Igen…

När jag i dag kom hem från mässan i Missionskyrkan i Bästdal, möttes jag av det här inlägget av Kyrksyster. Det var som ett svar på de funderingar jag haft den senaste tiden. Vid dagens mässa medverkade jag som kyrkvärd och bistod också tjänstgörande präst vid utdelandet. I Bjuråker-Norrbo församling har vi sedan något år tillbaka frångått vin i mässan och istället används alkoholfria druvalternativ.
Det var inte heller så att jag stillatigande accepterade nyordningen, utan jag försvarade, ja rent av argumenterade för nyordningen. Av den anledningen känner jag mig medansvarig till beslutet att slopa vinet vid våra mässor.
Jag har backat från min inställning och i dag funderade jag i bilen hem från Missionskyrkan om jag gör rätt, när jag deltar i måltiden. Är den på riktigt? Frågan är också om jag som kyrkvärd bör delta i utdelandet om jag är tveksam till att måltiden är på riktigt?
Det blir till att be om den helige Andens vägledning igen. Det är inte första gången!

kyrksyster

… tar jag upp frågan om vad som är nattvard och inte.

Jag vet ju inte egentligen. Men återigen har jag mött detta med flumgudstjänster. Fina ord, men utan Kristus. Man talar om tolerans. Men på vems villkor? Tolerans för det egna, inte av andra?

Det uppmanas att uppleva Kristi kropp och Kristi blod. ”Uppleva”. Det gjorde barnen som firade mässa med nyponsoppa och biskvier.

Och det är det där med att uppleva som blir problemet. Jag kan sällan känna något. Men vilar i att det är Kristi kropp och blod. Man behöver inte uppleva något. Men om detta nya sätt med majsbröd och druvsaft är en objektiv mässa eller något man ska uppleva? Tvekade igår inför om jag skulle ta emot. För jag orkar inte uppleva. Jag behöver få vila i trygghet om att det är Kristi kropp och blod jag tar emot.

Jag vet att bruket av majsbröd och…

View original post 49 fler ord

Annonser

29 Responses to Igen…

  1. kyrkis skriver:

    Jag kan inte ge dig så mycket tröst. Egentligen vet jag inte vad som är på riktigt och inte på riktigt. Och det är väl där de flesta av våra stridsfrågor hamnar. Det är därför många vill hålla kvar vid gamla bruk och åsikter. För säkerhets skull.
    Men vi har fått en anvisning av Jesus. Håller vi fast vid den kan vi vara säkra på att han kommer till oss i bröd och vin. Väljer vi andra medel kan vi säkert ”uppleva” samma sak. Men då är vi fast i att känna…
    ”Upplevelsen är ju den samma” var det nån som sa.
    Och ja… härlig sång massor av folk god förkunnelse och mäktiga lovsånger under kommunionen ger naturligtvis en upplevelse. Oberoende av gåvornas egenskaper. Den lilla gudstjänsten med fem personer kan säkert också ”kännas fin”.
    Och i vanlig ordning kan vi ju påstå att Gud är större och inte beroende av de enkla tingen. Den som har stor tro behöver inte ängslas över om det är vin eller druvsaft. Kan vi ändra på så mycket annat kan vi naturligtvis hantera nattvarden som vi vill…

    Eller?

  2. Alma-Lena skriver:

    Majsbröd(ojäst) och druvsaft är väl inte mindre Kristi kropp än ojäst vetebröd och jäst druvsaft. Inte är det Kristi blod man dricker på Nobelfesten eller Kristi kropp man äter på surströmmingsfesten när man äter tunnbröd av vete.Miraklet sitter inte i livsmedlen utan i Anden och när vi samlas till Nattvardsgudstjänst till hans åminnelse är Jesus mitt ibland oss. Instiftelseorden och nattvardsbönen är nödvändiga.

    Hade Jesus instiftat nattvarden i Amerika hade det mest troligt varit just majsbröd han brutit, hade han gjort det i Sverige hade det varit korn i brödet och mjöd i bägaren. Man missförstår grundligt hela mysteriet om man tror att Gud är beroende av mjölsort och typ av druvsaft. Kanske är det fel av oss att använda just druvor i Sverige, vi odlar ju inte dem här. Men Gud klarar säkert importerade druvor också. Miraklet sitter inte där, som sagt var.

    Så: precis som mitt dop i kranvatten uppumpat från Oinakkajärvi och öst över mitt huvud var lika mycket dop som dopet för den som döpts helt neddoppad i Jordanfloden så är Herrens måltid Herrens måltid i kraft av Andens närvaro och inget annat. Varken våra känslor eller våra matvaror är det som gör att Himlen möter Jorden vid Nattvardsbordet, det är Gud som gör det.

  3. LeoH skriver:

    Jag lyssnar Alma-Lena.
    Jag har för min personliga del blivit helt övertygad om att jag hade helt fel när jag argumenterade för förändringen i Bjuråker-Norrbo församling. Jag argumenterade inte ens teologiskt, det var mer ett allmänt tyckande från min sida. De som argumenterade mot hade rätt.
    Det jag nu har att fundera över är vilka praktiska konsekvenser min inställning bör få i framtiden.

  4. Alma-Lena skriver:

    Om du känner att det var fel så ska du naturligtvis fundera vidare men jag tror inte Jesus kom för att exportera sin kultur utan för att ge liv till alla människor. Jesus kan finnas i varje kultur med dess förutsättningar.

    Varje kultur har onda drag, neutrala drag och onda drag, predikade en vördnadsbjudande Lakota-hövding på urfolksfestival i Kiruna 2005. Det goda ska vi bevara, det neutrala kan vi har kvar men det onda ska vi bekämpa. Matvanor och matvaror hör till det neutrala, kläder likaså, exemplifierade hövdingen. Jesus kom inte för att exportera sin kultur med vetebröd, vin och kosherslaktade lamm.

    Jag tror alltså de högkyrkliga, som utan att blinka döper spädbarn i kranvatten (jag är helt för att spädbarn ska döpas med bara vatten på huvudet, tro inget annat) , missförstår något när de gör matvarorna i Nattvarden till en salighetssak. Jag sympatiserar med konservatism ibland, jag förstår dem och det är bra med sk. ”bakåtsträvare” som gör att vi går långsamt fram och hinner tänka efter och be över saker. Men vi får inte vara lata med det egna Bibelstudiet och bönen, traditionen säger inte allt, tanken på traditionen som vägledande är just att sanningen ska ha en progression men grundad i Bibelordet. Traditionen ska inte vrida klockan tillbaka till år 50 i provinsen Judéen i Romarriket.

    Bor du på en avlägsen plats där druvor inte odlas, vete inte finns att tillgå och vin inte går att köpa innebär det inte att du aldrig kan fira Herrens måltid. Mässan beror inte av matvarorna!

  5. Alma-Lena skriver:

    Tillbaka till tidigare post om IS mål: lite läsning från en Piratpartist:http://ligator.wordpress.com/2014/07/30/isisisisl-pa-svenska/

  6. LeoH skriver:

    Alla dina argument har jag också använt, men inser allt oftare att jag nog tenderar att upphöja mina egna tankar till en tolkning av Guds tankar.
    Visst kan ett fasthållande vid en tradition, oavsett om traditionen har sin grund i Jesus egen praktik, innebära en förstelning, men samtidigt anser jag att vi oftare än vi gör ska ställa oss frågan: Varför ska vi ändra nu? Har det hänt något som kräver en ändring av traditionen? Visst går det att föra en filosofisk diskussion om vilka mattraditioner som fanns och finns runt om i världen, men i dag är vin en fullt vardaglig måltidsdryck tillgänglig för alla. Då känns det, för mig märkligt att teologiskt motivera en ändring i praxis.Möjligen skulle det varit en relevant diskussion inom kyrkan på 1000-talet när kristendomen kom till våra breddgrader, men i dag. Varför?

  7. LeoH skriver:

    Jag följer Jerlerup och är ofta enig med honom. Mitt motstånd mot IS är väldokumenterad. Det jag inte förstår är varför IS skall bli inblandad i en diskussion om erkännande av Palestina som stat. IS dök upp på den globala politiska kartan för mindre än ett halvår sedan. Än har jag inte fått några uppenbara bevis att Hamas skulle ha allierat sig med IS.

  8. Staffan Wadström skriver:

    Dock, Hamas och IS är två terrororganisationer, som har samma uttalade mål vad gäller Israel – det ska förgöras. Och det finns en hel del källor som pekar på ett samröre. Hur trovärdiga dessa källor är vet jag inte. Men bl a skriver Gatestone Institute hur det under de senaste åren blivit alltmer uppenbart att Hamas inte är den enda terrorgruppen som opererar i Gaza, utan att där nu finns dussintals olika jihadgrupper varav flera har kopplingar till al-Qaida och Isis.
    Tunnlarna som binder samman Gaza och Egypten, och som har använts för smuggling av bland annat vapen, har underlättat för tusentals islamistiska terrorister att ta sig i båda riktningarna.
    Och enligt den egyptiska tidningen Al-Masry Al-Youm har palestinier underlättat för Isis-anhängare att ta sig genom tunnlarna från Gaza in i Egypten för att där kunna planera terrordåd mot Egypten.
    Som sagt – det är mycket politisk propaganda i all sådan här information – men vore det förvånade om IS och Hamas/palestinier skulle visa sig samarbeta?

  9. LeoH skriver:

    Staffan, jag vill ogärna diskutera Israel/Palestinakonflikten i den här tråden, som handlar om, för mig, en viktig trosfråga.

    Kort, självfallet skulle jag väl inte bli förvånad om Hamas och IS skulle samarbeta. Lika lite som jag blir förvånad över att USA, Nato och EU troligtvis beväpnat IS. Lika lite som jag blev förvånad att USA samarbetade med Talibanerna i Afghanistan under Afghanernas försvarskrig mot Sovjetunionen eller lika lite som jag blev förvånad när USA, Nato och Sverige var vapenbröder med islamistiska legosoldater, betalda av Saudiarabien, i Libyen.
    Staffan om du vill fortsätta diskussionen gör det i tråden där jag tog upp frågan om erkännandet av Palestina som stat.

  10. kyrkis skriver:

    Vi kan tycka så mycket. Alma-Lena har rätt till sitt tyckande givetvis. Liksom jag mitt. Och Leo.

    Men nånstans landar frågan i hur viktigt Jesu instiftelse är. Och hur viktig är traditionen från urkyrkan?

    Vi lär aldrig bli sams om detta. Ska då vi med svagare tro petas ut till förmån för de som kan tänka sig vad som helst som nattvardsgåvor? Det är ju så vi brukar göra i Svenska kyrkan.

  11. Alma-Lena skriver:

    Käre Leo, du och jag kommer från enkelt ursprung, jag är fortfarande där, vet inte hur det är med dig. I min kultur är vin sannerligen ingen vanlig måltidsdryck. Föraktet mot nykterheten i arbetarklassen och oss som ligger därunder i samhällsstegen som i USA kallas ”white trash” har vuxit på senaste tiden, det är jag medveten om, men jag kan inte se att Jesus någonstans påbjuder romerska vanor eller förakt för arbetares vanor.

    Inom vissa kristna rörelser har man helt uteslutit Herrens måltid pga alkoholen i vinet (Frälsis, Kväkare) det är också en tradition att respektera men jag tror de gör fel. Sakramenten är till för vår skull där vi möter evigheten och Jesus själv mycket tydligt.

    Mässan är viktig men alkoholhalt eller val av mjöl är inte viktigt. Precis som jag tror fullt ut att spädbarn döpta i kranvatten är lika döpta som vuxna doppade i Jordan tror jag Herrens måltid firad med nattvardsbön och instiftelseorden är en sann Herrens måltid.

    Detta skriver jag inte eftersom min son är svårt veteallergisk eller eftersom jag har många alkoholister i min vänkrets. Det är visserligen sant, men jag tror att om det hade varit absolut nödvändigt med alkohol i vinet och vete i brödet hade Gud säkert helat temporärt. Det är bara det att jag ser inget i Bibeln som säger att det är nödvändigt med alkohol och vete.

    Paulus säger i instiftelseorden: ”Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.” 1 Kor 11:23-25

    Vi läser sällan hela sammanhanget men verserna precis innan, verserna 20-23, säger så här: ” Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.” Här framgår tydligt att de har med sig mat hemifrån, den mat de åt till vardags i Korint. Hos oss skulle det alltså vara typ rågbröd och mjölk.

    Paulus är noga med hur man tänker kring måltiden, hans äger inte ett ord om vad den innehåller: vers 26- 29: ”Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig.”

    Hela avsnittet, som är de ord vi har om hur måltiden ska firas, avslutas med dessa ord: ”Alltså, mina bröder, när ni samlas för att äta, vänta då på varandra. Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att inte era sammankomster leder till att ni blir dömda. Allt det andra skall jag ge anvisningar om när jag kommer.”

    Inget om innehåll i bröd och bägare framgår, det enda som framgår är att det är den mat de brukar äta hemma. Jag tror alltså på biblisk grund att du kan känna samvetsfrid för det val du gjorde för några år sedan.

  12. LeoH skriver:

    Min pappa och mamma, utan att vara nykterister, drack nästan aldrig vare sig pilsner eller sprit. Orsaken kan vara, att de bägge hade pappor som blev alkoholister. Men ändå, när det var fest hemma, då bjöds gästerna både på öl och snaps. Det hörde festen till!

    Det är min övertygelse, att så såg de första kristna på måltiden. Det var fest och då känns det lite otroligt att det inte skulle vara vin i bägaren. Det kanske var så självklart, att Paulus inte ens tänkte på det när han skrev. Vi bör inte heller glömma att kyrkan inte växte fram i ett tomrum. Det är mer än troligt att nattvardens vin är ett resultat av praxis i de första kristna församlingarna. Jag kan inte påminna mig om att jag stött på uppgifter att kyrkan känt sig tvungna att ta normerande beslut vad gäller vinet i nattvarden.
    Vi har också familjernas vardagliga måltider, där det lästes bordsbön i tacksamhet för det Gud ger. De måltiderna var/är också en gemenskap med Gud och här finns inga regler för mat och dryck.

  13. LeoH skriver:

    Du har så rätt Kyrksyster. Jag upplever också att Svenska kyrkan är ett sammelsurium av olika praxis, som i stort bygger på den enskilda prästens personliga funderingar.
    Det leder till,att om jag besöker en församling i en stad, där jag aldrig varit tidigare inte kan veta hur gudstjänsten eller mässan är.
    Jag minns vilken hemkänsla jag kände i den katolska mässan i en kyrka i Rimini. Jag kunde följa rytmen i gudstjänsten och visste i det stora hela var vi befann oss. Toppen var när prästen påbjöd ”Herrens frid” och min bänkgranne sträckte fram handen och önskade mig Herrens frid på italienska.

  14. klaus skriver:

    Jag tror Alma har rätt i att specifika matvaror inte var poängen vid nattvardens instiftande. Men: om många människor under många år liksom laddar en viss form, en tradition, en ritual, så har det en betydelse och ett värde, om en inte den djupaste betydelsen.
    När jag gick på kväkarmöten så drack vi källvatten och åt hembakat bröd, och det var bra där, det betydde något för de människorna, det var på allvar. Men vi har i oss vad som känns värdigt. Man kan ju inte busa loss och börja med Loranga och grillchips i nattvarden.

  15. LeoH skriver:

    Du har säkert rätt på många plan, Klaus. På samma sätt som Alma-Lena har, men låt mig ta fasta på ditt exempel från kväkarna. Skulle det accepterats om någon önskat dricka vin?
    Svenska kyrkan med sin reformkatolska bakgrund har en månghundraårig uppfattning, baserad på bibelläsning, teologiska överväganden och tradition en bestämd tolkning av vad nattvarden är. Det är inte fråga om en minneshögtid, utan vi tar del av Kristi kropp och blod. I den tolkningen har innehållet i kalken haft betydelse. Det har varit kyrkans tro och lära till modern tid. I dag upplever jag att jag även i den här frågan ses som konservativ, som håller fast vid något gammalt.
    Jag hade ju försökt argumentera enligt tidens tolkning, men jag mådde efter en tid uruselt och ändrar uppfattning och går till den traditionella tolkningen.
    När Jesus instiftade nattvarden var det vin i kalken och det var bröd han bröt. (Brödet kan vara hälsingskt osyrat hällbröd.) Det vet vi och det duger för mig.

    Den egentliga frågan i min kommentar till Kyrksysters blogginlägg är fortfarande vad gör jag med min ståndpunkt i praktiken. Kan jag delta i nattvarden och kan jag som kyrkvärd bistå vid utdelandet? De frågorna sliter jag fortfarande med.

  16. Alma-Lena skriver:

    Leo, du missförstår mig, jag tycker inte att det är FEL med vin och vetebröd, jag tycke rbara inte att du ska våndas i ditt samvete för en sak som näppeligen kan räknas som fel. Kväkarnas vatten och bröd är för mig lika välsignat som SvKs Madeira och oblater. Båda är Herrens måltid, båda ger mig en glimt av Himmelen. På biblisk grund finns ingen anledning att må dåligt i själen av det beslut du var med och fattade och du ska inte fly Herrens bord för det! Att säga nej till en kristen gemenskap så tydligt på grund av något som inte är viktigt ur Bibelns synvinkel och inte heller i den stora kristna traditionen, den familj vi alla tillhör, är inte Guds vilja. Kan munnen säga till den allergiska magen, ”jag tillhör inte dig?” Kan huvudet säga till den alkoholkänsliga foten, ”du är inte huvud, alltså hör vi inte ihop”?

    Precis som Klaus påpekar finns massor med olika praxis och traditioner i kyrkan och det är ändå Herrens måltid, men chips och cola eller saft känns ovärdigt, Herrens måltid är inget hastigt hoprafsat lördagsgodis. Däremot finns det inget som är värre än att inte ha kärlek, att bryta gemenskapen utan goda skäl. När Jesus talar om den kristna gemenskapen talar han om Kristi brud och en skilsmässa är bara okej pga otrohet enligt Jesus.

    Otrohet är en metafor för avgudadyrkan genom hela Bibeln. Att bryta den kristna gemenskapen är samma sak som äktenskapet, bara otrohet dvs. ren avgudadyrkan kan motivera uppbrott. Jag ser inte någon avgudadyrkan i att ni i er församling under samtal och bön, får man förmoda av ditt inlägg, kom fram till ojäst druvsaft och majsoblater stället för jäst druvsaft och veteoblater.

    Jag blir bedrövad när vi lägger bördor på varandra som Jesus inte lägger där. ”Min börda är lätt och mitt ok är milt.” säger han. Jesus kritiserade fariséerna för att binda tunga bördor åt andras ryggar. Det är därför jag reagerar på din och Kyrkis helt onödiga samvetsnöd.

  17. Alma-Lena skriver:

    Som vanligt är det någon annan som säger detta bättre än jag. Läs denna krönika av Anna Sophia Bonde:

    http://www.dagen.se/kronikor/anna-sophia-bonde-var-finns-den-k%C3%A4rleken-1.94214

  18. klaus skriver:

    Håller med, jag skulle föredra den tradition som har varit, men tycker inte att detta är något att ha samvetsnöd av.
    Undrar f.ö. över de där oblaterna. Känns verkligen inte ursprungligt, och inte heller som ”måltid”.
    Varför har man inte riktigt bröd som man bryter stycken ur? För smuligt?

  19. klaus skriver:

    De ortodoxa har riktigt bröd, slog det mig.

  20. LeoH skriver:

    Alma-Lena, jag inser, om jag gett det intrycket, att samvetsnöd är ett för starkt ord. Det jag försökte förklara var att jag kommit fram till att det var fel av mig att försvara och argumentera för borttagandet av vinet i vår nattvard. Församlingen levde i en månghundraårig tradition och utan några som helst teologiska överväganden (åtminstone inte av mig) togs traditionen, som varit en del av församlingens praxis så länge kristendomen funnits i Sverige.
    Om det nu inte spelar någon roll om vad som finns i kalken, då förstår jag inte varför vi tog bort vinet.

  21. LeoH skriver:

    Klaus, det är inte bara av den anledningen jag känner dragning till den ortodoxa kyrkan. 😉 Som jag skrev i kommentaren till Alma-Lena är samvetsnöd möjligen ett för starkt ord.
    En fråga, du som tydligen deltagit i en mässa med kväkarna. Inledde de sin nattvard med Jesus instiftelseord? För utan dem är det definitivt ingen nattvard, då spelar det ingen roll vad som finns i kalken.

  22. klaus skriver:

    Vad jag minns (80-talet) så var det fader vår och kanske ett par saker till som var samma som kyrkan. Den som talade vid brödbrytningen talade nog lite friare för det sades lite olika saker, men jag minns att man sade något om kropp och blodomlopp, att vi nu var delar av Kristus kropp. Men det var mycket som var annorlunda förstås.

  23. Alma-Lena skriver:

    Kväkartraditionen har så mycket gott att erbjuda resten av kyrkan. Deras superavskalde gudstjänster passar inte alltid min dramatiska personlighet men ibland är den stillheten och det lugnet precis vad jag behöver och jag tycker deras avspända syn på Nattvarden kan vara befriande enär jag själv fick min kallelse vid nattvardsbordet och därför kan ha en tendens att överdriva formens betydelse medan de betonar innehållet. Kväkarna firar dock nattvard mer sällan än SvK och, förstås, RKK och kallar den inte sakrament utan betonar gemenskapen och kärleken enligt 1Kor 11, som jag förstått det.

    Jag vet inte hur ni resonerade, Leo, men någon synd är det inte att byta jäst druvjuice mot ojäst.Det är jag helt säker på.

    Hemmavid har det för övrigt hänt att vi bakat brödet själva just innan gudstjänsten. Doften av nybakt bröd påminner oss om Polykarpos martyrium och Jesu seger genom lidande., liksom hans uppståndelse som ger oss liv.

  24. Klaus Seigel skriver:

    Både form och innehåll behövs, tror jag. Bara form blir till en snusstorr mugg utan innehåll. Bara innehåll blir en vätska som faller ner i marken och sugs upp där. Båda behövs.

  25. Jonas Nilsson skriver:

    Värdefullt samtal. Har tidigare inte fäst mig särskilt vid elementen men nu alltmer. Utan instiftelseorden förefaller all referens falla till vad vi håller på med.
    Vad är regeln tycker jag är den viktiga frågan. Om det nu finns någon sådan? Enklast tycks mig vinfrågan vara. Vanligt vin om det inte är omöjligt att få tag i. Mer vatten om man måste spara. Den som har svårigheter att kommunicera – en gestalt. Kanske inte så bra att ha ett andra tillrättalagt alternativ..
    Brödet förefaller vara svårare. Införde väst osyrat för att markera distans till öst? Eller för att göra som Jesus i sista måltiden? Eller för att påstå sig vara de sanna judarna?
    Frågan är snarast vilken måltid det var, en traditionell påskalammsmåltid eller en special? Att det ska vara vetebröd blir allt viktigare även om jag inser att i detta kan det vara tvunget att göra undantag. Rom ligger redan ute med anvisningarna. Man eller kvinna – i vilken tradition? Där blir det tydligt att alla våra definitioner till trots lever vi ändå i den värld vi lever i… Jag hänvisar till en för mig tillräckligt kyrklig luthersk tradition, om jag inte är tvungen att bevisa kyrklig lydnad i konstlade gudstjänster. Den uppståndne och levande Jesus vill komma oss så nära som in till vårt hjärta genom faktiska jordiska medel i en människas röst: för dig utgiven… En gemenskap som ber Herrens bön och som längtar efter mer gemenskap/frid med vår Herre tycks vara lika avgörande. Är inte detta en del av vårt liv mellan väst och öst?!

  26. kyrkis skriver:

    Alma Lena tar upp Paulus och instiftelseorden. Hon funderar kring det. För mig blev det väldigt tydligt att man inte alls använde vad man hade. Utan man valde att avskilja bröd och vin för eukaristin. Äta sig mätt kunde man göra hemma.

  27. LeoH skriver:

    Så tolkar jag också Paulus!

  28. Svante Kalin skriver:

    Intressant artikel av Markus Hagberg i Svensk Pastoraltidskrift (SPT) om nattvardselementen

    http://brogren.nu/markus_hagberg_2.pdf

  29. LeoH skriver:

    Tack för artikeln Svante! Förstod jag artikeln rätt att avalkoholiserat vin går bra. Brödet har jag inte tänkt så mycket över. Jag har sett att Dag Sandahl skrivit i sin blogg. Det finns alltså avglutenfierade oblater av vete att köpa?
    Än en gång tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: