En tjurkalv gjord i ett gummiliknande material

29 juni, 2015

Det händer, när jag surfar runt här på internet, att jag drabbas av märkliga bilder. Den här gången var det ett inlägg ”Kyrkan i Almedalen”  i bloggen Kyrkliga ting, som drog igång hjärncellerna. Något haltande, men de rörde på sig! Vill påpeka, innan jag börjar skriva, att Patrik Pettersson på inget sätt har skuld i det jag skriver. Jag förvaltar, troligen inte alltför väl, en påflugen inspiration. Inspirationen räckte bara till antydningar, men jag tror nog att ni förstår och kan fylla i det som saknas.

Om jag tolkat rätt, så anser de flesta kristna kyrkorna samstämmigt att Gud är kärlek. Inte bara det, utan Gud är gränslös kärlek! Enligt mitt enkla förstånd borde jag och kyrkan jublande berätta den här underbara sanningen för människorna! Av någon, för mig outgrundligt, skäl verkar inte alla kyrkor och menigheter vara glada, utan blänger lite surt under lugg och beklagar att Gud är alltför kravfylld! Varför krav på omvändelse? Varför krav på att be om förlåtelse? Vi har väl inte syndat? Nu ska vi gå omkring och skämmas också! Morgonsamlingar i skolan. Psalmverser som skulle kunnas utantill! Luthers lilla katekes, vilken hemsk bok! Ja, det var ingen måtta på alla krav. Blicken under luggen blev allt mer surmulen och kyrkan försökte mildra. Inte menar Gud så! Ni övertolkar och är alltför kritiska. Ja, ni vet, ni som varit med om resan från 50-talet fram till nu. Försöken att sudda bort den sura minen, blev allt desperatare och nu står vi här med vår tvättade hals.

I desperationen sker en märklig tyngdförskjutning av gudsbilden. Från trosvissheten, att Gud är kärlek går vi till bekännelsen, att Kärleken är gud. Fördelen med den nya gudsbilden är att det inte finns några fastslagna dogmer eller traditioner  att ta hänsyn till. Ingen har mer rätt än någon annan. Alla försök att diskutera rimligheten i skilda ståndpunkter utifrån det Bibeln eller traditionen lär, avfärdas med påpekanden om fundamentalism, konservatism eller fobier av skilda slag. För att inte tala om hur odemokratiska vi är!

För att hålla inlägget kort, är det bara att konstatera, förra året fick den nya kärleksguden sin tjurkalv! Vi vet nu, i vad kärleken skall växa. (Här skulle en trumvirvel platsa) Jo, i en kondom! Domprosten i Luleå axlade Arons roll, när kraven på förändring växte och de kyrkliga företrädarna inte orkade stå emot trycket.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Det blev Lugn i dag!

28 juni, 2015

Kuratorn har sagt
att jag måste glömma dej
jag har fått sex röda rosor
av överläkaren
och ett kärleksbrev
från avdelningssköterskan
jag har fått ugnsstekt falukorv med potatismos
och en postanvisning och min stereoanläggning
fungerar bra, tack, jag har fått tre burkar
meprodorm och en lägenhet på 44 kvm
och telefonnumret till närmaste
partnerförmedling
jag har inget att frukta
jag är fullt frisk och normalbegåvad
jag har lovat den både stilige
och belästa socialassistenten
att sluta ligga vaken om nätterna
och rabbla ditt personnummer

Ur Kristina Lugn ”Lugn bara Lugn” samlade dikter
Ur diktsamlingen ”Döda honom!” 1978

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Snart vågar jag öppna HT utan större oro!

26 juni, 2015

I dag läste jag både på nyhetsplats och ledarartikel i HT, att Gävleborg får byte på landshövdingestolen i augusti. Per Bill skall ersätta Barbro Holmberg. Per Bill kommer säkert att pigga upp gubbilskan i framtiden. Bill är ingen större vän av kulturtidskrifter efter vad ledaren berättar . Per Bill ville skära ner 75% av kulturtidskrifternas stöd. Se där en orsak att känna viss animositet mot karln redan innan han tillträtt.

Men ändå, eventuell morgonilska i framtiden, kan inte uppnå samma nivåer som när jag läser artiklar där Barbro Holmberg figurerar. Jag har under alla dessa år inte kunnat frigöra mig känslomässigt från den ilska jag kände för Barbro Holmbergs behandling av de apatiska barnen, som vid den tiden var hennes politiska ansvar. Långsintheten har helt okristliga dimensioner, vilket jag beskrev i ett blogginlägg för något år sedan. Trots tappra försök och goda intentioner, måste jag, skam till sägandes, erkänna att jag har misslyckats! Jag har inte klarat av att skilja personen Barbro Holmberg från den onda behandlingen av de apatiska barnen.

I den meningen får jag erkänna, att det, helt egoistiskt, kommer att kännas som en lättnad när Barbro Holmberg inte längre så ofta figurerar i HT. Vare sig i ledare eller på nyhetsplats!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Att vägra jobba för mycket

24 juni, 2015

Inlägget väckte många minnen!

francesblogg

solidarnosc
Bilden visar Mattias Elftorps illustration till berättelsen Solidarnosc i Slutsnackat. I den berättar Egon (pseud.) om hur inhyrda polska charkuteriarbetare slutar jobba övertid och hur karen med julskinkor blir överfulla.

Det är flera av berättelserna i Slutsnackat som handlar om just det att man snackar ihop sig om att säga nej till övertidsarbete eller extrapass. Därför skrev jag den här pekpinnen som en del av mitt förord till boken:

Stopp för övertidsarbete kan användas som en stridsåtgärd för att tillexempel sätta press i en konflikt om lön eller för att stoppa en hotande eller genomförd försämring. Att komma överens om att sätta stopp för övertidsarbete är inte alltid så lätt, även om alla innerst inne tycker det är en bra idé. Ofta är det några som har svårt att avstå de extraslantar som man vant sig vid. (I fallet med de inhyrda charkuteriarbetarna var just det inget hinder. De vägrade…

View original post 766 fler ord


Där det finns förtryck, sipprar alltid ett motstånd fram. En gammal sanning som glädjande nog står sig än!

23 juni, 2015

När jag tidigare i dag läste Amineh Kakabavehs debattartikel, ”Männens diktatur har rotat sig i förorten” i Expressen, var min första tanke ”vad var det jag sagt?” I nästa ögonblick insåg jag att tanken bara var ytterligare ett tecken på manligt övermod. Jag har ju inte sagt nånting, det är modiga kvinnor som vågat höja sina röster, som sagt något av värde. Det enda jag gjort är, att jag stött och stödjer, det de säger. Det ger ingen anledning till mallig självgodhet!

Amineh Kakabaveh berättar om en sanning som inte är ny och som varit synlig för alla som inte valt att blunda eller slagit dövörat till när kvinnor berättat om sin verklighet i förorten. När kvinnor likt Kakabaveh berättat, har män raskt rusat till förtryckarnas undsättning och med stort darr på rösten, hävdat att kvinnorna, som berättar är psykiskt sjuka med fobier av allahanda slag och säkert också medelklasskvinnor, som ingen bör lyssna på. Reaktionen påminner, om hur en del män reagerar, när mäns våld mot kvinnor avslöjas. Som ett brev på posten kommer påståendet, att alla män minsann inte slår! Vilket är sant, men som Grupp 8 och andra kvinnorörelser lärde mig att inse, att visserligen är det så, att alla män inte slår, men det är män som slår! Den lärdomen bör även männen i förorten ta till sig. Alla muslimska män förtrycker inte, men det är muslimska män som förtrycker. Det går inte heller att frånsäga sig ansvar, med att inte tillhöra dem som förtrycker. Vi män måste ta vårt ansvar och stötta våra systrar som gör motstånd.

För något år sedan var jag ytterst frustrerad över den, i mitt tycke, föraktfulla tystnaden bland politiska partier, när t ex Nalin Pekgul berättade om den nya och oroande utvecklingen i förorten. Hon om någon hade kunskaper om i vilken riktning utvecklingen tagit. Svaret från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (två partier som stått mig nära genom åren) var fientlig tystnad och smygkampanjer om islamofobi. Nu ser jag med stor glädje, att allt fler kvinnor berättar och till slut lär väl partierna också inse vad som är på gång och kanske börja agera. Visserligen sent, men ändå!

Jag vill också påminna om ytterligare en gammal sanning, som fortfarande, glädjande nog, äger sin giltighet. De förtrycktas frigörelse är dess eget verk! Gubbar, av alla trosriktningar (även ateister) ta Gud i hågen och ställ er på de förtrycktas sida och sluta med alla jamsande bortförklaringar! Det finns inte tid till det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Känner sig socialdemokrater inte välkomna i andra kyrkor än Svenska kyrkan?

21 juni, 2015

I den ständigt pågående diskussionen om det rimliga i att politiska partier styr Svenska kyrkan har Claes Glader för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Landskrona skrivit en debattartikel i Kyrkans Tidning med rubriken, ”Ska inte kyrkan vara demokratisk?” Bl. a tar han till det vanliga och mycket medvetna debattknepet att jämställa det Socialdemokratiska partiet med enskilda kristna socialdemokrater. Claes Glader skriver: ”Du, Jonas, sätter dig över Gud! – då du uppenbarligen inte anser att alla i Kristi kyrka har samma värde. Är socialdemokrater mindre kristna än du?” Jag skulle förolämpa Glader om jag skulle utgå från att han inte förstår skillnaden mellan partiet och sig själv som enskild kristen socialdemokrat. Jag har personligen fått frågan vid ett antal tillfällen då jag var aktiv* i Svenska kyrkan och jag brukade svara: ”Nej du är inte mindre kristen än jag, men ett är då säkert, jag är mer kristen än SAP. Socialdemokratiska partiet är rent definitionsmässigt inte ett kristet parti!” Det är det hela debatten handlar om. Dels om hur rimligt det är att ett politiskt parti ställer upp med egna kandidater till förtroendeposter i ett trossamfund och dels att medlemmar i Svenska kyrkan, kristna eller inte** låter sig nomineras av andra, än sina medlemskamrater i kyrkan, till förtroendeuppdrag. I alla organisationer av folkrörelsekaraktär anses det fullständigt naturligt att organisationens egna medlemmar väljer kamrater som är aktiva och kunniga till förtroendeuppdrag. Det finns ingen socialdemokrat, vad jag känner till, som anser det vara odemokratiskt eller exkluderande av socialdemokrater som varande sämre fotbollsledare än andra. I varje organisation av folkrörelsekaraktär anses det också, som mycket märkligt om styrelseledamöter, vare sig före de blivit valda eller efter det blivit valda, aldrig visar sig på medlemsmöten och ändå förväntar sig bli omvalda år efter år. Det är den här märkliga grundinställningen, som Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna pratar sig varma för och kallar för höjden av demokrati!

Till sist en fråga till Claes Glader anser du, att du som socialdemokrat inte är välkommen som medlem i andra samfund än Svenska kyrkan? Eller anser du, att det enda sättet att få spela en roll i en kyrka, måste gå via ett politiskt parti? Att allt annat är odemokratiskt och en nedvärdering av socialdemokrater som varande mindre kristna än andra?

* Har representerat Socialdemokraterna i både kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Har en hyfsad inblick i hur valen av kandidater går till. Både på S-föreningsnivå och på Arbetarekommunnivå.

** Det finns kandidater på S-listor i kyrkovalen, vilket inte borde vara helt okänt,  som öppet erkänner att de inte är troende. Vilket i sig kan ses som lite märkligt. Tänk tanken att någon som kandiderar till styrelsen för en Arbetarekommun, glatt skulle meddela: ”Jag är inte socialdemokrat!”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Hörs göken efter midsommar?

19 juni, 2015

En dikt av Tomas Tranströmer så här på midsommarafton:

Göken

En gök satt och hoade i björken strax norr om huset. Den var
så högröstad att jag först trodde att det var en operasångare
som utförde en gökimitation. Förvånad såg jag fågeln, stjärt-
fjädrarna rörde sig upp och ner för varje ton, som handtaget
på en pump. Fågeln hoppade jämfota, vände sig om och skrek
åt alla väderstreck. Sedan lyfte den och flög småsvärande över
huset och långt bort i väster…Sommaren åldras och allt flyter
ihop till ett enda vemodigt sus. Cuculus canorus återvänder
till tropikerna. Dess tid i Sverige är över. Den blev inte lång! I
själva verket är göken medborgare i Zaire…Jag är inte längre
så förtjust i att resa. Men resan besöker mig. Nu när jag trängs
in alltmer i ett hörn, när årsringarna växer, när jag behöver 
läsglasögon. Det händer alltid mycket mer än vi kan bära!
Det finns inget att förvånas över. Dessa tankar bär mig lika
trofast som Susi och Chuma bar Livingstones mumie tvärs
genom Afrika.

Glad midsommar till er alla!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,