När människor flyr för sin liv, vem är då jag att säga nej?

Så säger syster Karin i Alsike kloster i ett program som sänds i samband med galan för Svenska hjältar. Systrarna på Aliske kloster fick motta priset för årets Livsgärning 2014. Aliske kloster är välkänt för sitt arbete med flyktingfamiljer. Alsike kloster är en Guds rikes ambassad.

När jag satt och såg programmet och gladdes åt att Aliske klostrets nunnor fick priset, tänkte jag mycket på det syster Karin säger: ”När människor flyr för sina liv, vem är då jag att säga nej?” Så enkelt kan sanningen sägas: Vem är då jag att säga nej till människor i nöd och livsfara? Tanken gick ett steg till där i min TV-fåtölj. Den svenska flyktingpolitiken lever inte efter syster Karins motto. Svenska staten har mer ett motto som säger: Vem är då du som kommer och kräver att få komma in i värmen? Dig måste vi noggrant utreda om du verkligen är i behov av skydd! Ett resultat av statens inställning är att människors skyddsbehov underkänns och de skickas tillbaka. Ofta till ett ovisst öde.

Nu i dagarna har vi sett i våra TV-nyheter att många anser att det kommer för många människor som söker skydd. Förslaget är tydligen, vad jag kan förstå, att Sverige på skilda sätt ska försöka hindra att människor står på vår tröskel och vädjar om hjälp. Hur ska jag på annat sätt tolka kritiken mot de många asylsökande? Det innebär, vad jag kan förstå, att färre ges möjlighet att söka asyl och få sitt fall prövat och att de avvisas vid våra gränser, innan de kommit in i landet. Hur avvisningen ska ske är det ingen som säger, men man kan väl förmoda, att det inte anses vara svenska myndigheters ansvar. Människorna är inte asylsökande, för det kan de bara vara om de kommit in i landet. Ett tevligt och byråkratiskt moment 22. Det förklarar också de stora partiernas motstånd mot att öppna fler legala vägar att söka asyl i Sverige. T ex vid någon svensk ambassad och där få sin sak prövad.

Om kravet på att minska antalet asylsökande blir verklighet, då har en stor del av den påstådda svenska humanismen frusit bort i ett iskallt land!

Här ett samtal med syster Karin. Nunnorna på Aliske kloster har i realiteten varit årets hjältar varje år i 35 år. Vilken enorm livsgärning! Jag hoppas ingen missunnar mig glädjen, att berätta att jag varit på Alsike kloster och träffat bl a syster Karin. En minnets högtidsstund!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

Annonser

19 Responses to När människor flyr för sin liv, vem är då jag att säga nej?

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Håller med helt i vad Du säger. Men enligt mottot ”bland de blinda är den enögde konung” är ju Sverige med högsta antalet emottagna flyktingar/capita ”bäst i klassen” vilket ger flyktingmotståndare billiga gratisargument. Här behöver EU verkligen sparka i det flesta medlemsländernas rövar! Och för alla medlemsländer måste en legal väg att söka asyl utifrån inrättas, just för att komma bort från moment 22 situationen och alla drunknade på Medelhavet.

  2. Staffan Wadström skriver:

    Ja, instämmer i mycket av det du skriver. Vem är jag att säga nej när flyktingar flyr för sina liv. Men – samtidigt måste våra känslor balanseras av förnuft och med lite framtidsperspektiv. Det finns 45 miljoner människor i världen som är flyktingar eller lever i flyktingliknande situationer. De länder varifrån flest tvingas fly är Afghanistan, Somalia, Irak och Syrien. Sverige tar emot flest i Europa, i förhållande till vår folkmängd. Och mångdubbelt fler än våra nordiska grannar tillsammans. Har lite svårt att förstå att om vi bromsar något skulle det betyda ”att den svenska humanismen frusit bort”. Finns då ingen humanism alls i öviga europeiska länder? Och hur ”iskalla” är dessa länder? Och när blir man då flyktingmotståndare?

  3. LeoH skriver:

    En allmän kommentar. Det är ju inte så att Sverige åker runt i världen och uppmanar flyktingar att komma till Sverige och söka asyl. De asylsökande står där plötsligt bokstavligt på tröskeln och söker skydd. Och det sker oavsett av vad Sverige beslutar. Vi har en lagstiftning som säger att varje enskild asylsökande måste få sin sak prövad. När då politiska partier eller enskilda menar att vi tar emot för många asylsökande, då säger logiken att lagstiftningen måste ändras, så, att rätten att söka asyl och få skälen bedömda inte längre är en rättighet. Hur skulle en sådan lagstiftning se ut? Gränspolisen avgör godtyckligt vem som får komma in i landet och få sin sak prövad? Att riksdagen beslutar hur många som får komma in och få sin sak prövad, resten avvisas direkt vid gränsen? Eller att riksdagen beslutar vilka nationaliteter som får komma in i landet och få sin sak prövad, andra göre sig inte besvär?

    Hur än vi beslutar, så kommer Sverige och också övriga Europa att ha människor som står vid våra gränser och söker hjälp. För att klara av att säga nej, krävs en hårdhet hos beslutsfattare och alla de som har att verkställa besluten. En hårdhet som sprider sig i samhället och förgiftar samhällsklimatet. Vi har sett det i närtid, men också historiskt. Ilskan kommer att vändas mot de som söker asyl. Vi ser det hos SD och dess sympatisörer. De säger officiellt att de kritiserar invandringspolitiken, men vi kan inte undgå att se att kritiken oftast är en kritik av invandraren.

    I den meningen blir Sverige mindre humant och kallt. Självfallet anser jag på goda grunder att Finland, Danmark och Norge har inhuman invandringspolitik. Det är väl inget att hymla om. Det innebär inte att jag höjer den svenska politiken till skyarna. I alltför stor utsträckning underkänner staten de asylsökandes skäl. Det är viktigt att påpeka det, för i dagarna får man ju känslan att varje asylsökande blir godkänd och inga avvisningar sker. Vilket givetvis är en felaktig inställning. Det går plan i skytteltrafik från Sverige till andra länder med människor som inte fått sina asylskäl godkända.

  4. LeoH skriver:

    Jag glömde att nämna de där 45 miljonerna flyktingar i världen. Majoriteten lever i flyktingläger i länder som inte kunnat förhindra flyktingströmmarna. Den överväldigande delen av dessa flyktingar kommer inte att stå vid Sveriges gränser. Ur den synpunkten har de ingen bäring för vår diskussion om Sveriges asylpolitik eller invandringspolitik.

  5. Staffan Wadström skriver:

    LeoH, Jag tror att vi är överens om att detta är en oerhört svår fråga. De flyktingar vi tar emot har vi ett ansvar för att ge en dräglig tillvaro och ett hopp för framtiden. Att flytta dem från ett flyktingläger i Libanon till ett annat liknande läger i Sverige är ingen lösning. Alltså måste vi ta fram bostäder, skola och annan omsorg, arbeten mm. Detta löser vi inte över en natt. Många menar att vi idag har ”massarbetslöshet”, ”katastrofal bostadsbrist”, brist på lärare och sjukvårdspersonal. Dessa problem har vi inte lyckats lösa under alla de år de funnits.
    Sedan är det ju så att flyktingar från t ex Syrien, mycket väl vet, eller får veta via smugglare, vilka länder man i första hand ska söka sig till. Ju mer öppna gränser, desto mer flyktingar som väljer Sverige.
    En annan sak att ta med är att Sverige visserligen öppnat sina gränser för flyktingar, samtidigt som väldigt många flyktingar trots flera års boende i Sverige, riskerar att utlämnas eller jagas för att utvisas och i många fall riskera långa fängelsestraff eller tom avrättning. Ofta enbart för att de bytt religion. Den hårdhet och likgiltighet som dessa människor möter, hos Migrationsverket och bland många politiker – inte enbart från SD, tycker jag också är avskyvärd.
    Slutligen, visst vet jag att det inte kommer 45 miljoner flyktingar till Sverige. Jag vill bara visa att det mycket väl kan bli så, om krig och oroligheter fortsätter, att kanske de 100.000 vi ny tar emot varje år, blir 200.000, eller 300.000. Hypotetiskt, ja visst, men för vår samhällsplanering och beredskap måste väl även sådana scenarior kunna diskuteras. På kommunnivå är denna debatt i full gång, det är kommunerna som i slutändan får ställa upp och lösa problemen – för dem är det alldeles uppenbart att det finns gränser för vad de klarar av.

  6. LeoH skriver:

    Staffan, varför undviker du att tala om det många vill? minskning av antalet asylsökande? Om det står 80 000 asylsökande vid vår gräns, så innebär det ju inte att alla får asyl. På vilket sätt ska antalet asylsökande minska, utan att vi ändrar lagen? Lagen som säger att varje asylsökandes skäl skall prövas individuellt.

    Vi ser ju vilken liten effekt EU:s restriktiva invandringspolitiken har för betydelse. Människor dör på medelhavet i en förfärande omfattning när de försöker ta sig till Europa. Jag tror inte att de flesta tänker på Sverige, när de riskerar sina liv. Hur ska EU minska de människoströmmarna? Med ännu restriktivare politik mot asylsökande?

    Hur stora flyktingströmmarna blir i framtiden vet jag inte, men en människas nöd avgörs ju inte av hur många det är som har behov av skydd. Vår asylpolitik ska också i fortsättningen pröva varje människas behov. Då får det väl vara om så är 300 000.

  7. LeoH skriver:

    Låt oss vara eniga om en sak Staffan. Att ”bromsa in” innebär det jag hävdar att ”minska.” Ditt ”bromsa in” kräver förklaringen, hur? Vi har en lagstiftning som säger att varje asylsökande som kommer till Sverige ska få sin sak prövad. Hur ska lagstiftningen ändras, så att ditt ”bromsa in” kan förverkligas. Den frågan verkar få vilja diskutera, men det vill jag. Inget mummel Staffan, utan klarspråk, tack!

    Det måste väl ändå vara en myt att Sverige skulle vara sämst på integration. Vilka källor kan du hänvisa till. Jag läser och hör hur asylsökande har det i bl a Grekland och Italien. Dublinöverenskommelsen har undantag när det gäller barn. Det finns vissa mottagarländer dit barn inte får skickas tillbaka till. Jag erkänner att jag inte vet situationen i alla länder i Europa, men jag betvivlar att t ex Rumänien, Bulgarien eller Ungern har bättre integration än vad Sverige har. Varför skulle vi annars ha så många tiggare i Sverige från dessa länder.

    När det gäller mottagandet så finns det många förslag på ändringar som skulle göra mottagandet bättre.
    Att immigrationsverket får rätt att själva driva och bygga asylmottagningar. Det skulle bidra till en klar förbättring av mottagandet. Till en billigare penning än det nuvarande systemet.

    En lag som tvingar alla kommuner i landet att ta emot asylsökande. Idag är det en klar snedfördelning. Hur många asylsökande tar Stockholms innerstad emot? Hur många moderata kommuner hävdar att det inte kan ta emot en enda. En sådan lagstiftning skull sprida engagemanget till flera och också innebära en avlastning för många glesbygdskommuner. Bl a vad gäller sjukvård.

    Kraven ställs, men av någon anledning hävdar ansvariga beslutsfattare att det inte går att möta kraven.

    Till sist, vad är det för prat att efterlysa en öppen debatt? Det är väl bara att debattera!

  8. Staffan Wadström skriver:

    LeoH,
    ja, självklart kan en utvärdering och konsekvensbeskrivning kunna innebära en inbromsning- vilket ju också kan betyda att det är ökningstakten som minskar. Om vi skulle behöva ändra vårt regelverk efter denna utvärdering, ska vi självfallet kunna göra det. Det är vanlig enkel logik!

    Jag har sedan, lika lite som någon annan, någon färdig lösning. Men vore problemen olösliga, är det rätt skrämmande. Migrationsverket ändrade ju för drygt ett år sedan sina regler med tidigare treåriga uppehållstillstånd till permanenta uppehållstillstånd. Det är ju rätt uppenbart att detta sänder signaler som påverkar flyktingströmmarna till just Sverige.

    Beträffande integrationen, kan denna naturligtvis mätas på flera olika sätt. Den viktigaste integrationsmätaren är nog hur väl man kommit in på arbetsmarknaden. I den statistik som OECD publicerar framgår att sysselsättnings- och arbetslöshetsgapet – skillnaden mellan svenskfödda och utlandsfödda – ligger Sverige i bottenskiktet. Betydligt sämre än såväl Grekland som Italien. (allt enligt en artikeln i Ekonomisk Debatt, nr 4 2014, av nationekonomen Andreas Berg)

    Slutligen, när jag talar om en öppen debatt, menar jag inte en debatt på diverse bloggsidor. Nej, jag menar att våra politiker öppet inför svenska folket redovisar konsekvenser och lösningar på de problem och belastningar som en gränslös invandring för med sig. Detta är vanlig hederlig demokrati! Och har man inga lösningar – så säg det då!

    Rekommenderar en titt på gårdagens inslag i Rapport från Filipstad. Som tagit emot väldigt många flyktingar på kort tid. I början var invånarna mycket välvilligt inställda, men efterhand som problemen tornat upp sig, har opinionen vänt. SD har sedan 2010 fyrdubblat sina sympatisörer.Bästa sättet att avväpna SD är att övriga politiker kliver fram och vågar föra en ärlig debatt.

  9. Staffan Wadström skriver:

    En komplettering till min kommentar – de permanenta upphållstillstånden gäller flyktingar från Syrien.

  10. Jonas Nilsson skriver:

    Sr Karins svar är det enda möjliga men det är ett faktum att de inte har (kunnat) ta emot alla. Det hörde vi henne resonera om i intervjun. Problemet är inte huruvida vi säger ja eller nej men att vi är så svaga att vi inte förmår ta emot och ta hand om fler. Vi har det största landet i Europa men vi har ett samhällssystem som inte är gjort för fler än oss själva. Jag menar att det är orimligt att inte våra ”egna” äldre ska känna att de har rätt att stå först i behovskön. Vem skuffade undan sr Marianne eller sr Ella på Alsike?! Samtidigt är de givetvis de med lite mer livserfarenhet som först kliver åt sidan. Problemet är inte huruvida fattiga systrar som inte äger något tar emot eller inte. Fattiga brukar ofta dela med sig. Problemet är att majoriteten rika svenskar inte vet hur man tar hand om behövande. Det är så enkelt illustrerat som lärarens position i klassrummet. Eftersom den har en mycket svag ställning tar många oroliga och stökiga elever över. Klassen måste ”omstruktureras”. Skolor stängs. Hem upplöses. Vi är så svaga att vi inte längre tror oss kunna ge kärlek. Alsike kloster är egentligen en skola! Svensk flyktingpolitik förändras den dag Reinfeldts hemkommun och han själv tar täten i arbetet för att ta hand om och möta den flyktingström har själv(?) ville öppna upp för. Till dess lär vi andra få göra jobbet. Reinfelt är välkommen till oss för att lära. Men jag tror att han lämnar oss nu för att göra internationell karriär på att han öppnade sitt hus dörrar och lämnade det. Därför delar han så många tragiska svenska hems historia. Om Alliansen ö.h.t. ska ta/få någon ny ledning måste de krypa till korset i denna fråga. Jag hoppas att vare sig Mark L eller Malena E slutat med att ta emot behövande flyktingar. De hjälpte henne uppenbarligen att våga/orka kliva fram.

  11. LeoH skriver:

    Jag är ingen vän av långa diskussioner, där argumenten sägs åter och åter igen. Jag har sagt det jag vill säga och jag tror att de som eventuellt läser vår debatt vet vad jag anser och att du Staffan har en helt motsatt uppfattning, trots inledande vänliga ord om att du instämmer i mycket av det jag säger.

  12. LeoH skriver:

    Jonas, jag måtte vara trött, trots att jag druckit mitt morgonkaffe. Jag förstår inte riktigt vilka dina slutsatser är, därför avstår jag att skriva en kommentar. Risken är ju stor att jag missförstått något, när jag inte riktigt förstår.
    Du är välkommen att utveckla ditt resonemang!

  13. Ulf Hjertén skriver:

    Stefan! Varför använder du formuleringen ”gränslös invandring”? Är det för att du tror att världens flykting skaror plötsligt skulle kunna välla in över Sveriges gränser? Det är en rännil av världens flyktingar som når fram till oss. Den rännilen ska våra politiker planera för. Och möta generöst och med en humanism värdigt namnet. Det räcker med att ett riksdagsparti försöker blanda bort korten för svenska folket med fabulösa överdrifter. Problemen med att göra något bra för dem som lyckas ta sig hit räcker är stora nog som de är. Att planera för överdrifterna är slöseri på våra krafter och skapar bara förvirring. Så begreppet ”gränslös” bör vi ta bort ur debatten.

  14. Ulf Hjertén skriver:

    Det smög sig in två ord för mycket. Den meningen ska vara: Problemen med att göra något bra för dem som lyckas ta sig hit är stora nog som de är.

  15. Jonas Nilsson skriver:

    Frågan om hur vi kan ta emot måste inkludera ett resonemang om vad vi förmår, inte hur bra vi borde vara eller i värsta fall är. För att kunna säga ja måste vi kunna säga nej. Någon har sagt att landet har resurser för 100 miljoner invånare.
    Jag instämmer i att sr Karins svar var det enda möjliga svaret. Men problemet är att vi inte kan hantera hur ett nej ser ut. Jag tror i grunden inte att det är SD som är problemet, de avslöjar vår oförmåga, utan de rika kommuner som säger att vi ska kunna ta emot men som inte själva gör det. Jag ser det som ett problem att Reinfelt öppnar upp för att sådana som Bert ska tjäna pengar på flyktingar.
    Min slutsats är att ditt påstående ”Om kravet på att minska antalet asylsökande blir verklighet, då har en stor del av den påstådda svenska humanismen frusit bort i ett iskallt land!” är för enkel och undergräver möjligheterna för oss att ta emot fler.

  16. LeoH skriver:

    Jonas, du vet säkert att antalet asylsökande inte är detsamma som invandrade. Sverige har en restriktiv invandringspolitik. Migrationsverket och migrationsöverdomstolen avslår asylskäl i parti och minut. Det går mängder med plan från Sverige innehållande poliser och asylsökande som inte fått sina skäl godkända, men inte vill åka tillbaka till sina hemländer som Migrationsverket anser vara ”säkra:”

    Om vi inte ens tillåter människor att komma till Sverige och få sina skäl prövade, då har vi tagit ett stort kliv från en humanistisk hållning. Hur den inställningen skulle undergräva möjligheterna för oss att ta emot fler, förstår jag inte.

  17. Staffan Wadström skriver:

    Håller här med dig LeoH – att vi inte tycks komma till något samförstånd.

    Debatten har ändå klargjort att det finns två diken att ramla ner i denna fråga. Det ena diket är fyllt av de som likt SD och deras sympatisörer menar att vi ska mer eller mindre sätta stopp för all invandring och även utvisa de som redan kommit till vårt land.
    I det andra diket ligger de som talar om helt fri invandring, som inte ser några problem – bara fördelar för ett land som Sverige.

    Båda dessa ståndpunkter menar jag är ett lika stort hot mot vårt land som ett öppet och generöst samhälle, mot den välfärdsstat som bärs upp av tillit och solidaritet människor emellan.

    Ulf, med gränslös avsåg jag talet om en helt fri invandring. Visst är det en ”rännil” av alla världens flyktingar eller behövande. Men för vårt lilla land en inte alldeles obetydlig sådan?

  18. Thorsten Schütte skriver:

    Jag har aldrig varit flykting, däremot kom jag som västtysk med ett stipendium till Sverige i början av 80-talet när Sverige inte var medlem i EU och jag ansågs komma från Långbortistan. Jag slog rötter i Sverige direkt, både i församling och vänkretsen och hängde hela doktorandtiden ”i luften” tills dåvarande ASEA sökte dispens att anställa mig efter doktorsexamen och jag fick PUT, halleluja! Dessa år av ovisshet har präglat mig djupt och gör att jag fortfarande får en sådan ångest om radio- eller TV-program handlar om avvisningar att jag måste stänga av. Så min positiv inställning till mottagande av flyktningar borde stå utanför diskussion. Med detta sagt skulle det vara så mycket enklare att t ex i diskussioner runt fikabordet på jobbet försvara denna ståndpunkt om inte de flesta av våra grannländer och andra EU-medlemmar, med mitt gamla hemland Tyskland som ett berömvärt undantag, vore så förtvivlat snikna i sitt flyktingmottagande!

  19. LeoH skriver:

    Det är bra att du nämner Tyskland, Thorsten som ett berömvärt undantag i EU.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: