Var hälsad, Maria, full av nåd

Stor del av dagen har jag ägnat mig åt att läsa ett studiehäfte: ”Var hälsad, Maria, full av nåd – Gruppreflektioner över Maria, Guds moder och trons moder.” Häftet är uppbyggd på ett antal gruppreflektioner, som är mycket väl lämpade att läsa och resonera om i grupp. I den meningen var väl inte dagens enskilda studier helt optimalt. Det viktiga är ändå, att jag fått till mig ett antal frågor att ta upp efter mässan i Jesus Hjärtas kapell i Sörforsa nu på lördag.

Rent intellektuellt har jag inga svårigheter att förstå hur Katolska kyrkan tänker och varför den tror som den gör, men självfallet innebär min bakgrund i Svenska kyrkan, att jag har svårt att känslomässigt ta till mig Katolska kyrkans hela lära om Maria. Om Kyrkan är Kristi kropp, då är det väl inte i sig orimligt att kalla Maria för kyrkans moder. Men som sagt, det är för tidigt att börja argumentera alltför självsäkert innan jag fått undervisning. Jag har en spännande tid framför mig!

Till sist,

Marias lovsång (Magnificat)

Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare.
Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna,
från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.

Stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika visar han tomhänta ifrån sig.

Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, för evigt.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

12 kommentarer till Var hälsad, Maria, full av nåd

  1. Alma-Lena skriver:

    Skönt att du har en kritisk distans också till ditt nya sammanhang, det ska vi ha, det är vårt ansvar tror jag; vår talent att förvalta väl.

  2. Staffan Wadström skriver:

    ”Kritisk distans” – var väl en lite väl snabb betygssättning.
    Ska bli intressant att följa LeoH i denna fråga. Jag antar att man som katolik måste ta till sig alla mariadogmerna – Maria som evig jungfru, Maria som född utan arvssynd, Marias himmelsfärd etc. Det här är en av de stora frågorna i relationen mellan olika kyrkor – just hur man ser på Maria. Nu finns det ju även katolska teologer som varnar för överdrifter i synen på Maria – dyrkan av Maria måste vara ”Kristuscentrerad och fri från all överdrift”. Jungfruns tjänst och privilegier är alltid relaterade till Kristus, ”källan till all sanning, helighet och fromhet”.
    Så, det gäller att hålla sig på vägen – det är lätt att hamna i diket – eller bättre – något av dikena.

  3. LeoH skriver:

    Alma-Lena, jag vet inte om jag vill kalla min inställning för kritisk distans. Mer då en positiv nyfikenhet. Jag försöker se var jag stått under stor del av mitt kristna liv och hur det står i överensstämmelse med katolsk tro. När det gäller Maria, så kan jag sammanfatta så här:
    Jag har varit övertygad om att Maria är Gudaföderska och då har det inte känts fel att säga att Maria är Guds mor. Jag har varit helt övertygad om att Svenska kyrkan tror likadant, men här kan jag ha fel. Luther ansåg, som den reformkatolik han var, att det förhöll sig så. Luther ansåg också, vad jag förstår mycket bestämt, att Maria förblev jungfru livet ut. Den uppfattningen har jag aldrig aktivt förfäktat, men inte heller förnekat. Så här långt var jag katolik redan innan jag tog steget att ansöka om att bli upptagen i kyrkan. Tror att jag tidigare stod på en god reformkatolsk grund.

    Katolska kyrkan har vid två tillfällen, fastslagit trossanningar om Maria. Pius lX uttalade ex cathedra 1854 som en katolsk trossanning den obefläckade avlelsen. 1950 fastslog Pius Xll som en katolsk trossanning, att Maria upptogs kroppsligen till himlen.
    De här två dogmerna och andra får jag, som förväntansfullt väntar på att bli upptagen, acceptera att de utgör delar av kyrakns tro och lära. Då inställer sig frågan hur lång tid får det ta för kyrkan att inse och förstå en sanning. Det vet jag inte. Det tog kyrkan drygt 300 år innan den kunde fastställa kyrkans trosbekännelse. Det tog över 400 år innan kyrkan kunde fastställa vilka böcker som skulle ingå i NT. Så kan vi räkna upp mängder av trossanningar i historien. Jag tror inte att det finns någon sådan tidsgräns. Jag kan mycket väl tänka mig att nya sanningar blir uppenbarade och som utvecklar kyrkans tro och lära.

  4. Alma-Lena skriver:

    Fast varför skulle Anden uppenbara sanningar som inte ens antyds i Bibeln? Exempelvis att Maria inte var en vanlig människa (obefläckade avlelsen) eller att hon gjorde något Gudi obehagligt(medveten ordvits) som att inte ha sex med sin make? Vem uppenbarade detta och hur? Vilket samhälle fanns runtomkring när dessa dogmer tigs för sanningar? Luther trodde måhända att Maria var Semper Virgine, men vad i BIBELN säger att hon var det?

    Jag högaktar Maria, jag kallar henne helst mamma Maria för som sådan har hon betytt mycket för mig, hennes förste son fick hon också ung och ogift och jag är helt säker på att hon fick fler barn, precis som jag.

    Ja tror allt mumbojumbo kring Maria mest beror på att man vill detronisera kvinnan, förminska Marie mänsklighet och därmed hennes kvinnlighet- därmed går försoningen om inte och jag ser inte något välsignat i detta.

  5. Alma-Lena skriver:

    Här en bloggpost från kloka Reb som förklarar vad jag menar med att vår plikt som kristna är att ha kritisk distans(pröva profetior kallar Paulus det) till vår och andras tro. Vi protestanter ser det som självklart och jag hoppas du inte tappar den distans du haft till SvK i RKK.

  6. LeoH skriver:

    Du har säkert rätt Alma-Lena. Det är bara det att jag väljer en annan väg. Visst kan man fråga sig var olika saker står i Bibeln, men det var länge sedan jag släppte tanken på ”enbart skriften.” Den inställningen är i sig orimlig. När det sen gäller Bibeltrohet i allmänhet, anser jag nog att jag lämnat ett sammanhang där Bibeln inte betyder mycket och går till ett sammanhang där Bibeln faktiskt är en auktoritet. Jag vet inte vad som smäller värst, att lägga till eller att dra ifrån.
    Jag kan mycket väl tänka mig att den Helige Ande uppenbarar sanningar även i framtiden. Däremot förnekar jag å det bestämdaste att den Heliga Anden drar tillbaka något han tidigare uppenbarat för kyrkan. Det är ju det som sker i Svenska kyrkan i dag.

    När det gäller din önskan att jag inte ska tappa distansen jag haft i Svenska kyrkan, så kan jag inte lova någonting. Jag gick till SvK med positiv nyfikenhet och var en lojal och uppmuntrande församlingsmedlem, tills jag upptäckte att jag lika gärna kunde ha stannat utanför och började påtala de brister jag såg. Hur det blir i framtiden det vet jag inte. Som jag nu känner det, så upplever jag att jag på min ålders höst inte behöver ta de strider till försvar för kristen tro och Bibeln, men också den förståelse som kyrkan historiskt tolkat kyrkans tro. I den striden har jag känt mig ensam, en hel del uppmuntran men lite verkstad. Kritisk distans är inget jag någonsin valt, utan det har bara blivit så, när jag försökt följa mitt samvete.

  7. Andreas Holmberg skriver:

    Nå, den heliga Anden uppenbarade ju faktiskt för Kyrkan – genom bl.a. Romarbrevet – att hela mänskligheten fallit och avvikit, ”alla har de avvikit”, men fått frälsning genom En Endas, Den Syndfrie Syndabärarens, lydnad. (I mina biblar alltifrån 1917 till 1981 kallar Gabriel Maria ”du högt benådade” – det är väl vår Frälsare som är ”full av nåd” mot oss fattiga men benådade syndare?). Och liksom du Leo förnekar jag å det bestämdaste att den helige Ande tar tillbaka något han tidigare uppenbarat för Kyrkan.

    För mej är Skriften verkligen inte ”bara” Skriften utan också Traditionen med stort T, den äldsta och apostoliska traditionen som inte valdes ut av en (överordnad) kyrka på 3- eller 400-talet – eller 1500-talet! – utan som (från början i muntlig form, javisst!) skapade en (underordnad) kyrka (född – och ledd – av Guds levande ord som förblir) och som i efterhand bara kunde bekräftas – vilken annan skrift skulle ha räknats till kanon? Tomasevangeliet om att kvinnor kan bli frälsta om de blir män? De Nt-apokryfa kandidater jag läst ter sej knappast fullt seriösa (om kors som stiger ut ur graven o.s.v.). Annat är det med Gt:s där jag dock i all ödmjukhet rättar mej efter judarnas Gt-kanon – deras som enligt Romarbrevet anförtrotts Skrifterna – som bekräftas av att inga Gt-apokryfer citeras som normerande skrifter av evangelister och apostlar – i motsats till ex.vis romerska kyrkan som åtminstone sedan Tridentinum (genom avsteg från både judisk kanon och Vulgata-översättaren Hieronymus´ mening) räknat in både Mackabéerböckerna och Syraks bok m.fl. till Den Heliga Skrift.

    Sen är det ju sorgligt om du ser också Efs, Frimodig kyrka och Oasrörelsen som ”sammanhang där bibeln inte betyder mycket”. Jag tror mej veta att du främst syftar på andra delar av Svenska kyrkan, och tyvärr stämmer ju karakteristiken på alltför stora delar (de politiska partierna och den stora massan passiva medlemmar t.ex., men då får vi ju jämföra med romerska ”folkkyrkor” som t.ex. på Irland) – men är knappast lika rättvisande när det gäller regelbundna gudstjänstfirare, bibel- och bönegruppsdeltagare. Också de ju ”ett sammanhang som du nu lämnar.” (Eller förhoppningsvis inte helt!).

    Fortsatt vänskapliga, ja, broderliga pingsthälsningar från Andreas som fortsatt hoppas att vi tillsammans kan sjunga så här: http://friapsalmboken.blogspot.se/2015/04/fralsarens-kyrka-i-sveriges-land.html Eller de sant katolska pingstpsalmerna på http://www.pingstpsalmer.blogspot.com

  8. Alma-Lena skriver:

    Kära Leo, jag tror det är en plikt att pröva allt och behålla det goda som en kristen aldrig kommer undan. Den dagen håller det inte att skylla på K-G Hammar eller påven, jag själv har ett ansvar. Det var min poäng.

    Samtidigt: Vi tillhör alla samma kropp oavsett vi vill det eller inte, inlemmade i Kristus är vi också inlemmade i kyrkan med alla sina fel och förtjänster. Sedan må vi tillhöra ett sammanhang som kallar sig Equmenia eller EFS, RKK eller Syrianska kyrkan. Där på kyrktrappan står du alltså aldrig ensam, vad du än vlill eller tror. Döpta in i Kristus när vi druckit av samma Ande så tillhör vi varandra. Pedofilpräster eller biskopar som inte tror på Jonatecknet, de hör ihop med denna lilla läsarinna i norra glesbygden och du och jag tillhör också varandra i evighet.

    (svar på två inlägg)

  9. LeoH skriver:

    Har jag skyllt på någon eller har jag brustit i ansvarstagande, Alma-Lena? Jag har under många år redovisat min kritik. Har den varit ansvarslös? Jag har redovisat mina skäl till varför jag lämnar Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har sin struktur, som den påstår vara episkopal och apostolisk. I en sådan kyrka har biskopar ett stort ansvar, som trons försvarare. Jag anser, vilket jag redovisat många gånger, att jag anser att biskoparna brustit eller rent av visat ovilja mot att försvara den tro de lovat att försvara.

    Nå, det får vara som det vill med det, men om vi alla tillhör samma kropp, då är det väl inte på något sätt ansvarslöst att byta sammanhang. Det är väl att ta ansvar, att låta människor och samfund utvecklas enligt sin egen vilja. Svenska kyrkan har en klar viljeinriktning och den viljeinriktningen är inte min. Då känns det meningslöst, om inte respektlöst att hålla på och hacka.

  10. Alma-Lena skriver:

    Du missförstår mig, att byta förening är inte fel, men att förhålla sig mindre kritisk till sitt nya sammanhang. Det var min poäng. Du tycker vi ska sluta hacka på SvK? Där håller jag inte med, men är du trött på att hacka i SvKs gruva förstår jag det.

  11. LeoH skriver:

    Jag har för mig att jag svarat på din kommentar, men jag hittar det inte någonstans. Jag anser inte att någon behöver sluta hacka på SvK. För det är ju inte så, att jag anser att min kritik varit felaktig, men jag kom till en punkt, där jag insåg att det inte var min kallelse att bekämpa den utveckling av Svenska kyrkan, som medlemmar, förtroendevalda, kyrkfolket och präster, biskopar och diakoner vill se. Att riktningen är fel borde, enligt min mening, vara uppenbar för alla som vill se.

    Alla som följt mina inlägg genom åren vet att jag i mycket liten utsträckning kritiserat andra kyrkor och samfund. Jag gick inte heller in i Svenska kyrkan 1991 med kritiskt sinne. På samma sätt är det med mitt nya sammanhang. Varför skulle jag vara kritisk till det sammanhanget? Eventuell kritik kommer när det blir aktuellt. Min djupa kritik av Svenska kyrkan började spira efter ca 10 års medlemskap. Tar det lika lång tid för mig att begripa och förstå vad katolska kyrkan står för som det tog mig att förstå Svenska kyrkan, då är jag på bortre sidan av de 80. Då hoppas, jag att jag sitter och är nöjd med att be ”Gud som haver…” och hoppas på hemgång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: