Mindre än 50 år gammal konfirmandbok ger klara signaler – Ett gästinlägg

Gästinlägget är skriven av min gode vän Andreas Holmberg. Ni hittar Andreas här.

Påskvänner!

Det är ganska intressant att jämföra olika tider och förkunnelser (det är kanske historieläraren i mej som engagerar sej!). Nu sitter jag med ett konfirmandmaterial (Verbum 1968) som heter ”Kyrkans lära” (bara titeln säger ju en del!) och är skrivet av biskop Gert Borgenstierna i Karlstad och docent Åke W Ström. Äldre material brukar ju ofta citeras mest som bevis på forna tiders mossighet, och någon kanske tycker att även mina citat är sådana bevis, men jag undrar när Svenska kyrkan slutade stå upp för sin lära. I konfirmandsammanhang men även i förkunnelse och vid biskopsval. Någon gång under min livstid har det uppenbarligen skett, men när?

Hör här Verbums konfirmandbok från 1968:

Apropå andra budet:
En farlig form av lögn och bedrägeri är falsk lära, t.ex. då man påstår, att ödet eller stjärnorna regerar världen, att Gud bara bryr sig om vår själ och inte om kroppen, att alla människor utan undantag får evigt liv vad de än trott på, att allting är gott och väl bara man varit skötsam i människors ögon och gjort så gott man kunnat. Den som påstår att detta är kristendom använder Kristi namn fel.  (s. 23).

Apropå femte budet:
Tre sätt att döda behöver man särskilt varna för i vår tid:
Att skada eller döda människor på grund av vårdslöshet i trafiken, t.ex. genom fortkörning, rattfylleri.
Att döda ett litet barn innan det är fött. Det kallas abort och är lika illa som att döda en levande människa (utom i de fall då läkare säger att barnet måste tas bort för att moderns liv skall kunna räddas). Även om några ungdomar brutit mot sjätte budet så att de fått barn innan de är gifta, får de inte göra det onda värre genom att också bryta mot femte budet.
Att döda svårt sjuka eller mycket gamla människor. Det kallas eutanasi (eller numer ofta dödshjälp) och är straffbart. Det är orätt att förkorta någon människas liv, ty Gud ensam skall bestämma hur länge vi ska leva. Varje människas liv är en viktig och oersättlig nådatid, som hon skall använda till att komma närmare Gud och vara till glädje för medmänniskorna.

Apropå de yttersta tingen:
Men hela Nya testamentet lär oss också, att de som under jordelivet avvisat Jesus och inte erkänt hans herradöme, blir straffade. Gud vill ingen syndares död, och han släpper ingen, förrän han uttömt sina möjligheter att i kärlek vinna människan till sig. Men han tvingar ingen, och den som inte vill följa hans kärleks kallelse och ta emot hans frälsning, rår Gud inte på. Just den frihet Gud gett oss för med sig risken att för alltid komma bort från Gud (Joh. 12:48).

Och då är frågan: vilket kyrkomötesbeslut, vilket biskopsmötesbeslut, vilken deklaration över huvud taget har förändrat Svenska kyrkans (inte Kyrkans!) lära så, att det nu är fullständigt comme il faut att även som biskop öppet lära allas slutliga frälsning. Det där som i våra bekännelseskrifter och i en konfirmandbok från 1968 stämplas som falsk lära? Det där som är helt OK som hopp och som bön – i enlighet med Guds egen vilja – men som (förekommer det även inom EFS?) som förkunnelse är lika farlig, ja, ännu farligare än motsvarande ”allt-står-väl-till-lära” i klimat- och kärnvapensammanhang.

Reclaim the church! Reformation 2017

KT

Annonser

3 Responses to Mindre än 50 år gammal konfirmandbok ger klara signaler – Ett gästinlägg

  1. Markus skriver:

    Jag skrev det här som en kommentar på Håkan Sunnlidens blogg förra året. Det var i samband med att Philip Geisters inlägg på Signums blogg: http://signum.se/hur-gammal-ar-svenska-kyrkan/


    Jag vill höra till Kristus Kyrka i Sverige och inte till ett kristet samfund i mängden. Jag har ansett att reformationen var en korrigering och har inte tänkt så som Philip Geister på Signums blogg idag.

    Svenska kyrkan var Guds Kyrka i Sveriges land, med rötter från fornkyrka och medeltid. Hon hade lyckan att reformationen inte ledde till bildstormning och ett nedmonterande av Kyrkans rika arv. Hon fick ett särskilt ansvar att förvalta pärlan ”Rättfärdiggörelse av nåd genom tro” och gestalta en nådemedelskristendom med ärende till hela Sverige. Hon fick uppdrag att vara en brobyggarkyrka mellan lutheraner, anglikaner, katoliker och ortodoxa. Hon välsignades med kyrkväckelsernas rika själavårdserfarenhet.

    I denna kyrka döptes och konfirmerades jag. Hon gav mig undervisning och gemenskap med kristna syskon. Hon välsignade mitt äktenskap och hon tog upp mitt barn i famnen genom dopet. I henne lever jag mitt vardagskristenliv med söndaglig mässa som pulsen.

    Men nu undrar jag om hon övergivit mig. Har jag levt i en lögn? Är det i själva verket en tom kuliss, bara fylld av yttre attribut på kristen tro men i grunden en irrlära? En ”kyrka” där stora delar av biskopskollegium, kyrkopolitiker, präster och andra anställda inte har en kristen tro, enligt någon rimlig definition av ordet.

    Är jag själv ens välkommen? Jag undviker noga att hamna i samtal om tro med präster och kyrkoaktiva jag inte känner. Jag har alltför ofta blivit misstänkliggjord och fått höra att jag borde lämna SvK.

    Kanske har de rätt. Kanske har Geister rätt.

    Det här gör så ont i mage och hjärta att jag nästan blir tårögd av att skriva det. Herre, förbarma dig!

  2. Jonas Nilsson skriver:

    Intressant fråga i gästinlägget. Kan inte vara särskilt svårt att få fram ett svar. Men jag tror man måste räkna in kunskapsfrågorna, alltså vilken grund tror vi att vi ö.h.t. har för våra påståenden i allmänhet och trons liv i synnerhet. Sanningsfrågan är en prövosten, för alla. Ett av Sveriges verkliga problem, menar jag, är att vi sätter sanningsfrågorna inom parentes till förmån för våra majoritetsbeslut. Det kan väl dateras till regeringsformen 1974? Det förefaller vara en återvändsgränd där det nu inte tycks synas någon utväg. Många blir rädda och hoppas att man blir räddad i specifika kyrkosamfund. Men så länge vi inte hjälps åt att utveckla en tanke om att det går att för ärliga samtal då är det kört också inom ett sådant samfund där dagens svenska används. Innebär EU-anslutningen att vi får in lite av naturrättstänket eller är det vi som med flera exporterar rättsnihilismen? (Att i detta sammanhang läsa Augustana utifrån sin kontext blir svårbegripligt.) Rom har förvisso naturrätten men tron är mer än naturrätt! Jesus är utgångspunkten o sammanfattningen. Det förefaller som om Markus har gåvor som förpliktar.

  3. Andreas Holmberg skriver:

    Geisters text är mycket relevant och tänkvärd. Tack för tipset Markus – du uttrycker f.ö. mycket av min egen vånda bättre än jag själv! Men jag tycker att Geisler – liksom åtskilliga nyteologer i Svenska kyrkan – verkar förutsätta att den som vill reformera vill vända upp och ner på det mesta. Det gäller kanske den som vill re-voltera (jfr den säljande titeln på Allan Sandströms Luther-biografi ”Munken som gjorde uppror”). Politiker använder förvisso ofta ordet reform, mindre sällan reformation som verkar reserveras för det som hände 1517 och framåt, i betydelsen epokgörande nyordning. Men åtminstone den evangelisk-lutherska reformationen (läs Bo Giertz ”Tron allena” innebär ju i grunden en strävan ”ad fontes”, tillbaka till källorna, en åter-formering. I Sverige i kamp mot både den romerskt sinnade Johan III och den kalvinskt sinnade Karl IX, och i den bemärkelsen har många lutheraner in i vår tid frimodigt (och enligt mej med rätta) hävdat att ”det som är reformatoriskt är apostoliskt och därmed katolskt”. (Själv menar jag att en lära som inte är apostolisk följdriktigt inte heller kan vara reformatorisk).

    Men den kalvinska, zwinglianska och baptistiska reformrörelsen var i mina ögon mer bildstormande och revolutionär (främst teologiskt, men ibland också rent bokstavligt, även om många också orättvist misstänktes och straffades för andras revolter).

    Själv vill jag som sagt gärna återförenas med den romerska och de ortodoxa kyrkorna och även gå så långt i hedrande av den saliga jungfrun och övriga helgon som det bara är möjligt utan att tangera avgudiskhet eller ens övertro på mänsklig lyssnande- och förböns-kapacitet (världens troende ”lutheraner” ber ju varken Bernhard av Clairvaux eller Martin Luther om förbön bara för att de tror att de är hemma hos Gud; däremot kanske dessa ber för oss ändå och det har jag i så fall ingenting emot ;o) – vi ber däremot gärna både Jesus – med obegränsad, gudomlig förbönskapacitet! – och varandra – mer begränsade men desto fler! – i hans kropp på jorden om förbön).

    Men Rom har ju inte direkt underlättat ett enande genom att efter reformationen a) i Tridentinum, slå fast en egen bibelkanon (i strid mot den judiska och den av bibelöversättaren Hieronymus förutsatta) och b) genom påvliga uttalanden ”ex cathedra” slå fast dels en som jag ser det fullkomligt obestyrkt, snarare då av Skriften motsagd, lära om att en person förutom Jesus varit syndfri hela livet, därtill en som själv för evangelisterna ärligt verkar ha redogjort för sina allvarliga felsteg) samt dels – o sancta simplicitas! – en lika obestyrkt lära om dylika uttalandens ofelbarhet. Men låter en påve övertyga sej av Skriften (inkl. Guds Moders egna vittnesbörd) och Chrysostomos (som likt mej inte trodde på den s.k. obefläckade avlelsen) och tar tillbaka läran från 1854 (och därmed även läran från 1870) blir ju nu t.o.m. de grövsta ultramontanisterna (superpapisterna) tvungna att släppa tron på påvens ofelbarhet ex cathedra – och det kanske skulle kunna öppna för ett enande även med ortodoxerna? Som, jo jag vet, likt S:t Luther faktiskt tror på Marias totala helgelse och syndfrihet, men som dels kanske själva kan modifiera sej utifrån Chrysostomus, dels kanske i likhet med åtskilliga andra åtminstone kan tänka sej att lämna frågan öppen utan att binda samveten vid den (eller vid Marie kroppsliga himmelsfärd som inte alls är entydigt bekräftad i urkyrklig tradition – en grav anges ju t.o.m. i Efesos-trakten!).

    Jag upprepar mej – jag vet! Salve venia. Gud välsigne oss allesammans. Ja, vi har nog alla gåvor som förpliktar, även om vi inte – som Teologifestivalens anstiftare påstår – alla är teologer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: