Anders Wejryd, släng prestigen överbord och erkänn att du gjorde fel!

Det bli inget långt inlägg i natt, men jag har svårt att släppa programmet ”Bögbotarna” och Anders Wejryd snabba fördömanden. Ju mer jag ser av programmet förstår jag allt mindre varför dessa brösttoner från vår avgående ÄB. Det talas om kränkningar från prästernas sida, utan att någon i egentlig mening visar vad kränkningen innehåller.

När jag såg programmet hörde jag en ung kristen man som kände behov av ett samtal med en präst om sin sexuella läggning. Prästerna lyssnade vad jag kan förstå medkännande, helt utan fördömanden eller skuldbeläggning. Mötet avslutades med förbön, helt i enlighet Med Calles vilja. Fortfarande ser jag ingen kränkning, utan jag ser att Calle möttes med respekt och kristlig omtanke.

Den enda kränkning jag ser är de programansvarigas, de kommenterande prästernas och ärkebiskop Anders Wejryds okänslighet för Calles känslor och önskemål. Ingen ser personen Calle, utan alla underkänner hans bevekelsegrunder. Den gillrade fällan slog inte ner över prästrna i programmet som det var tänkt. Däremot slog fällan som gillrades för Anders Wejryd ner så det hördes. Sittande i fällan uttalade sig Wejryd, som jag tidigare skrivit, i ond tro och därmed sanktionerade han i kraft av sitt ämbete en lögn!

Här uttalar sig Sturmark i Dagen och han hör något helt annat än Anders Wejryd säger sig höra!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

Advertisements

13 kommentarer till Anders Wejryd, släng prestigen överbord och erkänn att du gjorde fel!

  1. Carolina skriver:

    Instämmer. Prästerna utgår ju ifrån människan framför dem – att säga till honom att hans oro inte är verklig hade ju någonstans varit att inte ta honom på allvar, det hade på sitt sätt varit en kränkning. Jag undrar om Wejryd verkligen fick se programmet han kommenterar – eller om de lade fram vad prästerna sagt och kallade det kränkning – det vill säga vad hans uttalande bygger på. Sedan är det märkligt att kalla det för kränkning när det inte var på riktigt över huvudtaget – vem blir kränkt, egentligen? Den som ljuger? Den som blir lurad?

  2. LeoH skriver:

    Ingen kan bli kränkt, när det i egentlig mening inte fanns någon som kunde kränkas.

  3. David skriver:

    Tipsar om Anders Piltz, katolsk vik biskop, som skriver det som våra biskopar borde sagt:
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/biskopsvikarie-lagt-av-uppdrag-granskning_3614908.svd

  4. LeoH skriver:

    Har läst och delar ditt positiva omdöme!

  5. Rebella undrar skriver:

    I efterhand framstår Svenska kyrkan som den stora förloraren på det där programmet. Inte de individuella prästerna i första hand – jo kanske, även om de också fick mycket stöd? Kanske även Frimodig kyrka tog lite stryk på det? I så fall gick exakt alla på minus utom Sturmark samt Katolska kyrkan, som via biskopsvikarie Piltz fick det sagt som många ville höra.

  6. LeoH skriver:

    Du har säkert rätt Rebella, Kyrkan blev förlorare och de enda som blev vinnare var de som vill pressa kyrkan än längre in i sekulariseringen.

    Jag tror också att Frimodig kyrka tog stryk. Trots att de utsatta prästerna fick stöd, så var vi urusla på att ta striden offentligt. jag skrev ett polemiskt svar på en ledare i Hälsinge tidningarna, men mer blev det inte på våra breddgrader.

  7. Andreas Holmberg skriver:

    Två saker måste ändå kritiseras vad gäller några FK-prästers utsagor:

    1) Det ter sej rent ut sagt löjligt att påstå att man hade hjälpt konfidenten att be Gud om att bli av med vad konfidenten än hade velat ha hjälp emot. Löjligt eller skrämmande, eftersom till elementär själavård hör just en urskillning beträffande vad som verkligen är dåligt (synd t.ex.) eller vad som hör till vanlig mänsklig begränsning (att inte kunna vara överallt t.ex.) eller rent av kan vara en positiv egenskap trots att konfidenten inte tror det (förmågan att säga ifrån t.ex.). Där fick ju kommenterande prästen Malin Strindberg öppet mål, alldeles oavsett hur man vill beskriva genuin och entydig homosexualitet.

    2) De spekulationer om övergrepp o dyl som förekom från en av prästernas sida ter sej inte heller som sund själavård; inte i mina öron i a f. Det tedde sej verkligen som osunt amatörpsykologiserande, ungefär som att beträffande vilket psykologiskt problem som helst komma dragande med eventuella övergrepp i barndomen som förklaring (tidvis ju mycket populärt bland psykologer). Man kan ju helt uppenbart vara homosexuell utan några som helst övergrepp i bakgrunden.

    I åtminstone de två fallen förtjänade faktiskt FK:s representanter ”stryk”. Och trots det generellt olämpliga ”Wallraff-förfarandet” från Uppdrag Gransknings sida måste frågan verkligen tåla att ställas: SKULLE journalisterna verkligen ha fått lika ”uppriktiga” svar om man ställt frågorna på traditionellt vis? Jag är ledsen, men jag är inte övertygad om det.

    Men att ärkebiskopen ställer sej och glor på en smyginspelad bikt – och tillåter sej att kommentera den! – det är verkligen också stor sensation och det är märkligt att inte fler kommenterat DET! (Särskilt när prästen i Skara som kommenterade blev så kritiserad).

  8. Allan Karlsson skriver:

    Varför är det så intressant att alltid vad som än pratas om blanda in det sexuella i kyrkans havande och låtande?

  9. LeoH skriver:

    Intressant hur ett gammalt inlägg plötsligt blir aktuell igen. Det gläder mig.
    Du kan ha rätt i mycket Andreas. Det är svårt att riktigt värdera det som sägs. Är det sagda en reaktion på något som journalisten säger?

    Ska vi tro på programmet, så innebär en bikt en lång monolog av prästen. Det fanns ingen dialog överhuvudtaget. Prästerna bara malde på.

    Det viktiga var att det inte förekom något förslag på organiserat ”bögbotande” som programmet utlovade. I den meningen står min kritik fast. Om jag får höra vad journalisten säger, då kanske jag också delar din kritik av några av prästerna.

  10. Rebella undrar skriver:

    Själavård, rörde det sig väl om. Sen har ordet ”bikt” kommit att användas i media och eftersom tystnadsplikten för svenskkyrkliga präster är densamma i bägge fallen har man oftast inte påpekat felaktigheten. Så uppfattar jag det…

  11. LeoH skriver:

    Du har nog rätt. Däremot vet jag av egna erfarenheter att vare sig bikt eller själavårdande samtal inte innebär att prästen håller monologer. De reagerar på det individen säger.

    Det är också mycket viktigt att veta, att allt vi säger till en präst inte behöver falla under vare sig bikt eller själavårdande samtal.

  12. Rebella undrar skriver:

    Jag har tyvärr inte sett programmet men tänker att de klippte väl bort det som under cover-reportern sade, dels för att det i sammanhanget inte behövdes – det intressanta är vad prästen sade – men också för att åstadkomma en tydligare bild. Att få höra samtalet oklippt vore fantastiskt intressant. Jag har ju svårt att tro att den oklippta versionen skulle vara mer till prästernas nackdel, än den klippta.

    Så hårt klippta reportage ska man alltid vara mycket, mycket skeptisk mot. Någon – var det inte du? – pratade om något gammalt TV-program där dåvarande statsminister (Erlander?) ställde upp på att få en intervju helt sönderklippt för att visa något annat än han sade, och kontrastera mot vad han faktiskt sagt. Mycket pedagogiskt. Jag skulle gärna se det programmet.

  13. LeoH skriver:

    Jag upplevde det lite märkligt att programmet inte visade att prästerna samspelade med journalisten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: