Försvar av historisk-liturgiska gudstjänster

28 april, 2015

De senaste dagarna har vi kanske fått uppleva starten till en förnyad diskussion om gudstjänstformerna. Micael Grenholm har skrivit ett inlägg i Dagen, ”Gudstjänstens plats är gatan.” Micael har följt upp debattartikeln i Dagen med ett blogginlägg: ”Historisk-liturgiska gudstjänster är inte vägen framåt.”  Jag avser inte att med mitt inlägg alltför aktivt ta del i diskussionen. De som känner mig vet att jag är en stor vän av högmässan och dess former. Högmässan kan säkert kritiseras och det finns säkert också andra former för gudstjänsten. Möjligen ställer jag mig lite frågande till motsättningen gudstjänster på gatan och gudstjänster i skilda slag av gudstjänstlokaler. Jag kommer med stort intresse följa debatten.

Det jag skulle vilja ta upp, när det gäller historisk-liturgiska gudstjänster är deras roll i tider av förtryck. Jag fick en intellektuell förståelse kring den frågan när jag 2011 läste Kallistos Wares bok ”Den ortodoxa kyrkan.” Några av er minns säkert hur jag imponerades av boken. I boken beskriver Ware, bland mycket annat, hur kyrkans förtrycktes av den militanta ateismen i Sovjetunionen. Ware skriver: ”Biskopar och präster kunde inte ägna sig åt välgörenhet eller socialt arbete. Besök av sjuka belades med med stränga restriktioner. Själavård i fängelser, sjukhus och psykiatriska kliniker var omöjlig. Församlingspräster kunde inte organisera någon ungdomsverksamhet eller studiecirklar. De kunde inte bedriva katekesundervisning eller hålla söndagsskola för barn. Den enda undervisning de kunde ge sina församlingsmedlemmar var genom predikningar under gudstjänsterna.”  Det som höll samman kyrkan var predikningarna och liturgin. Efter den insikten blev jag än större vän av högmässan!

Förra sommaren fick jag stark känslomässig förståelse av historisk-liturgiska sammanhang, när nyheten att alla kristna var fördrivna från Mosul, att det för första gången sen århundraden tillbaka inte hölls en mässa i Mosul. När jag i de dagarna började fundera över de kristnas situation i Syrien och Irak, slogs jag av det historiska perspektivet. I ca 1400 år hade de kristna levt i minoritet i en omgivning, som i bästa fall var likgiltig till de kristna, vilket med jämna mellanrum förbyttes till ren förföljelse och martyrium. Vad gjorde att de kristna kyrkorna överlevde? Givetvis Guds nåd, men också fasthållandet vid liturgin. I liturgin fick församlingen söndag efter söndag bekräftelse på att de var under Jesus beskydd och eukaristin bekräftade att de blev delaktiga av Kristi kropp och blod.

Micael Grenholm, visst är det viktigt med mission och evangelisation, men om pannkakskyrkor, utdelning av kaffe och bullar eller smörgåsar inte har sitt centrum i mässan blir inte aktiviteterna långvariga i tid. Jag vill också passa på att säga att mässan också bidrar till sammanhållningen i kyrkan. Det är svårt, att efter att ha knäböjt gemensamt med andra vid altaret och tagit emot Jesu kropp och blod, resa sig upp och vara fientligt inställd mot någon jag delat mässans bröd och vin med.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Svåra problem med enkla lösningar

24 april, 2015

Varför krångla till det, när det finns en enkel lösning? Vi måste våga se sanningen som den är. EU inklusive Sverige anser inte att rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet. Därför försvårar de möjligheterna för människor, att utan fara för sina liv, utnyttja rätten att söka asyl. Nu letar EU och Sverige efter lösningar som, som skall minska människosmugglingen, vars enda syfte är, att ytterligare minska människors rätt att söka asyl i Europa.
Asylsökande är inga illegala invandrare!

Hela Pingsten

Om folk inte förstått det innan så visar denna video med fantastiska Hans Rosling att orsaken till att tusentals flyktingar drunknar i medelhavet är att de inte får flyga. Det är olagligt för en flykting att ta sig in i Europa. Därför betalar de högre summor än vad en flygresa kostar för att åka på människosmugglares livsfarliga båtar.

Detta innebär också att det finns ett mycket enkelt sätt att få stopp på massdrunkningarna i medelhavet: låt flyktingar flyga. Gör det lagligt att komma in i Europa. EU:s medlemsstater behöver inte ens ge asyl till alla som kommer, de kan nöja sig med att göra det lagligt för flyktingar att söka asyl, i enlighet med UDHR art. 14 som säger att det är en mänsklig rättighet att söka asyl.

Det är alltså egentligen inte särskilt svårt att lista ut vad som krävs för att flyktingar ska sluta drunkna i medelhavet. På samma…

View original post 303 fler ord


Jag har tydligen inga socialdemokratiska vänner på Facebook!

20 april, 2015

Jag har vid två tillfällen ställt en fråga, med anledning av regeringens planer på att underteckna ett värdlandsavtal med Nato,  till mina eventuella socialdemokratiska vänner på Facebook, hur de ser på regeringens planer. Orsaken till att jag frågade är mycket enkel, jag betalade min sista medlemsavgift 2004 och är därför ganska oinsatt i hur diskussionerna går internt i partiet. Jag är genuint intresserad och därför ställde jag, för andra gången frågan den 12 april. Än har jag inte fått något svar:

Det verkar vara så illa som jag befarade. Jag har inga socialdemokratiska vänner. För någon dag sedan skrev jag, med anledning av ett blogginlägg skriven av Birger Schlaug följande:

”Vi som är historiskt intresserade minns undfallenheten mot Tyskland under kriget. Undfallenheten ledde bl a till permittenttrafiken genom Sverige.
Det finns en viktig skillnad mot dagens situation. Sverige gick med på eftergifterna under en känsla av tvång. I dag vill regeringen och säkert också riksdagsmajoriteten skriva under värdlandsavtalet med Nato, för att de vill det.
Jag har socialdemokratiska vänner (tror jag), vad säger ni om partiets vilja att låta Nato vara permanent stationerade i Sverige? Är inte Sverige i realiteten med i Nato när Nato tillåts ha baser för angrepp mot tredje land från svenskt territorium? Känns det inte lite skämmigt att upprepa mantrat: till skillnad från borgarna vill vi stå utanför militärallianser?”
Ingen socialdemokrat har ryckt ut och försökt förklara varför S vill ge Nato rätt att ha baser i landet för angrepp på tredje land.”

Att jag inte fått något svar, kan ju bero på att frågan inte diskuteras inom partiet och därför är en ickefråga. Om det är så, då borde nog partimedlemmarna göra sin röst hörd, i annat fall står de där och får försvara permanenta Natobaser i Sverige. I det läget är det nog lite hyckleri att skrävla om att Sverige står utanför militärallianser.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En uppmuntrande andaktstext, när jag är på tröskeln till något nytt!

15 april, 2015

Som jag tidigare skrivit, är jag på väg mot något nytt. Just på tröskeln till det nya finns alltid tvekan och oro. Hur ska det bli? Då är det gott att bli påmind om att hela mitt liv omfattas av Guds plan. Trösterikt att höra vid mina år, när det mesta känns som, att allt är försent!   Nu till andaktstexterna:

”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han kallat efter sin plan.” (Romarbrevet 8:28)

Ingenting är förlorat

”Vad betyder detta: ‘Jag ger allt tillbaka’? Intet går förlorat , i Kristus är allt samlat…Kristus ger allt tillbaka, och detta så som Gud ursprungligen menat det, inte vanställt av våra synder.” (Motstånd och underkastelse)

”Undret med Guds nåd, utsträckt till oss genom Jesus, är att ingenting går förlorat. Livet vi levde innan vi kom till Kristus är inte förslösat utan blir renat och återinsatt i Guds plan. Våra misstag och felaktiga beslut under det kristna livet går inte heller förlorade. Vi blir förlåtna och Gud använder dem för att undervisa oss och forma våra liv.”

Bön: Fader, hjälp mig att inte låta någon del av mitt liv vara undantagen från din försonande nåd.

Ur ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” för den 15 april.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 


Längtan efter det magnifikt omoderna

14 april, 2015

Carolina Johansson är något viktigt på spåret. I vart fall känner jag igen mitt eget sökande.

Rambling thoughts

Det är kanske inte det mest lyckade att länka till artiklar som man inte läst. Det bekymrade mig så till den grad att jag tog mig tid idag vid lunch att gå till biblioteket där jag kopierade Fokus långa (sid 22-32) artikel om katolicismen.

Den börjar och slutar på Jesu Moder Marias kloster vid Mariavall i Tomelilla, som får mycket plats, och däremellan finns en relativt utförlig historisk beskrivning av den katolska kyrkan i Sverige, samt då intervjuer med konvertiter i syfte att besvara artikelns bärande fråga: Varför söker sig människor till det katolska kyrkan?

Jag vet inte om texten egentligen ger något definitivt svar, men strukturen är på sitt vis talande. Det är ett bra grepp att rama in frågeställningen i klostermiljö, ska man söka svar, och i den mån som texten besvarar frågan, är det i dess början med tidebönen (‘Skönheten stärks av att de späda kvinnorösterna är…

View original post 619 fler ord


Ni överskattar mina kunskaper!

12 april, 2015

Jag har förmånen, inte av många kommentarer till mina blogginlägg, men de jag får är ofta av mycket hög kvalité. Inte bara det, utan de är också hållna i en vänlig och resonerande ton. Jag har fått i snitt 4,89 kommentarer/inlägg sen starten i februari 2007. Därför kan jag, lite familjärt, säga att ni överskattar mina kunskaper. Dagens blogginlägg inspireras av en kommentar jag fick i idag av Staffan Wadström till inlägget: ”Känns inte alls skrämmande” Gå gärna till inlägget och läs hela kommentaren!

”LeoH,
Vill återkomma till min första kommentar där jag var nyfiken på hur du såg på den romersk-katolska läran kontra den evangelikala. Mitt första intryck var ju att det kändes mer som ett missnöje över olika biskopars och prästers vacklande hållning inom SvK, än en faktisk analys av själva lärorna.”

Först vill jag säga, vilket jag borde skrivit ut tydligare. Det var inte så att jag under fastan jämförde romersk-katolska läran med vare sig Svenska kyrkans lära eller andra samfunds läror. Tankeprocessen var tvådelad, om nu det uttrycket är det rätta. Dels var det en genomgång av den kritik jag under flera år uttalat, när det gäller Svenska kyrkan och dels en fundering om, vad gör jag, om jag känner att jag inte kan vara kvar i Svenska kyrkan? Jag ser nu, att jag sammankopplat de här två processerna på ett sätt, att det kan tolkas som att det ena leder till det andra. Det hade varit bäst om jag skrivit ett inlägg med rubriken ”Jag lämnar” och väntat med inlägget ”Första steget är taget.” Jag vill också å det bestämdaste hävda att min inställning till Svenska kyrkan inte enbart rör sig om missnöje över olika biskopar och prästers vacklande hållning. Kritiken har varit djupare än så och jag kan bara beklaga, så här i efterhand, om alla de kritiska inlägg jag genom åren skrivit, skulle tolkats som ”missnöje över olika biskopars och prästers vacklande hållning.” Om det skulle vara det bestående intrycket då har jag i grunden misslyckats med att vara tydlig. Det jag kom fram till i mina fastefunderingar var, att min kritik sammantaget var så allvarlig, att det var motiverat att lämna Svenska kyrkan. Så här långt i tänkandet behövdes i egentlig mening inga djupare teologiska kunskaper. Min kritik av Svenska kyrkan byggde på min syn på, vilket kristet sammanhang jag ville vara en del av.

När jag ser på den andra delen av Staffans kommentar, den om bristen på analys. Där kan jag kort säga att jag saknar kunskaper till att göra ”en faktisk analys av själva lärorna.” Jag har inte tillräckliga kunskaper för att kunna göra någon sådan analys. Det skulle också kännas som om jag skulle sätta en lära som jag upplever att SvK saknar mot andra kyrkors läror. Den diskussionen klarar jag inte av. Jag har vissa bestämda uppfattningar som jag håller styvt på. Jag går inte med på omdop, vilket utesluter många samfund och det andra är att kyrkan ska vara episkopal och apostolisk. Det begränsar också urvalet av kyrkor i Sverige. När jag berättade att jag ansökt om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap fick jag ett påpekande av en person som kände mig mycket väl, att hon var förvånad att jag inte gått till någon ortodox kyrka.

Jag upplever också att frågan inte är så svår, som många av mina vänner gör det till. Jag ansöker om medlemskap och sen får samtalen mellan mig och den katolska församlingen ge svaret om jag hör hemma där. Jag kan i dag inte se några avgörande frågor, som skulle kunna vara ett hinder, men vi får väl se. För kort sagt, det är ju inte vad jag anser vara katolsk tro, som är avgörande, utan det är mer fråga om min tro är katolsk och det kan ju bara den katolska kyrkan svara på.

Som en sammanfattning. Valet står inte mellan att vara kvar i Svenska kyrkan eller att gå till Katolska kyrkan. Svenska kyrkan är redan bortvald! Sammanfattningen skall inte  ses som något negativt värdeomdöme om alla de av mina vänner och andra, som väljer att stanna kvar och arbeta för en förändring. Deras ambition var också min till för en tid sedan. Om vi har några krav på oss är det att vi ska följa våra kallelser och samveten så gott våra krafter och förstånd tillåter. Allt ligger ju ändå slutligen i Guds hand!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om ,

 


Känns inte alls skrämmande

9 april, 2015

En vän sände följande video om att vara eller bli katolik.

Jag fick nog filmen för att jag svarar lite vagt eller inte alls när vänner påpekar, att måste skriva under på allt det katolska kyrkan lär om jag vill bli upptagen. Mycket av det som sägs i filmen är inte någon nyhet. Jag har mött Katolska kyrkans självbild, när jag studerat frågan. Ortodoxa kyrkan har en liknande självbild. För mig, med min erfarenhet från Svenska kyrkan, kan det säkert bli svårt att möta någon som säger: så här tror kyrkan! Men å andra sidan, så har jag påpekat med viss tjatighet, att det är märkligt att efter många år i Svenska kyrkan inte veta vad kyrkan tror på. Jag har som lekman vädjat till kyrkan att berätta vad kyrkan tror på och ge mig som lekman något att brottas med. Jag har också sagt, att när jag kommer till kyrkan med mina tvivel, då vill jag inte mötas av en glad präst som glatt säger, ”men tänk, jag tvivlar också.” Jag vill möta en präst som säger, så här tror kyrkan och ger förklaringar till varför kyrkan tror så.

Det märkliga, mitt i all den teologiska förvirring som råder inom Svenska kyrkan, är självbilden, att Svenska kyrkan är föregångare på något sätt. Svenska kyrkan har rätt och vi går före. Förr eller senare kommer de efterblivna inse, att Svenska kyrkan har rätt och traskar efter. Känns inte som en fullödig ekumenisk självbild!

Jag kommer nog inte ha några större problem i samtalen med kyrkoherden i Sankt Pauli Katolska församling. Ser fram mot vårt första möte!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,