Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan?

30 maj, 2014

När jag såg dig i slutet av Uppdrag gransknings program ”Bögbotarna” var du sammanbiten och fördömande mot de präster som blivit utsatt för en fälla. Du menade att de bröt mot fattade beslut av kyrkomötet. Med den inställningen gav du legitimitet åt programmet, som programmet självt inte klarade av att visa tittarna. Mig veterligen har  inte kyrkomötet beslutat om en samtalsmanual för präster och diakoner, som de ska följa vid bikt eller själavårdande samtal. Som en lekman upplevde jag att prästerna bemötte Calle med stor respekt. Det fanns inte en tillstymmelse till vare sig dömande eller skuldbeläggning. Inte heller erbjöd de bot med några världsliga metoder. Det enda de erbjöd var förbön till Gud. Prästerna utgick från Calles beskrivning av sitt problem och i sitt fortsatta samtal var det också utgångspunkten för samtalet. När du i TV i anslutning till programmet inte visar varför du anser att de gjort fel, då får du ursäkta att jag inte tror att du uttalade dig i god tro, utan ditt uttalande präglades av ond tro.

Nu till frågan i rubriken. I intervjun i programmet verkade du inte vara främmande för tanken, att  prästerna programmet, inte hörde hemma i Svenska kyrkan. Den inställningen leder till några följdfrågor. Anser du att någon präst, som är medlem i Frimodig kyrka har hemortsrätt i kyrkan? Om du anser att de inte hör hemma i kyrkan, vilka handlingslinjer kommer du att föreslå dina biskopskollegor? Om det nu är så att präster, som är medlemmar i Frimodig kyrka, inte är välkomna i Svenska kyrkan, hur ser du då på lekfolket som är medlemmar i Frimodig kyrka? Är vi välkomna att vara kvar? Visserligen ser jag stora svårigheter att vara kvar i kyrkan om alla våra präster skulle vara utdrivna, men jag ställer frågan ändå: Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan? Svara ärligt!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Skriver på helt eget uppdrag!

30 maj, 2014

Med drygt ett dygns begrundan av Uppdrag Gransknings program ”Bögbotarna” finns det väl inte så mycket att tillägga. Programmet levde inte upp till rubriken. Programmet klarade inte att visa, att det skulle förekomma ”bögbotare” inom kyrkan. De klarade inte ens av att visa att de fyra de gillrade fällan för skulle ha något program för att ”bota” bögar. Inte annat än bön och en förtröstan på Gud. Nå, det här har många bloggare redan tagit upp. Det skulle bara bli dåliga efterapningar om jag försökte göra det bättre än vad andra redan gjort.

Den minnesgode minns säkert Uppdrag gransknings valstugeprogram. Där använde man sig av metoden att först intervjua personer i valstugorna om invandrare och självfallet svarade alla korrekt efter partilinjen när de talade inför kameran. När den sen blev kontaktade av personer med dold kamera blev tongångarna helt annorlunda. Programmet fick stort genomslag. Människor har inte mycket till övers för hycklare. Det märkliga med programmet var, som jag genom åren funderat mycket över, att det i stort sett enbart drabbade moderaterna. Jag minns en socialdemokrat, möjligen var han med som ett alibi för att visa allsidigheten i programmet. Han betedde sig precis likadant som moderaterna. Inför kameran en åsikt och inför den dolda kameran en helt annan. Jag har som sagt funderat över att det bara blev moderaterna som fick framstå som lögnare. Hade programledningen tänkt sig att göra jämförelser mellan t ex socialdemokratiska och moderata valarbetare och visa på skillnaden i moralen? De kanske blev förbluffade över, att socialdemokratiska valarbetare var lika kåta på röster, att de var beredda att hålla med vilka åsikter som helst. Det blev ett program som visade att moderaterna var hycklare istället för ett mycket mer intressant program som visade den korrupta effekten på partiernas valarbetare, när de försöker maximera rösterna i ett val.

När Uppdrag granskning planerade för programmet ”Bögbotarna” ansåg de att de inte kunde använda samma metod som i valstugeprogrammet. Motivet är, vad jag förstår, att de inte trodde att de präster de utvalt skulle svara ärligt. De trodde väl inte heller att valarbetarna skulle svara ärligt. Programidén byggde ju på att de inte skulle svara ärligt, inte ens socialdemokraten som intervjuades. Bortsett nu från, att jag personligen blir lite upprörd över, att min vän Bertil Murray misstänks för att han skulle ljuga bara för att han skulle fått en mikrofon uppstoppad i ansiktet. Istället valde ansvariga för programmet att gillra fällan direkt. Här skulle bögbotarna avslöjas! Och bögbotarna fanns enbart inom Frimodig kyrka! Inga andra präster kunde ens misstänkas. En underlig förutsättning för undersökande journalister.  Efter programmet är det bara brösttoner från programmakarna, enstaka präster och Anders Wejryd och själva namnet på programmet ”bögbotarna” som fortsätter att hävda de fyra präster från Frimodig kyrka skulle vara bögbotare. De fyra prästerna, medlemmar i Frimodig kyrka, kan stå rakryggade med hedern i behåll.

När det gäller vår avgående ärkebiskop Anders Wejryd, blir jag mer och mer övertygad om att Arthur Engberg sitter förnöjd, där han nu eventuellt sitter, och betraktar hur hans mål med Svenska kyrkan förverkligas. Engbergs mål, som kyrkominister, var att göra Svenska kyrkan till ett statligt salighetsverk med biskoparna som generaldirektörer. Organisationen blev inte exakt som Engberg tänkte sig, men nog liknar vår ÄB mer en byråkrat än en andlig ledare?

Jag har sen jag sett programmet ”Bögbotarna” bett för mina fyra kamrater. ”Fader sänd din helige Ande och omslut mina fyra vänner med din kärlek och ge dem kraft och mod att klara de svårigheter de står inför. Amen”

 

Fler intressanta blogginlägg här, här, och här

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag vänder inte ryggen åt mina grannar! (Några osorterade tankar.)

28 maj, 2014

Nu har jag suttit i två dagar och läst och funderat över alla de analyser av kända såväl som okända gör med anledning av valet. I det här inlägget ska jag uppehålla mig vid Sverigedemokraternas framgångar. Inte för att jag så där rakt av anser den vara intressantare än t ex F!:s framgångar. Det som intresserar mig är den ofta känsloladdade reaktionen. Skäms! är väl möjligen det lindrigaste av alla utbrott jag stött på undr de här två dagarna. Min rubrik anspelar på Expressens valgrafik: Så röstade dina grannar. När jag idag följt analyserna och beskrivningarna av SD:s väljare har jag många gånger kommit mig på att tänka: ”Är det mina grannar de talar så tvärsäkert om?”

Jag började känna en viss ilska! Vad vet alla dessa tyckare om mina grannar i Friggesund-Hålsjö och Svågadalen? Eller vad vet de om mina vänner från ABF-tiden i Ljusdal om mina vänner i Ramsjö-Hennan och Los-Hamra? Innan jag fortsätter ska jag redovisa  röstsiffror för SD i de byar jag nämnt. Friggesund-Hålsjö 14,8 %, Svågadalen 19,2 %, Ramsjö-Hennan 22,1 % och Los-Hamra 20,5 %. Det är inga siffror som gör, att jag hoppar och skuttar av glädje. Tvärtom känner jag stor sorg! Jag anser att många av mina grannar och vänner gjort ett felaktigt val, men valet innebär inte att de är ondsinta människor. Jag vet. Jag har bott i Bjuråkers socken sen 1 oktober 1999 och lärt känna många människor. De är, tro mig, som folk är mest. Trevliga och hjälpsamma. Snara till skratt och med stor initiativkraft. De sjunger och spelar gärna. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, men jag avstår. Om mina vänner inte är ondsinta hur kommer det sig då, att de röstar på Sverigedemokraterna?

Jag skulle vilja peka på den svenska regionalpolitiken. Visst sägs det i de vackra talen, att hela landet skall leva, men den praktiska politiken styrs av snäva ekonomiska bedömningar, som skall tolkas som att ”vi kan ju inte ha verksamheter i varje buske.” Kollektivtrafiken försämras, sjukvården försämras, äldreomsorgen som är så viktig i glesbygd försämras. Skolor läggs ned, Post, bank, bensinmacken och affärerna försvinner. Till allt det här är det bara att lägga till att arbetslösheten är hög, a-kassan är inte över sig. Sjukförsäkringen är kontrollerad av staten, som bestämmer hur lång sjukskrivningen får vara  vid olika diagnoser. Ni vet allt det här och ändå är många förvånade över ilskan i glesbygden. Människorna känner, nej inser att de är utanförsatta. De är övergivna av både det ekonomiska och politiska etablissemanget. De kanaliserar sin ilska fel, men vad är alternativet om sätter på oss deras skor?

De ser i TV hur de, som är orsaken till deras sociala situation, mumlar något om full sysselsättning och alla människors lika värde. Människor är luttrade och vet att orden inte har något värde. Inte är det tänkt att hela landet skall leva. Inte är det tänkt deras värde är så stort att de ska ha tillgång samma sjukvård som inne i tätorten. I den här situationen växer ilskan och frustrationen. De vet att de inte har makt att ändra sin situation, men de kan protestera genom att skrämma eliten med sin rösträtt.

Jag har ingen lösning på problemet, men någonting kan det politiska etablissemanget göra. Pallra er ut till bygderna och samtala med människorna om deras bekymmer och oro inför framtiden. Erkänn också att det är ert fel att det blivit som det blivit. Är det så att det inte går att lova någon utveckling i bygden, bit då i det sura äpplet och erkänn det. Samtidigt som ni förklarar varför. Ni ska upptäcka att människorna är villiga att lyssna, men också beredda till krafttag för att uppnå resultat. Det är alla de där löftena de hör på avstånd, som sviks av samma människor som gett dom, men sveket sker också på avstånd. Det blir också lite av det där som alliansregeringen lanserade i början av sin regeringsperiod. Arbetslösheten var de arbetslösas fel. Nu blir missnöjet också de missnöjdas fel. Hade de flyttat dit där arbetena fanns, så skulle orsakerna till missnöjet vara borta. Jag inser fuller väl, att det jag skriver bara är fromma förhoppningar. Inte kommer det politiska etablissemanget erkänna sina fel, utan de vänder med fördömanden människorna i Friggesund-Hålsjö, Svågadalen, Ramsjö-Hennan och Los-Hamra ryggen och känner sig samtidigt oerhört rättfärdiga!

Jag hoppas också och nu är det inga fromma förhoppningar. Jag känner min kyrkoherde och min församling. Församlingen i Bjuråker-Norrbo vänder ingen ryggen åt någon församlingsbo. Kyrkklockorna i Bjuråker-Norrbo församling används för tacksägelse och att kalla människor till gudstjänst. Den som lyssnar riktigt aktivt hör  att klockarna i Bjuråker och Norrbo säger till församlingen: Alla är välkomna! Rik som fattig, gammal eller ung, ond eller god. Gud älskar er alla och inbjuder till gudstjänst där Jesus själv är närvarande!

När jag läser det jag skrivit, så inser jag att det skulle blivit bättre om jag haft lite mer distans till ilskan jag känner, men det får gå.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 


En dikt i skuggan av ett val

26 maj, 2014

Jag har, som säkert många andra, lyssnat till och läst analyser kring valresultatet. Alla säkert mycket bra och kloka, men de saknar känsla. Jag har också förstått att jag personligen är skyldig till valresultatet. Jag deltog inte i valet, för första gången sen jag fick rösträtt. Denna enda gång har fått en krönikör i Aftonbladet att skämmas för mig. När jag tröttnat på alla analyserna, som för det mesta bara är pladder,vilket jag också deltagit i, drog jag mig tillbaka med Elmer Diktonius samlade dikter. Läsningen minskade irritationen och ledan. Bl a hittade följande dikt, som på något outgrundligt sätt, sätter ord på mina känslor. Dikten är hämtad ur diktsamlingen ”Taggiga lågor” från 1924.

Jag såg dig, civilisation

Jag såg dig, civilisation.
Jag såg din vetenskap och dina religioner,
dina städer jag såg, dina kommunikationer,
dina stormän, dina lagar,
din konst; poliserna i gathörnen,

biblioteken, de välpolerade
hemlighusen, den nattliga
belysningen – härligt allt,
storartat rent ut – att tänka sig
att vi människomöggel,
ett epidemiskt, övergående utslag
på denna jordskorpa mäktat med sådant;
ofattbart – men där står det ju:
beundransvärt!

Men ack att jag även såg annat,
att mina ögon ej blindbländades av din glans,
att jag måste se dina djävulska skuggor,
att jag måste förbanna allt vad du presterat,
skrika hatande, åkallande alla straffande makter;
vad gör detta allt, vad uträttar det
så länge största massan mänskor står utanför,
så länge en stackars sate måste frysa,
så länge ett stackars barn,
måste krypa hungrigt till kojs.

 


Ett förslag i all enkelhet om hur vi ska använda nyckelknippor i den kommande valrörelsen

25 maj, 2014

Jag har ju inte aktivt deltagit i någon valrörelse och därför har jag inte ödslat kraft på att ”köra ända in i kaklet.” Här sitter jag nu och är full av kraft och idéer om hur jag skulle vilja agera i de kommande valen. De följer som min blogg vet att jag gav mig själv två löften inför 2014. Det ena löftet var att uppmärksamma och ta strid mot selektiva aborter. Det andra var att mer aktivt stödja och uppmärksamma människor om förföljelsen av kristna runt om i världen. I ett inlägg alldeles nyligen beskrev jag en drömvision, där jag bl. a påminde om hur landstinget i Gävleborg, men också andra landsting genom att erbjuda KUB-tester försöker få kvinnor att välja bort foster med Downs syndrom. Jag citerade i inlägget ett uttalande av Birger Schlaug, som jag vid det här laget citerat många gånger och fler tillfällen lär det bli:

”Teknik kan aldrig ligga i träda. Det är därför det inte alls är överraskande eller chockerande att den amerikanska staten utnyttjar den teknik som finns. Gamla kommunistdiktaturer utnyttjade sin tids teknik. Bolag utnyttjar den teknik som finns för att få avkastning på insatt kapital. Tekniken förändrar normer, värderingar, uppfattningen om normalitet. Det som tidigare betecknats som rashygien, och som förknippades med nazisterna, är idag vardagsmat eftersom gentekniken förflyttat vad som uppfattas som moral, etik och värdighet. Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan, märker inte att vi glider och varje läge på planet för en stund blir normalitet. Det är i alla fall ganska smart om vi inser att det är så det förhåller sig. Allt annat är ju bara en form av livslögn.”

I morse, mellan sömn och vakenhet fick jag en vision. Jag såg framför mig, hur jag och många andra stod utanför landstingets möteslokaler vid varje tillfälle som landstingsfullmäktige eller landstingsstyrelsen har möten. Vi står där med plakat som visar vår avsky för selektiva aborter eller plakat som påtalar alla människors lika värde. Hela tiden som vi står där och ser hur ledamöterna tar sig till mötet, skramlar vi med våra medhavda nyckelknippor.

Vad säger ni? Är idén genomförbar eller bör vi göra något annat? Ge mig gärna förslag. I den här frågan går jag gärna in i kaklet i valrörelsen!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


På valfronten intet nytt!

24 maj, 2014

För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg, där jag försökte motivera varför jag skulle bojkotta EU-valet. Nu och i framtiden. Beslutet var ett personligt beslut och inte en del i någon kampanj. Nu ska ingen tolka det här som kritik av någon. Jag har läst många goda argument för bojkott i kampanjen.

Min avsikt med den här korta blogginlägget är väl mer en markering, att trots funderingar, så har jag inte ändrat uppfattning. Jag vidhåller min uppfattning att EU inte är en fredsorganisation, utan alltmer blivit krigsaktivistisk och förespråkare för en äventyrspolitik, som kan leda oss alla i fördärvet.

Jag kan inte heller se att något svenskt parti som ställer upp i valet har den här frågan på dagordningen. Inte har det sagts mycket i valtalen om Ukraina och EU:s direkta stöd till nazister och fascister. Tystnade är öronbedövande när det Libyen, Irak och Syrien. När det gäller Syrien lyfte EU sitt eget vapenembargo för att ge de medlemsländer, som så önskade, förse rebellgrupperna med vapen. Det var ett klart ställningstagande i inbördeskriget och förlänger med all säkerhet kriget och lidandet för befolkningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 


Här sitter jag och får en näsknäpp av Koskinen!

23 maj, 2014

Under min sjukhusvistelse hade tidningshögen hemma blivit riktigt hög. Det är först i dag jag kommit i kapp och kunde ta mig an Kyrkans Tidning. På sidan tre fastnade blicken på Lennart Koskinens signerade krönika. Den här gången handlar texten om bygget  av en moské i direkt anslutning till en kyrka med en inglasad mellandel. Bygget i Fisksätra har mött kritiska synpunkter, vilket inte är förvånande och Koskinen är som vanligt arg. Koskinen stämplar i vanlig ordning alla ifrågasättande synpunkter som främlingsfientliga och personer som framför de kritiska synpunkterna som psykiskt sjuka. Nå, Koskinens inställning är ingenting nytt, utan får väl sägas vara en del av traditionen inom det kyrkliga etablissemanget. Koskinen kan ju givetvis ha rätt i sitt diagnostiserande. Den som är psykiskt sjuk kanske inte alltid inser det. Det jag ändå ställer mig frågande till är den moraliskt upprörda tonen Koskinen visar mot påstått sjuka människor. Som tur är, vilket jag har färska erfarenheter av, möttes jag av empati och inte moralism när jag kom till akuten i Hudiksvall förra fredagen. Nu ska jag inte älta det här mer. Ni kan gå till tidningen och läsa aktstycket.

Det som fick mig att sitta ganska länge och leta efter den bakomliggande meningen var följande:

”Jag fick då en ny förståelse för betydelsen av ett projekt som Guds hus, när jag då hörde hur det kristna araberna i gudstjänsten självklart bad till ”Allah”, det arabiska ordet för Gud. Den enda Gud som finns och som är allas vår gemensamma skapare och fader. Varför är då vårt syskonskap så provocerande?”

Som sagt. Jag satt länge och funderade och försökte förstå vad Koskinen var ute efter. Efter några timmar, slutade jag leta efter dolda djupsinnigheter och tillåter mig att förstå texten som den står. Koskinen låter så förvånad över att ordet ”Allah” betyder ”Gud.” Det är en kunskap jag burit med mig sen ungdomsåren. Jag trodde det tillhörde allmänbildningen. Jag får väl göra en gissning av vad Koskinen vill säga med att ordet ”Gud” kan sägas på många olika sätt beroende på det språk man talar. Koskinen verkar mena att bara för att kristna araber använder ordet ”Allah” när de talar om Gud, då är också förståelsen av innehållet i ordet densamma för arabiska muslimer och arabiska kristna. Vore jag en arabisk kristen skulle jag i detta nu känna mig oerhört förolämpad av Koskinens påståenden. De arabisk kristna vet vad det innebär att vara kristna! Om de nu använder ordet ”Allah”, som Koskinen hävdar, är det då orimligt att tänka sig att de i god kristen anda talar om den treenige Allah? Att Allah är Fader, Son och Ande?

Koskinen, du får gärna kalla mig för fundamentalist, men jag är helt säker på att mina arabiska kristna syskon har samma trosbekännelse som jag! Du förminskar deras tro för att vinna några billiga debattpoänger här i Sverige!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,