Jag undrar om biskop Arborelius skulle kalla mig för fundamentalistisk extremist?

Efter vad jag förstår, gör biskop Bonnier det.

Jag har genom åren insett att det inte är lätt att vara lekman inom Svenska kyrkan. Under de år jag varit medlem i Svenska kyrkan har jag så sakteligen etablerat en grund att stå på. Det har jag i det stora hela fått göra på egen hand. Kyrkan har inte varit till någon större hjälp. Däremot har många kristna, ur olika sammanhang, bidragit till den fördjupning av tron, som ändå, trots dåliga odds, har skett.

Det är enkelt att sammanfatta min tro. Gud har uppenbarat sig i tiden genom Jesus Kristus. Jesus föddes av jungfrun Maria. Avlad av den Helige Anden. Födelsen är en fysisk realitet och inte något symboliskt. Det har skett och Jesus är sann Gud och sann människa. Inte en profet eller vishetslärare. Fundamentet för sanningsanspråken vilar just på det faktum, att Jesus är Gud. När Jesus säger att jag är vägen, sanningen och livet, då kan inte en kyrka, som hävdar att hon är en kristen kyrka, förminska det uttalandet till något annat än det det säger. Grunden för Jesu missionsbefallningen är, att det Jesus gjorde på korset var och är en del av Guds frälsningsplan för mänskligheten. Den handlingen är ju det glada budskapet, som vi kristna har till uppdrag att sprida. När då Jesus säger till sina lärjungar att de ska gå ut och göra alla människor till lärjungar, då säger han inte, men ni behöver inte om ni inte vill! Det är en klar uppmaning, utan några som helst förbehåll. Uppmaningen går inte att bortförklara hur gärna än biskopar och andra vill göra. Den sanning som vi kristna skall vittna om är inte en sanning enbart för oss, utan sanningen gäller alla.

Jag skulle kunna göra uppräkningen längre, men jag tror att min tankegång är ganska klar. Det finns ett oomkullrunkeligt sanningsanspråk i allt det Jesus säger om sig själv. Enskilda lekmän, som jag kan tvivla, men kyrkans uppgift är att hålla fast vid det som är kyrkans grund. Den, att Jesus är sann Gud och sann människa. Biskop Bonnier har skrivit ett blogginlägg, som jag tolkar så att han menar att den tro jag efter fattig förmåga tillkämpat mig och försöker tillämpa, skulle vara fundamentalistisk extremism. Ja det må han tycka, men jag vågar lite sturskt hävda att biskop Bonnier har fel, så biskop han är. Men för allt i världen, läs biskop Bonniers inlägg och försök förstå hur mission skulle kunna innebära en inskränkning av religionsfriheten.

Någon kanske undrar vad biskop Arborelius har i mitt inlägg att göra? Det har säkert inte undgått någon av de som regelbundet följer min blogg, att jag känner hur uppbrottet från Svenska kyrkan känns alltmer aktuell. Om det skulle bli så att jag byter hemvist, vill jag inte uppleva det som hände när jag kom till tro i början på 90-talet. Jag tog inte reda på vad kyrkan sa sig tro på och vad hon egentligen trodde. Jag har inköpt Katolska kyrkan katekes, som jag ska studera, förhoppningsvis med hjälp av någon i den katolska församlingen. Jag hoppas att jag ska få hjälp att förstå hur katolska kyrkan tolkar sin egen katekes. Jag har ofta känslan av att många av Svenska kyrkans präster och biskopar gjort med löftet att följa kyrkans bekännelseskrifter, som jag gör när jag, utan att jag läst avtalstexten, kryssar i rutan ”Godkänner avtalet” i min dator när jag anslutit mig mig till något nytt. Jag ska inte gå på en sådan nit en gång till!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, Mission, Biskop Bonnier, Biskop Arborelius

 

Hatet mot romerna som ledde till förintelsen

Har som vanligt ägnat dagen åt att i bön och stillhet ägna tid och tankar åt det fruktansvärda som blev synligt för 70 år sedan. Dagen har ibland avslutats med en, mer eller mindre välskriven betraktelse. Känner att jag inte klara av det i år, men då kommer Micael Grenholm till hjälp!
Håll till goda!

Hela Pingsten

Idag är det 70 år sedan Auschwitz befriades av sovietiska trupper, tillika förintelsens minnesdag. Det vansinnesdåd när nazister och deras sympatisörer massmördade sex miljoner judar, en halv miljon romer och över 250 000 funktionsnedsatta, homosexuella och andra ”icke önskvärda”. I mitt arbete i Stefanushjälpen har jag kommit i kontakt med många romer som fortfarande blir diskriminerade och åsidosatta i Östeuropa, och tar sig till Sverige för att be om pengar på gatorna.

På grund av detta engagemang blev jag inbjuden till mitt gamla gymnasium Katedralskolan idag för att föreläsa om romernas situation historiskt och idag. Ni kan se hela föredraget i videoklippet ovan. Jag talade om hur romerna var slavar i Rumänien fram till 1850, hur nazisterna i Tyskland spred hatretorik och myter om de romer som tvingades tigga, och hur illa ställt det är för romer i Rumänien idag:

• En av sju unga romer i Rumänien…

Visa originalinlägg 168 fler ord

Är den här makten möjlig att rubba?

Jag har fått ett antal synpunkter eller råd från vänner, när jag berättat att jag är mycket tveksam till ett fortsatt medlemskap i Svenska kyrkan. En synpunkt är att det inte finns någon perfekt kyrka. Alla är uppbyggda av människor med fel och brister, vilket påverkar också en kyrkas liv. Argumentet är intellektuellt oantastligt. Det är bara att acceptera, vilket jag visat att jag gör i ett kort blogginlägg här, tog t o m hjälp av Billy Graham!

En annan synpunkt är att jag ger upp för tidigt. Jag borde stanna och kämpa den goda kampen. Det är inte möjligt att alla som kritiserar Svenska kyrkan skulle kunna ena sig om det rätta tillfället att bryta upp. Beslutet att bryta upp är oftast ett enskilt projekt, det är min erfarenhet från liknande situationer, tidigare i livet. Låt mig kort beskriva styrkeläget i kyrkan. För de flesta är det ingenting nytt, men det är ändå värt att ta sig en funderare över vad som skulle krävas, att välta kyrkans maktstruktur. I det här inlägget tar jag enbart upp kyrkomötet. Maktmönstret går igen också på andra nivåer inom kyrkan.

Kyrkomötet består av partier, ”fristående” politiska grupperingar och partipolitiskt obundna grupper.

Det partipolitiska grupperingen utgör 46,6% av kyrkomötets 251 ledamöter. (S, C och SD)
De ”fristående” politiska grupperingarna utgör 27,5% av kyrkomötets 251 ledamöter. (Borgerligt alternativ; Ba, Kr, MP, Fisk och V)
Totalt utgör den politiska falangen av kyrkomötet 74,1 % av ledamöterna.
En mycket stark maktbas, som jag definitivt inte ser som försvarare av kyrkans tro och lära. Tvärtom, det verkar som om den politiska basens enda syfte är att dra kyrkan bort från sina rötter och ersätta kyrkans tro och lära med egna påhittade trosläror.

För att uttrycka det lite försiktigt, så kan det inte vara fel, att ta siffrorna på allvar. För här finns ju en av förklaringarna till Svenska kyrkans utveckling. Det är, som jag ser det, små möjligheter att partierna och de politiska grupperna ändrar uppfattning och frivilligt drar sig tillbaka från makten att styra kyrkan. I vart fall, ser inte jag några öppningar i den riktningen. Tar gärna del av redovisningar över sådana öppningar, om någon ser sådana tendenser.

Jag stannar här för den här gången. Det kommer mera i en framtid!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, Kyrkomötet, Kyrkans maktbas

 

Svenska kyrkans tysta diplomati eller i nöden prövas vännen!

Open Doors årliga rapport om förföljelser av kristna runt om i världen är ingen munter läsning. Situationen har inte förbättrats från förra året, utan läget för våra kristna trossyskon har rent av försämrats. visar att Bjuråker-Norrbo församling tog ett riktigt beslut när vi den 1 januari beslöt att fortsätta att be, som vi gjort under 2014, för våra förföljda kristna systrar och bröder.

Som en aktiv lekman ansåg jag att det var av stort intresse, att del av av Svenska kyrkans planerade aktiviteter med anledning av rapporten. Sagt och gjort jag tog mig till Svenska kyrkans hemsida och vad hittar jag väl där? Så här svarar Svenska kyrkans internationella chef, Erik Lysén på kritiken, att kyrkan inte höjer sin röst i protest mot förföljelserna av kristna runt om i världen: ”Vi tror mer på dialog än på att skrika högt.” Må så vara, men då inställer sig frågan, hur ser Svenska kyrkans dialog ut med regimen i Nordkorea eller med IS och Boko Haram, för att ta några exempel? Trots att Svenska kyrkan inte vill skrika, borde det väl ändå exemplen på dialogen vara synliga och tydliga. Hoppas att våra förföljda kristna trossyskon får rapporter om hur deras förföljare reagerar och svarar på Svenska kyrkans försök till dialog. Strategin att inte skrika har i vart fall från min horisont sett inte lett till några mätbara förbättringar.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om Open Doors, Svenska kyrkan, Erik Lysén

 

Tro mig! Jag vet att det inte finns någon perfekt kyrka!

Den 31 december rebloggade jag ett äldre inlägg: Har svenska kyrkan mist sin sälta. I presentationen till inlägget skrev jag:

”Under 2014 ställde jag mig ofta frågan om vad Svenska kyrkan egentligen står för. Jag har gett mig själv ett nyårslöfte. Under 2015, före 1 november, ska jag hitta svaret på min egen fråga: Har Svenska kyrkan mist sin sälta eller finns det ett rimligt hopp om förändring? Det går inte i längden att älta frågan, utan den måste få ett slutgiltigt svar.
Jag önskar alla mina läsare ett gott slut på 2014 och ett välsignat 2015!”

Inlägget fick 9 kommentarer av vilka jag skrev 4. De som kommenterade var gamla bloggkompisar, som ofta kommenterar det jag skriver. Kommentarerna var också vänligt förstående, för de som skrev kände väl till hur jag tänker i olika inomkyrkliga frågor. Jag länkar också mina blogginlägg till Facebook och där fick jag två ”gilla” och ingen kommentar. Jag hade och har fortfarande planer på att utveckla mina tankar och dela den med er, men mycket annat har kommit emellan t ex världsläget som bara innebär förstämning och sorg. När jag jag tänkte på kommande inlägg fick jag ögonen på ett inlägg av bloggaren Stillsam: ”Bevare oss för tokerier.” Stillsam avslutar sitt inlägg: ”Ibland har jag i tysthet bett Gud bevara sin kyrka från en hel del förändring som hon vare sig behöver eller mår väl av!” Jag kommenterade när jag delade inlägget på Facebook: ”Jag funderar i liknande banor och de funderingarna får mig att undra om jag vill eller om det är lönt att vara kvar i SvK!” Meningen fick några kommentatorer att påpeka den, helt riktiga tanken, att det inte finns några perfekta kyrkor. En uppfattning jag delar fullt ut. Däremot kan vi komma till en punkt där kritiken mot den egna kyrkans utveckling blir så stark, att den stör vår Gudsrelation. Jag känner att jag är nära den punkten (och kanske rent av passerat punkten) och avser att fundera över i vilken riktning min framtida väg bör gå.

Det nya för min del är, att jag avser göra prövningen offentligt och inte i enskildhet i min kammare, som jag tidigare gjort i liknande situationer. Jag avslutar dagens inlägg med en videoinspelning med Billy Graham från 1957. I slutet av sin predikan (ca 24:35 och framåt någon minut) säger Graham att det finns inga perfekta kyrkor (om jag förstår engelskan), han pekar på sin erfarenhet av möten olika församlingar och kyrkor. Han avslutar tankegången med mycket sant påpekande: Om det mot förmodan skulle finnas en perfekt kyrka, så upphör den att vara perfekt i den stund jag blir medlem!

Det är bara att säga amen!

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, Billy Graham, Tvivel

 

 

Varför jag skrev på det SD-kritiska pastorsuppropet

När den egna inspirationen och skrivförmågan sviktar, är det skönt att andra orkar!

Hela Pingsten

Jag i egen hög person 🙂

Denna debattartikel publicerades i Dagen idag:

Jag tackar Gud för att uppropet för ett generöst välkomnande av flyktingar, som formulerades av Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman, fick ett så stort stöd från hundratals pastorer och samfundsledare (Dagen 19/12). Vi är många Jesus­lärjungar som inser att vårt uppdrag är att älska i­nvandraren som oss själva (3 Mos 19:34), vara ivriga att visa gästfrihet (Hebr 13:2) och dela med oss så att den som har två av något ger till den som ingen har (Luk 3:11). Guds v­ision är att det ska vara lika för alla (2 Kor 8:13–15) så att ingen behöver lida nöd (Apg 4:34), så det är förstås en självklarhet att Sverige inte ska sparka ut människor som flyr från krig, förföljelse och fattigdom med hänvisning till att vi skulle ha slut på resurser – i själva verket är ju Sverige ett av världens…

Visa originalinlägg 607 fler ord

Hade Veronica Palm polisanmält Charlie Hebdo?

Jag har försökt få till ett blogginlägg om yttrandefrihet, men inte lyckats. Därför var det mycket glädjande att läsa Torbjörn Jerlerups inlägg. Läs inlägget, den kan tjäna som en bra utgångspunkt i ett samtal om yttrandefrihet. För visst är det väl så att de mördade tecknarna på Charlie Hebdo inte skulle klarat sig från att bli kallade för psykiskt sjuka och antisemiter i den svenska debatten.

Demokrati

Jag läser att Veronica Palm anmält Björn Söders inlägg på Facebook om att ”islam är fredens religion”.

”Fredens religion har visat sitt ansikte.”

Ja Björn Söder är rasist och ja uttalandet skuldbelägger alla muslimer precis som när Ahmed Rami rapar upp ord om ”judendomen är fredens religion”. Men betyder det att polisen bör stoppa uttalandet eller att man ska kunna dömas till fängelse eller böter för det?

Uttalandet visar problemet med lagen mot hets mot folkgrupp. Lagen är så luddig att en massa saker som är religionskritik skulle löpa risken att stoppas också. Om detta uttalandet är hets mot folkgrupp och olagligt, vad sker med alla de som kritiserar kristendomen med samma sorts ord? Ska vi förbjuda John Lennons musik och sånger och polisanmäla alla som sprider Charlie Hebdos teckningar?

I Palms värld hade charlie hebdos tecknare dömts för hets mot folkgrupp.

Det finns en berömd bild av den skjutne…

Visa originalinlägg 251 fler ord

Varför använder äldre personer broddar?

Egentligen är det märkligt vad som fastnar i minnet. I dessa dagar av stora mörka händelser i Paris och Dresden, sitter jag och ältar frågan om hur farligt det är med halka. I den numer berömda bussen utanför Östersund, fanns tydligen en äldre man som påpekade att den isiga parkeringsplatsen var farlig. Den befängda rädslan, enligt många, har använts som bevis för mannens och gruppens otacksamhet.

I går hade församlingen i Bjuråker-Norrbo en musikgudstjänst i Bjuråkers kyrka. Efter gudstjänsten var anställda, förtroendevalda och andra aktiva i församlingen inbjudna till gröt och skinksmörgås. Vad vi åt är en ovidkommande sidoinformation. Det jag vill berätta, är upplevelsen av vad som hände när vi gick från kyrkan till församlingshemmet. Åldersmässigt tillhörde majoriteten den något äldre delen av det svenska folket. Vi var inte representativa för svensken i allmänhet. Ni skulle hört vad vi talade om. Kan ni gissa? Jo, det dominerande samtalsämnet var hur farligt det var med halka, allra helst om det ligger ett tunt lager av nyfallen snö över en isig vägbana. Under samtalen förflyttade vi oss försiktigt med mycket korta steg.

Slutsats, mannen i bussen (som tydligen är i min ålder) hade helt rätt, en isig parkeringsplats är farlig. Mycket farlig! Inte bara så att vi ramlar och får några blåmärken. På oss gamlingar bryts lårbenet eller handleden mycket lätt. Vi har inte heller samma vighet och balans som vi hade när vi var yngre. Ett brutet lårben kan oftast botas, men komplikationerna kan vara allvarliga. Många äldre hämtar sig inte efter en sådan händelse, utan har kvarstående men både fysiskt och psykiskt efter fallet. Som sagt, mannen har, oavsett om han är nyligen kommen från Syrien eller om han bott i Sverige i hela sitt liv, helt rätt. Isiga parkeringsplatser, isiga vägar eller isen framför dörrarna till affärer är farliga, ja rent av livsfarliga!

Det intressanta är, när jag säger det nickar de flesta jakande och håller med. När en nyanländ asylsökande äldre man säger det, då hånar han Sverige, Jämtland och alla de människor som bor där, med sitt löjeväckande påstående att hala parkeringar är farliga. Tänk så det kan bli!

Det finns alltså orsak till varför äldre personer skaffar sig broddar, som en livförsäkring eller som min fru säger varje gång jag går utanför dörren: ”Akta, det är halt ute!” Varningen är befogad, för jag vill inte riktigt erkänna för mig själv, att jag tillhör riskgruppen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ishalka, Brutna lårben, Broddar, Östersund

Är de välkomna om de visar tacksamhet?

De senaste dagarna har Facebook översvämmats av ilskna inlägg mot de flyktingar som protesterade mot att hamna på Grytans flyktingförläggning utanför Östersund. Den kritik, som riktats mot de protesterande flyktingarna, är att de inte visar tacksamhet. När jag läst kritiken eller deltagit i diskussioner har en insikt slagit mig. Är det inte så, att många av dem som kritiserar de protesterande hårdast, överhuvudtaget inte välkomnar flyktingar till Sverige?

Om alla i bussen fallit på knä och kysst marken av tacksamhet, utanför Grytans flyktingförläggning, skulle kritikerna av protesterna öppnat sina famnar och sagt: varmt välkomna! Tillåt mig betvivla!

Om bussens passagerare stilla stigit av bussen och utan protester accepterat att dela rum med sju andra, då skulle de varit en del av den förhatliga massinvandringen. Den här gången kunde de invandringskritiska känna en rättmätig vrede över otacksamheten och då kändes det tydligen gott att få säga: ”Passar det sig inte, då kan ni väl åka tillbaka!”

Läs även andra bloggares åsikter om Grytans flyktingförläggning, Östersund, Tacksamhet

 

 

Att be är en aktiv handling till förändring!

Bjuråker-Norrbo församling har under 2014 varje söndag, som en del av kyrkans förbön, bett för våra kristna syskon, runt om i världen, som förföljs, lever under förtryck och också ofta lider martyriet. I dag när vi förberedde den traditionella högmässan på årets första dag, insåg vi, kh Lena Funge och vi två kyrkvärdar Tommy och jag, att behovet av förböner för våra kristna syskon, runt om i världen, inte minskat, utan att allt tydde på behovet kvarstod även under 2015. Vi kände också behovet av att vidga förbönen även till att omfatta de muslimer som får sina moskéer vandaliserade eller nedbrända i vårt land. Från den insikten var steget inte långt till att vi också tänkte på alla de fall där romer får sina tältläger vandaliserade eller nedbrända. Hatet är stort i världen, men också i Sverige.

Våra gemensamma funderingar och tankar ledde till en omedelbar handling. I dagens högmässa inneslöt vi, de förföljda kristna i världen, utsatta muslimer och romer i kyrkans förbön! Tro inte ett ögonblick, att bedjande skulle vara en handling av lägre kvalité än när jag i min ungdom lördag efter lördag stod på torgen i Sundsvall och Västerås och manade till solidaritet med människor ute i världen eller i Sverige. Det är bara fråga om skilda kallelser i skilda skeenden i livet.

Det känns stort att församlingen har en kyrkoherde som uppmuntrar till bön, förklarar hur viktigt det är att be och också kraftfullt leder Bjuråker-Norrbo församling i bön.

Tack för det Lena!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om Bjuråker-Norrbo församling, Kyrkans förbön, Kristna, Muslimer, Romer