Kan en kyrka få en kvarnsten hängd om halsen?

Under de senaste veckorna har jag läst ett antal blogginlägg av skilda personer, som på skilda sätt beskrivit sina erfarenheter av Svenska kyrkan i blogginlägg. Marcus Birro här och här. Biskop Åke Bonnier här och här.  Helena Edlund här. Inläggen har inneburit, att jag tänkt mycket på mina egna upplevelser och erfarenheter av Svenska kyrkan. De funderingar innebar också att mina sommarfunderingar kring Matteusevangeliet fick ny näring. Jag sökte mig till Matt 18:6-7. Där säger Jesus:

”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilka de kommer.”

Nå, vad har det här med mina erfarenheter av Svenska kyrkan att göra? Jo, det ska något kort förklara. När jag kom tillbaka till den kyrka jag mentalt och fysiskt lämnat för 30 år sedan, då var jag en av de där små som Jesus talar om. (Jag är det fortfarande.) Jag klev in och upplevde efter en tid, att det kändes märkligt hemtamt. Det kändes precis som om jag klivit ur ett rum till ett annat. Ett annat rum som var exakt kopia av mitt tidigare rum. Där fanns samma partier som jag träffat under mina år i kommunfullmäktige i Sundsvall och Västerås. Jag fortsatte med exakt samma åsikter jag haft i det ena rummet också i det andra. Efter en tid, började jag känna mig obekväm med situationen och undrade lite försynt i Badelunda församling, att varför ska jag lägga all energi i det interna församlingsarbetet. Jag berättade att jag skulle vilja samtala om hur jag ska agera som kristen i min vardag på Tärna folkhögskola i Sala. Nu skedde det märkliga. Det verkade som om ingen av prästerna eller diakonerna i församlingen verkade förstå vad jag menade. Efter några månader av försiktiga påpekanden om mina önskemål gav jag upp. Att missionera var tydligen ingen stor fråga för kyrkan eller att leva som kristen i vardagen. Jag kunde fortsätta med mina socialdemokratiska åsikter, det räckte tydligen gott för medlemskap i Svenska kyrkan. Men ändå, det skavde, för budskapet i gudstjänsterna sa ju ändå något helt annat. Lite från och till så möttes jag av ordet omvändelse i de texter som kyrkvärdarna och tjänstgörande präst läste i gudstjänsterna. Hur jag än försökte få ihop det vardagliga tillvaron i församlingen och gudstjänsternas texter så fick jag inte ihop det. Omvändelse från vad?

Med tiden flyttade jag till Bjuråker och hade några stressiga år som ABF-ombudsman, men 2004 blev jag ordentligt sjuk och då bestämde jag mig för att jag måste få svar på många av mina undringar. Bl a började jag att blogga. 2007 raderade jag min blogg på Aftonbladets bloggportal och började om på ny kula här på wordpress. De första åren funderade jag mycket över omvändelse, för jag hade så sakteligen börjat inse att omvändelse handlar om att vända sig bort från synden. Kan ni förstå, jag hade knappt hunnit börja acceptera att jag nog var den störste syndaren med en bjälke i ögat, då kommer, som jag upplever det, dråpslaget att syndabekännelsen kanske ska bli något som kan väljas bort i gudstjänster förutom i högmässor. Bestörtningen blev inte mindre när jag i Kyrkans tidning läste hur en kyrkoherde ansåg att det var bra med frivilligheten. För synd är ju så svårt att förklara för människor. Min tanke var, vad är det för mening att gå till gudstjänst? Ingen synd, ingen förlåtelse. En stor del av den ömsesidiga relationen med Gud skulle ju försvinna! Så har det fortsatt de senaste åren. Jag får höra av vår nya ärkebiskop att jag missat något, när jag tror på jungfrufödseln. Troligtvis är jag också en förstelnad fundamentalist. Biskop Åke Bonnier anser att jag tillhör trospolisernas skara. Så här skulle jag kunna fortsätta. De som vill veta hur mitt sökande såg ut hittar säkert en hel del under kategorin tro. Jag anser nog, på goda grunder, att kyrkans biskopar borde ta sig en funderare. Jag känner att kyrkan ägnade sig åt förförelse av en ny och osäker ny medlem. Det krävs ingenting att bli medlem och vi är accepterade som vi är. Vilket i sig nog är sant, men våra handlingar kanske inte är acceptabla i Guds ögon. En kyrka och dess biskopar och präster måste ta tag i och förklara behovet av omvändelse. Om kyrkan inte gör det, då är anklagelsen om förförelse av dessa Jesus små som tror på honom inte orättvis. Tanken på kvarnstenen känns inte helt obefogad.

Det är det här som striden inom handlar om. Som jag ser det.

KT

Annonser

15 Responses to Kan en kyrka få en kvarnsten hängd om halsen?

  1. Marie Fredin skriver:

    Håller med dig Leo. Det ”kostar” att vara kristen oavsett om man är lekman eller vigd tjänsteman. Det handlar om trovärdighet, det handlar om hårt arbete särskilt för präster och diakoner att ständigt brottas med fördjupning av tro och teologi. Att frimodigt våga bekänna sig till kyrkans tro, att ständigt brottas med det man har svårt att ta till sig och att se till att ha handledning, gå i egen själavård. Missionsuppdraget, vart tog det vägen?
    Personer som Marcus Birro, Göran Skytte, Jonas Gardell m fl tar det på allvar, ibland lite vidlyftigt, men på allvar och engagerat, det hedrar dem.

  2. LeoH skriver:

    Jag känner stor beundran över alla anställda i kyrkan, som hela tiden riskerar få sin tro underkänd eller ifrågasatt.
    Jag är oerhört glad att så många orkar!

  3. Andreas Holmberg skriver:

    Och jag är glad att DU ännu orkar, Leo. Jag var alldeles för trött den där OAS-kvällen i Söderhamn och lät nog mest som en skiva som hakat upp sej. Såg nog varken dej eller min dotter eller Jesus riktigt – just då. Men det är gott att som i Joh. 19-21 få påminnas om Honom som ger förnyad kallelse (och inte ångrar den!).

    Men resan hem med dottern var rolig; ett stort steg att ha varit i Bollnäs Själv! Hoppas vi ses IRL många fler gånger – just nu är jag i Luleå och vilar från mej själv ;o)

    – äsch Leo, din blogg är också Real Life, så det så! Men nu ska jag gå och sova!

  4. LeoH skriver:

    Jag sitter här och ugglar. Jag är trött, men sömnen vill inte infinna sig. Jag lär dyka upp på Brogården den 27, om inget oförutsett inträffar.
    Vila upp dig i Luleå, du och kom tillbaka med friska krafter.

  5. Jonas Nilsson skriver:

    Känns nästan som om någon inblandad i NT-redaktionen anade att mönstren skulle gå igen. Jag tänker att ingen kommer ifrån frågan hur förhålla sig: om prästen uppenbart inte är intresserad av att tänka tro, men har en gudstjänstordning som talar om att evangeliet ska läsas i mässan då ställs vederbörande själv inför frågorna förr eller senare. Men är det en församling för mig som hungrar efter tro? Det är just i den församlingen som min egen hunger ännu är tydlig. Be om att få behålla den hungern. I samma evangelietext finns löften, som läses varje mässa. Om inget evangelium läses, då kan det kvitta, då blir det farligt.

  6. klaus skriver:

    Om det du beskriver är sant så är det inte alls bra. Alltså, exempelvis försoning eller förlåtelse eller omvändelse är stora saker som kräver massor av energi, man kan inte bara hoppa över den själsliga och djupt emotionella processen och liksom direkt hamna i förlåtelse och acceptans! Det funkar inte så!
    Utan jämförelser i övrigt så påminner detta mig om att man inte bara kan hoppa till den sista minuten i filmen Casablanca ”för att se hur det går” och skippa allt som händer mellan personerna på vägen dit. Det blir bara vagt begripligt och fråganse och känslostumt.
    Som jag ser det är mycket i den kristna tron olika skeenden som måste GENOMLEVAS för att bli betydelsefulla för oss.

  7. klaus skriver:

    Ordet ”synd” har också drabbats av både betydelseglidning och ett mått av pstriarkalisk och auktoritär ”fördömelse” som gör det svårare att använda det vid kommunikation med icke-troende. Ord som ”misstag”, ”överträdelser”; ”felsteg” betyder kanske inte exakt samma sak som synd, men är för mig lättare att använda.
    (Med betydelseglidning av ordet ”synd” menar jag att det kommit att förknippas med sexuella felsteg: ”Belinda: syndig som få” kan man formulera det, men knappast ”Adolf Hitler: syndig som få”)

  8. LeoH skriver:

    Det är sant och inte bara en upplevelse. Hade jag inte haft turen att bli kallad till Bjuråker, då skulle jag nog fortfarand gått omkring i Skiljebo i Västerås och kanske ibland tänkt: Vad lätt det är att vara kristen! Tänk jag är precis likadan som jag var innan jag blev kristen. Gud är nog socialdemokrat!
    I Bjuråker-Norrbo församling fick jag lite tuggmotstån och det började ske en utveckling.

  9. klaus skriver:

    (Med ”massor av energi” menar jag inte något enormt styrkelyft av den enskilde. Men processen omsätter djupa och starka saker)

  10. LeoH skriver:

    Processen tar tid och kräver omprövningar, som ibland känns jobbiga. För omprövningarna är inte enbart för privat bruk i min kammare, utan de måste ut i ljuset!

  11. klaus skriver:

    Jo, jag håller med, men är inget vidare själv på det.

  12. Ella skriver:

    Undrar om inte en orsak till vår kyrkas framtoning ligger i demokratibegreppet. Regeringen har i en lagtext ”beordrat” vår kyrka att vara en demokratisk kyrka. Demokrati är ett politiskt begrepp som behöver en definition. Kan en kyrka i själva verket vara demokratisk om vi använder den politiska definitionen?
    Kan prästerskapet föra människor till en hängiven övertygelse på Gud som allsmäktig och på Jesus Kristus som vägen sanningen och livet utifrån demokratibegreppet? Är begreppet skälet till att präster i vår kyrka numera inte längre vill stå i predikstolen och predika utan har flyttat ned på golvet i mittgången och lagt ifrån sig manuskriptet på någon kyrkbänk och står med vädjande blick och försöker föra någon slags styrt samtal (dessvärre ofta utan något större djup, verkar mycket viktigare att åhörarna inte visar någon reaktion)?

  13. Andreas Holmberg skriver:

    Ja du Ella, det där med predikstolen kan man fundera på. Det är klart, om man bara är 4 pers i kyrkan förutom ”personalen” kan det kännas – och vara – både rätt och naturligt att ställa sej ”nere bland folket”. Jesus använde ju inte predikstolar – jo kanske något slags ambo i Nasarets synagoga? – men däremot en gång en båt ;o).

    Ändå: jag tror du har rätt i att nedklivandet från predikstolen – som i stort sett skett under min livstid (1970-) – inte bara har med nya ljudanläggningar, praktisk folklighet och distansering från ”överhetskyrkan” att göra. Det har också i många fall att göra med en minskad medvetenhet om predikans betydelse och ff a dess innebörd av undervisning och ”proklamation”. Prästen som härold eller om man så vill apostel har blivit alldeles för mycket nedtonad…

    Detta innebär inte att alla präster som fortfarande står i predikstolarna håller bra predikningar (eller de vid ambon dåliga). Jag har hört alltför många exempel på motsatsen för att vilja generalisera. Men den allmänna trenden att överge predikstolen – av annat än akustiska skäl – tror jag man faktiskt kan ställa en del frågor kring, precis som du gör Ella. Den präst som stod i Luleå domkyrkas predikstol i söndags hade verkligen något att säga som förtjänade att sägas från predikstolen (med den heliga duvan över huvudet): om ”den fyrahanda kallelsen” till 1) dopet 2) ett nytt liv 3) tjänst i Guds rike 4) apostel – där kallelserna hänger ihop med varandra men där de tre första gäller alla medan apostolatet är mer begränsat.

  14. LeoH skriver:

    Ett intressant samtal, men jag orkar inte delta. Den här värmen tar knäcken på mig, men fortsätt för allan del. Vill möjligen betona min käpphäst. Prästämbetet är primärt ett läroämbete. En predikan bör i främsta rummet öka församlingens kunskaper om vad Bibeln säger.

  15. […] Kan en kyrka få en kvarnsten hängd om halsen? Har Svenska kyrkan mist sin sälta? Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: