Är det jag som ändrat mig eller är det förklaringarna av verkligheten som ändrats?

För ett par dagar sedan hamnade jag i en mycket märklig diskussion på FB. Orsaken till diskussionen var mitt fel. Jag förstod inte och förstår fortfarande inte vad jag sa som var så förgripligt. Jag skrev:

”Den senaste tiden har jag funderat mycket över en märklig tendens i debatten. Det talas mycket om, i negativa termer, om vita medelålders män som vågar ta sig ton i debatten. Jag har väl inget emot att bli kallad vit medelålders man, för det är jag ju med råge. Det som ändå gör att argumentet blir märkligt är att den som utdelar domen ofta är yngre vita män eller vita kvinnor i varierande ålder!”

När jag skrev statusuppdateringen hade jag inga djupare funderingar, annat än att jag var förvånad. Efter några inlägg på tråden så förstod jag att uttalandet tydligen antogs säga något om verkligheten, som undgått mig. Enligt uttalandet skulle jag som vit man (medelålders är det väl svårt att hävda, när jag är 70 år) ha en gemensam identitet och intressen med alla andra vita män i samma ålder. Analysen är så horribel, att jag inte kan ta till mig den! Nå, det får vara hur det vill, min nyfikenhet är väckt och då måste frågan undersökas. Som vanligt, när mina ståndpunkter kritiseras eller ännu värre, att jag övergett mina värderingar, då går jag tillbaka i tiden då mina ståndpunkter och värderingar formades. Ikväll går jag till en av mina stora föredömen Martin Luther King J:r. Jag länkar till en artikel jag hittat på nätet, där kan ni följa mina resonemang. Låt er inte störas av att artikeln är skriven av, vad jag förstår, en trotskist. Se till innehållet! Artikeln inleds med ett citat av Martin Luther King:

”Jag har valt att identifiera mig med de underprivilegierade, jag har valt att identifiera mig med de fattiga. Jag har valt att ge mitt liv för dem som lämnats utan möjligheter. Detta är den väg jag valt att gå. Om det innebär uppoffringar, om det innebär att jag måste lida, så kommer jag att gå den vägen. Om det innebär att jag kommer att dö för dem, så kommer jag att gå den vägen” (Martin Luther King, 1966).

Här markerar King något mycket viktigt. Han hävdar frimodigt, att trots att han är född i en svart medelklassfamilj, kan välja att identifiera sig med alla underprivilegierade och fattiga! Jag delar och har under mina år som aktiv samhällsmedborgare delat den insikten. King var inte fångad i en ”svart medelålders man-kuvös” han kunde frigöra sig och då borde även vita medelålders män kunna göra det. Mycket ofta fanns det personer och grupper som kritiserade King för att han välkomnade vita att delta i kampen. Han stod på sig och menade att alla som ville delta var välkomna. Svensk arbetarrörelse hade också liknande diskussioner. August Palm lär inte ha varit glad åt alla intellektuella och representanter för överklassen som anslöt sig till rörelsen. LO:s första ordförande var miljonär om jag nu i hastigheten minns rätt. Vi som var aktiva i slutet av 60-talet minns Svarta Pantrarna . Stolta och heroiska, ja rent av vackra, men med liten betydelse för utgången av medborgarrättskampen.

Det som slutgiltigt ledde fram till att Martin Luther King Jr blev skjuten var när han började ge sig på grundvalarna för överklassens makt. Arbetarklassens splittring efter rasmässiga gränser. Uppfattningen att en vit fattig medelålders man skulle ha något gemensamt med en vit medelålders man ur överklassen. King hävdade med kraft och hela sin retoriska förmåga att arbetarna, oavsett ras, hade mer gemensamt med varandra för att uppnå mänsklig värdighet. Jag minns en dokumentär som jag grät till för många år sedan. I ett avsnitt av programmet visades en picket line med sopåkare i Memphis. Bistra svarta män gick med handmålade skyltar som sa: I`m a man. Jag tolkade då som jag tolkar nu, att de strejkande renhållningsarbetarna inte i första hand hävdade att de var män, utan de sa ” jag är människa!” Den skylten kan alla fattiga, undertryckta arbetare oavsett rasskillnader bära på bröstet som ett adelsmärke. Det var Martin Luther Kings budskap, som ledde till hans död. Nu höll jag på att glömma. Martin Luther King hade ju allt aktivare argumentera mot kriget i Vietnam. Han såg sambandet mellan arbetarklassens underläge och kriget. Muhammed Ali förklarade, nästan övertydligt, varför han vägrade att låta sig inkallas för tjänstgöring i Vietnam. ”Ingen vietnames har kallat mig för nigger!” Ja, varför skulle han eller någon fattig svart eller vit slåss i överklassens krig?

När jag så här möter min ungdoms åsikter, kan jag inte låta bli att känna glädje. Åsikterna och värderingarna håller troligtvis de år jag har kvar. I morgon ska jag försöka mig på att möta ungdomens åsikter, när det gäller den internationella solidariteten. Det ska bli spännande!

Till sist, Ett avsnitt ur Martin Luther Kings sista tal kvällen före  de dödande skotten:

Jag har varit uppe på bergets topp.

Nja, jag vet inte vad som kommer att hända nu. Vi har några jobbiga dagar framför oss.
Men det spelar i sanning ingen roll för mig nu, för jag har varit uppe på bergets topp. Och det har jag inget emot.
Precis som alla andra skulle jag vilja leva ett långt liv. Ett långt liv har sin värdighet. Men jag bryr mig inte om det nu. Jag vill bara följa Guds vilja. Och Han har tillåtit mig att bestiga berget.
Och jag har skådat över till den andra sidan och jag har sett det Förlovade landet.
Jag kanske inte kommer dit med er, men jag vill att ni ska veta här ikväll att vi som ett folk kommer att komma till det Förlovade landet.
Så jag är lycklig här ikväll.
Jag oroar mig inte för något. Jag fruktar ingen människa.

Mina ögon har skådat saligheten i Herrens ankomst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

 

Advertisements

4 kommentarer till Är det jag som ändrat mig eller är det förklaringarna av verkligheten som ändrats?

  1. Hans Odeberg skriver:

    Det är nog förklaringarna av verkligheten som ändrats. Eller så är det sekteristvänsterns förklaringar från 68 som återkommit.

    Låt mig först försöka fundera ut ett försvarstal till de som kritiserar och försöker utdefiniera vita, medelålders kränkta män. Vad ser en ung, mörkhyad (att använda ordet mörkhyad är förresten nog för att sätta oss i karantän, nuförtiden heter det rasifierad i de rätta kretsarna) människa som tittar uppåt i karriärstegen? En organisation fylld av vita, medelålders män och kvinnor. En första, förståelig tanke är att detta är på grund av avsiktlig diskriminering och ”old boys’ network” – vilket det nog kan finnas inslag av. Lite eftertanke ger att karriär ofta förutsätter viss erfarenhet och därmed ålder, samt att Sverige ännu är ett övervägande vitt land. När t. ex. sommarprataren Kakan Hermansson klagade över att det var så få invandrare i årets Sommar-uppställning, så tog någon och räknade och kom fram till att invandrare faktiskt var något överrepresenterade.

    Jag har även förståelse för att olika grupper inte vill representeras av svenska politruker med faiblesse för att prata nedåt och vara omhändertagande. Som t. ex. när Maria Leissner ville dra igång ett arbete med romer, och de senare flög i taket och sa att nej tack, vi driver hellre detta arbete själva.

    Sen till kritiken: jag fattar inte varför de som själva vinnlägger sig att vara de mest inklusiva, de mest toleranta, samtidigt anstränger sig så hårt att definiera ut andra människor – och på grunder som dessa människors hudfärg!? Jag gläder mig åt dina citat från Dr King, och vill minnas att även Nelson Mandela sagt liknande saker vad gäller att inkludera vita. Undrar just vad dagens unga radikala hade sagt om Olof Palme hade velat gå med i kampen idag?

    Till sist lite av en fråga. Jag är själv höger, och får uppfattningen att den här utdefinieringen av vita män är en vänsterföreteelse. En kollektivisering in absurdum, där alla som inte ingår i det egna kollektivet är onda och skall isoleras och skambeläggas. Men inte sjutton är väl detta ”vänstern”? Gamla hederliga kollektiv som Metall, Unga Örnar osv funkar väl inte på det viset? Jag hoppas och tror att de högljudda på nätet är lika centrala för vänstern som Westboro Baptist Church är för kristenheten.

  2. LeoH skriver:

    Det sista håller jag helt med dig. Det verkar vara så att delar av vänstern tagit till sig teorier om identitetspolitik. Vad jag också förstår, så skulle Obama vara välkommen till möten där kravet är att man känner sig rasifierad, men jag skulle inte få tillträde.

    ANC i Sydafrika hade/har många vita medlemmar och de var inga passiva stödmedlemmar, utan många hade mycket framträdande poster i partiet. Jag skulle våga mig på ett generellt påstående. Ingen framgångsrik social rörelse skulle ha lyckats om de inte släppt in även människor från andra sociala skikt. Vi får inte glömma kapitalisten Engels betydelse för den internationella arbetarrörelsen. Marx skulle ha svultit ihjäl utan stödet från Engels. I dagens situation skulle Engels blivit utmobbad ur arbetarrörelsen. 🙂

  3. Alma-Lena skriver:

    Tack Leo att du tar upp detta löjeväckande svammel om att ingen människa kan förstå någon annans situation eller sympatisera med en kamp som förs av någon som inte är exakt som jag i alla avseenden. Med detta resonemang skulle Riksdagen måsta bestå av 9,5 miljoner människor eftersom ingen egentligen kan förstå någon annans livsvillkor.

  4. LeoH skriver:

    Tack Alma-Lena!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: