Gudstjänster, nyckelknippor, visselpipor eller vända ryggar till? Kanske rent av allt samtidigt?

Ofta när jag följer samtidsdebatten i medierna, vare sig det gäller tidningar, tidskrifter eller TV, så grips jag av en känsla av att befinna mig i en drömvärld. Jag drömmer ofta hur jag befinner mig i en stad, som har vissa likheter med någon stad jag befunnit mig i. Jag kör ibland omkring med en bil och kör hela tiden vilse. Samma gator, samma hus men jag kommer ändå aldrig fram. Ibland går jag eller cyklar men med samma resultat. Jag är vilse och ångesten växer. Det är alltid mycket få människor i drömmen, men de förstår inte vad jag säger.

När jag förflyttar mig något närmare verkligheten i min drömvärld och vandrar i natten på mer välkända gator hör jag rop på hjälp, rop av ångest och skräck! Barn som ropar efter sina föräldrar, barn som inte orkar ropa på grund av bottenlös apati, där hoppet försvunnit. Jag ser vilka som ägnar sig åt massdeportationer och märkligt nog ser jag inte Jimmie Åkesson. Visst, han stöder aktionerna, men de ansvariga har omisskännliga likheter med de partiledare och riksdagspolitiker som står med ryggen vänd mot Åkesson, men som stiftat lagarna som tvingar ut människor till en osäker framtid. Motiveringen? ”Vi kan inte ta emot alla!” Vilka andra krafter än de etablerade och ”goda” riksdagspartierna säger samma sak? Jag bra frågar.
När jag går  i min drömvärld, (som givetvis bara är en dröm, utan någon som helst förankring i den reella världen). tänker jag lite illasinnat. Jag vet nog vilka jag vill vända ryggen mot. Hyckleriet borde väl ända ha sina gränser!

Min nattliga färd fortsätter och nu färdas jag likt Jan Fridegårds pappa i boken ”Torntuppen.” Jag ser liksom han krig och död. Och känner människors våndor och nöd. Jag ser hur staden Sirte i Libyen omringas av saudiska legosoldater och hur USA och Nato efter svensk flygspaning, bombar staden sönder och samman. Alla som försöker fly staden skjuts ned av de omringande marktrupperna. Till slut lynchas Khadaffi. Återigen, jag ser inte Jimmie Åkessons ansikte i bombkrevaderna. Jag ser våra partiledare och riksdagsledamöter som slickar i sig berömmet från USA och är glada över att vara allierade med Saudiarabien. Samtidigt som de med självgoda miner skramlar med nycklar och vänder ryggen till Åkeson. Hyckleriet borde väl ändå ha sina gränser!

När jag pustar ut i min drömvandring hör jag lite avlägset Birger Schlaugs profetiska röst:
”Teknik kan aldrig ligga i träda. Det är därför det inte alls är överraskande eller chockerande att den amerikanska staten utnyttjar den teknik som finns. Gamla kommunistdiktaturer utnyttjade sin tids teknik. Bolag utnyttjar den teknik som finns för att få avkastning på insatt kapital. Tekniken förändrar normer, värderingar, uppfattningen om normalitet. Det som tidigare betecknats som rashygien, och som förknippades med nazisterna, är idag vardagsmat eftersom gentekniken förflyttat vad som uppfattas som moral, etik och värdighet. Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan, märker inte att vi glider och varje läge på planet för en stund blir normalitet. Det är i alla fall ganska smart om vi inser att det är så det förhåller sig. Allt annat är ju bara en form av livslögn.”

Jag anstränger mig i drömmen för att höra några kyrkklockor som varnar för att våra ”förtroendevalda” fattar beslut som sorterar bort, redan i fosterstadiet, icke önskvärda individer. Inga kyrkklockor, inga visselpipor inga gudstjänster om människovärdets helighet. Lite avlägset hör jag kyrkklockor, möjligen också visselpipor och nyckelknippor. Kyrkan har inte tid med att engagera sig i försvaret av foster med kromosomförändringar, som hela det politiska etablissemanget önskar eliminera. Självklart måste kyrkan vara där och tröstande stryka medhårs om, mot förmodan, någon partiföreträdare skulle drabbas av tvivel eller börja tro på de egna orden om alla människors lika värde. Då kan kyrkan peka på Jimmie Åkesson och dela ut nyckelknippor! För han är ju en riktig rasist. Vi försöker ju bara *skrammel* förbättra folkstammen! Även det kyrkliga hyckleriet borde väl ha sina gränser!

Jag vaknar till ur min dröm och inser till min förskräckelse. Det var ingen dröm. Det är ju så här det är! Jag känner mig ensam. Har jag drabbats av någon sorts fobi, tro?

Jag länkar till ett blogginlägg av Dag Sandahl, som kanske något lite förklarar i vilken riktning mina tankar går.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Advertisements

6 kommentarer till Gudstjänster, nyckelknippor, visselpipor eller vända ryggar till? Kanske rent av allt samtidigt?

  1. Rudbeckius skriver:

    Bra skrivet, keep going!

  2. Olof Olsson skriver:

    Du är nog frisk, Leo. Inga fobier vad jag kan se, och drömmarna är inom gränserna;-) Man kan tyvärr bara delvis styra sina drömmar, men jag önskar dig och mig en nattlig dröm där USA förlorat sin makt, så vi får se vad som händer i Asien, vad som händer mellan Kina och Japan, och vad som kommer hända våra grannar i de baltiska små nationerna, och vad som kommer hända i mellanöstern. Vad som händer med den fria sjöfarten på oceanerna. Låt oss drömma om en värld utan USA.

  3. Anders Nilsson skriver:

    Huvudet på spiken Leo!

  4. LeoH skriver:

    Tack, Anders!

  5. […] om förföljelsen av kristna runt om i världen. I ett inlägg alldeles nyligen beskrev jag en drömvision, där jag bl. a påminde om hur landstinget i Gävleborg, men också andra landsting genom att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: