Vi är inbjudna till treenighetens heliga dans!

31 maj, 2015

I dag är det ”Heliga trefaldighetsdag” i kyrkoåret. Sen ett antal år tillbaka tänker jag på en gammal beskrivning av treenigheten i den östromerska traditionen. Jag hittade beskrivningen i boken ”En generös radikalitet skriven av Brian D McLaren. I boken skriver McLaren:

”Jag lärde mig att den tidiga kyrkans ledare beskrev treenigheten med termen perichoresis (peri – cirkel, choresis – dans): treenigheten var en evig dans i vilken Fadern, Sonen och Anden delade sin ömsesidiga kärlek, ära, lycka, glädje och respekt. Mot denna bakgrund betyder Guds skapelseakt att Gud bjuder fler och fler varelser till den eviga glädjedansen. Synd innebär att människan går ut ur dansen, förstör dess skönhet och rytm, att de krockar och tacklas och trampar varandra på fötterna i stället för att röra sig med grace, rytm och vördnad. Sedan inträder Gud, genom Jesus, i skapelsen för att återställa rytmen och skönheten igen.”

Jag minns den glädje jag kände när jag för första gången läste det citerade avsnittet. Treenigheten blev möjlig att förstå i hela sitt överväldigande mysterium. Jag har påmint om den heliga dansen ett antal gånger och lär göra det igen. Tänka sig, att jag kanske en dag får delta i den eviga dansen!

KT

 


Lagarna finns!

29 maj, 2015

Följder för återvändande IS-terrorister:

Danmark – Åtal för landsförräderi.
England – Livstids utvisning.
USA – Livstids fängelse.
Sverige – Livstids försörjning.

Jag vet inte hur många gånger jag läst och hört att Sverige. i motsats till andra länder, inte har lagar mot skilda slag av folkrättsbrott. Jag har lite då och då, med en dåres envishet, hävdat att Sverige har de lagar som behövs för att döma människor, som deltagit i Islamiska statens krigsförbrytelser. Samma lagar kan också användas mot dem som deltar i fascistiska organisationers folkrättsbrott i Ukraina.
Det händer, att jag med stora bokstäver får skrivet på näsan, att det är kriminellt det IS ägnar sig åt, när jag påtalar det märkliga att ingen kritiserar rättsväsendet för att inte åtala, vad jag förstår, kända kriminella individer. Håller helt med. Handlingarna är brottsliga, med rätta, enligt svensk lag.

I december 2006 kunde den som minns (jag gör det inte, men själva händelsen minns jag mycket väl) läsa rubriken i SvD ”Arklöv fälld för folkrättsbrott” Om människor inte blir lagförda, är inte orsaken brist på lagar. Lagar finns och bör givetvis användas, när misstankar om folkrättsbrott är befogade. Nu har vi en förvirrad diskussion, där tydligen kommunernas socialkontor vet vilka IS-krigarna är och kommunerna har också skapat program för hur dessa krigare skall behandlas. Jag har ofta ställt frågan, hur vet kommunernas socialkontor att de har en IS-krigare framför sig? Kommer personen in på kontoret och anmäler att de kommer från Syrien, där de har dödat, våldtagit och torterat människor och nu när de kommit tillbaka till Sverige kräver de utlovade arbetena och bostäderna? Tillåt mig betvivla att det går till på det sättet.

Jag tror vi måste gräva djupare för att hitta rimliga förklaringar. För om det är så att det runt om i landet går kända folkrättsförbrytare helt fritt, utan att de drabbas av rättsliga åtgärder, så är det oerhört anmärkningsvärt! Om det verkligen förhåller sig så, då finns det minst tre förklaringar att ta till.

En förklaring kan vara, att rättssystemet fattat beslutet att inte lagföra brott mot folkrätt, utan överlåter åt kommunernas socialkontor att hantera frågan. Om det skulle förhålla sig så, då vore det en rättsskandal utan like!

En andra förklaring kan vara att regeringen beordrat rättssystemet att inte lagföra folkrättsbrott. Vilket i sin tur vore en ännu större skandal. Rättssystemet ska ju stå fri mot statsmakten. Staten ska inte och får inte styra rättssystemet.

Trots att jag är en grinig gammal gubbe, som gärna tolkar allt till det värsta, har svårt att tro att rättssystemet eller staten skulle ägna sig åt något så oerhört. Det vore ju en statskupp och de skyldiga borde ställas inför rätta som landsförrädare. Nu tror jag inte på en sådan konspirationsteori, utan lutar nog åt den enklaste förklaringen. Varför krångla till det om det finns en enkel och mera sannolig förklaring? Den troliga förklaringen är väl ändå, att orsaken till att vare sig polis, åklagarmyndigheter eller domstolar kunnat lagföra någon, är att de inte har bevis mot alla dessa påstådda IS-terrorister. Det är den enklaste förklaringen, men också den mest troliga. Om det förhåller sig så som jag tror, då går det inte lasta någon skuldbörda på kommuners socialkontor. Det är rättssystemets uppgift att hitta brottslingar och också visa, att misstankarna håller i en rättegång. Om inte, då måste den gamla rättsprincipen gälla, att den misstänkte är oskyldig tills åklagaren bevisat motsatsen!

Jag avslutar med ett kort citat ur Olaus Petris domarregler (reglerna anses så allmängiltiga att de finns införda även i dagens domarböcker):
”Så skall man hälla det för en allmännelig regel i all rättegång, att där som så blinde saker äro, där man icke kan utleta vad rätt är, då skall man giva honom lös som beklagad är, där han än vore brottslig. Förty det är fast bättre att giva en brottslig lös, än pina och plåga honom som obrottslig är. Domaren bör ingen plåga med mindre han haver uppenbara skäl och bevis för sig, gör han däröver, så är det övervåld och orätt, det honom icke väl bekommandes varder.”

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Utan egna kommentarer. Texten talar för sig själv!

26 maj, 2015

Jag har alldeles nyss läst ett blogginlägg: ”Prästens plikter” skriven av Håkan Sunnliden. Jag uppmanar alla, som har intresse av kyrkliga frågor, att läsa hela inlägget och inte bara det jag plockat ut. Inlägget kan också vara till nytta för er som inte är så intresserade!

”… blivit denna dag i Svenska kyrkans ordning enligt apostolisk sedvänja med bön och handpåläggning till det heliga prästämbetet vigd.

Han förklaras fördenskull från denna dag behörig att utöva alla de plikter, som enligt Guds Ord och Kyrkans ordning åtfölja detta ämbete. Han är betrodd med försoningens ord såsom ett sändebud å Kristi vägnar, utsänd att förkunna det evangelium, som är en Guds kraft till frälsning. Han äger att förvalta de heliga sakramenten enligt sin Herres instiftelse. Han ska lösa och binda under samvetsgrant aktgivande på Guds lag och löften. Han skall vara en herde för den hjord,  där den Helige Ande satt honom till föreståndare.  Han är församlingens lärare,  som skall tillrättavisa och förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken, och tillika dess vägvisare,  som skall vara ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet. Han är ock kallad att dela sin herres smälek och uppfylla sitt mått av Kristusbedrövelser.  Han skall lyda Gud mer än människor och icke frukta för dem, som väl kunna dräpa kroppen,  men sedan icke hava makt att göra något mer.

Såsom Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter äger han ock löften om bistånd av den Herre, som förbarmar sig över sina tjänare och lovat vara med dem alla dagar intill tidens ände.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag vill tillhöra en kyrka som jag kan lita på, när jag kliver ut på kyrktrappan!

24 maj, 2015

Om jag har några nytillkomna läsare av min blogg kan de ha fått en felaktig uppfattning om varför jag lämnat Svenska kyrka och ansökt om att bli upptagen i den katolska kyrkans gemenskap. Det är inte så, trots att det är lätt att få det intrycket, att jag sökte mig till Katolska kyrkan för att jag saknaden vördnaden av jungfrun Maria i Svenska kyrkan. De som orkar, kan botanisera i mitt arkiv. Om ni mot förmodan skulle göra det kommer ni att upptäcka att jag nog inte skrivit något inlägg om Maria under bloggen Tankar i nattens hela livstid. Livstiden är inte lång, men februari 2007 är ända hyfsat lång tid. Om det nu inte är dogmerna om Maria, som fått mig att lämna Svenska kyrkan, vad kan det då vara?

Gudstjänsten får bli ett exempel på vad jag menar med rubriken.

Vi som hyvsat ofta deltar i gudstjänster vet på ett ungefär vad som avhandlas i en gudstjänst. Utan inbördes ordning, vi bekänner våra synder och får förlåtelse. Präst och kyrkvärdar läser tre texter. En text ur GT och en episteltext. Dessa texter slutar med att uppläsaren säger: Så lyder Herrens ord och vi i församlingen svarar Gud vi tackar dig! Vad jag kan förstå måste det innebära, att kyrkan hävdar att texterna är Herrens ord och vi som församling bekräftar att vi också tror så, genom att vi tackar Gud för orden. Efter det läser prästen en text ur evangeliet. Den läsningen slutar med att prästen säger: ”Så lyder dagens heliga evangelium!” Vi som församling säger gemensamt: ”Lovad vare du Kristus!” Därefter kommer en predikan. Den har som syfte att förklara det vi hört vid textläsningarna. Vi läser trosbekännelsen: Här har präster olika ingång. En del uppmanar församlingen att stämma in i kyrkans bekännelse, andra uppmanar oss att bekänna vår kristna tro. Jag föredrar den första varianten. Jag vet, av egen erfarenhet, att det är lättare att stämma in i kyrkans trosbekännelsen, om man råkar tvivla på delar av trosbekännelsen. Nu höll jag på att glömma Herrens bön. Herrens bön är också en bekännelse och samtidigt en önskan om att Guds vilja ska få råda här på jorden. Gudstjänsten avslutas med att prästen förmedlar Guds välsignelse till oss närvarande. Nu har jg säkert glömt något, men det har nog ingen betydelse för min slutsats.

Nu är gudstjänsten slut och vi går ut på kyrktrappan fyllda av värmen i kyrkolokalen, men nu uppstår det märkliga. Vi upptäcker att vi står ensamma med allt vi är fyllda av. Kyrkan följer inte med ut på kyrktrappan. Den är istället fullt uppe i att förklara för oss och andra, att det vi lärt oss och vill sprida vidare bör vi avstå från. Allt är bara bokstavstro och fundamentalism! Känslan att stå där på kyrktrappan ensam och utan stöd, är ingen angenäm känsla. Det vore en sak om jag missförstått vad som sagts i gudstjänsten, men jag vet att jag inte missförstått. Det är kyrkan, som efter gudstjänsten, säger till mig, att jag måste lära mig att det är en skillnad mellan det som sägs och hur det verkligen är.
Jag har i tre blogginlägg försökt beskriva känslan:

Kan en kyrka få en kvarnsten hängd om halsen? Har Svenska kyrkan mist sin sälta? Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan?

Jag tänker inte ta gift på att Svenska kyrkan är körd, men för min del orkar jag inte längre. Jag vill känna tryggheten, att tillhöra en kyrka, som står med mig på kyrktrappan och tar ansvar för vad den lär och inte låter lekfolket stå där på trappan som fån och skämmas! Jag tror att Katolska kyrkan med Maria, är den kyrka jag söker.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ett ja, med oerhörd stor kosmisk betydelse!

23 maj, 2015

Efter att jag för några veckor sedan meddelade här på bloggen att jag ansökt om att bli upptagen i den Katolska kyrkans gemenskap har jag fått mest positiva reaktioner. Jag har också fått några allvarliga varningar om att jag blir, för att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, tvungen att tro allt det kyrkan säger. Speciellt då Katolska kyrkans syn på Maria. Jag har inte upplevt varningarna som fientliga på något sätt, utan förstått att vänner är oroliga. Oron från vännerna har haft det goda med sig att jag de senaste veckorna verkligen funderat över mitt förhållande och förståelse av Maria. Tro mig, det har blivit många timmar i favoritfåtöljen. I går, sent på kvällen, fick jag tag i en trådända som jag ska följa den närmsta tiden.

Jag insåg, där i fåtöljen, det stora i att Maria sa ja till ängeln Gabriel. Jag har aldrig på djupet reflekterat över dramatiken i berättelsen, utan sett det som ett efterföljansvärt ja, från Maria. Ett ja, som vi alla kristna borde svara varje dag. Det jag däremot aldrig i egentlig mening tänkt eller mediterat över är, vad skulle hänt om Maria sagt nej? Skulle ängeln Gabriel börjat med övertalning eller gått vidare och letat någon annan ung flicka att hälsa med: ”Var hälsad , du högt benådade! Herren är med dig.” Går det att tänka sig att ängeln Gabriel frågat andra och fått nej, innan han kom till Maria? Sådana scenarion känns fullständigt otroliga. Ja, de är otänkbara och ändå tänkte jag dem!

Där i tystnaden i fåtöljen, insåg jag vilken kosmisk dramatik, som utspelades där i den stunden. Jag tänkte att hela skapelsen, himmel och jord höll andan i bävan, tills Maria sa sitt ”Ja!” Jag insåg i den stunden hur allvarligt läget hade varit. I den stunden vilade hela skapelsen på en ung flickas axlar och hon kunde ha sagt nej!

I dag på gudstjänsten i Jesu Hjärtas kapell i Sörforsa var det mycket nära att jag sjungit högt istället för ,som jag brukar göra, mima!

OBS! Jag har raderat psalmen som jag hade här. Jag citerade en psalm ur Den svenska psalmboken och inte ur Cecilia. När jag fått tag i den korrekta texten som vi sjöng, då återkommer psalmen!

 

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Var hälsad, Maria, full av nåd

21 maj, 2015

Stor del av dagen har jag ägnat mig åt att läsa ett studiehäfte: ”Var hälsad, Maria, full av nåd – Gruppreflektioner över Maria, Guds moder och trons moder.” Häftet är uppbyggd på ett antal gruppreflektioner, som är mycket väl lämpade att läsa och resonera om i grupp. I den meningen var väl inte dagens enskilda studier helt optimalt. Det viktiga är ändå, att jag fått till mig ett antal frågor att ta upp efter mässan i Jesus Hjärtas kapell i Sörforsa nu på lördag.

Rent intellektuellt har jag inga svårigheter att förstå hur Katolska kyrkan tänker och varför den tror som den gör, men självfallet innebär min bakgrund i Svenska kyrkan, att jag har svårt att känslomässigt ta till mig Katolska kyrkans hela lära om Maria. Om Kyrkan är Kristi kropp, då är det väl inte i sig orimligt att kalla Maria för kyrkans moder. Men som sagt, det är för tidigt att börja argumentera alltför självsäkert innan jag fått undervisning. Jag har en spännande tid framför mig!

Till sist,

Marias lovsång (Magnificat)

Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare.
Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna,
från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.

Stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika visar han tomhänta ifrån sig.

Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, för evigt.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Till Visby via skräckväldet i Hudiksvall!

19 maj, 2015

Än har väl inte Dagens och tidskriften Evangeliums undersökande artikel ”Sprickorna bakom domkyrkans fasad i Visby”  blivit helt bortglömd? Om artikeln skulle fallit i glömska, klicka på länken och läs! Jag har ingen avsikt att kommentera innehållet, det har jag gjort här, utan syftet är att påminna om kritiken och bemötandet av artikeln i Dagen. Den första och kanske också förväntade reaktionen var en stor tystnad. Vilket inte är ovanligt, när kritik kommer. Det gäller för många att se vad kritiken kan leda till. Så en avvaktande hållning är inte konstigt alls. Den andra kritiklinjen var, att artikeln var ensidig och onyanserad. Självfallet innebar artikeln också ohemula personangrepp. Den tredje kritiklinjen blev det något skadeglada. Ingen vågar uttala sig med namn, utan kritiken är anonym och därmed också omöjlig att bemöta eller försvara sig emot. Den sista eller kanske den första försvarslinjen blev att ifrågasätta artikelförfattaren Sofia Lilly Jönsson kompetens. Hon är ingen journalist och säkert med en egen agenda, som hon inte redovisar. Självfallet behöver ingen lyssna till en så oprofessionell journalist, som skriver obestyrkta debattartiklar. En beprövad metod, gå på person, när inget annat hjälper!

Jag fick en ordentlig påminnelse om artikeln i Dagen, när jag slog upp Hudiksvalls Tidning (HT) i går till morgonkaffet. Jag möttes av en jätterubrik över två sidor, ”Skräckvälde råder på sjukhuset.” Läs artikeln (den är utförligare i pappersversionen). Artikeln handlar om urusel personalpolitik inom städföretaget ISS. När jag satt där i går vid kaffet och läste artikeln, upptäckte jag att jag mer koncentrerade mig på hur artikeln var uppbyggd och jämförde med Sofia Lilly Jönssons artikel i Dagen. Artikeln i HT (Skriven av Fredrik Björkman) innehöll inte många namn. Vad jag snabbt kunnde se var det enbart tre. Josefin Karlsson, undersköterska som beskrev städningen och den undermåliga utbildningen på smittosamma sjukdomar som städpersonalen fått. Hon menade att det kunde bidra till smittspridningen på sjukhuset. Den andra personen som nämns med namn är en facklig representant, Marianne Eng skyddsombud inom Kommunal och Jonas Holmqvist som blivit av med sitt arbete inom ISS, städföretaget som ansvarar för städningen på Hudiksvalls sjukhus. I övrigt bygger hela artikeln på uppgifter från anonyma uppgiftslämnare. Så här står det i artikeln:

”Tidningen har pratat med ett halvdussin lokalvårdare, alla berättar att ledningen är dålig. De har kommit överens om att alla ska vara anonyma. Är man ensamstående mamma vågar man inte riskera jobbet genom att prata med tidningen, säger en.” 

Med det underlaget i ryggen vågar HT publicera artikeln med rubriken ”Skräckvälde råder på sjukhuset.” När jag läste artikeln upplevde jag att den var väl underbyggd med fakta och kändes också i övrigt trovärdig. Hittills har jag inte sett, att någon kompis till chefen för städbolaget ISS ryckt ut till försvar och anklagat artikelförfattaren eller HT för att vara för ensidiga. Jag tror inte heller att jag kommer att få läsa, att någon anser journalisten vara oprofessionell. Journalisten har gjort ett arbete, som är journalistiskt intressant och innehållet i artikeln har ett allmänintresse. Det kan ju vara intressant för oss skattebetalare att få insikter om hur det går till och hur våra pengar används.

Svar från ansvariga här och här.

Den inställningen är också helt rimlig, när vi bedömer artikeln om ”Sprickorna bakom domkyrkans fasad i Visby.” Dagen och tidskriften Evangelium har gjort en korrekt journalistisk bedömning av allmänintresset för hur ansvariga leder Domkyrkoförsamlingen i Visby. Ni får ursäkta, att det blev lite rörigt, men jag hoppas det viktigaste gått fram. Den att Dagen, Tidskriften Evangelium och Sofia Lilly Jönsson använt en helt vedertagen journalistisk metod, för att belysa och lyfta fram ett problem. Hur skulle sanningen kommit fram på annat sätt?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,