Dagens åsikter vilar på gårdagens ståndpunkter

Den 30 augusti skrev jag ett öppet brev: ”Biskop Ragnar har jag fel enligt Svenska kyrkans tro och lära?” (Brevet skickade jag också till Ragnar Persenius som e-post.) I brevet ställer jag tre frågor kring abort, livets början och selektiva aborter. Mycket kort redovisar jag min syn och frågan biskop Ragnar om mina ståndpunkter strider mor kyrkans tro och lära. När jag skrev brevet fick jag också inspiration att blicka bakåt för att se hur kyrkan under 1900-talet sett på mina frågor. Jag fick ytterligare en kick i baken när jag för ett par dagar sedan råkade se ett program i TV: ”Rashygienens historia.” Innehållet i programmet var förfärligt, när historien kring försöken till rashygien redovisades. Sverige var inte ensamt. Steriliseringskampanjen pågick från 1935 till 1976. 63000 människor drabbades, de flesta efter kriget. Rashygien var inte ett nazistiskt påfund. Hursom, jag blev intresserad av att se hur Svenska kyrkan sett på frågan om eugenik.

Sagt och gjort. Vad gör en icke akademiskt utbildad lekman, som inte har alltför många kyrkliga böcker i bokhyllan? Jo, han går till Google sök och hoppas hitta något och visst hittade jag en hel del. Bl. a hittade jag många hänvisningar till ett brev från ett biskopsmöte 1951 till kyrkans präster: ”Ett brev i en folkets livsfråga.” Tyvärr finns inte brevet på Google så att jag kan citera ur den, inte heller har jag hittat den på något antikvariat. Jag får nöja mig tills vidare citera ur en D-uppsats i historia om steriliseringen i Sverige skriven av Fil. Mag Johan Johansson. I dagens inlägg blir det mest citat. Jag vill gärna vänta in svaret från Biskop Ragnar på mitt brev innan jag hävdar alltför säkra åsikter.

”I abortfrågan framhöll biskopsbrevet att abort inte i alla situationer skulle betraktas som förkastlig. Samtidigt motsatte sig biskoparna att kvinnan skulle ha fritt val att föda eller inte. Abort skulle vara tillåten när moderns liv var i fara samt då barnet misstänktes ha en ”fysisk eller psykisk livsoduglighet” (Se där en öppning mot selektiv abort.)

”I steriliseringsfrågan förhåller det sig på samma sätt, men med den skillnaden att biskoparna kunde räkna med en enig front i denna fråga. Sterilisering kommenterade biskopsbrevet enligt följande följande: Mot den uppfattningen, att somliga människor av konstitutionella skäl icke bör fortplanta sig, finns intet att erinra.”

Sterilisering skulle dock, enligt biskop Runestam, endast få förekomma efter ”noggrannaste prövning”.

”De som han menade skulle kunna komma ifråga för sterilisering var: dövstumma, de med ärftlig epilepsi, blödarsjuka, slösinta, sinnesjuka och brottslingar. Till dessa frågor återkom Arvid Runestam efter andra världskriget i boken Kärlekslivets och äktenskapets etik. Han framför här samma ståndpunkter som i Kristen gemenskap 19 år tidigare. Samtidigt menade Runestam att abort skulle vara tillåten i de fall där man tillämpade sterilisering samt vid ”medicinska indikationer” (Se där en mycket omfattande utsortering, t o m potentiella brottslingar!)

Jag får inse att jag inte borde blivit förvånad över Tuulikki Koivunen Bylynds eniga anslutning till Sveriges Medicinsk-Etiska Råds uttalande om selektiva aborter. Ställningstagandet vilar, till min stora besvikelse, på en stark svensk-kyrklig historisk grund.

Ett sista, mycket tänkvärt citat från Johan Johanssons D-uppsats:

”Sammanfattningsvis kan sägas att Svenska kyrkan var entydigt för sterilisering, både före och efter andra världskriget. Lika entydigt var den katolska kyrkan motståndare till sterilisering.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

 

Advertisements

7 kommentarer till Dagens åsikter vilar på gårdagens ståndpunkter

  1. […] I samma biskopsbrev skrev biskoparna också: ”I abortfrågan framhöll biskopsbrevet att abort inte i alla situationer skulle betraktas som förkastlig. Samtidigt motsatte sig biskoparna att kvinnan skulle ha fritt val att föda eller inte. Abort skulle vara tillåten när moderns liv var i fara samt då barnet misstänktes ha en ”fysisk eller psykisk livsoduglighet”  Efter vad jag kan förstå godkände Svenska kyrkans biskopar 1951 selektiva aborter och det bara på misstanken, att barnet hade ett fysiskt eller psykiskt funktionshinder! Nu sitter jag här och hoppas att någon, kunnigare än jag, ska skriva och säga att citaten är felaktiga och att jag använt mig av en rutten källa, men jag tänker inte sitta alltför länge och vänta, för jag upplever att uppgiften är trovärdig. (Blogginlägget med citaten och uppgiften om källan hittar ni här.) […]

  2. Leopold Holtter skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:

    Den här rebloggade inlägget blir den sista inom ämnesområdet abort, eugenik och selektiva aborter. Alla inlägg jag plockat fram ur minnenas gömslen skrevs med bakgrund i en kyrkotradition, den Svenska kyrkan. I framtiden kommer jag att närma mig frågorna ur en helt annan infallsvinkel, den Katolska kyrkans. Katolska kyrkan har en annan tradition än Svenska kyrkan.
    Jag menar att mina hågkomster av skrivna inlägg väl passat in under temt för domsöndagen.

  3. Rebellas andra skriver:

    Gräv i historien och du hittar präster och biskopar som stött väsentligt mycket värre saker än aborter. Nazism, och så, t.ex. Väsentligt mycket fler bland prästerskapet än i riket i övrigt, väl, liksom i högreståndskretsar.

    Å andra sidan är det bara att titta på Katolska kyrkan i Polen idag, för att se vad den stöder – och då menar jag INTE primärt abortfrågan – för att bli förfärad.

  4. Leopold Holtter skriver:

    Nu rebloggade jag det jag rebloggade. Mina kritiska synpunkter handlade om Svenska kyrkans märkliga syn eugenik, där biskopar kunde tänka sig tvingande selektiva aborter.
    Jag har t ex skrivit minst ett inlägg om det fasansfulla att den evangelska kyrkan i Tyskland ägnade sig åt utesluta påstådda judiska präster i en arianiseringskampanj. Samtidigt svor 85 procent av samma kyrkas präster Hitlereden, utan att vara tvingade, men tänk vad långa mina inlägg skulle bli om jag vore tvungen att ta upp alla kyrkors tillkortakommanden i varje inlägg.
    Nu var huvudsaken att visa hur allt hänger ihop. Från accepterandet av eugenik till att acceptera selektiva aborter, vars enda syfte är att än effektivare än vid eugenik förbättra den svenska folkstammen, men nu låter man kvinnorna stå för besluten.

  5. Rebellas andra skriver:

    Tvingande selektiv abort. RLY? Vilken svensk biskop, var?

    Ditt sista stycke i denna kommentar är det intressanta.

    ”Selektiva aborter, vars enda syfte är att än effektivare än vid eugenik förbättra den svenska folkstammen”

    Du tror alltså på fullt allvar på en konspiration. Eller? Det är ju vad du skriver. Vilka står i så fall bakom denna konspiration?

    Tänk om det faktiskt handlar bara om enskilda människors beslut, utan annat syfte. Däremot blir en KONSEKVENS att det föds få barn med Downs, och säkert blir besvärligare för den minoritet som väljer att föda. Men skilj på avsikt och konsekvens.

    Det är litegrann som att säga att svenskar som handlar på H&M gör det för att fattiga barn i tredje världen ska slita ihjäl sig i sweatshops. Det blir en konsekvens av att handla på H&M istället för att köpa mer rättvist producerade kläder, men det är inte därför folk gör det. Sen kan man ju tycka att konsekvensen av att handla på H&M är sådan att man borde välja annorlunda. Själv menar jag inte att konsekvensen av färre Downs-människor är sådan, att den enskilda individen av det skälet borde avstå abort.

    Du får ursäkta men konspirationsteoretiker är svåra att ta på allvar. Men vissa konspirationsteorier passar ju vissa kretsar, och vissa kristna kretsar sväljer såna här – och värre – med hull och hår. Du gör mig dock besviken, att du tror på sånt.

  6. Rebellas andra skriver:

    N.b. att ingen tror att det leder till förbättrad folkstam att abortera Downs. Det är lika meningslöst som den rashygien som låg bakom att epilepsi var förlagt med äktenskapsförbud… epilepsi är ju oftast en fosterskada, ärftligheten närmast noll.

    Downs kan inte ”utrotas”. Varje barn med Downs är nämligen en ny mutation på kromosom-nivå. Det handlar inte om ärftlighet i någon som helst utsträckning. Om vi så skulle se till så fem generationer blev Downs-fria – om nu någon skulle ha intresse av det, det är ett rent tanke-experiment – så skulle det, i det ögonblick vi slutar göra så, i nästa generation bli lika många fall av Downs som före fosterdiagnostiken.

  7. Rebellas andra skriver:

    Jaha, det var historiskt, det där med tvingande. Ja det förvånar mig inte, och får väl mer skrivas på samtidens konto än på kyrkans. Om din poäng där är att kyrkan FÖLJDE samtiden, så visst. Det blir fel ibland. Liksom det ibland blir fel att bakåtsträva.

    Min huvudpoäng handlar om din konspirationsteori, som du gärna får berätta mer om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: