och sen överlämna tolkningen av ledaren till er:

”Liberala opinionsbildare är ibland så förblindade av sin kommunisträdsla, eller förpliktigade att alltid hävda att den ena våldsamheten inte går att rättfärdiga, i förhållande till den andra, att de helt glömmer det liberala arvet. För att inte säga plikten att fördöma en rörelse som bygger på  våldsidén med att vissa människor inte har samma värde som andra. Och kanske fundera ett varv till innan de jämför demokratiskt valda vänsterpartister med rasister och nazister.”

Med en ledarskribent som Lilian Sjölund, utgör Hälsingetidningarna ett stort och viktigt stöd till den antirasistiska rörelsen i Hälsingland! Det ska vi vara tacksamma över.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


EU är inget fredsprojekt! Jag bojkottar framtida EU-val! (Det lär ju inte bli många)

9 mars, 2014

Inför omröstningen om anslutning till EU 1994 deltog jag mycket aktivt på ja-sidan. De flesta möten och debatter jag var delaktig i skedde i Sala/Heby. Märkligt nog, trots min vältalighet, röstade människorna i Sala/Heby nej till medlemskap i EU. Fick många gliringar av partivänner i Västerås. Där röstades det ju ja. En av de stora argumenten för medlemskap var som alla minns talet om freden. Efter andra världskriget hade Europa sluppit krig mellan Frankrike och Tyskland, vilket i sig var sant då och är så fortfarande. För mig var inte fredsargumentet alltför viktigt, visst tog jag till det som ett retoriskt debattknep, men för mig var skälen något annorlunda. Den ekonomiska makten hade krängt av sig den nationella tvångströjan, vilket i sin tur krävde att motkraften också måste formeras internationellt. Det argumentet köpte inte medborgarna i Sala/Heby, vilket de nog gjorde rätt i.

Nu var det inte det jag skulle skriva om, utan att freden alltid varit det moraliska argumentet, när inga andra argument hjälpt i olika diskussioner. Och som sagt, påståendet går det ju inte att neka till. Medlemsländerna i EU har inte krigat med varandra, men gör det EU per automatik till ett fredsprojekt? Så enkelt är det inte, utan frågan om fredsprojekt måste ju bedömas hur organisationen agerar mot sin omgivning. Jag har hyfsat många gånger skrivit om USA:s, EU:s och NATO:s försyndelser som på skilda sätt är hot mot både stabilitet och världsfreden. EU agerar inte alltid enhetligt, utan det händer att en del av medlemsländerna är mer aktivistiska än andra, men alltid med ett outtalat eller uttalat stöd från de övriga medlemmarna.

Om vi ser till nutidshistorien, så är det väl ingen som undgått att se hur USA, EU och NATO samverkat till att göra världen osäker, med mörka framtidsutsikter. I Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien ser vi hur Västmakternas allierade ser ut. Överallt stärker sig extrema islamister, antingen direkt stödda av väst eller så på grund av västs tillkortakommanden. Dagen visar hur en av EU:s många allierade i Syrien ser ut. De kristnas öde, i många av de länder där EU tillsammans med USA allierar sig med extrema islamister, har inneburit folkfördrivning och i många fall mord av kristna. Bjuråker-Norrbo församling har tillfört ett tillägg till kyrkans förbön: ”I dag ber vi särskilt för våra kristna systrar och bröder runt om i världen som lider av förföljelser och förtryck och ofta också död när det vittnar om Dig.” Varje gång jag hör förbönen tänker jag på dem som är skyldiga till utvecklingen. Må Gud förlåta dem!

Om jag skulle vilja tolka allt till det bästa, som Luther lär ha uppmanat oss, så vore det väl inte omöjligt att tänka sig att USA och EU inte förstått vilka krafter de stöttat, när de opåtalat ingripit militärt i ett antal utomeuropeiska länder, helt utan några klara krigsmål. Det som gör en välvillig tolkning omöjlig är när vi ser de senaste månadernas utveckling i Ukraina. Här använder sig EU och USA av samma destabiliseringsstrategi som de gjort i t ex Libyen och Syrien. USA:s och EU:s allierade i Ukraina är givetvis inte som i Syrien extrema muslimska grupper. Nej, i Ukraina är det nynazister och andra högerextrema grupper som ses som demokratins försvarare! Maj Wechselman visar i en debattartikel i Aftonbladet, nästan övertydligt, hur en av EU:s allierade ser ut. Partiet har en mycket stark ställning i den regering som EU tydligen som legitim.

Allt det här sammantaget visar att EU inte är ett fredsprojekt, utan det vore mer rättvist att säga att EU förbereder sig för krig. EU har bundit sig mycket starkt vid masten till ett sjunkande imperium och kommer också att följa USA till botten. De krafter som USA och EU medvetet valt att stödja sig på, extrema islamister och nazister och högerextrema grupper, innebär definitivt inte att fred är det första jag tänker på. Alla de här grupperna är helt inriktade på krig. Krig som inte kommer att gå oss i Europa förbi. Jag vet inte hur EU tänker sig en fredlig maktkamp med Ryssland med nazister som allierade? Tillväxten av de krafterna bidrar ju för varje vecka som går att även det påstådda fredsprojektet intern faller sönder. Ett inbördeskrig inom EU närmar sig. Det är min övertygelse!

Det är i skenet av det här som gör att jag inte kan delta i narrspelet och rösta i kommande EU-val. Det finns inga politiska krafter inom EU eller Sverige som med någon kraft försöker motverka eller har en polit ik mot EU:s krigshetsarpolitik. Partier i Sverige kan väl försöka visa mig, att de i sina valprogram har freden och motstånd mot EU:s krigspolitik som viktiga delar eller att de tillhör partigrupper i EU-parlamentet, som entydigt varit en röst mot agressionspolitiken. (Jag har någonstans i min dator en lista på hur riksdagsledamöter röstade när det gällde angreppet på Libyen. Jag plockar gärna fram den om det behövs.)

Så får det bli. Jag röstar inte!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


EU:s nya syn på demokrati skapar oanade möjligheter!

4 mars, 2014

Eftersom Sverige är en del av EU och underordnad EU:s rättssystem, utgår jag från att även Sverige omfattar den nya synen på demokrati. Jag anser att mina favoriter sen många år, Fältbiologerna, borde jubla över de nya möjligheter EU erbjuder. Tänk er demonstrationerna mot kalkbrytningen på Gotland. Där fick i och för sig motståndarna rätt i slutändan, men på vägen dit bröt myndigheter och polis mot de flesta av EU:s nya direktiv för hur demonstrationer skall hanteras. Demonstranter släpades bort av polis. Klart exempel på att staten brukar våld mot den egna befolkningen. Numer gäller regeln att har människor samlats på en plats, torg eller inte (det kan också vara en glänta i skogen), då representerar de folket och om staten försöker stoppa tilltaget då är staten, enligt EU odemokratisk och borde avgå.

Snart kanske jag också personligen får uppleva de nya reglerna i praktiken. För det verkar vara dags att försvara Nianfors mot krafter som gärna vill åt uranet som finns i området. Nu har ett nytt bolag fått tillstånd att prospektera (eller vad det heter) i området. Jag tog det personliga beslutet för en tid sedan att aktivt stödja motståndet och delta. Jag orkar fortfarande sitta och låta mig eventuellt bäras bort, tänkte jag då. Nu vet jag att det kommer att lugnt och städat till. Inte får polisen stoppa eller försöka förhindra en folklig demonstration. Och gör det, då griper EU in och ta regeringen i örat.

Lyfter vi frågan till ett nationellt plan blir möjligheterna gränslösa. De flesta minns väl påskuppropet  mot utförsäkringarna för några år sedan? Uppropet hade då en strategi att ha så många manifestationer som möjligt runt om i landet. I vårt lilla hörn av världen Hudiksvall deltog vi också. Manifestationen var lyckad, men ledde inte till några större förbättringar och vi lyckades inte hålla engagemanget vid liv. Om EU:s nya direktiv varit gällande 2011, då skulle med all säkerhet strategin varit annorlunda. Då skulle manifestationen mot utförsäkringarna samlats på ett torg på stormningsavstånd från riksdagen och Rosenbad. På torget skulle vi byggt barrikader, rest tältläger och stora flammande brasor. (Problemet hade väl varit Bajamajorna, men problem är till för att lösas). Varje försök från myndigheten att stoppa, med våld eller övertalning, ockupationen av torget skulle mötas av kritik från EU. Om Reinfeldt inte skulle åtlyda demonstrationens krav på att avgå och hänvisa till att han blivit val i demokratisk ordning och utan valfusk skulle EU avfärda som diktatorisk ovilja att tillmötesgå folkets berättigade krav.

Till slut blir trycket för hårt mot Reinfeldt. Han och hans regering avgår och demonstranterna på torget, som nu omringat riksdagshuset utser eller godkänner en ny regering. Ja, då står vi där på torget med en regering som vi tillsatt, men vad gör vi nu? Lämnar vi torget, då kan ju, ve och fasa, den gamla regeringens anhängare ockupera torget och därmed också representera folket. När folket på torget kräver en regerings avgång, då spelar det väl ingen roll vem som står på torget. Eller hur EU?

Jag bara frågar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


De västliga demokratierna producerar märkliga telningar!

3 mars, 2014

Den senaste årens storpolitiska händelser har ofta försatt mig i stora grubblerier. Jag ser hur USA, EU och Nato (ofta med lilla Sverige svansande efter) med hänvisning till mänskliga rättigheter ingriper på olika sätt i andra länders inre angelägenheter. Vi som är lite äldre minns Chile, där USA genom omfattande destabiliseringsaktiviteter lyckades störta en demokratiskt vald president. Chile var och är inget undantag i Latinamerika. Så gick det till och så går det till även i dag. Demokratiskt valda regeringar skall störtas till förmån för vad som helst, bara de stödjer USA.

Globalt är mönstret likadant. USA beskyllde Irak för att landet på något sätt var medskyldig till 11/9 och att de hade omfattande arsenal av massförstörelsevapen. Vi vet hur det gick. Trots alla vackra ord om demokrati och mänskliga rättigheter, ser vi ett land sönderslitet av motsättningar. Sunni, Shia och Kurder slåss om inflytande i landet. Kristna, som kläms mellan alla motsättningar flyr landet eller hotas av total fysisk utplåning. Det är resultatet av USA:s och andra västliga demokratiers påstådda demokratiska kamp. Saddam Hussein hängd och ett land helt i händerna på extremistiska krafter.

Libyen är ett annat exempel i spåren på den arabiska våren passade USA med allierade i väst men också Saudiarabien. Ingen har påtalat vilken intressant vapenbroder Sverige fick när de anslöt sig, med flygstridskrafter, till angreppet på Libyen. Orsaken till angreppet var att Libyen beskylldes för att vilja bomba sitt get folk. Därför var USA, Nato och även Sverige tvungna, för att stoppa Libyens bombning av det egna folket, att själva börja bomba. Men Västs bombningar var givetvis humana i motsatts till  Libyska obefintliga bombningarna. Vi vet hur det gick. Vi kunde i TV-inspelningar se hur Hillary Clinton skrattande uttalade de visa orden, värdiga en stor statsman: ”Vi kom. Vi såg. Han dog.” I övrigt ett land sönderslitet av motsättningar mellan allehanda islamistiska extremister.

I Syrien försökte sig USA med allierade, och återigen med stöd av Saudiarabien, med samma destabiliseringsstrategi som i Libyen, med anklagelser om att regimen bombade sitt eget folk och inte ville tillmötesgå folkets krav på demokrati. Märkligt nog började det, som i Libyen, skjutas från demonstranternas sida, som i stor utsträckning bestod av legosoldater beväpnade av Saudiarabien. Stratgin var med all säkerhet att i ett givet ögonblick skulle Natoflyg (med hjälp av svensk spaningsflyg?) börja bomba Syrien sönder och samman och samtidigt beväpna legosoldaterna (bl. a med frivilliga från Sverige), på marken. De skulle få ta den stora smällen av döda och lemlästade. Planen har inte kunnat sättas i verket för regimen i Syrien var/är stabilare än den i Libyen och Irak. Det vi kan förvänta oss är ett långvarigt söndermalande av landet. Hur det nu än går i Syrien, så ser vi mönstret. Västmakternas allians med muslimska extremistiska grupper.

Vi vet också hur det i sin förlängning kommer att gå. Vi vet av erfarenheterna från Afghanistan. USA stödde formandet av Talibanerna.Ooch kan ni förstå? De vände sig mot USA, Vilken otacksamhet!

I dessa yttersta dagar ser vi ett liknande mönster, men nu med andra aktörer. I Ukraina ser vi hur väst av skilda anledningar önskade få till stånd en varaktig politisk förändring. Det misslyckades ju senaste med den oranga revolutionen. Då kom ju de gamla makthavarna tillbaka till makten i demokratiska val, vilka enligt valobservatörer var ett rent val. Nu sker det märkliga att politiska krafter vill störta den sittande regeringen, vilket i sig inte är märkligt, det vill ju jag också här i Sverige, men på valdagen! I Ukraina är det tydligen omöjligt, maktskiftet ska ske nu, omedelbart! Allt annat är odemokratiskt! EU uttalar sig, Carl Bildt uttalar sig och självfallet också USA. Budskapet är samstämmigt. Det är en uppmaning till regeringen och president att avgå. Att de inte avgår tas av omvärlden som ytterligare ett tecken på regimens odemokratiska sinnelag. Jag behöver inte bli mer långrandig. Alla ser ju för öppen ridå vad som händer. Jag minns vad etablissemanget föraktfull  kallade oss när det begav sig. Gatans parlament! I dag låter det annorlunda. Nu är gatans parlament den högsta formen för demokrati. I Ukraina tvingades parlamentet under hot  från gatans parlament att avsätta president och regering. Vi vet hur den ”demokratiskt” tillsatta regeringen ser ut. Så här skriver Birger Schlaug i dag: ”Svensk media har varit synnerligen ovillig att redovisa Svobodas stora framgångar. Vilka statsrådsposter har då detta parti fått? Jo, följande: vice premiärminister (Oleksandr Sych), försvarsminister (Ihor Tenyukh), jordbruksminister (Ihur Shvayka), miljöminister (Andriy Mokhnyk). Dessutom har man fått posten som  riksåklagare (Oleh Maknitskyy), vilket med tanke på partiets bakgrund och värderingar, måste betraktas som minst sagt oroande.” 

Jag har skrev för några år sedan ett blogginlägg där jag berättade om en militärpolitisk debatt jag deltog i. Debatten skedde i spegelsalen på Sundsvalls stadshus och var välbesökt. Vid något tillfälle i debatten hävdade jag sturskt, att jag förbehåller mig rätten av själv avgöra vilka som är mina fiender. Det valet överlåter jag inte åt staten. Nu är det dags. Den fiende som staten försöker pådyvla mig är inte min. Sen får Carl Bildt peka med hela handen om han vill. Det är ju inte heller säkert att jag kommer att vara närvarande då skuld till kriget ska fördelas, vill jag bara säga till mina barn och barnbarn: Kom ihåg Ukraina 2014. Året då nynazismen blev erkänd av EU, Nato, USA och givetvis också Sverige.

Jag avslutar med orden från amerikanska domstolsfilmer: I rest my case!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,