Mattias Irving, det här var väl ingen intellektuell höjdare?

När man som jag har tid för att surfa runt på internet hittar riktiga pärlor! För ett par dagar sedan hittade jag en artikel i Världen idag från 2011. Artikeln har rubriken ”Mattias Irving kallar foster för cellklumpar”.  Jag är inte förvånad att Mattias Irving har den åsikten. Åsikten dyker upp titt som tätt i diskussionen. Jag delar inte Irvings uppfattning, men i kväll vill jag diskutera Mattias Irvings bildspråk. Jag vet sen min tid som aktiv politiker och debattör hur viktigt det att få till talande och förklarande bilder. När jag på ett offentligt möte i Matfors högg till med ”Sverige är USA-imperialismens lilla asgam.” Jag var säker på att mina åhörare direkt förstod bilden. Den behövde inte då och inte i dag förklaras.

När Mattias Irving säger: Tänk dig en tavla. Har man en bara en massa färger på en duk, så är det inte en tavla. På samma sätt kan man inte säga att en cellklump är en människa än, så lyckas han inte få till en bild som förklarar vare sig ett konstnärligt skapande eller människans utveckling. Låt mig ta exemplet med konstnären. Jag är ingen konstnär oavsett vilken genre vi än talar om. Däremot kan jag säga,  att när jag blev god vän med konstnären Bror-Eric fick jag en viss inblick i det konstnärliga processen. Vad är det som styr processen? Är det färgen eller konstnärens vision. Jag vet inte hur många gånger Bror-Eric berättade om sina drömmar som ledde till nya tavlor. Det hände, inte alltför ofta, att jag besökte Bror-Eric i hans ateljé. Höll han då på en tavla som han berättat drömvisionen om, då kunde t o m jag se konstverket med mitt inre öga. Det jag är helt säker på, är att Bror-Eric hade sett konstverket  och att det var den visionen som styrde skapandet och inte färgen. Min bild må vara naiv, men så tror jag det hela sker. För det finns inte en forskare av kvinna född, som efter analyser av färgen Bror-Eric använde, skulle kunna ge en beskrivning om hur tavlan skulle bli.

Låt mig nu ta er till Mattias Irvings ”cellklumpar”. Ni har säkert upplevt att ni själva eller goda vänner fått beskedet att här väntas det barn! Det folkliga uttrycket för ”jag är gravid” är ju inte för inte ”jag är med barn!” Inte med cellklump, embryo, foster eller andra uttryck som används i abortdebatten. Redan vid det första beskedet om att vi är med barn, har vi en hyfsad klar bild av det vi väntar på.  Från första stund är barnet det väntade barnet. Det är min, möjligen, naiva uppfattning, men jag delar uppfattningen med många. I motsats till forskarnas möjlighet att beskriva den färdiga tavlan genom att undersöka färgen som konstnären använder. Har forskarna kunnat visa den märkliga individualitet som ”cellklumparna” besitter. Man kan säga om det blir en flicka eller pojke. De kan vissa sjukdomar eller medfödda funktionshinder. Kunskaperna hanteras inhumant. Staten erbjuder att spåra och döda barn före födseln, om de  t ex har Downs syndrom. Staten och sjukvården ligger på forskarna, att de ska spåra fler icke önskvärda egenskaper hos ”cellklumparna”. Jag förstår inte, om jag ska vara ärlig, varför det för så många verkar vara viktigt, att definiera ”cellklumparna” som ickemänskliga. Hur kan man ur en människas utveckling kapa en tidsperiod och påstå att de veckorna inte har med den blivande människan att göra?

Jag ska avsluta med ett kristet perspektiv. Det finns en likhet mellan konstnären och Gud. Bägge ser vad de vill skapa. Jag försökte ge min förklaring på det här mysteriet i en lekmannapredikan i Bjuråkers kyrka. Jag försökte förklara för deltagarna, att när jag står inför domaren en dag, då frågar han inte varför blev jag inte som den eller den. Han frågar med sorg: Varför blev du inte den människa du var ämnad att bli?

Jag länkar till ett videoinslag som har bäring till blogginlägget. Vad svarar vi på Marte Wexelsen Goksöyr rop för sig själv, alla de som lever i Norge med Downs syndrom och alla de som inte fick födas och som inte får födas i en framtid. JAG VILL LEVA!

KT

.

Annonser

6 Responses to Mattias Irving, det här var väl ingen intellektuell höjdare?

  1. Peter T skriver:

    En relevant fråga till Mattias Irving är väl när han slutade att vara en cellklump?

    Vilken kvinna som upplevt ett oönskat missfall säger att ”jag har förlorat min cellklump”? Definitionen på vad som finns och växer till i livmodern avgörs inte av hur önskat det är, utan det biologiska faktum att det är ett barn i vardande.

    Martes fråga är relevant och jag har själv ställts inför frågeställningen.
    Jag och min fru blev erbjudna fostervattensprov, men vi tackade nej.
    Vi känner väl fungerade människor med ryggmärgsbråck och andra med Downs syndrom. Inget av dessa saker som var de enda man ville kunna påvisa med fostervattensprov skulle ha fått oss att avbryta graviditeten.

    Vi borde uppmana alla att inte ta KUB-test eller tidigt ultraljud för ”nackuppklarning”, vars enda syfte är att sortera ut människor med downs syndrom.

  2. LeoH skriver:

    Mattias kanske har samma definition som den där professorn som förklarade i en DN-artikel nyligen med anledning av att SD vill sänka gränsen för den fria aborten till 12 veckor. Professorn visste att berätta att eftersom foster inte får en själ förrän efter 23. Före det var det fritt fram för aborter.

  3. Peter T skriver:

    Professorn kanske ska ta och presentera vetenskapliga belägg för sitt påstående då? Vad jag vet finns det enda belägget för att fostret får en själ sent i graviditeten inom de muslimska trossatserna, även om jag inte vet var.

    Jag skulle just vilja höra vad Mattias Irving kallar objekten på de bilder som presenteras av Människorätt för ofödda (www.abortnej.se)?
    Cellklumpar?
    För om man definierar det som cellklumpar så borde bilderna inte vara så uppseendeväckande att de inte får visas?

    Vi som anser att bilderna visar dödade ofödda barn förskräcks med rätta av dem.

  4. LeoH skriver:

    Det är fullt förståeligt att Mattias och andra protesterar när bilder på foster visas. Bilderna visar ju att det inte är fråga om ”cellklumpar”.
    När den fria aborten diskuterades som mest, då fanns inte argumenten om när livet började, utan då va frågan mer, när går moderns rätt före fostrets?
    Det räknades upp ett antal fall:
    Moderns liv eller fostrets liv?
    Våldtäkt?
    Incest?
    Fattigdom?
    När frågorna ställdes på det sättet, då var det inte fråga om cellklumpar eller inte. När frågan om abort blev en fråga om mänsklig rättighet, då blev också frågan om när livet börjar viktig. Det är självklart lättare att besluta om abort om valet inte är mellan liv och en planerad semester.

  5. Agnes skriver:

    Ett namn finnes i samband med abort tycker jag, Molok
    Ledsamt

  6. Leopold Holtter skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:

    Av skilda anledningar är orken för nya blogginlägg begränsad. Ni får nöja er med det här gamla inlägget från 2014.
    Jag orkar ”rocka sockan” vilket jag hoppas att fler gjort i dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: