Tuulikki Koivunen Bylund, anser du att det etiska resultatet står i samklang med kristen värdegrund?

Den som orkar följa mina, ibland något pladdriga skriverier, vet att jag på senaste tiden skrivit en hel del om selektiva aborter. I februari fick jag en insändare, riktad till ledamöterna i landstingsfullmäktige, publicerad i HT. Trots att det gått ett halvår har jag inte fått något svar. För några veckor sen satt jag i värmen och funderade över hur jag skulle gå vidare, då insikten slog mig! Sverige är ett korporativt samhälle och kännetecknet för en korporativ stat är att hela utredningsväsendet är organiserat så, att alla organisationer ska, om möjligt, dras in i arbetet och den statliga gemenskapen. Svenska kyrkan är också en en del i det korporativa samhället och har en given plats i allehanda utredningar.

Uppgiften är inte, att kyrkan ska bidra med moraliska ifrågasättanden. Nej tvärtom, kyrkans uppgift är att ge moralisk legitimitet åt resultatet. Självklart, tänkte jag där i värmen, finns det en utredning om selektiva aborter och lika självklart deltog säkert en representant för kyrkan i en sådan utredning. Vad har man Google till om inte för att hitta det man söker? Jag minns inte vad jag skrev i sökfältet men det här hittade jag på direkten: Yttrande om etiska frågor kring fosterdiagnostik. Och ser man på. Redan på första sidan står det vilka som står bakom yttrandet och vem hittar jag väl där? Jo, Tuulikki Koivunen Bylund! I den här yttrandet var det hon som skulle ge moralisk legitimitet till ett yttrande som var givet redan på förhand. Trots vackra ord. Jag kan inte påminna mig en text där människovärdet nämns så många gånger, blev ändå resultatet -*fanfarer* – fosterdiagnostik och selektiva aborter kan av etiska skäl godkännas.

Jag får väl i det här inlägget tänka som jag gjort många gånger tidigare. När kyrkan sviker får jag väl gå till den troende ateisten Birger Schlaug och återigen citera: ”Tekniken förändrar normer, värderingar, uppfattningen om normalitet. Det som tidigare betecknats som rashygien, och som förknippades med nazisterna, är idag vardagsmat eftersom gentekniken förflyttat vad som uppfattas som moral, etik och värdighet. Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan, märker inte att vi glider och varje läge på planet för en stund blir normalitet. Det är i alla fall ganska smart om vi inser att det är så det förhåller sig. Allt annat är ju bara en form av livslögn.” Det känns märkligt för mig, som aktiv lekman i SvK, behöva gå till en troende ateist för att få moralisk vägledning när kyrkans biskopar sviker.

Jag avslutar med att länka till en video, där Marte Wexelsen Goksöyr inför en stor publik talar om människovärde, fosterdiagnostik och de reella resultaten, bortom de vackra orden, av staten uppmuntrade fosterdiagnostiken. Marte avslutar sitt tal med ett kraftfullt: Jag vill leva! Eftersom våra biskopar inte gärna svarar, får väl jag svara i deras ställe.

Marte, det vill Gud också!

KT

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

10 kommentarer till Tuulikki Koivunen Bylund, anser du att det etiska resultatet står i samklang med kristen värdegrund?

  1. klaus skriver:

    Jag vet att den kristna författaren Magnus Malm tycker annorlunda, men jag tror inte att det är bra för kristenheten att ge sig in i det politiska och mediala spelet.

    Jo, den (kristenheten) kan fungera ungefär som Greenpeace eller Amnesty, som opinionsbildare, kunskapsresurs, väckarklocka med stark egen integritet.

    Dras man däremot in i spelet så blir man snabbt korrumperad (min fiendes fiende är min vän) och menlös när marginal”väljaren” blir viktigast att fånga.
    Enskilda kristna personer kan förstås gå in i spelet men inte kyrkan som organisation. Kyrkan ska påverkad lite som solen; genom gravitation och strålningsvärme. Eller som en bit syrat bröd eller ett senapsfrö. Guds rike kommer framförallt inifrån och underifrån och påverkar den vägen.

    Det är så idiotiskt det där med den politiska styrningen av SvK att man får totalt haksläpp när man som jag kommer utifrån och ser detta.

    MEN, sedan finns det hinder inom kyrkan /kristenheten själv också, den verkar ju hur splittrad som helst. Deprimerande mycket splittrad i allsköns uppfattningar och positioner.

  2. klaus skriver:

    Schlaug
    hade inte heller kunnat säga det där om han vore insyltad i någon stor maktorganisation som ett parti.

  3. LeoH skriver:

    Jag har politiska uppfattningar, andra har andra. Det viktiga är att vi står enade i vårt hopp till Jesus Kristus och det glada budskapet.
    Håller helt med dig om splittringen i kyrkan, men ibland får jag känslan av så har det alltid varit. Redan på apostlarnas tid.

  4. LeoH skriver:

    Jag kan på ett personligt plan bekräfta din misstanke när det gäller Schlaug. När jag lämnade partipolitiken och blev en frifräsare, då kände jag stor personlig frihet.
    För min del innebar det också att jag bytte lojalitet från mänskliga organisationer till en lojalitet till Jesus..

  5. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, men egentligen HAR man ju full frihet även inom partipolitiken. D.v.s. man kanske inte hamnar så högt på några listor ifall man går till storms i påstådda icke-frågor, och möjligen kan man till sist bli utesluten, men det är ju ingen som häktar en direkt. Det gäller väl bara att undvika att bli vald till ledande företrädare eller talesperson, eller också blir man det och fortsätter tala klarspråk i både den ena och den andra frågan – för inget värre kan väl hända än att man blir avpoletterad? Fast visst går man, särskilt ett valår, mest hela tiden omkring och känner sej som nån (i mitt fall) rackarns folkpartist ;o) Det är det där med var man har den yttersta lojaliteten som är frågan…

  6. Andreas Holmberg skriver:

    F.ö. Tack för efterforskningen, Leo! 2006 är det år då Kristdemokraterna kom in i regeringsställning för åtta år framåt. Att de rashygieniska åtgärderna (eller ”erbjudandena”) i så hög grad har kunnat sättas i system med Svenska kyrkans och Kristdemokraternas goda minne är alldeles särskilt ruggigt.

  7. LeoH skriver:

    Visst du har rätt, men å andra sidan, vad är det för mening med att vara medlem i ett parti, om man inte i väsentliga frågor håller med partiet och arbetar för just de frågorna?

    Jag hamnade tankemässigt, när det gällde mitt politiska engagemang, just i frågan var jag ytterst hade lojaliteten. Kristna teologer säger ju ofta, att det inte är fel att vara rik, bara man vet var lojalitetn ytterst ligger. Ofta förflyttar man beviset till en framtid, där min tro prövas och då avsäger jag mig alla rikedomar.

    Jag har aldrig varit rik, men åtnjutit mycket prestige i mina politiska aktiviteter. Det var det som höll mig tillbaka, upptäckte jag efter många år som kristen. Jesus frågar ju inte den rike ynglingen om han i en framtid är beredd att offra sin rikedom, nej frågan gäller i dag och just nu!

    När jag insåg det, då var det bara att lämna uppdragen och medlemskapet i partiet. Jag ändrade i min presentation på bloggen från ”befrielseteologiskt vänsterperspektiv” till enbart befrielseteologiskt. Numer är också ”befrielseteologiskt” borttaget och nu betraktar jag utvecklingen i världen ur ett kristet perspektiv. I det låg befrielsen för min del. 🙂

  8. LeoH skriver:

    Ruggigt är ordet!

  9. […] När jag läste artikeln om Richard Dawkins åsikter, då kändes det helt naturligt att jag påminde mig Statens Medicinsk-Etiska Rådets ställningstagande i samma fråga. Tuulikki Koivunen Bylund är en av undertecknarna av rådets rekommendation. Statens Medicinsk-Etiska råd är inte så rakt på sak som Richard Dawkins, men samtidigt måste det ju finnas någon grund varför staten önskar erbjuda kvinnor fosterdiagnostik. Självklart ser staten att det är problem med människor med funktionsbegränsningar och helst ser att sådana individer inte föds. Jag vill uppmana alla att läsa hur Statens Medicinskt-Etiska råd, inklusive Tuulikki Koivunen Bylund, argumenterar. Argumenten slinker som prästens lilla kråka än hit, än dit och än slank hon ner i diket. Från diket hör vi, att det är moraliskt helt acceptabelt och inte bara acceptabelt, det är också önskvärt, att staten erbjuder kvinnor fosterdiagnostik. Jag skrev ett inlägg om Statens Medicinskt-Etiska Råds ställningstagande här. […]

  10. […] till att gälla foster med anlag för Downs syndrom. Kyrkans representant i den utredningen var Tullikki Koivunen Bylund. Av någon, outgrundlig anledning, önskar staten alltid får stöd och uppmuntran från kyrkligt […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: