En resa (eller var det två?) och en bok.

För några dagar sedan fick jag mitt beställda exemplar av Dan Sarkars bok ”Men då kom nåden springande” utgiven på förlaget GAudete. Jag beslöt att läsa boken på tåget till sammanträdet med stiftsfullmäktige i Uppsala den 13 november. Boken låg där på mitt skrivbord och såg frestande ut, men jag var ståndaktig och avstod från att börja läsa.

Torsdagen kom och jag fick stiga upp klockan 5 för att hinna få i mig lite frukost innan jag tog mig till bussen i Delsbo klockan 6.15. Jag var på plats i god tid. Bussen kom och jag kunde inte hålla mig längre. Jag plockade fram boken ur ryggsäcken och började läsa. Den stora tröttheten jag känt när jag klev på bussen (är inte van att kliva upp så okristligt tidigt) försvann efter att jag läst några sidor av boken. Höll nästan på att missa att stiga av bussen vid järnvägsstationen. Läsandet fortsatte ända fram till Uppsala. Väl framme var det bara att placera boken i ryggsäcken och börja tänka på fullmäktigesammanträdet. Jag kan väl säga så här, hoppas ingen tar illa vid sig, men sammanträdet var en dålig ersättning för boken!

Nu är så väl ordnat att alla sammanträden tar slut, så även sammanträden med stiftsfullmäktige. Jag tog mig till stationen, beställde en kaffe och en bamsig saffransbulle och fortsatte att läsa där jag slutat på morgonen. Klev på tåget och i höjd med Gävle kunde jag slå ihop boken och börja fundera. En tanke som kommit smygande flera gånger under läsningen hade varit, varför var det ingen som stoppade en liknande bok i min hand när jag för 23 år sedan blev kallad tillbaka till kyrkan. Då skulle jag kanske sluppit många irrfärder under de första åren som nykristen. Det första som kan sägas är att ”Men då kom nåden springande” är en utmärkt bok för en nyfiken människa som vill tränga in i vad kristen tro egentligen innebär eller som det står i baksidestexten: ”Gud är kärlek – en evig kärlek mellan Fadern och Sonen och Anden i en enhet så stark att inget förmår bryta den eller skilja dem åt. Och lika intensivt älskar Gud människan. Gud bjuder in oss till sin kärleksgemenskap – oss, en handfull jord som Han gett liv. Gud är kärlek och människan finns till för att bli älskad och älska.” 

Med den inledningen i ryggen tog Dan Sarkar mig på en hissnande andlig resa med många: ”Ja, så är det! Att jag inte tänkt på det! Kan det verkligen vara möjligt?” och många fler känsloutrop under läsningen. Jag har inte lärt mig att recensera böcker, därför avstår jag. Jag ska ändå ta tre exempel med bäring i i de tre utropen.

Det första är ett citat från sidan 14 i boken: ”Därför är det viktigare för Kyrkan än för den enskilde kristne att omfatta rätt lära på alla punkter: den enskilde befinner sig alltid på resa, utvecklas, upptäcker mer och lär bättre känna den Gud som Kyrkan vittnar om – och behöver därför inte ‘köpa hela paketet’ på en gång, medan Kyrkan måste vara tydlig med vilken Gud det är hon bekänner, så att hon inte för någon vilse.” Så är det!

Det andra utropet kan exemplifieras med: ”Med himmelriket är det som när en skatt ligger gömd i en åker och en man hittar den, gömmer den igen och i sin glädje går och säljer allt han äger och köper åkern.” Författaren kommenterar: ”Jesus är skattsökaren, du är skatten.”  Så har jag inte tänkt, men så är det nog! På korset gav ju Jesus allt just för mig!

Det tredje exemplet får bli: ”Fast i verkligheten kommer nog Jesus inte hinna säga så mycket till varje människa på domens dag. Förmodligen kommer Han bara gå fram till dig, lägga armen om dina axlar och när vaktänglarna från Heavens´s Angels försöker hindra dig från att ställa dig i himmelrikets VIP-kö, tittar han bara på dem med stort leende och säger: Det är lugnt – Han är med mig! Det här är mitt barn, min vettlöst, vanssinigt, ofattbart, besinningslöst älskade unge…” När jag drabbas av tvivel, vilket jag alltför ofta gör, då gäller det alltid just det här. Kan Gud verkligen älska mig?

Jag hoppas att Dan Sarkar eller någon annan gör en bra studiehandledning till boken. För boken är som gjord för gemensamma samtal i en studiecirkel, säger jag som före detta ABF-ombudsman!

Jag kanske kommer att glömma när resan till sammanträdet med stiftsfullmäktige ägde rum, men jag kommer inte glömma den andliga resan som Dan Sarkar bjöd mig på. Resan gav en liten men tydlig korrigerande puff i rätt riktning. Det behöver vi som kristna.

Men glöm inte att nåden möter oss springande. Där finns inga tveksamheter!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

3 kommentarer till En resa (eller var det två?) och en bok.

  1. SigridL skriver:

    Bingo Dan och Leo! Så är han också barnbarn till min förste kyrkoherde, Dan Sarkar Tack för en god redogörelse

  2. LeoH skriver:

    Det var en m mycket bra och givande resa till Uppsala!

  3. […] När jag avslutat min morgonandakt, kändes det inte onaturlig att jag tänkte på Dan Sarkars bok, ”Men då kom nåden springande.” Jag har berättat om mina intryck vid läsningen av boken, här! […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: