Märkligt försvar för fosterdiagnostik

I tidningen Världen idag finns en artikel, ”Abortsyn blir bromskloss i viktig debatt”, som behandlar debatten om fosterdiagnostik. Jag har personligen upplevt oviljan att diskutera de etiska frågor, som en utsortering av ovälkomna barn, ställer oss alla inför. Den ende som tagit sig tid att svara är biskop Ragnar Persenius. Jag är inte riktigt nöjd med innehållet i svaren, men han svarade.

Jag ska inte förlänga inlägget mycket mer. Jag har ju skrivit en hel del i frågan den senast tiden, men jag kan inte undanhålla er ett citat ur artikeln i Världen idag. Så här skriver Malin Lernfelt:, ledarskribent på GP:

”Gemensamt för de två grupperna – antiabortrörelsen och fosterdiagnostikkritikerna – är förmänskligande av något som kan bli – men ännu inte är – en människa. Det är en tunn is de är ute på”

Läs meningen många gånger, som jag har gjort och förklara för mig om jag totalt missförstått andemeningen i det Malin Lernfelt skriver. Så här tolkar jag det som står: Det kan inte vara fråga någon utsortering av människor med t ex Downs syndrom, eftersom det inte är människor, som utsorteras! Gränsen för när ett foster blir människa avgörs av gränserna i svensk abortlagstiftning. Uppfattningen är inte vetenskap, utan enbart ideologi! Håller helt med Marx, när han hävdade att ideologi är falskt medvetande. (Minns inte var jag läste det påståendet, men ingen har hittills protesterat när jag använt mig av påståendet).

Här hittar ni mitt öppna brev till biskop Ragnar Persenius. Här kan ni läsa Ragnar Persenius svar. Här min kommentar till svaret.

KT

Annonser

6 Responses to Märkligt försvar för fosterdiagnostik

  1. Minerva skriver:

    Det här är en diskussion som helt och hållet tystats ned. Man använder argumentet att man ”skuldbelägger” kvinnor. Men är det inte samhället, som utan moraliska dubier tillåter detta, som man (med rätta) skuldbelägger? Kvinnor blir ju snarare offer i detta, som luras att tro att det bara är cellklumpar och inte potentiella människor som aborteras bort. Det ligger väl i allas intresse att antalet aborter minskar, och apropå det populära ordet mångfald: visst gillar vi olika, även personer med Downs syndrom?

  2. Rudbeckius skriver:

    Ragnar, Lernfelt resonerar helt rättspositivistiskt i sann svensk juridisk anda. Rätt och fel definieras av lagstiftningen, det finns ingen högre instans än de demokratiskt valda beslutsfattarna som avgör vad som är liv, död, etiskt godtagbart, kriminellt eller lagligt. Sveriges juridiska tänkande lider som en slav under detta rättspositivistiska tänkande, så vägen fram handlar nog om att påpeka det absurda så som du gör ovan.

  3. LeoH skriver:

    Tack för kommentarerna Minerva och Rudbeckius. Fick en ny förståelse av det Lernfelt skriver. Hon skriver: ”… är förmänskligande av något som kan bli – men ännu inte är – en människa.” Kan bli människa? Det kan tydligen tänkas att det blir något annat än en människa!

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Leo, det kan ju bli ett sånt där monster!!! En liten skräcködla!!!

    Nej fy för den lede, det är försvararna av utsorteringssystemet som är ute på mycket tunn is. Mycket hal dessutom.

    Det där med rättspositivism är ju mycket märkligt: lagar kan alltså vara dåliga och då måsta ändras, men när de väl är ändrade – i ”demokratisk” anda bevars – är de tydligen något i stil med Guds Nya Ord; eftersom de bestämts av de folkvalda. Men eftersom även de nya lagarna rimligen är förändringsbara och kan ändras av nya folkvalda – även om man inte låtsas om det beträffande exempelvis 1974 års abortlag eller 2009 års äktenskapslag – kan de rimligen inte vara Guds Nya Ord. Ivarje fall inte sedan vi ändrat dem och då var de väl inte det dessförinnan heller?

    Om vi nu inte tänker oss Guds vilja som identisk med folkviljan. Men då lönar det sej ju inte att hänvisa till några bestående värden över huvud taget – nazism och svenska tvångssteriliseringar var rätt på 30-talet och jakt på foster med Downs syndrom är rätt på 2010-talet. Typ. Mänskligheten som gör vad som faller den in. (Travesti på O.A:s berömda figur https://www.google.se/search?q=mannen+som+g%C3%B6r+vad+som+faller+honom+in&biw=1366&bih=667&tbm=isch&imgil=AqWM563kq8CJZM%253A%253Be8lpW5sOj2cH-M%253Bhttp%25253A%25252F%25252Fart-bin.com%25252Fart%25252Fori-oa1.html&source=iu&pf=m&fir=AqWM563kq8CJZM%253A%252Ce8lpW5sOj2cH-M%252C_&usg=__VcA61cSeY32MYPUyyJgfb6v0FRo%3D&ved=0CDcQyjc&ei=H7A6VOCcC8LMyAP_wIHwAw#facrc=_&imgdii=_&imgrc=AqWM563kq8CJZM%253A%3Be8lpW5sOj2cH-M%3Bhttp%253A%252F%252Fwww.art-bin.com%252Fbilder%252Fori-oa2.gif%3Bhttp%253A%252F%252Fart-bin.com%252Fart%252Fori-oa1.html%3B506%3B283 )

  5. Kanske inte helt håller mig till ämnet men det finns en diskrepans också i detta med ordval – apropå vad ett foster Är, en möjlighet till en människa eller en möjlig människa – när det kommer till missfall – det vill säga, när vi talar om missfall eller när man möter kvinnor som gått igenom missfall och känner en sorg över det skulle man väl aldrig bemöta dem med ord som ‘det där är väl ändå inget att vara ledsen över, du förmänskligar en cellklump, det var ändå inte ett barn’ – det vill säga när det handlar om efterlängtade graviditeter så är det väl gängse att se fostret som ett barn redan från början, och långt innan det datum där barnet/fostret/cellklumpen kan överleva utanför livmodern. Det är både en etisk och en djupt existensiell fråga, hur man än ställer sig i den så är det där argumentet att det ändå inte är en människa problematiskt.

  6. LeoH skriver:

    Jag har svårt med det påstått vetenskapliga argumenten om när en människa blir en människa. Argumenten känns ovetenskapliga och ideologiska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: