Första steget är taget!

Jag vet att några av er som följer min blogg, är lite nyfikna på hur mina fastefunderingar avlöpt. Till alla er kan jag meddela att jag i dag har skickat en ansökan till Sankt Pauli Katolska församling i Gävle, om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap. Jag tror att alla som läst min, ibland mycket frustrerade, kritik av Svenska kyrkan inte blir överraskade. I det här inlägget vill jag bara påminna om två blogginlägg: ”Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan?” Skriven 30 maj 2014. (I ett senare blogginlägg undrade jag om inte frågan var felställd. Jag kanske borde frågat, vill jag vara kvar?) Det andra inlägget är: ”Har Svenska kyrkan mist sin sälta” skriven 12 juni 2014. Då för ett år sedan går det att se, hur en uppiggande ilska så sakteligen byts mot ett mer deprimerat tonfall. Som det känns just nu så känns det inte befogat med några längre och mer utförliga motiveringar till mitt steg. Det jag tidigare sagt känns tillräckligt, men osvuret är bäst. Som en följd av min ansökan till Sankt Pauli Katolska församling har jag också i dag avsagt mig de förtroendeuppdrag jag har i församlingen och i stiftet.  Trots att jag under en övergångsperiod kvarstår som medlem i Bjuråker-Norrbo församling.

Jag är fullt medveten om att det första steget är mitt steg. Nu återstår de viktiga följdstegen. Det kan ju vara så att kontakten med Sankt Pauli församling, av skilda anledningar inte leder till upptagande i församlingens gemenskap. Jag har nog berättat, hur snöplig min kontakt med Katolska församlingen i Västerås avlöpte 1992. Utan att närmare gå in på vad som hände, men så mycket kan jag väl säga, att efter ca 10 minuter stod jag utanför kyrkoherdens expedition med en broschyr i handen och ingen överenskommelse om att träffas igen. Insåg långt i efterhand, att felet var mitt och jag borde ha förnyat kontakten.  Det borde gå bättre i dag. Jag har längre och framförallt en djupare erfarenhet av att vara kristen i dag, än då 1992. Nu har jag också plöjt stora delar av Katolska kyrkans katekes, vilket torde innebära att jag kan ställa lite intelligentare frågor i dag, än det jag lyckades prestera 1992.

Till sist. För att motverka alla eventuella undringar om motsättningar i Frimodig kyrka, vill jag mycket bestämt säga, att det definitivt inte finns något agg till Frimodig kyrka från min sida. Jag har trivts och känt mig hemma i organisationen. Frimodig kyrkas medlemmar har en förmåga att få t o m en surguppe som mig att skratta. Frimodig kyrka delar mycket av min kritik av Svenska kyrkan, men de flesta drar inte de slutsatser som jag gjort och det har jag stor respekt för.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Advertisements

40 kommentarer till Första steget är taget!

  1. Thomas Palmgren skriver:

    Lycka till, kommer att följa utvecklingen med intresse.

  2. Bertil Murray skriver:

    Och som jag redan skrivit till dig, Leo, så önskar jag dig allt Guds rika välsignelse i det sammanhang som blir ditt nya. Du kommer att vara saknad, men inte på sådant sätt att någon av oss skulle vilja övertyga dig att handla på annat sätt. Jag är glad över att du finner din väg och, återigen, jag önskar dig allt gott.

  3. LeoH skriver:

    Thomas, det lär komma rapporter här på bloggen.

  4. LeoH skriver:

    Bertil, jag vet inte hur många gånger jag med glädje minns vår första e-postkontakt. Ditt bemötande av en sökare var föredömlig och vänlig.

  5. Rebella undrar skriver:

    Ansökan om upptagande som första steg. Oj. Nåmen då har du åtminstone sagt att du är seriös och vet vad du vill. Sen lär de ju ändå hålla dig på halster ett tag.

    Det låter nästan som att de i Västerås kör med det judiska stuket: bestämt avvisa hugade konvertiter tre gånger :p

  6. LeoH skriver:

    Jag vill, men det är ändå inte säkert, om jag förstått saken rätt, att jag godkänns.

  7. Rebella undrar skriver:

    Hur som helst tar det tid. Har du hört talas om regelrätta nej? Jag har läst om folk som fått vänta tre år.

  8. Andreas Holmberg skriver:

    ”…inte på sådant sätt att någon av oss skulle vilja övertyga dig att handla på annat sätt.” Tala för dej själv, Bertil! Det har nog gått ganska långt utför med både Svenska kyrkan och med Frimodig kyrka, när man säger så. Är det möjligt att lämna romersk-katolska kyrkan utan att någon där skulle vilja övertyga en om att handla på annat sätt (d.v.s. stanna kvar)?

    F.ö. borde du Leo kanske (som Ulf Ekman till mångas förtret gjorde) kolla om du alls godkänns som konvertit innan du avsäger dej alla uppdrag där du redan är medlem? Jag förlorar inte förtroendet för dej bara för att du kollar. Och du blir ju helt kyrklös om du nu inte ovillkorligen antar läran att en förälder kan fara hemåt från storstan utan att kolla att ens 12-åring är med, därpå upprört skylla den långa skilsmässan på den dokumenterat snälle och lydige 12-åringen (som enligt alla regler tycks ha stannat där man sist sågs) och ändå själv vara syndfri och utan något som helst behov av att be om Guds och 12-åringens (i det här fallet samma sak) förlåtelse. Eller om du inte ovillkorligen antar läran att man offentligt kan lära ut en dylik lära och ändå själv vara ofelbar ex cathedra.

    Själv skulle ju även jag gärna förenas med romersk-katolska kyrkan om jag finge. (Varför ha fler samfund än nödvändigt?). Men jag vet ju redan nu vad jag bildligen måste svära på då, och jag vill inte hålla några fingrar i kors (med s.k. hemliga förbehåll) för att bli en romersk katolik med reformambitioner. I svenska kyrkan får jag faktiskt vara precis hur bekännelsetrogen jag vill och det öppet ändå; jag låter mej inte skrämmas av några politruker som inte kan behålla makten länge till. Jag är ju något yngre än du Leo och ser faktiskt fram emot att hinna uppleva en omvälvning på det här planet; men därmed vill jag inte psykologisera över äldre som ger upp och kollar om ni kan konvertera – ni gör helt enkelt andra bedömningar.

    Hälsar Andreas – som gärna vill övertyga Leo om att handla på annat sätt, men som i övrigt, liksom Leo, bara har goda erfarenheter av Bertil och hans själasörjarskap.

  9. Andreas Holmberg skriver:

    PS. Leo, du får gärna vara medlem i EFS ända till den dag du eventuellt skulle bli intagen (eller heter det upptagen?) i RKK! DS.

  10. All lycka till och Välsignelse på din fortsatta väg!

  11. Allan Karlsson skriver:

    Varför bråka om kyrkan, låt den vara och lyssna på orden som läses och predikas om från predikstolen. Så får vi ev. veta vad värde kyrkan har vid tidens slut?

  12. Andreas Holmberg skriver:

    Leo, bra att du i a f står kvar som medlem i Bjuråker-Norrbo församling tills du vet hur det blir med St Pauli församling i Gävle. Jag hoppas fortfarande på ett under och tycker inte alls att skarp kritik mot Svenska kyrkans ledning nödvändigtvis behöver leda fram till konvertering (lika lite som jag tycker att Luthers skarpa kritik mot påvedömet och så småningom även mot påven Leo (sic! ;o) nödvändigtvis behövde ha lett till så brända broar som bannbullor och bannbullebränning).

    Jag önskar dej som vanligt frid och allt gott, Leo, men jag kan ju omöjligt önska lycka till och välsignelse på en väg som bryter vår nattvardsgemenskap (gäller även folk som blir utrerade gnesiolutheraner) eller gör att vi får olika biblar. I RKK:s kanon ingår ju även (och definitivt efter tridentinska mötet och den s.k. motreformationen som inte bara uppfyllde vissa humanistiska/reformatoriska önskemål utan även skärpte schismen) ett bokknippe som aldrig i synagogorna lästs som heliga skrifter och aldrig heller i NT citeras som heliga skrifter (men som nu tyvärr återigen trycks upp i de flesta konfirmandbiblar även på evangeliskt håll), mot kyrkofadern och Vulgata-översättaren Hieronymus´ uttryckliga önskan. Det är alltså inte bara fråga om att Skriftens auktoritet kompletteras eller överflyglas av Traditionen (obs dock att NT självt utgör den äldsta och tillförlitligaste traditionen!) utan om att Skriften själv i denna tappning ser annorlunda och ännu mer GT-betonad ut, hur god och nyttig läsning apokryferna än må vara. (Jo, jag vet att de bifogats och lästs även tidigare i vårt land och jag tycker själv mycket om vissa delar!).

    Nå, jag ska inte skriva så mycket mer polemik just nu. Påskglädjen varar, men just det här känns inte roligt. Vi lär väl bli något mer av trätobröder framöver men dock fortfarande bröder i Kristus, Leo. (Förvisso hade det varit långt värre om du förlorat kristustron!) Och absolut var det kul att lära känna dej på din väg från Öppen kyrka till, ja, om det nu blir Rom. Vi blir då tyvärr en mindre som gör anspråk på Svenska kyrkan som kyrka (och inte som hembygdsrörelse eller politisk filial, vilket väl även RKK, liksom ultralutheranerna, är böjda att se den som), men jag får personligen snarast ”blodad tand” och VÄGRAR att i det pågående utnötningskriget lämna över den till politruker och extrema liberalteologer som anser att Jesus ruttnat och att vi inte ska missionera (kanske beroende på att jag kanske i viss motsats till dej Leo sett och fortfarande ser så många positivt engagerade och kristusbekännande gubbar och tanter – inte minst just tanter – i Svenska kyrkan och EFS, även från min egen släkt).

  13. Alma-Lena skriver:

    Jag måste hålla med Andreas här Leo, från min mycket ekumeniska horisont i norr där jag till och med delar kyrkolokal med RKK och några av mina absolut närmaste vänner är katoliker. De är ju födda in i kyrkan och ser väldigt mycket mer kritiskt på den än vad vi utsocknes gör. Tro mig de problem du har med Sbk, har de ofta med RKK.

    Det är så tråkigt att söka sig in i en gemenskap som i praktiken utestänger en stor del av kristenheten från måltidsgemenskapen och dessutom i teorin säger att vi inte kan bli frälsta. Jag vet dock att många katoliker inte delar den tron, men för att bli medlem som vuxen måste man skriva under på det och jag undrar om du verkligen är helt övertygad på den punkten.

    Varför söker du dig inte i stället till sant ekumeniska gemenskaper som håller liturgi och tradition högt likt den i Bjärka-Säby? Vad vinner vi på fördjupad splittring när den ekumeniska öppningen finns att dela allt med varandra på lika villkor?

  14. Rebella undrar skriver:

    Alma-Lena, när du skriver att katoliker ofta har samma problem med RKK som svenskkyrkliga med SvK blir jag väldigt nyfiken. Jag har uppfattat det som att de också har problem med sin kyrka men andra problem. Min bild av människorna i RKK är dock garanterat skev eftersom jag läst mest på den progressiva sidan. Har du lust att ge förtydliga, förklara, ge exempel? Kanske det bleve att kidnappa Leos blogg att skriva här. Har du lust att skriva ett eget blogginlägg på ämnen? Eller, om det inte är något du känner passar på din blogg, kan jag skapa ett inlägg på min ämnat mest för att ge plats för din kommentar och ev. påföljande diskussion.

  15. LeoH skriver:

    Ni får ursäkta mig att jag inte går i polemik. Jag gör som jag alltid har gjort, jag lyssnar, trots att jag vet faran med att aktivt lyssna. Det kan leda till att åsikter förkastas och nya tillkommer. De som känner mig sen ungdomsåren vet hur den inställningen påverkat mitt liv.
    Det finns också en risk med att alltför tidigt gå i försvarsställning, det kan leda till en hårdhet i tonfallet. Jag har aldrig varit en rosenkindad konvertit. Oftast har jag tyst och stilla och helt utan aggressioner lämnat en organisation, som känts fel och gått in i något nytt.
    När det gäller SvK är det lite annorlunda. Jag har hårt kritiserat Svenska kyrkan och jag ångrar inte kritiken, den står fast. Andreas min gode vän, anser t o m att jag varit för snäll ibland i min kritik. Oavsett om jag varit för snäll, så har kritiken lett till en slutsats, att jag bör söka mig en annan väg.

  16. Rebella undrar skriver:

    Jag tror det är klokt av dig att inte gå i polemik, Leo. Jag hoppas det inte blir för mycket för dig om jag kommenterar Alma-Lena mer? i ett avseende där jag tror att hon har fel – där jag bestämt hävdar att hon har fel.

    Det är så tråkigt att söka sig in i en gemenskap som i praktiken utestänger en stor del av kristenheten från måltidsgemenskapen och dessutom i teorin säger att vi inte kan bli frälsta. Jag vet dock att många katoliker inte delar den tron, men för att bli medlem som vuxen måste man skriva under på det och jag undrar om du verkligen är helt övertygad på den punkten.

    Vad gäller måltidsgemenskapen kan ingen säga emot dig, Alma-Lena. Så är det. (Såvida man inte bryter mot sin kyrkas bud, vilket sker, men är en lite annan sak.) Men RKK säger, såvitt jag förstår, inte att människor i andra kyrkor inte kan bli frälsta. Däremot menar de nog att de i så fall blir det genom Kyrkan, varav RKK är liksom centralpunkten med fullheten i sanningen och övriga också är en del i Kristi kropp, fast liksom inte i samma grad. ”Ingen frälsning utanför kyrkan”, extra ecclesiam nullam salis, är en gammal slogan, ja. Andra vatikankonciliet löste den nöten genom att utvidga begreppet ”Kyrkan”. Det är i hög grad officiell lära. Dagens katoliker är inte mycket för att tro att många andra hamnar i helvetet – där kanske är nästan tomt? ja inte riktigt, djävulen finns ju där, men annars… och de som hamnar i skärselden kommer ju småningom därifrån.

    Jag tror med andra ord inte ett ögonblick på att Leo blir tvungen att skriva under på att alla hans kompisar i SvK samt diverse frikyrkor är för evigt osaliga.

  17. Klaus Seigel skriver:

    Det är väl inte bara en fråga om kritik och avståndstagande från kyrka 1, utan även om attraktion till kyrka 2. Men varför just till den? Vad är bättre med kyrka 2 jfrt med Frälsningsarmén eller Korskyrkan eller andra?

    (F.ö. finns en artikel om detta med ett ökat flöde från SvK till RKK i tidskriften Fokus nu).

  18. LeoH skriver:

    Rebella jag lyssnar mer än gärna till ett samtal mellan kunniga personer som du och Alma-Lena. Det fördjupar mina egna kunskaper.

  19. LeoH skriver:

    Klaus, för mig är det viktigt att kyrkan är episkopal. Liturgin är också viktig för mig.

  20. Staffan Wadström skriver:

    LeoH, önskar dig naturligtvis lycka till på din nya vandring. I Katolska kyrkan finns också våra kristna syskon.
    Det som ändå känns förvånande är att ditt beslut förefaller främst bygga på missnöje med SvK. Min kristna evangelikala tro har ändå mycket litet med en enskild kyrkas hållning att göra. Den är ett skal som styrs av människor, mer eller mindre fullkomliga. Men den protestantiska tron står inte och faller med människor.
    Visst finns det mycket som våra olika kyrkor har gemensamt. Men det finns samtidigt stora läroskillnader mellan Romersk-katolska kyrkans tro och vår evangelikala tro. Något som Anders Gerdmar väl sammanfattade i sin artikel ” Varför jag aldrig valde att konvertera till Rom”, som en reaktion på Ulf Ekmans konvertering.
    Jag förstår naturligtvis att du omsorgsfullt funderat igenom allt detta – kanske återkommer du förhoppningsvis mer om detta. För det är ju denna analys som är intressant, tycker jag.

  21. LeoH skriver:

    Staffan, förklaringar och överväganden kommer!

  22. Jonas Nilsson skriver:

    Måste man gratulera till konversioner? Man kan förvisso önska allt gott fortsättningsvis! Dop och konfirmation ja, men konversion? Att byta församling av olika anledningar – det har väl alltid skett och kommer att ske. Ibland blir det bättre för alla men jag undrar om inte besvärligheter, avsaknader kan ha sin egen mening.
    Visst, övriga världens kristenhet kan ha fel och en Romersk-katolsk konversion kan vara åt rätt håll men sannolikheten är väl större för att det är tvärtom? Jag undrar om inte en Romersk-katolik kan vara en god lutheran (gamla svenskkyrkliga är bland de starkare katolikerna Rom har, en tanke utifrån en antydan från gamle Harald Riesenfeldt!) men en god lutheran är alltid mer än en god Romersk-katolik (om man med lutheran menar en som stämmer in i Augsburgska bekännelsen). Rom har all tid, efter romarrikets fall, etablerat sina församlingar över hela världen.
    Alltså – att konvertera till Rom skulle krympa den kyrkliga sfären (vilket kanske är nyttigt och kan bli till välsignelse?!)? Innevarande Vatikanmötesera binder ju mer till sextiotalet än något mer rödlätt förvirrat kyrkomöte omkring Uppsala. Svenskkyrklighet mellan ortodoxi och anglikanism tror jag ligger närmare. I det inryms redan det romersk-katolska (vilket alltså inte är möjligt enligt romersk självdefinition eftersom den övergår allt annat). Men ser man bara romerska (Europas) församlingar så ser man inget mer. Definitivt bättre än församlingar/präster som inte vet hur man firar en kristen natttvard (inte detsamma som att innevarande präst fått så dålig utbildning att vederbörande inte själv vet). Men kristenheten är ännu större! Det säger varje vettig påve i Rom (det finns ju fler!). Påven i Moskva gör dagens tyngsta anspråk? Påven i Kairo det kraftfullaste vittnesbördet? Efter romersk konversion försöker.. jag undvika vidare diskussion. Det blir ganska meningslöst. Konverterar du åt andra håll kan det vara intressant med vidare eftertankar.

  23. LeoH skriver:

    Jonas, självklart är det inte tvunget att gratulera någon som avser att byta samfund eller församling.

  24. Alma-Lena skriver:

    Hej Rebella ( och Leo), svaret kommer långt från din fråga. Vad gäller umgänget med andra kristna och vår frälsning skrev jag ju lite om det i mitt privata svar till dig, men jag kan utveckla det lite mer.

    Alldeles nyligen fick jag ett tråkigt bevis för att detta inte riktigt stämmer ännu då en vigd företrädare för RKK faktiskt riktigt skällde ut protestanter efter noter med hänvisning till att vi inte följer Bibeln och inte kan ha frälsningsvisshet. Jag vet inte om det beror på att personen ifråga inte är van vid svenskt nedtonad konfliktstil eller om det är lika illa som det lät i välvilligt ekumeniska protestantöron.

    Sedan är det mina RKK- vänners mer allvarliga kritik mot RKKs företrädare att många vigda och RKK-anställda är emot riktigt nära kontakter med protestanter och alltför långtgående gudstjänstgemenskap om den inte går ut på att inlemma protestanter i RKK i slutändan. Men det är olika från person till person förstås och i vissa RKK sammanhang är ju ekumeniken verkligen i högsätet. Fast mina vänner menar att det är bättre i andra länder än här.

  25. Rebella undrar skriver:

    Tack för kommentaren Alma-Lena!

    Det är ju dock en viss skillnad mellan att påstå att protestanter inte kan bli frälsta, och att de inte kan ha visshet om att bli frälst, vilket väl RKK praktiskt taget lovar sina trogna om de gör som de ska dvs går i mässan och biktar sig och så där. Hos protestanter är frälsningen – alltså det finns ju så många olika skolor, men den är väl inte alltid självklar? så på sätt och vis är det väl rimligt att hålla med om att protestanter inte kan ha frälsningsvisshet? lite beroende på ”skola”, iofs. ”Vi blir frälsta, en del protestanter blir frälsta, människor som inte är kristna blir frälsta i särskilda fall”… typ så.

    Ang. ekumenik tror jag det är väldigt, väldigt olika på olika håll inom RKK, även inom Sverige.

  26. Andreas Holmberg skriver:

    Rebella och Alma-Lena – det här var ju intressant! Jag har – genom de lutherska bekännelseskrifterna tror jag – fått för mej att det är RKK, eller i varje fall dåvarande RKK, som förnekade att man i denna tiden kunde ha en hel och full frälsningsvisshet, medan Luther menade att varje kristen borde vara viss om sin frälsning (”en full förståndsvisshets hela rikedom” som aposteln säger). Nu är jag dock tills vidare beredd att välvilligt tolka RKK som att man måste vara medveten om risken för avfall och inte (som kalvinisterna) får tolka utkorelsen som att en verklig kristen inte kan genomgå ett verkligt avfall. Men det är ändå dråpligt att det kan se så upp-och-ner-vänt ut!

    Leo, det är helt OK att du ligger lågt i debatt just nu, men jag kan inte låta bli att fråga: Ska jag tolka dej som att du egentligen redan nu är övertygad romersk katolik och vill få del av ett sakrament du i någon mening aldrig fått del av hittills – fast du behöver genomgå något års ”skärseld” för att övertyga de romerska katolikerna – eller är du som vissa av våra konfirmander som under ett år lär sej mer om kristen tro men sedan inte är säkra på att de vill ta själva steget att konfirmeras? Och ifall du redan är övertygad: är du pro primo övertygad om att vissa läror – om typ mässoffret, Marias syndfrihet eller påvens ofelbarhet ex cathedra – är sanna, eller har du helt enkelt en känsla av att den största och samtidigt mest centralstyrda kyrkan också är den sanna (i någon mening enda) och att DÄRFÖR allt den lär också bör accepteras av oss enskilda kristna? Ungefär tanten som tillfrågades om sin tro: ”Jag tror vad kyrkan tror” och på frågan vad kyrkan då trodde svarade: ”Som jag tror.” I någon mening är det ju allas vår situtation, inte heller jag tror att det är vår uppgift att skapa varsin tro utan det är ”vår heliga kristna tro”, d.v.s. Kyrkans, vad kyrkan i alla tider trott och bekänt, som gäller – men jag tror inte för ett ögonblick att något enskilt samfund, stort eller litet, vare sej pingströrelsen, Missourisynoden eller Romersk-katolska kyrkan, kan identifieras med Kyrkan som vår Moder eller bekännas i trosbekännelsen och kritiklöst eftersägas.

  27. LeoH skriver:

    Andreas, det vore illa om jag innan jag inlett samtalen med fader Damien eller vem det nu blir, skulle börja avge bekännelser om vad jag tror på eller vad jag eventuellt är tveksam till. Det vore verkligen att springa processen i förväg. Det jag kan säga i dag är att min ansökan om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap är allvarligt menad. Om resultatet blir, att jag blir upptagen i kyrkans gemenskap, då har både jag och församlingen del i resultatet

    Det jag i dag kan diskutera är orsakerna till att jag vill lämna Svenska kyrkan, där har jag ordentligt på fötterna, så pass mycket att en återgång inte är möjlig. Det är ju faktiskt så att min kritik av Svenska kyrkan troligtvis är större än det du pekar på inom Katolska kyrkan. Jag har ju ställt frågan, på fullt allvar och inte som en polemisk poäng, om inte Svenska kyrkan mist sin sälta.

    Resultatet kan bli, vilket Gud förbjude, att processen slutar i att jag inte blir upptagen och jag står där utan alternativ. I ett sånt tänkt läge är det ingen tröst att veta, att det finns kyrkor som tar emot mig oavsett vad jag tror på.

  28. Alma-Lena skriver:

    Reballa och Andreas, det är rätt som Andreas skriver att ingen människa kan ha frälsningsvisshet innan de dött inom RKK. Den slutfrälsningen nås dock inom kyrkan och inte utanför den. Det är ytterst osäkert om man blir frälst öht utan hjälp av katolska människors förböner när man dött.

    Detta att be för de döda är ändå något jag verkligen uppskattar med RKK, det är ju superförbjudet i tex lestadianismen, där det räknas som att framkalla spöken ungefär. Jag uppskattade verkligen att vara i ett katolskt kloster när min pappa hastigt och oväntat dog. För de anser inte att döda är döda och onåbara av böner. Samtidigt var det tydligt att de var oroliga för hans frälsning och bad mycket intensivt just därför.

    När jag sa att jag visste att han dog i levande tro på sin frälsare (som man säger i laestadianland) bemöttes det med bekymrad sorg.

    Nu tror jag inte att RKKs åsikt påverkar min pappas salighet det allra minsta, men det ger en bild av hur den där ”frälsningen inom kyrkan” fungerar i praktiken.

  29. Rebella undrar skriver:

    Ni är många här som kan er teologi av diverse slag bättre än jag. Men om Luther säger att man kan ha frälsningsvisshet och RKK säger att det kan man inte alls, är det väl inte det värsta man kan tänka sig en katolsk präst säga att protestanter inte kan ha frälsningsvisshet. Just den prästens attityd låter iaf inte trevlig.

  30. Rebella undrar skriver:

    Angående de där nunnorna (munkarna?) i klostret, tja. Hur många evangelikaler finns det som anser att katoliker är dömda till helvetet pga sin Maria-avgudadyrkan? I diskussionerna kring Ulf Ekmans konvertering hittade man förvånansvärt många yttranden om stil med ”RKK är en skökokyrka”, till och med att påven är antikrist. Det är förvisso ett Luther-citat, det sistnämnda, då har man väl på fötterna \o/ eller?

    Jag tänker att det – som vanligt – är så väldigt lätt att ta om inte det bästa så något som är ganska bra ur det egna, och jämföra med något ur den sämre halvan av ”de andra”.

    För övrigt är det väl ganska normalt att anse att människor i det egna samfundet har allra bäst tjing med Jesus och allra bästa frälsningsmöjligheter.

  31. Bertil Murray skriver:

    Andreas, du påminner mig om att endast tala för mig själv. Klokt. Givetvis reagerar olika vänner på skilda sätt. För min egen del har jag ingen svårighet med att önska Guds rika välsignelse och jag hoppas verkligen att du finner det du söker i det sammanhang dit du är på väg. Visst är det, som jag skrev, så att jag kommer att sakna dig i FK:s sammanhang. Du har tillfört mycket. Och det blir lite ensammare för varje vän som väljer en annan väg. Men på det personliga planet har jag gått igenom samma sak tidigare och i den närmare familjen. Och jag vet att den som i övertygelse tar steget kan få mycket välsignelse av det. Därmed inte alls sagt att alla ska ta samma steg. Jag har lite svårt att i ett sådant här sammanhang diskutera dogmatik på bloggen och tala för eller mot en viss kyrka. För frälsningsfrågan tänker jag att frälsning och salighet givetvis kan ges i skilda kristna kyrkor men att det är rätt att följa sitt hjärtas maning. Alltså står jag fast vid det jag redan skrev. Jag önskar dig bara allt gott, Leo. Din vän, Bertil

  32. […] jag funderar på det just nu hänger samman med Leos inlägg Första steget är taget (Här). Jag såg inlägget först på Facebook och funderade en del, även över kommentarerna. En del […]

  33. All lycka, broder! Och vi ser fram emot att höra mer om din resa!
    F. Matteus Maria
    Nordisk-katolska kyrkan

  34. LeoH skriver:

    Tack F. Matteus Maria! Det värmer!
    En liten undran, den är inte aktuell just nu, men blir förhoppningsvis i en framtid. Har Nordisk-katolska kyrkan nattvardsgemenskap med RKK? Har för mig att jag läst att det förhåller sig så.

  35. Jo, så är det, reglerat via biskopkonferensen i USA och Canada, och rent praktiskt, på lokalplanet i Sverige och Norge. Men nu etablerar vi även kommunionen med de ortodoxa, på Konstantinopel-patriarkatets egen önskan, då vi är mer katolska än enbart romersk-katolsk – vi är ortodoxa katoliker!

  36. Gunvor Vennberg skriver:

    Jag instämmer i huvudsak med Bertil. Det blir lite ensammare för var och en som konverterar. Samtidigt hoppas jag att du inte så helt glömmer ditt gamla sammanhang att du blir som död för oss, utan att du kan bli som ett träd planterat vid vatten och välsigna också oss som är kvar med frukterna av din konvertering, så att vi genom dig och ditt nya sammanhang bevaras från att mista vår sälta i de sammanhang vi står kvar i. Då kanske vi tillsammans kan glädjas med dig som glädjer dig åt att upptas i Katolska kyrkan istället för att känna en blandning av sorg och avund och övergivenhet p g a ditt beslut. Må vi, om än inte här i den fallna världen, ändå en gång få dela den himmelska nattvarden i Guds rike med dig!

  37. LeoH skriver:

    Gunvor, jag vet av erfarenhet hur svårt det är att lämna en organisation och gå till en annan.
    Risken är stor att den som lämnar (jag i det här fallet) känner dåligt samvete och för att döva samvetet börjar fientligt angripa det tidigare sammanhanget.
    Det andra som ofta händer, är att de av vännerna som blir kvar känner sig svikna och överdriver orsakerna till att de blir kvar. Jag har tappat många vänner av bägge skälen under mina år som aktiv samhällsmedborgare.

    Tro mig Gunvor, när jag säger att jag inte känner någon ilska mot alla de vänner jag mött och samarbetat med i Svenska kyrkan. Den kritik jag delat med mig har aldrig riktat sig emot de vänner som haft snarlik kritik att komma med som jag. Att jag lämnar innebär inte att alla ni, som jag räknar som vänner skulle plötsligt ha fel. Självfallet inte, ni utför ett viktigt arbete inne i Svenska kyrkan och det arbetet kan inte nog betonas i mina och andras förböner.

  38. Rebella undrar skriver:

    Att ”göra en Leo Holtter” verkar vara motsatsen till att ”göra en Ulf Ekman”, att berätta för andra först när allt är klart. Jag brukar säga att man inte kan fånga Gud i en katekes, men jag tror inte ens man kan fånga, definiera och beskriva Katolska kyrkan i en katekes hur väl än kardinalerna Ratzinger och Schönborn försökte – om det nu var vad de försökte göra. De kanske försökte göra ett skal, en behållare, en… jag vet inte.

    Förmodligen och förhoppningsvis har du en upptäcktsfärd framför dig som du får utvärdera under gång. Du kan rimligen inte bestämma dig innan du har smakat ordentligt på Katolska kyrkan, tuggat väl och vant dig vid dess aromer och odörer.

  39. LeoH skriver:

    Rebella, som jag ser det så är det egentligen upp till Katolska kyrkan att säga ja eller nej. Jag har mina skäl till varför jag söker att bli upptagen i Katolska kyrkan, men de skälen kanske inte uppskattas av kyrkan.

    Visst kan det kännas lite främmande, att bli vägd, när jag lämnar SvK, som accepterar vem som helst som medlem och inte har något intresse av att möta den nyanlände med undervisning. Inte heller ett välkommen. Jag minns hur kyrkoherden i Badelunda församling kände sig skämmig, när jag påpekade för honom att det inte vore dumt att välkomna någon som kommit tillbaka efter 20 år.
    Det mottagandet gjorde att jag i realiteten trodde att Socialdemokraternas principprogram också var kyrkans.

    Jag planerar ett blogginlägg i ämnet. Just nu vet jag inte rubriken. Jag har två att välja mellan: Lite brydd är jag nog eller Ni överskattar mina kunskaper. Vi får väl se.

  40. […] jag den 7 april skrev här på bloggen, ”Första steget är taget!” fick jag många intressanta reaktioner. De kommentarer jag lyssnade till, var varningarna om vad […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: