Jag befinner mig inte i ett ”församlingslimbo”

När jag den 12 maj skrev i ett blogginlägg att jag hade varit på pastorsexpeditionen och lämnat in min utträdesansökan, fick jag en kommentar från min gode vän Andreas:

”Jag kan väl tycka att man borde försöka undvika ”församlingslimbot”, d.v.s. att man bör stå kvar i sin församling (om man får) tills man går med i en annan. Men när allt kommer till kritan är det förstås ditt eget val, Leo.”

Jag blev lite rörd när jag läste Andreas synpunkt, för kommentaren var inte illvillig, utan andades omtanke! Sånt värmer! Nu vill jag lugna Andreas och eventuellt andra. Jag svävar inte i ett tomrum mellan två församlingar. Som jag ser det, har jag församlingsgemenskap med Katolska församlingen i Gävle och dess utpost i Jesu Hjärtas kapell i Sörforsa. En gemenskap uppstår inte, det är min övertygelse, först när jag blivit formellt upptagen i Katolska kyrkans gemenskap. Jag deltar i de mässor som församlingen har i Jesu Hjärtas kapell på lördagar. Mitt deltagande i eukaristin i nuvarande läge rör sig om att jag får motta en välsignelse av prästen i stället för bröd och vin. Vad jag förstår, är Jesus lika närvarande för mig som för de övriga deltagarna.

I övrigt deltar jag i mässan på samma villkor som alla de övriga deltagarna. Jag sjunger som jag gjort tidigare tyst med i alla psalmer. Deltar i den kollektiva syndabekännelsen (Det är en rejäl syndabekännelse!) och får del av löftet om förlåtelse. Själva ordningen är förbluffande lik Svenska kyrkans ordning, men det kan ändå vara svårt att hänga med i agendan. Det jag upptäckt, till min besvikelse, att jag inte kan gå ned på knä, när det så förväntas. Det gör så fruktansvärt ont i mina knän. Till den senaste mässan tog jag två Treo-komp, men det hjälpte inte, men det går bra att stå.

Efter mässan är det kyrkkaffe (eller rättare sagt kyrklunch) och som i Svenska kyrkan tar inte alla mässbesökare del av kyrkkaffet. Så här i början är väl kontakten inte översvallande. Orsaken är säkert min blyghet. Har alltid haft svårt att inleda samtal med människor jag inte känner. Det kommer att ändras allteftersom. I övrigt är den stora skillnaden till mina erfarenheter av Bjuråker-Norrbo församling, den mångnationella sammansättningen bland gudstjänstdeltagarna, vilket är en handfast påminnelse om att Katolska kyrkan är en global kyrka!

Jag har inte gått från en församlingsgemenskap till ovisshet. Tvärtom, jag har klivit in i en ny gemenskap. En gemenskap jag känner mig hemma i och ser med tillförsikt fram mot dagen, när jag blir upptagen som fullvärdig medlem av Katolska kyrkan. Den processen kan ta tid, men det gör ingenting, jag sitter ju inte i ute i farstun och väntar, utan är fullt ut inne i värmen!

Möjligen kan jag känna viss osäkerhet om vad etiketten säger. Kan jag säga att jag är katolik innan jag blivit upptagen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Advertisements

7 kommentarer till Jag befinner mig inte i ett ”församlingslimbo”

  1. Gunnel skriver:

    Leo, nu har vi följt varandras tankar länge via bloggarna. Jag har fått veta av en nära anhörig, att jag anmärkt för mycket på Svenska Kyrkan, som jag gick ur redan som tonåring.
    ”En tillhör bara en församling,” sa bibelläraren, pastorn, distriktsföreståndaren redan 1954. (SMF)

    Är ramen för gudstjänst viktigare än Jesus, som ORDET från Gud? Nu är det Pingströrelsen för min del, som jag anmärker på. ”Ingen har någonsin hatat sitt eget kött,” står det i NT ”i stället när och omhuldar man det.” 1917 års översättning fritt ur minnet.
    När Kristus är huvudet för kroppen, som är församlingen och vi olika lemmar – kan jag då gå ur kroppen, när den har skavanker?

    Det är mina personliga frågor till mig själv.
    Guds välsignelse i din dag, Leo!
    Hälsningar
    Gunnel

  2. LeoH skriver:

    Du har rätt Gunnel, att vi följt varandras tankar länge. För min del har det varit mycket givande, trots att vi tillhör skilda sammanhang. För mig är formerna för gudstjänsten mycket viktig, som den var för den tidiga kyrkan.

    Om Kristus är huvudet för församlingen då är det inte orimligt att vilja stanna kvar, men om vi upptäcker att Kristus inte längre är huvudet, då är det kanske rimligt att lämna?

  3. Rebella undrar skriver:

    Kan kan du förstås. Marcus Birro gjorde. Folk missförstod, som ett brev på posten.

    Om likheten med SvK. Mm, lutheraner är inte så superprotestantiska i kubik, jämförelsevis, när allt kommer omkring.

    Tur att treocomparna inte räckte. Missförstå mig rätt, men man ska inte tvinga kroppen när den säger nej.

  4. LeoH skriver:

    Under alla dessa år som jag följt Marcus Birro (jag gillar honom) trodde jag att han var katolik, vilket tydligen var ett missförstånd. För min del torde det inte finnas någon plats för missförstånd.
    Med Svenska kyrkans historiska bakgrund, är det inte konstigt att kyrkan till stora delar förblev katolsk.

    Jag ville knäböja, men inser att jag får stå. En liten besvikelse är det, men du har helt rätt, inte ska jag vräka i mig smärtstillande mediciner, när det går att stå!

  5. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, att stå kan också vara ett sätt att uttrycka vördnad och tillbedjan. På Laurentiistiftelsen i Lund (evangelisk-katolsk!) både stod och knäböjde folk under instiftelseorden, och det kallar jag evangelisk frihet! (Jodå, somliga satt också men böjde huvudet).

  6. LeoH skriver:

    Som sagt, det är ingen stor fråga, men jag gillar att de skilda momenten i liturgin får kroppsligt genomslag.

  7. Rebella undrar skriver:

    Det sista jag hörde om Birro var någon morgonsoffa i TV. Då hade han faktiskt inlett processen in i RKK men hade svårt med att de inte godtar provrörsbefruktning, då ett av hans barn är tillkommet så. Jag misstänker att han fortsätter gå hos alla möjliga församlingar, som han brukat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: