Har Svenska kyrkan mist sin sälta?

Jag har i dag varit drabbad av svårartat tungsinne. En känsla som drabbat mig ofta genom åren, när jag känner att det kanske är dags för uppbrott och söka andra vägar. Tungsinnet började i morse när jag läste Dag Sandahls blogg och dagens inlägg: ”Jag fick en kondom.” Visst hade jag läst om att domkyrkoförsamlingen i Luleå skulle delta i Pride-aktiviteterna och där dela ut kondomer. Jag har skjutit ifrån mig uppgifterna, men i morse kunde jag inte längre blunda utan tog till mig Dag Sandahls text fullt ut. Kondomutdelningen i Luleå berör också mig och är därmed också mitt ansvar. Jag får inte tiga. Det känns tungt, att som lekman i kyrkan få uppleva hur en församling och dess präster reducerar en av de mäktigaste texterna i Bibeln till att symboliseras av en kondom. Om nu församlingen önskade åskådliggöra Jesus kärlek till oss människor med förpackning med text ”störst  av allt är kärleken” då hade det varit lämpligare att människor  fått ett kors i sin hand när de öppnade gåvan från kyrkan. För det är ändå så och det viker jag inte steg i från, att det Jesus och hans kärlek som är störst. En sån aktion kunde jag, med min vilja att tolka allt till det bästa, sett som ett försök till evangelisation. Nu delar församlingen ut kondomer som på något förunderligt sätt ska symbolisera Jesus. Jag känner inte att jag kräver för mycket om jag anser att kyrkoherden i församlingen bör förklara för mig, en fåkunnig lekman, vad kondomteologin egentligen går ut på. Ska korset ersättas av kondomer?

Jag som ganska ofta är okristligt långsint, minns hur den ena biskopen efter den andra uttalade sig fördömande, utifrån en lögn, av präster som drabbats av Uppdrag gransknings lögnaktiga påståenden. Då visste många biskopar med ärkebiskopen i spetsen vad kyrkans lära gick ut på. Nu är, vad jag kan se, kyrkans biskopar tysta så tysta. Jag riktigt ser för min inre syn, hur våta pekfingrar blir uppsträckta för att känna av vart vinden blåser. Som lekman i Uppsala stift vill jag att min andliga ledare, biskop Ragnar, kommer ut och tar avstånd från domkyrkoförsamlingens agerande. Om biskopen anser att han inte kan ta avstånd, då bör han förklara, för en vetgirig och nyfiken  lekman, vad den nya teologin bottnar i och hur den förhåller sig till Bibeln och kyrkans bekännelseskrifter.

För ett antal dagar sedan frågade jag i ett blogginlägg Anders Wejryd om han ville att jag skulle lämna kyrkan. Frågan kanske var felriktad. Jag kanske borde fråga mig själv hur länge jag kan vara med och hur länge vill jag vara med? För det finns ju faktiskt alternativ.

”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur ska man få det salt igen. Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” Börjar inte de här Jesusorden ur bergspredikan bli tillämpliga på Svenska kyrkan?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

 

 

Advertisements

26 kommentarer till Har Svenska kyrkan mist sin sälta?

  1. Klaus skriver:

    Den länkade texten var fruktansvärt rolig, klok och sorgsen.

    Nä, kan man inte skilja mellan eros och agape så är man ute och cyklar.
    Verkligen cyklar.

    Om det är något som ”söker sitt” så är det eros.
    Men de händer att de är på samma sida, eviga fiender är de inte.

    Kan ändå inte låta bli att fundera lite på det här med kyrkor och hur man förhåller sig; stanna kvar eller bryta upp.

    Jag tillhör SvK men den församling som jag brukar delta i känns inte alls osaltad eller ryggradslös. Jag förstår att de stora strukturerna har betydelse, men för mig är det ändå hur det fungerar lokalt som är avgörande, människorna just där.

    Om du varit spanjor och infödd katolik så hade nog inte din rättskänsla, ditt patos och din längtan varit så annorlunda jämfört med hur det är nu. Men jag tvivlar ändå på att du i en sådan situation hade övervägt att byta kyrka. Man gör inte så där, like lite som man byter släkt. Det är som det är, gräv där du står. Du hade fått stå ut med en mängd saker i den stora katolska kyrkan men ändå kunnat finna likasinnade och kämpa för dina övertygelser.

    Å den andra sidan kan jag känna och tänka det rakt motsatta: Det är väl inte hela världen om du eller jag eller andra byter kyrka eller församling om dysfunktionerna är alltför svåra.

    Jag kan ju ha tvärfel, men kyrkan är till sist bara ett redskap. Ett mycket viktigt sådant. Men jag har (ännu?) inte nåtts av den insikten att kyrkan i sig själv är ett heligt sakrament. Därför blir detta inte lika laddat för mig. Lättare att stanna, lättare att lämna. Centrum är inte där.

    Men jag kan vara ute och cykla, jag också.

  2. LeoH skriver:

    Vi kan vara ute och cykla bägge två. 😉 Jag tänkte på Luther i natt innan jag somnade. Han såg felen och förfallet i kyrkan och ville ändra och blev bannlyst på kuppen och egentligen mot sin vilja blev grundare av en ny kyrka.
    Jag upplever att SvK är i samma läge i dag. Det behövs en kraftfull reformation, men ser ingen reformator.
    Ja, man får se, men tanken har blivit väckt!

  3. Sigrid Lundqvist skriver:

    Det är snart reformationsjubileum – låt oss börja arbetet redan nu

  4. LeoH skriver:

    Vi gör ju det redan, men jag upplever att det sker osystematiskt.

  5. LeoH skriver:

    Vet inte om jag förstod allt, så för ögonblicket avstår jag från att kommentera.

  6. Ulf Hjertén skriver:

    Ibland undrar jag om man inte här och var blandar ihop ”sälta” och hårda fördömanden . Jag tror mästaren menade något helt annat.

  7. LeoH skriver:

    Har jag dömt någon hårdare än jag själv dömer mig själv?

  8. LeoH skriver:

    Ulf, oavsett vad vi tror mästaren menar, så riktar han sig till ett ”ni” och vad jag förstår är detta ”ni” lärjungarna. De blivande apostlarna. Som enskild kan jag alltid komma tillbaka, men vad händer med ett kollektiv som avviker. Den evangeliskt-Lutherska kyrkan är ju ett resultat av ”fördömanden” från Luthers sida. Min inställning är den att Svenska kyrkan behöver en reformation, med betoningen på ”re” helt i Luthers anda.
    Jag har säkert också sagt det tidigare, att du verkar anse att det enbart är minoriteten i kyrkan som fördömer majoriteten, som känner sig mobbade! Som sagt en märklig inställning.

  9. kyrkis skriver:

    Det stora kollektivet i kyrkan tiger och följer populismens väg. Många känner sig vilsna, men vågar inte stå upp för sitt tvivel på kyrkans nya väg.
    Allt är öppet för den som tror vadsomhelst. Men den som tror som kyrkan lär är underkänd.

  10. LeoH skriver:

    Tro mig kyrkis, jag känner med er som är anställda. Vi som är lekmän är ändå friare, men å andra sidan känner vi oss ibland övergivna.

  11. kyrkis skriver:

    Det är många år sedan jag gav mitt liv till kyrkan. Många år av svårigheter att bevara kallelsen i en kyrka som ständigt svikit när det gäller.
    Organisationen Svenska kyrkan jagar ständigt popularitet. Utan framgång. Ju mer anpasslig kyrkan är ju fler går ur.

    Men läser man ”Open Doors” rapporter ser man vilket martyrium kristna i världen lever med. Men det är det tyst om. Men i dessa länder växer kyrkan. Där är evangeliet ett sprängstoff.
    Först när tron får konsekvenser missionerar vi.
    Jag försöker bevara respekten för kyrkans ledning, försöker förstå det som händer… Men känner mig alltmer frågande.

    Och försöker lyssna in och möta ”lekfolkets” frågor. Utan att bli enkelspårig.

    Ja, vad gör vi?

  12. Ulf Hjertén skriver:

    Vi kan nog fylla våra nätter med att reda ut vilka som är de mobbade. Jag ska åtminstone försöka vara utsövd imorgon för att kunna hälsa vår nya ärkebiskop välkommen. Hon är efterlängtad av en stor majoritet engagerade församlingsmedlemmar.

  13. LeoH skriver:

    Ha´t så trevligt!

  14. Ashurina skriver:

    Mycket bra skrivet! Beundrar alla er präster som vågar stå på er och gå emot strömmen. Gud välsigne er!

  15. LeoH skriver:

    Jag beundrar också alla de präster som vågar gå mot strömmen. Jag är lekman som efter bästa förstånd försöker stödja prästerna och själv också vara en del av motståndsrörelsen.

  16. Alma-Lena skriver:

    Jag förstår din sorg och dina tvivel Leo, men måste ändå hålla med Klaus till hundra procent. Mitt lokala sammanhang måste ändå vara det viktigaste. Förresten ser jag en reformator i dig, Leo och i många andra. Läget är inte hopplöst. Tänker på vad den deppige Elia fick veta ”Här finns ännu 7000 som inte böjt knä för Baal.” Jag har liksom på knn att vi är fler än så.

  17. LeoH skriver:

    Jag har de senaste åren ofta skrivit om hur mycket jag trivs i min församling Bjuråker-Norrbo, Den känslan är kvar, men på något sätt känns det som flykt från insikten om vad kyrkan i sin helhet står för.
    Ett mycket bra bibelcitat. Tål att fundera över.

  18. klaus skriver:

    Kristenheten har väl i många tidsperioder påverkats av det omgivande samhället? Men tidigare har det mer handlat om en anpassning ”högerut” åt nationalism och militarism (delar av tyska kyrkan på 30-talet).  Eller åt girighet och materialism (livets ord)  Eller som imitation av kejsardömen (katolska kyrkan).
    Överdriven anpasslighet gentemot liberal humanism anser jag är fel.  Den samhällsandan underskattar människans problem och överskattar annat. Det blir snett och vint och farligt.
    Men om jag skulle tvingas välja så föredrar jag liberal humanism framför de andra alternativen.
    Snarare än enbart en liberal utveckling pågår väl en polarisering? Håll gärna ett öga på den konservativa sidan också. Det finns diken på båda sidor av vägen.

  19. LeoH skriver:

    Problemet med Svenska kyrkan är kanske inte att den anpassat sig åt något håll. Problemet är att den styrs av sekulära partier!
    Det var likadant med tyska kyrkan, den styrdes av nazister och prästerna frivilligt svor Hitlereden. Många av SvK.s präster och biskopar har andligen svurit trohetsed till sekulära partier.

  20. klaus skriver:

    Ja, det är ju sant. Och verkligen hur konstigt som helst..

  21. Alma-Lena skriver:

    Mycket klokt Klaus! Mitt i prick. En vanlig uppfattning är att allt var bättre förr i krykan, så var det naturligtvis inte. Man följde bara den tidens tidsanda. Precis som du föredrar jag homosexkramande framför militarism och inkvisition.

    Leo och Klaus: Vi ska naturligtvis försöka vara salt och ljus i världen men i en kyrka som absurt nog styrs av politiska sekulära partier blir uppgiften också att vara salt och ljus i kyrkan. Tur då att vi har den lokala kristna gemenskapen som stödtrupp och vi slipper stå ensamma i kampen för en kyrka med ryggrad. Just svajigt ryggradslös tycker jag nog SvK är och uppfattas utåt, inte minst i det där Uppdrag granskning-programmet. Hoppas på att nya ÄB ska tillföra stadga men vi i fotfolket kan inte lämna över det uppdraget enbart till ärkebiskop Antje. Läs Sofia Lilly Jönssons oerhört intressanta och välskrivna krönika i ämnet på Evangelium bloggar.

  22. LeoH skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:

    Under 2014 ställde jag mig ofta frågan om vad Svenska kyrkan egentligen står för. Jag har gett mig själv ett nyårslöfte. Under 2015, före 1 november, ska jag hitta svaret på min egen fråga: Har Svenska kyrkan mist sin sälta eller finns det ett rimligt hopp om förändring? Det går inte i längden att älta frågan, utan den måste få ett slutgiltigt svar.
    Jag önskar alla mina läsare ett gott slut på 2014 och ett välsignat 2015!

  23. […] För tystnaden från våra biskopar var, som jag brukar säga öronbedövande! Jag skrev ett blogginlägg där jag gav biskop Ragnar Persenius en […]

  24. […] frågan var felställd. Jag kanske borde frågat, vill jag vara kvar?) Det andra inlägget är: ”Har Svenska kyrkan mist sin sälta” skriven 12 juni 2014. Då för ett år sedan går det att se, hur en uppiggande ilska så sakteligen […]

  25. […] en kyrka få en kvarnsten hängd om halsen? Har Svenska kyrkan mist sin sälta? Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: