Är det rimligt att jag ställer villkor för vilken Gud jag vill tro på?

För en tid sedan stötte jag på ett uttalande av Desmond Tutu någonstans på FB. Ett uttalande som både bekymrade mig, men också kändes teologiskt svårsmält. Jag googlade och hittade artikeln, som visade på Desmond Tutus inställning. I artikeln säger Tutu bl. a följande: “I would not worship a God who is homophobic, and that is how deep I feel about this,” I artikeln hävdar Tutu att han hellre väljer helvetet. Visst, Desmond Tutu kanske bara tar till ett drastiskt uttalande, för att retoriskt visa hur allvarligt han ser på frågan. Men ändå, det skaver!

För det torde väl gälla samma villkor för mig som för Tutu. Vi har att efter bästa förmåga och samvete göra det Gud vill att vi ska göra. Många gånger, det är jag övertygad om, far vi, i stort som smått, vilse. En dag får vi svaret och om det visar sig att jag hade fel, då får jag acceptera det och lita till Guds nåd. Min förlitan till Gud, är inte en förlitan på en psykiskt sjuk Gud, vilket vore absurt. Gud hatar synden sägs det, men älskar syndaren, då vore det märkligt om himlen skulle vara hemvisten för hat. För det är ju inte så, som den där lilla baptistiska sekten i USA, som demonstrerar utanför rättssalar och begravningar med sitt hädiska budskap: ”God hate fags!”

Gud hatar ingen av oss och i den bemärkelsen torde himlen vara en behaglig plats vara i, även för mig, som också är en syndare, som alla människor är, oavsett kön, ras och sexuell läggning!

Kort sagt, jag anser det orimligt att kräva, att Gud ska vara vår avbild, istället för att vi ska vara hans!

KT

 

 

 

Annonser

14 Responses to Är det rimligt att jag ställer villkor för vilken Gud jag vill tro på?

  1. Alma-Lena skriver:

    Jag tycker det är högst rimligt att ställa krav på vilken Gud jag vill ge mitt hjärta och min lovsång. Vi har ett personligt ansvar för om vi dykrar Mammon, Satan eller Kristus Jesus.

    Se på ISIS/Islamiska staten. De dyrkar en Gud som jag aldrig skulle böja knä inför. Jag vet att det finns bara en Gud, men massor av gudsbilder. Den sannaste bilden av Gud får vi i Kristus, bara den Gud som finns till i korset och i den tomma graven, bara den Gud som är kärleken som övervinner allt är värd min dyrkan.

    IS Sataniska gudsbild gör att de dyrkar fel Gud och gör det på fel sätt. Och OM det skulle vara så att de dyrkar en Gud som är den ende riktige guden håller jag mig ändå till Kristus. En Gud som IS Gud är ingen jag böjer knä för, never forever!

  2. LeoH skriver:

    Vad jag försökte säga, är att vi inte bör skapa oss en Gudsbild utifrån vad vi själva anser vara rätt. Då är risken stor att vår självvalda bild blir till en avgud.

    Som kristen hävdar jag att Fader och Son och Helig Ande är sanningen med stort S om så krävs. Gud har gett sig till känna genom profeterna och slutligen genom att bli sann människa bland oss.

    Min kritik av Tutu är att han villkorar sin tro på Gud och börjar diskutera hypotetiskt om vad Gud anser. Efter det hävdar han om Gud är sån och sån, då går han hellre till helvetet.

    Vi kristna har tillgång till Bibeln som är Guds tilltal till oss människor. Vi har traditionen som hjälper oss att tolka Bibelsn budskap rätt och vi har kyrkan som vägleder oss.

    Det innebär inte att alla tycker likadant. Vi kan av skilda erfarenheter, kulturell bakgrund ålder eller annat, som leder till att vi tolkar Guds vilja på olika sätt. Det är fullt okey, om vi inte ägnar oss åt tankekonstruktioner, utan försöker vara ärliga vår kristna tro. Vi bör också vara så pass ödmjuka att vi inser att vi kan ha fel i förhållande till Guds vilja. Då är det Guds tolkning som har försteg. Och det får vi först helt klart för oss när vi inte ser som i spegel utan ansikte mot ansikte.

    Nu blev det surrigt, känner jag!

  3. klaus seigel skriver:

    Å ena sidan: Jag kan inte forma Universum och Gud efter min egen lilla näsa. En sådan Gud är absurd.
    Å andra sidan: En Gud som riktigt på djupet går emot samvetet, som går i en helt annan riktning än den som ibland finns i ens hjärta. En sådan Gud är meningslös.

    Gud är större än min näsa. Gud är godare än mitt samvete. Annars får det vara.

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Intressant samtal. Vilken Gud är värd vår hyllning? Syndaflodens Gud, folkutrotningarnas Gud, helvetets Gud… Å ena sidan är det som du säger Leo att Gud är Gud och förstår så mycket mer än vi – å andra sidan måste t.o.m. Gud i någon mening ”förtjäna” vår hyllning, annars blir det bara despotens fot på vår böjda nacke. Å ena sidan står vi naturligtvis inför ett val, å andra sidan är det sant att vårt förstånd är förmörkat och att vi inte utan vidare kan bedöma Gud och Guds avsikter rätt (läste just ur Job med barnen!).

    På ett sätt håller jag ju med Desmond Tutu. Jag kan inte heller tänka mej att dyrka en verkligt homofob Gud som avskyr blotta existensen av en homosexuell och betraktar dem som värre syndare än oss andra. Men om man å andra sidan definierar homofobi som att (i motsats till Desmund Tutu) stå upp för den klassiska äktenskapsdefinitionen och hävda att det faktiskt FINNS en speciell vits med man-kvinna-förbundet (både biologiskt och teologiskt) så stämplar man ju enligt min mening både Gud och sina moderat heteronormativa kolleg-teologer som homofober. Och jag tycker att det vore synd om Desmund och vi andra med berått mod ginge till helvetet bara för det.

  5. LeoH skriver:

    Jag upptäcker att jag måste tänka ett varv till, men jag vill ändå att ni tar er en funderare över, med vilka mänskliga egenskaper jag som människa kan avgöra, vilka åsikter eller egenskaper hos Gud som jag godkänner. Som jag förstår det så är det Gud som ger oss insikterna och det är han som kallar oss.

    Det går inte heller att reducera Gud till ett antal åsiktspaket, utan evangeliet bör läsas och försöka förstås som en helhet. Där har jag personligen mer och mer lärt mig att uppskatta Bergspredikan. Där säger ju Jesus mycket bryskt till mig, att jag är en hycklare som vacklar omkring i tillvaron med en syndabjälke i ögat. Och ändå verkar det som om jag är välkommen till himmelriket, Det med den tilliten till Gud, som vi bör samtala om vad Gud vill med våra liv.Det vet Tutu och därför förstår jag inte hans resonemang. Varför blandar han in Gud, när han egentligen anklagar kristna.

    Nåja, jag återkommer!

  6. Alma-Lena skriver:

    Intressant samtal. Jag tror Gud har lagt ner samvetet i oss och att en av våra plikter som människor är att välja rätt Gud och rätt form av gudsdyrkan med hjälp av detta samvete. När Abraham skulle till att göra som alla de andra fromma gudsdyrkarna omkring honom: offra sitt barn till sin gud, säger Gud ”Abraham, vad tar du dig till!” och visar honom att det aldrig är okej att offra barn. Sedan står det tydligt i lagen att barn får aldrig offras. Det är en ledtråd. Därefter följer många uppgörelser med tokiga gudar och gudsbilder genom hela GT som kräver både barnaoffer och annat där profeterna går till angrepp mot detta. Sedan kommer Jesus som ofta säger att vi människor har ett personligt ansvar för att välja Gud och i sitt liv visade han vem Gud är så vi vet att känna igen den Gud som är värd vår tro och dyrkan. Som Klaus säger: vårt samvete är av Gud men Gud är godare än så. Som Johannes skriver: ”Om vårt hjärta dömer oss är Gud större än vårt hjärta.”

    Sedan har du ju rätt i , Leo, att det kan verka lite lömskt att tala om gudsbilden när man lika gärna kunde säga direkt att ”ni bör se över era bevekelsegrunder för er homofobi.” Men du glömmer Tutus kontext. I Afrika är homofobin fruktansvärd, den har nog aldrig varit lika stark i Sverige på många sekler. Homofobin är också starkt förknippad med förkristen religion på ett tydligare sätt än hos oss. Det är traditionella medicinmän och hövdingar som upprätthåller en skarp gräns mot homosexuella. Homofobin i många afrikanska länder är inget som kommit med framgångsteologin från USA, den är djupare rotad än så och sprungen ur samma källa som mördar albinistiska människor för framställning av mediciner och av skräck för ”andar”.

    Det Tutu gör är alltså mycket modigare än svenskar som säger exakt samma sak. Att inte vara homofob i Sydafrika är att ifrågasätta en hel kulturs djupt rotade fördomar och hat. Det är fullt i paritet med att försvara judar i tredje riket.

  7. LeoH skriver:

    Jag hoppas ni fortsätter att skriva. Jag läser och tar till mig, vilket i sin tur leder till en fördjupning av min tro.

    Alma-Lena din beskrivning av Abrahams vilja att offra Isak är helt riktig. För många år sedan sa jag till min kyrkoherde här i Bjuråker, att Abrahams tro ledde honom vilse. Han trodde sig följa Guds vilja, men det viktiga i berättelsen är, att det är Gud som tillrättavisar honom. På samma sätt som profet efter profet säger, att Gud inte vill ha offer, han är ute efter våra hjärtan. Judarna lyssnade inte till profeterna eller förstod inte vad de sa, men budskapet kom inte från profeterna, utan Gud själv.

    Allt detta fullbordades med Jesu död på korset. Jag skrev för många år sedan ett blogginlägg där jag tar upp samtalet mellan Gud och Abraham om vad som ska hända med Sodom och Gomorra. Med stor rädsla köpslår Abraham med Gud, för att utröna var gränsen går för Guds förlåtande kärlek. Jag har för mig att jag i inlägget funderade över vad gud skulle ha svarat om Abraham frågat om Gud inte kunde skona Sodom om det inte fanns en enda rättfärdig i staden. Det är helt uppenbart att Gud väntar på den frågan, men Abraham vågar inte ställa den. På korset får vi höra Guds svar på frågan som aldrig ställdes: ”Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör!”

    Självfallet är det så att Tutu i sin omgivning är modigare än t ex jag behöver vara här i Bjuråker, men det innebär inte att jag behöver acceptera hans förstärkning av sina argument, genom att diskutera motståndarnas gudsbild. Tutu är biskop och har del i nyckelmakten och kan på mycket goda grunder och med stor frimodighet hävda att förtryck och förföljelse av homosexuella är en synd mot Gud! Att det är så, det vet vi eftersom det inte är en självvald gudsbild, utan för att Gud själv säger det!

  8. Alma-Lena skriver:

    Helt sant, Leo! Du har en så viktig blogg för att du själv samtalar med oss som kommenterar och till och med låter dig påverkas. Jag minns din bloggpost om Abrahams bön för Sodom. Jag håller helt med, den var mycket klok.

    Jag tror vi håller med varandra i det mesta jag vill bara betona varje människas ansvar för vilken Gud vi väljer att följa. Det är egentligen hisnande att Gud gett oss det valet och ansvaret. Men vi är inte utlämnade helt till våra egna tankar, vi har ju både Jesus, BIbeln, den Heliga Ande, vårt samvete och sist, men absolut inte minst, varandra. Jag är ju superduperlågkyrklig från leastadianland och jag tror att inte bara vigda biskopar har nyckelmakten, den har också du, Klaus, Andreas och jag tillsammans med alla andra lärjungar till Kung Jesus. Jag tycker detta fina samtal med så mycket klokt formulerat visar att det är precis så.

  9. kyrkis skriver:

    Det finns bara en Gud. Och vi kan inte bestämma hur han ska vara. Då blir Gud skapad av oss, vilket ateisterna anser.

    Bibeln är full av hemska berättelser. Men beskriver i dessa en skapad gud. Massor av skapade gudsbilder ramlar över oss. Ändå kan vi i dessa lära oss mycket om hur människan är.

    Det finns i den moderna teologin en vilja att välja sin gud. Man väljer och vrakar efter eget sinne. Och Gud blir helt maktlös och ofarlig.

  10. Staffan Wadström skriver:

    En intressant och stimulerande diskussion. Här passar orden ”Gud är större” väl in. Finns alltid en risk att vi formar en Gud så som vi vill ha honom, och kanske bortser ifrån att det vi läser om i Bibeln inte bara är människors tankar om Gud, utan Guds egen självuppenbarelse. Detta kan vi människor inte ändra på. Utifrån denna läsning är det enligt min uppfattning så att homosexualitet är synd, men inte nödvändigtvis en större synd än någon annan. Och Gud hatar synden, men älskar syndaren. (Även om Jonas Gardell påstår att synden och syndaren är ett, och därför älskar Gud också synden. Här kan man tala om blinda fläckar.)
    Så på din inledande fråga: ” Är det rimligt att jag ställer villkor för vilken Gud jag vill tro på?”, skulle jag vilja svara att vi människor kan inte ställa krav på Gud – vilken Gud får vi då i slutändan ?
    I 1 Johannesbrevet 2:4-6 kan vi läsa: Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

  11. LeoH skriver:

    Jag har läst era nytillkomna kommentarer, men jag avstår att i min tur att kommentera ikväll. Goda tankar är det bäst att låta sjunka in.
    Jag tror inte ni inser hur glad och tacksam jag är över kommentarerna. Så ska ett samtal vara mellan kristna!

  12. Alma-Lena skriver:

    Såklart det bara finns en Gud, men om den Guden ska dyrkas av mig beror på om han är värdig allt lov och ära. Ponera att Islamiska statens Gud är den sanne guden. Jag skulle ändå hålla mig till Kristus, mitt samvete förbjuder mig att bete mig som IS gör. En Gud som är ond är helt enkelt ingen Gud värdig gudsdyrkan. Bibeln är tydlig på den punkten. Jesus är mycket tydlig med att vi ansvarar för vilken Gud vi väljer att dyrka. Nu är min övertygelse att Jesus har rätt, Gud är god och kärleksfull och i Jesus ser vi Gud själv. Johannes evangelium och Johannesbreven är tydlig med en kärleksfull Gud. Mitt val blir alltså den Gud som Jesus presenterar, om det skulle visa sig att Satan är den ende Guden får han ändå aldrig min hyllning.

  13. Alma-Lena skriver:

    Jag måste bara citera Uppenbarelseboken här eftersom den tyvärr är så aktuell läsning för kristna jorden runt just nu:
    ”Du, vår Herre och Gud, är värdig
    att ta emot härligheten och äran och makten.
    Ty du har skapat världen,
    och genom din vilja blev den till och skapades den[…]

    Du är värdig att ta boken
    och bryta dess sigill,
    ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
    har du friköpt åt Gud
    människor av alla stammar och språk
    och länder och folk. […]

    Lammet som blev slaktat är värdigt
    att ta emot makten
    och få rikedom och vishet och styrka
    och ära och härlighet och lovsång.

    Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:
    Den som sitter på tronen,
    honom och Lammet tillhör lovsången
    och äran och härligheten och väldet
    i evigheters evighet.”

    Alltså Gud och Lammet är inte värdiga lovsång EFTERSOM de har all makt utan de får makt och ära eftersom de skapat universum och dött för att återlösa det ur dödens våld.

    Om vi också läser Matt. 25 om den yttersta domen så ser vi att domsskälen är barmhärtighet, inte juridisk korrekthet. Det säger oss att Tutu i allt väsentligt har rätt när han inte dyrkar vilken Gud som helst. Jag väljer också Gud: Jesus är mitt val.

  14. LeoH skriver:

    Nu har jag raderat, av misstag, två svar till dig Alma-Lena. Jag återkommer när jag får orken tillbaka!
    Det kanske var en fingervisning att jag resonerar fel. Den möjligheten måste jag grunna på ett varv till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: