1:a vardagen efter domsöndagen

I går tjänstgjorde jag som kyrkvärd på en ekumenisk familjegudstjänst i Norrbo kyrka. Varje år delar församlingarna i Bjuråker och Norrbo ut barnbiblar till de i bygden som fyllt sex år. På grund av svårigheter att hitta en bra söndag, fick det tydligen bli domsöndagen. Pessimistisk, som jag alltför ofta är, trodde jag inte att det skulle bli så mycket om dom i gudstjänsten. Men se, jag fick helt fel! Jag hade inte räknat med pastorn i Betel, Norrberg Martin Bergerståhl! In kommer pastorn klädd som fotbollsdomare, med visselpipa, med ett gult och rött kort i bröstfickan.

Predikan börjar med ett förhör av kyrkoherde Lena Funge i Bibelkunskap, vilket gick mycket bra. Vad jag minns endast två gula kort! Martin avslutar den delen med att fråga om vi trodde, att vi måste kunna allt i Bibeln, för räknas som goda kristna? Martin svarade på frågan själv med ett nej. Vi behöver inte kunna allt som står i Bibeln. Det är domarens sak att kunna hela regelverket, spelarna på plan skall med ägna sig åt att spela och ha roligt. Domaren kan reglerna och ibland bryter spelarna så mycket mot reglerna, att han måste varna med ett gult kort och om regelbrottet är mycket stort, kanske domaren måste ta till det röda utvisningskortet.

Efter lektionen om hur reglerna för fotboll hanteras under en match, berättar Martin om Jona, som fick Guds uppdrag att ta sig till staden Nineve för att varna befolkningen om att de måste ändra sitt sätt att leva, annars kunde det gå illa. Ni som läst Bibeln eller gått i söndagsskola vet att Jona inte var alltför pigg att åta sig uppdraget från Gud, men efter en hemsk storm och tre dygn i fiskens buk insåg Jona att det nog var bäst att ta på sig uppdraget. Han gick runt och visade det gula varningskortet för befolkningen och förklarade reglerna och sa, att de inte ändrade sin livsstil och blev snälla mot varandra så kunde gå illa. Och kan man tänka sig, folket tog fasta på varningarna och ändrade sig! Martin Bergerståhls  predikan må ha varit riktade till yngre deltagare i gudstjänsten, men en gubbe, snart 71 år, hade också mycket stor behållning av Martins predikan. Inte bara behållning, utan jag kunde också se hela predikan som god undervisning en domsöndag!

Oavsett hur duktiga fotbollsspelare vi än är, behöver vi en domare som kan reglerna och vågar varna oss när det behövs. Om vi inte lyssnar till varningarna, utan tror att vi kan reglerna bättre än domaren, det finns såna fotbollsspelare, då men först då kanske det röda kortet kommer fram!

Som avslutning vill jag återigen puffa för Dan Sarkars bok: Men då kom nåden springande. Jag har skrivit om boken tidigare här. Sarkar skriver:

”Det finns inte en centimeter av oss, inte ett gram av oss som kommer att komma in i himmelen. Och det är inte Gud som har dömt oss till helvetet. Det har vi själva gjort.

Vi är förlorade.

Men se, då kommer nåden springande. Plötsligt stiger nämligen Domaren ned från sin tron och säger: Älskade unge! Så du har ställt till det. För dig – och för mig. Men nu ska du se vad jag har gjort för att reda upp det här.”

Det är i hoppet om nåden jag lever. Det innebär inte att jag inte tar till mig de varningar, som Martin predikade om. För slutar jag lyssna är risken stor att kontakten med Gud bryts och då har jag kanske självmant dragit på mig det röda kortet, trots att Gud inte vill det.

Under gårdagen hann jag inte, av skilda anledningar, reflektera över gudstjänsten, men så här dagen efter med tid till reflektioner, inser jag, att jag fick uppleva, trots misstänksamhet, en fullödig domsöndags gudstjänst! Tack för det Martin!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Advertisements

9 kommentarer till 1:a vardagen efter domsöndagen

  1. Alma-Lena skriver:

    Vilken härligt tydlig predikan, den som når barnen når alla. Vilken god lärare!

  2. LeoH skriver:

    Ja, den var bra och där fick jag! Familjegudstjänst på en domsöndag, kan väl inte bli bra! Jag inte bara tänkte det, utan sa det högt också!

  3. Thorsten Schütte skriver:

    Lite med anknytning till domen finns i min bokrecension här:
    http://tidskriftenevangelium.se/gamla/vad-menas-med-det-kristna-hoppet/
    Och jag varit med om ett liknande tillfälle där det var den nämnda bibelutdelningen i en familjegudstjänst, på Mikaelidagen i år i Sigtuna där jag inte hellre förväntade mig djup i predikan, men den fanns i allra högsta grad med fokus på kampen mot ondskan.

  4. LeoH skriver:

    Nu minns jag. Jag skrev upp boken på min inköpslista när jag läste recensionen. Listan har blivit bortglömd. Nu ska det bli av.

  5. Thorsten Schütte skriver:

    Bra, boken är verkligen läsvärd!

  6. SigridL skriver:

    Du kan få låna den av mig om du inte prompt måste äga den

  7. LeoH skriver:

    Nej då, jag behöver inte prompt äga den. Jag lånar gärna, sen kan det ju hända att jag köper den. Det har hänt många gånger!

  8. Andreas Holmberg skriver:

    Kicki på barnens minuter i Hudiksvalls missionskyrka ifjol berättade om både fåren och getterna på Domssöndagen. Ocensurerat. Så himla galet modigt. Annars tänker jag nog att det ofta förläggs lite softa temagudstjänster till Domssöndagen för att man ska ha en ursäkt för att INTE läsa alla texterna eller sjunga de specifika Domssöndagspsalmerna (Vakna upp, En herrdag i höjden, En dag ska uppgå för vår syn/Vredens dag o.s.v.).

    Men härligt! Tidigare kyrkoherden i era trakter Tomas nånting hade också härlig anknytning till domen och fotbolls-VM i en gudstjänst med ”svårt tema” ute på Kråkön i somras. Och så fick vi sjunga ”Nämn mig Jesus, han är livet” ”låt i domen för mej gälla din förtjänst och helighet” ”döm mitt hjärta här i tiden innan världen döms av dej” – egentligen också en fantastisk Domssöndagspsalm, liksom å andra sidan även ”Jag behövde en nästa, var du där, var du där?”

    Jag tror vi måste ta med oss Domssöndagens dimension in i advent och jul – ibland känns det som om Jesus bara är välkommen när han ligger som ett litet barn i en krubba eller när han kommer ridande på en åsna. Men i makt och härlighet – usch nej! (Och andra advent handlar ju faktiskt även om hans andra advent!).

  9. LeoH skriver:

    Tomas Nordin heter han, vår tidigare kyrkoherde.
    Gud har makt och myndighet att både döma och benåda. Den myndigheten har inte vi, för då vet vi hur det blir. Vi benådar oss själva och kräver att Gud måste bekräfta våra egenhändigt utfärdade domar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: