I dag publicerar Expressen en mycket tänkvärd debattartikel skriven av Jonas Gardell. Artikeln är mycket läsvärd och sätter många av dagens händelser i ett, inte alltför ärorik svensk historiskt sammanhang. Jonas Gardell skriver:
”Herregud, det rasbiologiska institutet var en svensk uppfinning som mer eller mindre kopierades av de tyska nazisterna! Det J med vilket judarnas pass stämplades i Nazityskland tillkom på svensk begäran för att man skulle ha lättare att identifiera de judar som försökte ta sig in i landet! I Sverige tvångssteriliserades tusentals och åter tusentals människor mot sin vilja för att vi i den sociala ingenjörskonstens namn skulle framavla en så stark och livsduglig ”svensk” ras som möjligt! Så sent som för några månader sedan nekades en romsk kvinna ens att äta frukost på Sheraton hotel och det avslöjades att den svenska polisen ända tills alldeles nyligen fört register över romer. Homosexualitet var förbjudet i Sverige fram till 1944 och det är bara några år sedan som de sista apartheidlagarna avskaffades i Sverige och samkönade äktenskaps tilläts.”
Jag har ingen avsikt att på något sätt polemisera mot Gardells beskrivning. Jag skulle vilja, om det är möjligt i någon mening, polemisera mot det som utelämnas i uppräkningen. Jonas Gardell skriver I Sverige tvångssteriliserades tusentals och åter tusentals människor mot sin vilja för att vi i den sociala ingenjörskonstens namn skulle framavla en så stark och livsduglig ”svensk” ras som möjligt! Tvångssteriliseringarna pågick mellan 1935 – 1976. Jag vill lite illvilligt och antydningsvis påminna om vilka som hade makten under hela den perioden. Det viktiga är ändå inte personerna som ledde landet, utan det som skrämmer är det fullständiga samhälleliga accepterandet, som gjorde att det fick pågå så länge. Minst 63000, de flesta efter kriget blev steriliserade i namnet av en stark och frisk folkstam. Inte var det många inom läkarkåren som protesterade. De lydde bara order!
Många upplever nog att vi kommit så mycket längre idag. Den upplevelsen är falsk! I dag söker den svenska sjukvården på statens uppdrag upp så många foster med anlag för Downs syndrom, som möjligt och erbjuder kvinnorna abort. I Danmark har den kampanjen från statens sida varit en formidabel succé. Numer föds det bara något enstaka barn med Downs syndrom. I Norge är man i färd att med rasande fart uppnå samma resultat och Sverige lär inte vara långt efter. Det har dykt upp privata aktörer på marknaden som erbjuder ett enkelt blodprov för att upptäcka olika slag av anlag som föräldrarna kanske inte ser som önskvärda. Staten genom sjukvården effektuerar bortsorteringen. Inte är det många inom sjukvården som protesterar. De lyder bara order! Är det någon som på fullt allvar vill hävda, att Danmark blivit ett varmare och mer humant samhälle, nu när barn med Downs syndrom är bortsorterade? Är Norge och Sverige på väg också på väg till det förlovade landet , utan avvikande individer? Hur präglas samhällsklimatet, när vi stillatigande låter bortsorteringen ske? Maktens våta dröm i gången tid, har förverkligats i dag. Med fruktansvärd effektivitet drivs bortsorteringen framåt och allt sker med samhällets tysta medgivande. Tystnaden är så öronbedövande, att snart brister mina trumhinnor!
Var finns ni alla, som talar så vacker om mångfald, om alla människors lika värde och att ingen skall lämnas utanför? Var är ni alla? Jag saknar er!
Jag kan inte låta bli, att till Svenska kyrkan ställa samvetsfrågan: Var står vi idag? När det gällde steriliseringskampanjens år, då stödde Svenska kyrkan statens aktiviteter. Jag läste som avslutning i en uppsats som handlade om kyrkans ställningstaganden till steriliseringarna, följande påpekande, som jag vill dela med mig:
”Sammanfattningsvis kan sägas att Svenska kyrkan var entydigt för sterilisering, både före och efter andra världskriget. Lika entydigt var den katolska kyrkan motståndare till sterilisering.” Är situationen den samma i dag, när det gäller selektiva aborter? Är Svenska kyrkan lika entydigt för fosterdiagnostik och selektiva aborter och den katolska kyrkan fortfarande lika entydigt emot? Det är något för en gammal man att fundera över! Än finns det lite tid kvar!
Läs även andra bloggares åsikter om Eugenik, Rashygien, Fosterdiagnostik, Abort,