Jag har ända sen jag blev kristen för drygt 20 år sedan, varit helt klar över att djävulen, satan eller den onde existerar som en fristående kraft.
Det som tog tag i Carolinas blogginlägg, är hennes beskrivning av djävulen. Det är ingen figur med bockfötter och horn, utan det är en vän, kamrat, villolärare som lägger armen om mig och säger förledande: Skulle väl Gud ha sagt? Minns hur argsint Jesus avvisar Petrus försäkran om att Golgata inte behöver vara en nödvändighet. Jesus känner igen Satan i Petrus ord. Vi får inte heller glömma, att Satan kan tolka bibeln bättre än vad de flesta människor kan. Satan vet meningen och sanningen med Guds plan för mänskligheten.
Vi ska inte heller varna för den förledande rösten hos andra, utan också vara vaksamma mot hur vi själva agerar och säger. Det kanske är jag som förleder en medkristen, med: ett ”Skulle väl Gud ha sagt? Det var en helt annan tid och andra värderingar. Nu vet vi ju bättre!”
Det pratas inte så mycket om Djävulen längre och det är inte så vanligt att tro på Djävulens existens, i alla fall inte som ett konkret väsen. Det finns de som menar att detta är precis vad Djävulen vill, när vi slutar tro på ‘honom’ får han härja fritt.
Ondska är ett sätt att se på¨Djävulen, som upphov till då. Johannes kallar någonstans Djävulen för lögnens fader, det fick mig att tänka inte bara på regelrätta lögner men även på lögnaktiva liv, liv som inte är i samklang med Livet själv men som hela tiden slingrar sig, livslögner. Det som vill locka oss bort från det Sanna livet. People of the lie. Men också på hur svårt det kan vara att urskilja det onda, frestelsen, ofta klär den sig i förvillande dräkt.
Det var kanske därför jag tyckte om den här bilden. Många bilder av Jesus frestas i öknen målar…
Visa originalinlägg 189 fler ord