En recension som håller än

Varje år, vid den här tiden, upplever vi hur åsikterna om nationaldagen kolliderar. Jag tillhör dem som lite då och då kritiserat både nationaldagsfirandet och hävdat att nationalsången är ett pekoral. För mig finns bara en naturlig och folkligt förankrad nationaldag och det är midsommarafton. Sill, färskpotatis och en snaps och gärna en jordgubbstårta till efterrätt! Allt med text och musik av Evert Taube. Se där ett nationaldagsfirande som definitivt inte utesluter någon. Alla är välkomna in i gemenskapen. Gemenskapen är färgblind!

Jag har i dag läst ett antal diskussionsinlägg kring det här med nationaldagen och nationalsången och vill å det bestämdaste tillbakavisa påståendet, att den kritiska hållningen skulle vara ett sent påkommet infall av en formlös vänster, Miljöpartiet och IS-krigare. Svensk arbetarrörelse på 1800-talet och långt in på 1900-talet var fullständigt likgiltig för Skansennationalismen! För min personliga del fick jag min fostran in i arbetarrörelsen från två skilda håll, dels den finska traditionen genom min mamma och mormor och dels i studier av och deltagande i svensk arbetarrörelse. I bägge i dessa traditioner fanns inget utrymme för den överhetsnationalism Dybecks text ger uttryck för.  Inte var ”Du gamla, du fria” någon sång vi sjöng i tidigt 60-tal. Inte ens på Svenska flaggans dag.

Nu till recensionen. Så här skrev Dybeck om sin egen sång 1845:

”Visan är med ytterst få förändringar i den harmoniska behandlingen alldeles sådan, som utgifvarna wid eller straxt efter aftonunderhållningarne i slutet af år 1844 på ett för tillställaren af nämnda aftonunderhållningar (alltså Dybeck själv) obekant sätt öfverkommit densamma. De högst medelmåttiga orden till denna visa, af utgifvarna öfversatta på en ännu sämre tyska, voro, så som endast för tillfället författade, aldrig emnade att i tryck allmängöras. Tilltaget lärer af hvarje rättänkande menniska ogillas.”

Inte illa sammanfattat!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

11 Responses to En recension som håller än

  1. Rebella undrar skriver:

    Håller med om midsommarafton som Sveriges nationaldag. 6 juni är konstruerat och påklistrat. Intressant att arbetarrörelsen varit avvisande till ”Skansen-nationalismen” som onekligen varit ett småknepigt projekt, även om jag noterar att skapandet av Skansen är en av ytterst få gånger man i Stockholm visat någon typ av intresse för landets avkrokar.

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, både jag och Jan Guillou håller på midsommarafton! Skippa 6 juni och ge oss Annandag Pingst – kyrkans Internationaldag – tillbaka! Fast idag har vi faktiskt firat med barnen – med prinsessbakelser (hiskligt nog stavade med ”c”), Herrljunga mousserande Magnum och svenska(!) jordgubbar á 120(!) kr kilot.

    Måste dock trots Dybecks diss försvara ”Du gamla du fria” – de två verser vi sjunger nämner ju inte ens Sverige vid namn och beträffande ”fornstora dar” och ”ärat ditt namn” kan romerska katoliker tänka på St Erik och Birgitta, nyprotestanter på Gustav Adolf och Nathan Söderblom, naturvetare på Carl von Linné och Berzelius, socialister på Hjalmar Branting och Olof Palme…

    Sjunger dock gärna finländske Runebergs Bevara Gud vårt fosterland denna dag – gärna på finsk melodi: http://www.friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Bevara%20Gud%20v%C3%A5rt%20fosterland

  3. LeoH skriver:

    Oavsett vad Andreas, så är nationaldagar enbart tankekonstruktioner! Men visst är valet av 6 juni ett bra val. Vädret brukar vara bra Skansen då.
    Orsaken till varför överheten inte vill ha midsommarafton som nationaldag, är mycket enkelt. Det passar inte riktigt med pampiga pekoral den dagen. Folket har ju redan utarbetat traditionerna och då ser vi också vad som uppskattas och anses värdefullt.

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Jag vet inte om din förklaring stämmer, men det är möjligt. När socialdemokraten Torbjörn Bodare hissade svenska flaggan utanför församlingsgården i morse konstaterade han att Iggesunds bruk inte hade någon svensk flagga uppe! Det skulle aldrig ha försummats på amiral Lindmans tid som bruksdisponent.

    Jag tycker som sagt att Du gamla, du fria hör till de mer sympatiska nationalsångerna både beträffande text och melodi (Frankrikes blodiga revolutionssång är ju förfärlig), i varje fall de verser av den vi faktiskt sjunger, och gärna finge sjungas även på midsommarafton. Kungssången är ju däremot vedervärdig och strider uppenbart mot första budet (”all din tro till honom/kungen sätt”). Men vad gäller uttrycket ”fjällhöga nord” konstaterade Alf Henrikson på sin tid följande

    ”Till den fria och fjällhöga norden begav jag mej hurtigt hän,
    men Lappland är flackast av länder och Norrbotten plattast av län.
    Aldrig i småskolan lärde vi oss hur med fjällhöga nord det är fatt,
    vi härdade bergsbor från Småland, som också är ovanligt platt.”

    Hoppas att vår föga nationalistiskt yra nationaldag trots vädret – undrar om det var bättre på Skansen? – varit god! Och en fortsatt god helg tillönskas dej i Jesu namn!

  5. LeoH skriver:

    Det är bra Andreas, fortsätt att tolka allt till det bästa. Om jag läst rätt på den sida jag länkar till skrevs de två tilläggsverserna 1910 av Louise Ahlén. Hennes strofer är t o m värre pekoral än Dybecks två.
    Vad är det du är osäker på i min förklaring. Att nationaldagstänkandet är en tankekonstruktion? Det är lika säkert som att många av våra folkdanser är komponerade av balettmästare på operan. Det dök upp många tankekonstruktioner under 1800-talets senare hälft, när punschfarbröder ville skapa något ursvenskt. Egentligen är det patetiskt att tankarna blommar ut nu på 2000-talet.

  6. Rebella undrar skriver:

    Att Du gamla du fria inte nämner Sverige beror på att det i grunden är en nordistisk sång, inte nationalistisk.

    Nja, balettmästaren koreograferade folkdanser i turer som folkdanslagen än idag dansar. Folket dansade fritt, som man dansar bugg eller vilken dans som helst som har olika turer, inte i någon förbestämd ordning. Själva danserna är i allmänhet europeiskt allmängods. Exv heter schottis Reinländer på tyska. Vurmandet för folkdräkter och konstruerandet av landskaps- och ortsdräkter är gissningsvis en tysk influens för det är ju bara i Dalarna det funnits bevarade dräktskick…

  7. Rebella undrar skriver:

    Men polskor är kul musik! och dansas normalt utan koreografi. Såvitt jag vet finns polskorna kvar bara i de nordiska länderna, trots att namnet ju betyder polsk dans.

  8. LeoH skriver:

    Mycket av folkkulturen är koreograferad av någon annan än folket. Avnågon anledning kallas det för folkkultur. Ungefär som när det sker allmogevigslar i dag i samband med någon spelmansstämma. Brudparet skall vara klädda i folkdräkt. Sådana bröllop var inte vanliga på 1800-talet och framåt. Efter det jag flyttade till Bjuråhar jag fått lära mig att vid böllop i Bjuråker var bruden klädd i svart. 1922 var det sista gången en brud var klädd i svart i Bjuråker. Då hade det vita eller ljusa segrat. Jag skrev ett blogginlägg om det 2008
    https://holtter.wordpress.com/category/svenskhettraditioner/page/4/

  9. LeoH skriver:

    Inför Metallavdelningens 100 årsjubileum i Västerås. startades det en studiecirkel i ABF kring de danser som som dansades på dansbanor vid den tiden och musiken spelades av arbetarrörelsens orkestrar. Cirkeln och resultatet blev oerhört lyckat. Vi visade hur olika danser utvecklats. Vi dansade t ex nått jag tror kallades hambomazurka. Nå, cirkeln fortsatte och vi kallade oss för Folkets dansare, för vi ville inte kalla oss en folkdansgrupp. Gruppen finns fortfarande kvar i Västerås och uppträder bl a på äldreboenden. Jag minns ett av de bästa beröm jag fått som politiker. Vid ett tillfälle, när jag var viceordförande i äldre- och handikappnämnden, dansade vi på något äldreboende. Föreståndaren säger glatt: ”Här har det varit många politiker och dragit valser, men du kan ju i alla fall dansa en!”

    Jämsides med Folkets dansare dansade min fru och jag också squaredance i många år. Jag har t o m uppvisningsdansat på Bjuråkerstämman ett år! Line-dance provade jag inte på, men de danserna är också delar av en folklig kultur.

  10. Thorsten Schütte skriver:

    Länge förklarade jag för mina tyska släktingar och vänner finessen med att nationaldagen inte är hel i England och Sverige – två länder så gamla och trygga i sin identitet att det inte behöver en dag ledig för flaggviftande.
    Döm min besvikelse när Riksdagens 2005 skippade den pålitliga långhelgsskaparen Annandag Pingst mot veckodagshoppjerkan 6/6. Och heder åt MP som var det enda parti som röstade emot. Midsommar bör vara Sveriges nationaldag och Annandag Pingst återinföras!

  11. LeoH skriver:

    Efter 1809 hade Sveriges överhet och kulturelit det lite svårt med identiteten. 1809 förlorade Sverige den östra rikshalvan till Ryssland. Sverige och Finland hade utgjort ett rike sen 1200-talet, vilket skapat en bild av vad det svenska riket var. Rikets kärnområde gick i väst-östlig riktning.
    Det skapade stora problem för den nationella självkänslan. Försöken till nationell stolthet blev oftast patetiska. Inte blev det bättre när Norge frigjorde sig 1905 efter en kortvarig union. Arbetarrörelsen var mycket tydlig med att de skulle inte uppmuntra några som helst krigshandlingar för att bevara unionen. En händelse som vi sentida aktiva i rörelsen var mycket stolta över. De här händelserna förklarar till stor del varför arbetarrörelsen undr stora dela r av 1900-talet var mycket njugga till storvulen nationalism. Vi hade vårt eget att vara stolta över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: