Känns inte alls skrämmande

En vän sände följande video om att vara eller bli katolik.

Jag fick nog filmen för att jag svarar lite vagt eller inte alls när vänner påpekar, att måste skriva under på allt det katolska kyrkan lär om jag vill bli upptagen. Mycket av det som sägs i filmen är inte någon nyhet. Jag har mött Katolska kyrkans självbild, när jag studerat frågan. Ortodoxa kyrkan har en liknande självbild. För mig, med min erfarenhet från Svenska kyrkan, kan det säkert bli svårt att möta någon som säger: så här tror kyrkan! Men å andra sidan, så har jag påpekat med viss tjatighet, att det är märkligt att efter många år i Svenska kyrkan inte veta vad kyrkan tror på. Jag har som lekman vädjat till kyrkan att berätta vad kyrkan tror på och ge mig som lekman något att brottas med. Jag har också sagt, att när jag kommer till kyrkan med mina tvivel, då vill jag inte mötas av en glad präst som glatt säger, ”men tänk, jag tvivlar också.” Jag vill möta en präst som säger, så här tror kyrkan och ger förklaringar till varför kyrkan tror så.

Det märkliga, mitt i all den teologiska förvirring som råder inom Svenska kyrkan, är självbilden, att Svenska kyrkan är föregångare på något sätt. Svenska kyrkan har rätt och vi går före. Förr eller senare kommer de efterblivna inse, att Svenska kyrkan har rätt och traskar efter. Känns inte som en fullödig ekumenisk självbild!

Jag kommer nog inte ha några större problem i samtalen med kyrkoherden i Sankt Pauli Katolska församling. Ser fram mot vårt första möte!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

25 Responses to Känns inte alls skrämmande

  1. Rebella undrar skriver:

    Angående ekumenisk självbild kan ungefär samma kritik framföras mot Katolska kyrkan 😉

    Själv skulle jag aldrig kunna svälja… ett antal saker i RKK. Låt oss säga att jag har sväljsvårigheter…

    Lycka till.

  2. LeoH skriver:

    Dåliga formuleringar ska ha sig en näsknäpp. 😉

    Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna anser sig vara de enda rätta kyrkorna. Så har de ansett sedan långt före reformationen i Västeuropa.

    Orsaken till att jag anser svenska kyrkans ekumeniska självbild vara märklig, grundas på att SvK inte har någon samlad bild av vad kyrkan är. Samtidigt som teologin spretar åt alla håll. Det ses som att vara föregångare. Av och för vad, undrar jag?

  3. Gunnel skriver:

    LeoH, varenda kyrka/församling i Sverige måste tillbaka till bibelläsning! Summan av Guds ord är sanning hans rättfärdiga domslut är eviga. Det håller inte med halva bibelverser, som att döpa i faderns, sonen och den helige andes namn! Det står också: ”lär dem att hålla allt vad jag sagt er.” Det borde börja med att prästerna tror på Guds ord och håller sig till det. Det håller inte, att säga, att alla tolkar och att vi har olika tolkningsmodeller. Bibelns sammanlagda budskap är tydligt! Av det som är svårt och otydligt skall man hålla sig till det tydliga. Lycka till! Jag uppskattar dina bloggar och följer dem!

  4. Ska länka till dina inlägg så småningom och har tänkt mycket på det där med att byta samfund. Jag ska inte skriva så mycket här men efter ditt förra inlägg kom en tydlig minnesbild till mig från en äldre dam här på Söder som jag träffade för något år sedan och som upptogs i den Katolska kyrkan för tre år sedan efter ett ganska långt svenskkyrkligt engagemang. Hon sa: Det enda jag ångrar är att jag inte tog steget tidigare.

    Ibland tänker jag på även henne som någon som går före.

    Jag ska framöver ha dig i min förbön – sedan får man väl vara öppen för vart Gud för en. I alla fall i Stockholm är det cirka 2 år av undervisning och sedan ibland ytterligare ett år i konvertitgrupp innan själva konfirmationen (eller konverteringen) och bara det kan jag känna en viss förundran inför, att man ges den tiden och undervisningen för att verkligen kunna bottna i att ens beslut är det rätta.

    Det ska bli spännande att följa dina funderingar framöver.

  5. Rebella undrar skriver:

    Leo, oh. Det är ju just detta som man anser är förebilden. Du tycker det är märkligt men det tycker garanterat inte ärkebiskopen… vill man ha en tro med fastslaget innehåll är SvK inte rätt, och det är en märklig utveckling för en kyrka som hävdar apostolisk succession. Dag Sandahl har påpekat hur många unga präster idag (unga ur hans perspektiv, dårå) talar om sig själva som teologer snarare än präster, och räknar examensdatum från universitetet som det viktiga inte prästvigningsdatum. För väldigt många svenskkyrkliga präster måste den apostoliska successionen vara enbart symbolisk och mindre viktig.

  6. LeoH skriver:

    Vi är nog eniga. Jag anser det märkligt att präster i en Evangelisk-Luthersk kyrka inte inser att det Luthers reformation gick ut på var en återgång till den sanna apostoliska grunden. Dagens Lutheraner i Svenska kyrkan anser att Luther etablerade en tradition av ständig förnyelse bort från det apostoliska. Dag Sandahl har rätt, när han hävdar att Svenska kyrkan var och borde vara reformkatolsk.

    Jag har lyssnat på debatterna vid kyrkomötet. Mycket intressant. Jag har för mig att vid kyrkomötet där beslutet om samkönade äktenskap togs, hade ledamöterna en diskussion om ekumenik. I den debatten hävdade Antje att religionsdialog också var ekumenik. Hon vidgade begreppet till oigenkännlighet. En inställning som passar de politiska makthavarna i kyrkan som hand i handske. Styrningen av kyrkan är också en sån där märklig avvikelse från ursprung och tradition.

  7. LeoH skriver:

    Carolina, det känns lite skrämmande med tre års väntan, när man som jag är 71 år. Innebär de här åren av förberedelse att jag inte får delta i nattvarden? Det skulle kännas oerhört tungt! Nå, de här frågorna och andra får jag säkert svar på när Sankt Paulis församlings kyrkoherde fader Damian tar kontakt och processen kan ta sin början.

    Tack för dina förböner!

  8. LeoH skriver:

    Gunnel, du har nog rätt. Jag påminner mig ett blogginlägg jag skrev för många år sedan om den andra delen av missionsbefallningen. Jag ställde mig undrande till att kyrkan inte lärde oss hålla alla buden, utan det var mer fråga om att lära sig buden. Jag skrev inte då, men tänker numer att var inte det ett sätt att skapa falsk fromhet och en känsla av självgodhet. ”Jag kan alla buden!”
    Tack för återkopplingen. Gunnel du vet sen tidigare, att jag verkligen uppskattar, när du kommenterar. Människors livslånga erfarenheter är guld värd för mig som så sent i livet återkom till tro.

  9. Rebella undrar skriver:

    Två år är det normala i Stockholm, åtminstone enligt den ”officiella marknadsföringen”. Och ja, ingen kommunion före upptagningen. Skådespelerskan Pia Johansson fick vänta tre år, har hon berättat i intervju. http://www.dagen.se/kultur/det-kr%C3%A4ver-tillit-att-v%C3%A5ga-f%C3%B6lja-sitt-hj%C3%A4rta-1.106989
    Om den långa tiden berodde på den präst hon hade kontakt med eller något annat går förstås inte att bedöma på den här lilla texten, men jag fattar det som att väldigt mycket är upp till prästen. Upptagningen brukar i normalfallet ske vid påsk.

    Jag misstänker att mer i stil med ett år kan vara mer normalt i övriga landet. I Stockholm är första året i stor grupp och tjänar väl nästan som instrument för bortsållning. Undervisning i liten grupp – eller individuellt – går fortare än i stora grupper, förstås, men lite betänketid är nog bra, och tid att undersöka sin nya miljö. Så man inte upptäcker ”oj, det här var inte vad jag trodde” och raskt hoppar tillbaka igen. Nu ska vi se, den där frikyrkopastorn som konverterade… om du inte läst hans blogg kan det vara ett tips, kanske särskilt de äldre delarna.
    http://relosam.blogspot.se/
    Minns jag rätt skedde undervisningen i hans fall till stora delar via internet, av praktiska skäl, då han hade långt till den ort där prästen normalt vistades.

    Det framgår inte riktigt om du redan tagit dig till Sörforsa och deras katolska mässa, men om inte är det väl ett rimligt nästa steg. Du förväntas gå i mässan under tiden fram till upptagning.

    Om du inte redan är med i Facebookgruppen ”Katoliker i Sverige” kan det vara ett tips, inte minst för den där informella informationen hur det gått till när andra konverterat. Det är en öppen FB-grupp, man kan läsa utan att vara med där.

  10. LeoH skriver:

    Jag känner att jag är i trygga händer, när du Rebella, Carolina och Gunnel kommenterar det jag skriver. Ger råd och delar med sig av kunskaper.

  11. Sven Andersson skriver:

    Dock sörjer vi, när engagerade kristna lämnar vår kyrka.
    Kommer åter på tanken att Svenska kyrkan för länge sedan skulle
    ha delats i en bibeltrogen del och en folkyrkogren som alltmer seku-
    lariseras. MEN VI KÖR VÄL ”BLOGGEKUMENIK” I FRAMTIDEN ?

  12. Andreas Holmberg skriver:

    Du är i varje fall välkommen att ta del av nattvarden här i Njutånger under tiden, Leo. Utdelad enligt Herrens instiftelse av präster med apostolisk succession. Om det inte strider mot ditt samvete för att du redan nu blivit övertygad om att Den Sanna Nattvarden endast förvaltas av RKK. (Tur att vårt DOP erkänns i a f!). Jag ska inte utbreda mej så mycket just nu – håller helt med dej om att de nämnda damerna ger intressanta kommentarer!

    Men jag hänvisar nedan till en bloggpost från 2008 med några kommentarer (även från i fjol 2014), där särskilt romerska katoliken Agnes Mariannes mariologi – och hennes och min reaktion på en mariapsalm jag spelade som hjälp åt mina romerska vänner – närmast övertydligt visar varför jag aldrig skulle ha en chans att bli upptagen i RKK, hur gärna jag i en mening gärna skulle vilja. Se http://efsidag.blogspot.se/2008/10/hjlp-jag-r-vnskapskorrumperad.html

  13. Alma-Lena skriver:

    Kära vän Leo, jag missunnar dig inte att tillhöra en kyrka du kan vara stolt över även om jag är lite tvärtemot, glad över att någon kyrka alls vill att jag tillhör den.

    Men om du läste Andreas länk var den enligt mig ganska skrämmande och jag vill bara påtala att just och jämt den synen lever och frodas på många håll. Jag älskar systrarna i Lannavaara men middagsbönen helt och hållet tillägnad Maria och rosenkransen är faktiskt inte möjlig att delta i.

    Jag brukar inte skryta och yvas över andliga nådegåvor men jag tror att gåvan att skilja mellan andar finns och att en liten del av den också finns hos mig och just där är den gåvan synnerligen besvärlig för det är rent vämjeligt att sitta med och höra böner till den evigt syndfria Maria osv.

    Denna upphöjelse förnedrar både Maria och Jesus anser jag. Dessutom blir följden av den villoläran att Jesus inte är född av en vanlig människa och alltså inte sann människa, alltså kan han inte vara den nye Adam och alltså är det kört för oss eller så måste vi vänta en annan Messias.

    Jag har också katolska vänner som tycker detsamma om RKKs mariadyrkan. De har släkt i Polen och där är det, enligt dem, så att man skulle kunna byta ut ordet kristen mot Marian. Det finns marior för varje ändamål, geografisk plats och hudfärg. Jesus är en mycket undanskymd gestalt i polsk folklig katolicism.

    Att RKK inte tar itu med denna uppenbara avgudadyrkan förstår jag inte eftersom de är så försiktiga med bruk som har betydande Bibelstöd typ kvinnliga förkunnare.

  14. Våra händer är ingenting, inte egentligen. Du är i Guds händer – det är där som allting händer.

  15. Förtydligande: Menar bara att jag kan se tanken på att inte deltaga i mässan som skrämmande, men samtidigt kan det vara bra att avvara, att fasta, att få perspektiv, om det är din väg kommer det avvarandet gå över,du kommer se fram emot. Vad du lämnar är mindre betydelsefullt än dit du är på väg.

  16. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, jag hoppas fortfarande att introkursen i romersk-katolsk tro har reell, inte bara formell, betydelse för båda parter, och att såväl f. Damian som vännen Leo fortfarande kan upptäcka att det blir väl många påståenden (utöver vad skrivet är alltså, 1 Kor. 4:6) för medlemskandidaten att oreserverat säga ja och amen till (även om jag vet att du Leo just vill ha en mer auktoritativ ledning). Dag Sandahl m.fl. kyrkokritiker (kanske t.o.m. jag i min ringhet) är nog i högsta grad medansvariga för att folk drar sej mot Rom – när vi inte ens inför reformationsjubileet förmår fokusera vad den lutherska reformationen var bra för och var RKK, trots vissa praktiska anpassningar till önskemål om folkspråk i mässan et c fortsatt fjärmat sej i läran (kanonfrågan med de tillagda apokryferna, den obibliskt tillspetsade mariologin plus påvens ofelbarhet ex cathedra som i praktiken omöjliggör rella ekumeniska framsteg (även med ortodoxerna) och reträtter från påvliga misshugg i läran – som ju enligt ofelbarhetsläran inte kan förekomma men uppenbarligen förekommer, beträffande just 1800-talsdogmerna t.ex.!).

    Och när vi inte lyckas framhålla de fornkyrkliga trosbekännelserna (varför nyttjar vi inte Nicenum oftare?) eller lilla katekesen (varför repeterar vi den inte oftare?) som ett alltfort högaktuellt bekännelseinnehåll. (Jag såg försent din fråga om ”Svenska kyrkans själ”, Leo). Eller Svenska kyrkan ö.h.t. som en i grunden evangelisk-katolsk bekännelsekyrka där de kristustroende faktiskt är överens med påven om allt – utom de i våra bekännelseskrifter rätt väl beskrivna undantagen.

    Nå, vår skarpa kritik mot Svenska kyrkans nuvarande ledning och styrelseskick är berättigad – den befinner sej i en förnedringstid minst lika allvarlig som RKK:s för 500 år sedan – men det är klart att när man (av ekumeniska eller högkyrkliga skäl?) inte på samma sätt aktualiserar våra allvarliga invändningar mot påvekyrkan, då skapas ju verkligen ett intryck av att gräset verkligen är bra mycket grönare där. Även om jag inte uppskattar t.ex. Bengt Olof Dikes alltför okritiska syn på SvK, blir det onekligen rätt mycket av att kacka i eget bo. Och spottar man på en sten blir den slutligen våt.

    Men jag vet å andra sidan att du Leo inte har någon skärva i ögat (som i H C Andersens Snödrottningen!) – du har hela tiden förmått se det goda (d.v.s. sant katolska) i din bjuråkersförsamling och t.o.m. i en frikyrkopastors domssöndagspredikningar ;o) Gud vare med dej var du än landar – jag tror ju inte att alla vägar bär till Rom!

    Vänliga hälsningar från Andreas Jan Hus-året 2015 (nu ska jag försöka sluta skriva så mycket på din blogg, Leo – tack för tålamodet! – och istället ta upp frågorna på min egen ;o).

  17. Alma-Lena skriver:

    Leo, kära vän. Jag vaknade och insåg hur sur jag varit här. de vill jag inte att du ska tro att jag är. Är man 71 år ska man få leva i den församling man trivs bäst med, naturligtvis. Jag beter mig som om du gjorde slut med mig, och det kanske du gör och då får jag väl ta det=) jag önskar dig så klart all himmelsk välsignelse i ditt enskilda val.

    Jag tänker så här att hur mycket bekännelseskrifter och goda bloggar vi än läser och teologi i mängd (mea culpa, jag läser nog ibland för mycket) är det ändå en skrift som vi inte får glömma. Just i fallet församlingen är då, för mig, Apostlagärningarna och Epistlarna omistliga. Hur ska en församling vara enligt Apg.2 : ”De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. ”

    Alltså ska en församling ligga nära mitt hem så jag kan delta så mycket som möjligt, det spelar alltså ingen roll vad sena tiders splittringssynd gjort med kyrkan, den församling som finns i närheten ska jag vara med i och din blivande församling ligger ju nära. Och brödsbrytelsen är viktig, i RKK firar de mässa varje dag, det är sunt.

    Sedan fortsätter Apg. 4: ”Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman.”

    Ju mer ekumeniskt sammanhang du är med i desto mer likt meningen med kyrkan är det. Vi ska vara ett hjärta och en själ. Och då kan det på pappret vara hur som helst, detta märks i praktiken. Hemma hos mig är katolikerna mycket ekumeniska (även om vissa av de vigda företrädarna inte är det) och många av dem deltar till och med i Brödsbrytelsen när andra församlingar håller i den. På högst ekumeniska påsknattsmässor i en liten bykyrka i SvK deltog alla i Nattvardsfirandet trots att officianten var kvinna från leastadianbakgrund och där var vi kristna (baptister, anglikaner, ortodoxa, armenier, kopter, katoliker, pingstvänner, missionare och SvK, reformerta) från hela världen: Syrien, Finland, Palestina, Tyskland, Burundi, Idivuoma, Eritrea, Polen, Soppero, Holland, Vitryssland, Irak, Tuolluvaara och Jukkasjärvi bl.a.

    Du kommer säkert att vara en av dem som är ett hjärta och en själ med alla andra kristna. Då spelar småsaker mindre roll. Hjärtat är det viktiga. Gud välsigne dig kära vän Leo, hoppas du fortsätter blogga, ibland har dina tankar i natten varit ett livsviktigt ljus i mörkret för mig.

  18. Alma-Lena skriver:

    Andreas aka. Jan Hus. Heja! Vi borde kanske kunna få ihop något gemensamt med andra reformationsvänner eftersom den kära SvK centralt knappast är att räkna med i denna fråga. Jag är inte ironisk utan helt seriös. Det är ju bra med bredd här, Gunnel från västkusten, du från mellan-Sverige och jag norrifrån, kanske någon mer vill haka på också; Jonas Nilsson?, Staffan Wadström är ju också lutheran har jag märkt. Vi kunde åtminstone bli publicerade i Dagen och kanske Evangelium? Jag tycker manifestet kunde få heta ”Ad Fontes” men det kan vi ju diskutera.

    Hör av dig!

  19. LeoH skriver:

    Alma-Lena, jag har inte uppfattat dig som”sur.” Jag tillhörde den kommunistiska vänstern i mängder av år och är van vid verkligt hårda ord och holmgångar. Vid en kongress med De förenade FNL-grupperna bad jag en vän att ta hand om min väska om jag skulle bli fysiskt utkastad från mötet. Jag blev inte utkastad, trots att jag kallade vår ordförande ”en skit till ordförande” några år efteråt blev jag exkommunicerad ur Vietnamrörelsen.
    Fortsätt du och skriv kommentarer både de uppmuntrande och de kritiska är välkomna.

  20. LeoH skriver:

    Andreas, jag har trott, att du var ense med mig när jag, som du skriver: (även om jag vet att du Leo just vill ha en mer auktoritativ ledning). Jag har som lekman efterlyst att kyrkan ska undervisa mig om sin egen tro och lära. I viss mening har kyrkan lämnat mig ensam att försöka förstå, vad det innebär att vara kristen och tillhöra en kyrka. Kyrkan sa till mig, vad jag kan förstå, du får själv avgöra vad som är kyrkans lära. Ett grundläggande svek mot lekfolket, som jag ser det.

    Jag påminner mig en italiensk film från sent 70-tal (?). Filmen handlade bl a om en man som arbetade inom bilindustrin med att kapa rör i en centimeter breda ringar. Han undrar över vad ringarna skall användas till och får inget svar. Frågan om meningen med arbetet blir att djupare och till slut hamnar han på mentalsjukhus med sin vädjan om att få reda på vilken betydelse hans arbete har för helheten. Så kan min känsla för Svenska kyrkan också beskrivas.

  21. Gunnel skriver:

    LeoH, Andreas med flera
    När jag varit som mest ledsen inom Pingströrelsen har Andreas satt in en psalm i min blogg. Nu är jag faktiskt ledsen över att Leo gett upp SvK och överger prästen, som måste stå kvar. Jag minns när jag trodde att två av er tillhörde samma grupp, som läste ”Andens folk” av Peter Halldorf. Var den andra Alma-Lena eller Carolina? Märkligt att det skall vara så ensamt? Har det med bensinskatten att göra?

  22. Alma-Lena skriver:

    Gunnel: Jag läser Halldorf och har prenumererat på Pilgrim sedan den kom för 20 år sedan. Vi har ett avlångt land men jag är glad åt nätet, annars hade jag aldrig lärt känna dig och ”läsar”gänget som samlas här hos käre Leo ibland.

    Tack, Leo för att du inte är lättsårad trots att jag är så ilsk på mariologin i RKK.

  23. Staffan Wadström skriver:

    LeoH,
    Vill återkomma till min första kommentar där jag var nyfiken på hur du såg på den romersk-katolska läran kontra den evangelikala. Mitt första intryck var ju att det kändes mer som ett missnöje över olika biskopars och prästers vacklande hållning inom SvK, än en faktisk analys av själva lärorna.
    Inte för att på något sätt ifrågasätta din kursändring, vore förmätet att ha synpunkter på en annan människas trosval. Och det finns ju många centrala frågor där vi är hyggligt överens, t e x i bekännelsen till Gud som den treenige, Jesus som sann Gud och sann människa och kring människovärdet mm. Men samtidigt finns det ju mycket avgörande skiljelinjer, som alltid varit en barriär mellan den romersk-katolska läran och den evangelikala. Skillnader som jag omöjligt kan gå förbi. Det gäller detta med påvens ställning och ofelbarhet, mariologin bland katolikerna där Mariadogmerna reducerar Jesus och kastar en skugga över hans tillräcklighet, och även detta med vördnad av traditionen som ju leder till dubbla auktoriteter. Även rättfärdiggörelseläran – alltså rättfärdiggörelse genom tro eller genom gärningar, är ett hinder mellan de två lärorna, som jag ser det.
    Hade varit intressant att höra lite hur du ser på dessa frågor och hur du kommit till det beslut du tagit.
    Sedan är det nog också så att den tråkiga splittring vi ser mellan oss protestanter, också finns inom den romersk-katolska kyrkan i viss mån – där det finns skillnader ofta baserat på i vilken del av världen vi befinner oss. Ett tänkespråk säger:”Katolikerna äter olika rätter under samma tak, medan protestanterna äter samma rätt i olika restauranger”.
    Hur som helst – det viktiga är att det inte finns något fiendeskap, och inte heller något kallt krig mellan den evangelikala och den romersk-katolska kyrkan. Jag hoppas istället att vi, i tider av en ökad sekularisering och avfall också inom kristenheten, och ett yttre hot med förföljelse i stora delar av världen, kan se på varandra med kärlek och förståelse. Det behövs en enhet – en enhet i tron, men inte någon organisatorisk enhet. Och förhoppningen är naturligtvis att reformationen får gå vidare, och där även den katolska kyrkan inser behovet av förnyelse.

  24. LeoH skriver:

    Staffan, jag kommer att skriva ett blogginlägg i dag med utgångspunkt i din kommentar:

    ”LeoH,
    Vill återkomma till min första kommentar där jag var nyfiken på hur du såg på den romersk-katolska läran kontra den evangelikala. Mitt första intryck var ju att det kändes mer som ett missnöje över olika biskopars och prästers vacklande hållning inom SvK, än en faktisk analys av själva lärorna.”

    Mitt blogginlägg kommer inte vara något fullödigt svar på din fråga, men inlägget kanske förklarar att det inte är ett intellektuellt val jag gör. Utan valet kanske bottnar i desperation.

  25. […] Dagens blogginlägg inspireras av en kommentar jag fick i idag av Staffan Wadström till inlägget: ”Känns inte alls skrämmande” Gå gärna till inlägget och läs hela […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: