Det är inte ok…

De senaste dagarna har jag haft mycket svårt att få ord på de tankar jag har kring kyrkans utveckling. Jag delar Kyrksysters oro!

kyrksyster

Utifrån erfarenheten från Svenska Kyrkan på Gran Canaria har jag tänkt och grubblat. Jag har följt vissa debatter i media om trosbekännelse och vad kyrkan är o s v.

Är det så illa att allt är ok förutom klassisk kristendom? Hela tiden anpassas allt för att tilltala den mänsklighet som inte på några villkor vill leva ett liv i Gud.

Prästkandidater med stadig tro avvisas medan de som flyter omkring anses äkta och därför antas.

Jag vet egentligen ingenting. Är bara fylld av oro.

View original post

Annonser

8 Responses to Det är inte ok…

  1. Alma-Lena skriver:

    Lars B Stenströms senaste bloggpost borde också läsas. Det som måste förändras i kyrkan förändras på rätt sätt med bön. Att kyrkan utåt är en mespropp som aldrig säger emot någon nyckfull idé utifrån betyder inte att vi ska låta det inre livet falla. Tvärtom, det är dags att samlas till bön. Så reagerar ”de stilla i landet” det är Herren som ska strida för oss. Jag tänker på nya ÄB-vi ska be att hon blir smord med Helig Ande så hon talar Guds ord till Sverige. Hon har mediernas öra, låt oss be för att hon ska bli Guds mun.

  2. SigridL skriver:

    Kan bata säga: Instämmer

  3. Klaus skriver:

    Jag tror inte att jag är ensam om att uppleva ett slags motsättning av mycket stor betydelse här. (Den kristne) författaren Magnus Malm skriver i sin bok ”Ett hjärta större än världen” om hur många människor upplever sig stå för ett val illustrerat av filmen ”Fanny & Alexander”. Å ena sidan det mänskliga inklusive allt, å den andra sidan det o-mänskliga personifierat av den grymme prästen i sitt hus med metertjocka kala väggar.

    Man kan inte bara avfärda det där som en nidbild, det finns täckning för en sådan bild. (Låt vara att motståndare till kristendomen överdrivit halten svärta i kristenheten). Magnus Malm resonerar mycket bra om det där och han är då ingen sekulär liberal typ.

    Jag blev så glatt överraskad när en författare som Philip Yancey, som betecknar sig själv som ”evangelikal” INTE visar sig vara den typen av empatilös klingande malm och ljudande cymbal som jag förknippar med den termen, utan en ärlig, nyanserad, mäsklig och varm person.

    Vad jag vill säga är att jag tror att många med mig förknippar konservativ kristendom med något svart, hårt och kallt hur många fromma fraser de än jonglerar med. Om det bara vore jag som kände så så kunde man strunta i det, men jag tror att det rör sig om många.

    Därför, Leo, är det så fantastiskt värdefullt för mig att stöta på en person som dig som har den typ av välsaltad Gudstro som du har OCH engagerar sig i människor och samhälle på det sätt du gör. Och jag har stött på andra sådana.

    Påven är också fantastisk i mina begränsade ögon. Han är rotad i det där gamla kejsardömet men agerar och påverkar den. Han blir till ett salt i katolska kyrkan på det sättet.

  4. LeoH skriver:

    Tack Klaus att du ser mina tafatta försök att praktisera min kristna tro.

  5. Klaus skriver:

    Man kan säga så här också. Jag tycker INTE att det är rätt eller bra om SvK ramlar ner i dike nr 2 och förlorar sin sälta, men är det så underligt om fåraherden söker vägar att fånga in och rädda de får som sprungit iväg och gömt sig av rädsla pga dåliga erfarenheter?

    OK de kanske är slöa, slappa och likgiltiga och självöverskattande också, de där fåren, men det finns rädsla och skygghet också och en DEL av SvK:s ”fjäskande för tidsandan” är ett uppriktigt sökande efter både sanning och framkomliga vägar.

    Annat är bara opportunism och dumhet förstås, som detta med kondomerna, det var ju bara för vrickat men ändå så mycket lindrigare än när ”konservativ” kristenhet gifter sig med Mammon eller ställer upp på diktatorers sida.

  6. LeoH skriver:

    Visst är det möjligt, ja rent av troligt att kyrkan själv skrämt bort människorna, men det får inte innebära att kyrkan blir så utslätad att den inte vågar eller vill berätta som det är. Jesus visar oss hur vi borde vara i förhållande till Gud och våra medmänniskor. I mötet med enskilda och kollektiva handlingar.

  7. Klaus skriver:

    Du har rätt och de kristna ska vara världens salt, göra skillnad.
    Inte världens strösocker.
    Men inte heller världens tabasco.

    Saltet märks direkt på smaken, det är som med att avgöra om trädet är gott eller ont utifrån fruktens smak.

    Den sälta som många människor utanför kyrkan kan dras till, är hur kristna är mot varandra, mot människorna och mot djuren och mot skapelsen. Det är nog det som kommer först i tiden för de flesta. Hurdana är de kristna? Att ”se” Jesus går ännu djupare och starkare.

    Men jag får intrycket av att somliga kristna menar att ”saltet”, det är ungefär detsamma som 1) det övernaturliga 2) allt som ter sig svårt beskt och pepprigt i Bibeln och traditionen.

    När jag gick i lågstadiet så hade vi en lärare, fröken Granstig, en frentisk missionärshustru, som lyckades förvandla varenda skolämne till kristen propaganda när hon inte slog oss med linjalen.

    Å den andra sidan hade vi hemma på gården den rullstolsburna tant Elsa som ofta bjöd in oss barn, läste Elsa Beskow, bakade pepparkakor och mycket annat. Hon berättade ofta om sin tro på Jesus. Just det, hon berättade, hon basunerade inte. Jag minns en gång när jag och en kille som hette Dag bad att få stanna när hon skulle lyssna på radiogudstjänsten. Det var alldeles mörkt i rummet och radions rör glimmade som glöd. Tant Elsa satt alldeles tyst. Och vi också. Till sist frågade jag andäktigt: ”Är Gud här nu?” och tant Elsa svarade med ett enkelt ”Ja”.

    Enligt mig hade tant Elsa väldigt mycket sälta, men enligt konservativa kristna, tror jag, var det fröken Granstig som var den salta bönan. Ty hon talade ständigt om alla mirakler och om diverse barn-varianter av diverse lärosatser.

    Tur att jag träffade tant Elsa.

  8. LeoH skriver:

    Ja, du hade tur som träffade tant Elsa! I Apostlagärningarna skriver Lukas hur människorna såg hur de kristna älskade varandra och de blev intresserade.
    Det är det Kyrkan ska lära ut, men också vem det är som ger kraften till kärlek till varandra, men också kraft att älska våra fiender.
    Vi förmår inget av egen kraft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: