Sankt Maximilian Kolbe, min extra vän i himlen!

Jag minns inte riktigt när jag första gången läste eller hörde talas om Maximilian Kolbe. Troligtvis sent 80-tal. Jag minns att jag blev mycket imponerad över berättelsen, men som det ofta är, så försvinner sådana minnen in i glömskan. För några månader sedan blev jag påmind om Maximilian Kolbes existens. I en predikan i Norrbo kyrka berättade Bengt Wiklund mycket levande om Maximilian Kolbes levnadsöde. Jag kan inte säga, för det vet jag inte, att intet öga var torrt under predikan, men jag kan med säkerhet säga att på fjärde bänk till vänster (sett från kyrkporten) satt en som grät!

När jag för några veckor sedan lämnade Svenska kyrkan och ansökte om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, var det inte konstigt att jag började tänka på helgonet Maximilian Kolbe. Tankarna om att jag hade en speciell relation med Sankt Maximilian stärktes när jag läste i en sida, 25 frågor och svar om katolsk tro, där helgonen beskrevs som våra extra vänner i himlen. Den extra vännen är för min del, Maximilian Kolbe! (Jag rekommenderar sidan jag länkat till. Svaren är på en nivå som vi som inte är alltför skolade i teologi kan ta till oss. Trots sin enkelhet är inte svaren förenklade.) Nå, vem var då denne Maximilian Kolbe? Jag citerar Wikipedia:

”Maximilian Kolbe hade blivit internerad i nazisternas koncentrationsläger Auschwitz 1941, bland annat för att ha gömt judar. Han hade fångnummer 16670.[1] Under sommaren hade en fånge lyckats fly, och kommendanten beordrade då att tio interner skulle dösvältdöden som straff. En av de tio utvalda, Franciszek Gajowniczek, skrek i högan sky: ”Hur skall det gå för min fru och mina barn? Nu får jag aldrig se dem mer”. Kolbe erbjöd sig då att ta Gajowniczeks plats, vilket han också fick.

De tio dödsdömda fångarna placerades i en källare med jordgolv. Kolbe sjöng psalmer för de andra, uppmuntrade dem och badtillsammans med dem. Efter två veckor var bara Kolbe och tre medfångar kvar i livet; de dödades då med en giftinjektion.[2][3]

Franciszek Gajowniczek (1901–1995) överlevde Auschwitz och gjorde därefter till sin livsuppgift att sprida information om Kolbes offer och verksamhet i lägret. När Maximilian Kolbe helgonförklarades av påven Johannes Paulus IIPetersplatsen den 10 oktober1982, var Franciszek Gajowniczek närvarande.”

Jag kommer inte ha några svårigheter att årligen minnas hans födelsedag. Det finns två uppgifter dels den 7 januari och dels den 8 januari. Eftersom jag själv fyller år den 8 januari, så får det också vara Maximilian Kolbes födelsedag! Jag vill också betona ordet ”extra” i ”extra vän” i himlen. Det innebär alltså inte att jag bytt vän i himlen. Jesus är fortfarande vännen med stort V! Jag avslutar det här långa inlägget med att citera vers 5 i psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” psalm 201. Versen uttrycker hur jag sett och fortfarande ser på mina himmelska relationer:

”Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt:
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Advertisements

10 kommentarer till Sankt Maximilian Kolbe, min extra vän i himlen!

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Ett sammanträffande, vid ett av mina gästbesök hos den lokala katolska församlingen predikade prästen just om Maximilian Kolbe, verkligen ett föredöme som man kan förstå att han blev helgonförklarad.

  2. Kurt skriver:

    Ja där strök vi andra budet, men det har ju både luthersk kyrka och katolsk redan gjort! Enligt den synen så får de ingen ro trots Guds utlovade vila!

  3. LeoH skriver:

    Kurt, jag förstår inte riktigt och därför ska jag vare sig polemisera mot eller bejaka din kommentar.

    Det andra budet lyder enligt Luthers lilla katekes:
    Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.

    Vad i mitt blogginlägg fick dig att tänka på det andra budet?

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Jag har – i motsats till Kurt tydligen – inget alls emot det du skriver här. Helgonen är absolut våra vänner och syskon i tron, vare sej de dött eller ännu lever ibland oss.

    Jag tror dock inte tror att påvens salig- eller helgonförklaringar gör vare sej till eller från. Kan man be de saliga döda om förbön – att de ber för oss tror jag säkert – kan jag be min gamla mormor (död 1996) om förbön lika väl som Maria Joakimsdotter eller Maximilian Kolbe, som torde vara väsentligt mer ”upptagna” (i all synnerhet Maria). De måste ju hur som helst ändå be i Jesu namn och på hans förtjänst.

    Men då ber jag hellre min gamla mor som ännu lever här på jorden om förbön, för Gud lyssnar lika gärna på hennes bön i Jesu namn som på Marias, ja, som på sin egen käre Sons förbön (det är ju själva vitsen med att få be i Jesu namn). Att särskilt be Maria om förbön ser jag som något utöver vad Skriften lär eller m.a.o. vad vi har löfte om – eller att överhuvudtaget besvära de saliga döda; där är jag kanske på Kurts linje ändå. För Gud lever alla, men om alla – ens de saliga – kan eller vill lyssna jakande på allas böner om förbön är en helt annan fråga. Att Fadern och hans Son vill lyssna har vi däremot löfte om – när vi ber i Sonens namn- liksom vi kan få löfte även av de också till kroppen levande helgon vi kan tillfråga här i tiden, dej Leo t.ex.

    Men jag tackar Gud för både Maria och Maximilian, för deras tro och för deras trosvittnesbörd i ord och handling. Liksom jag tackar Gud för dej Leo och tror att du genom den tro på Jesus som du bevisar i både bekännelse och handling är lika helig och rättfärdig inför Gud som Jesus själv. ”Herren, vår rättfärdighet.” (Jer. 33:16). Däremot behöver vi också helgas till vår personliga livsföring, och säkert lite skärseld också i bemärkelsen slutlig och definitiv bortbränning av vår ”gamla natur” (men det tror jag i så fall gällde även Maximilian och – salve venia – Maria). Hälsningar din vän på jorden Andreas

    PS. Jag hörde också en predikan om Maximilian Kolbe, men vår vänfamilj från Polen blev ganska ledsen när han där beskrevs som ”en tysk präst”. Bra att han fick vara polack här, även om det sägs att vi alla är smålänningar inför vår Herre! DS.

    PPS. Tack för den fina psalmversen! Om helgonen får påminna oss om vår Vän i himlen med stort V (och inte skymma honom, vilket de förvisso inte, allraminst Maria, vill göra), så är det precis som det ska vara: http://www.friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Jag%20har%20i%20himlen%20en%20v%C3%A4n%20s%C3%A5%20god DDS.

  5. LeoH skriver:

    I fråga om synen på helgon har jag inga svårigheter att acceptera kyrkans lära och undervisning. Det är också viktigt att vi, som både den ortodoxa kyrkan och den katolska kyrkan (vad jag förstår), inser och förstår att det kan finnas mängder av okända helgon, som verkat i det tysta. Jag tror att i Mellanöstern har många helgon farit upp till Gud. Där människor lider martyriet, där finns också många helgon.

    Till sist Andreas, du som är kyrkomusiker kan du förklara för mig varför verserna 4 och 5 inte sjungs i gudstjänster?

  6. […] går när jag skrev mitt blogginlägg ”Sankt Maximilian Kolbe, min extra vän i himlen” citerade jag vers 5 ur psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt.” För femtioelfte […]

  7. Alma-Lena skriver:

    De andra budet är inte ”du skall inte missbruka Herren din Guds namn.” Så här ser listan ut från 2 Mos. 20:

    ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

    Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.

    Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

    Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

    Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

    Du skall inte dräpa.

    Du skall inte begå äktenskapsbrott.

    Du skall inte stjäla.

    Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

    Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.”

    Men jag förstår inte vad du, Leo, skrev här som bryter mot det budet. Det står ju inte att vi inte ska ha förebilder. Jag tror det betyder att vi inte ska göra oss fixerade gudsbilder av något slag. Gud i en liten ask-tänkandet är typiskt ett brott mot andra budet.

    Maximilian Kolbe är en god förebild.

  8. LeoH skriver:

    Jag väntar på svar från Kurt. Jag är övertygad om att han har ett skäl, som han anser vara bärande. Kurt skriver inte av illvilja, det är jag säker på.

  9. […] mig till Katolska kyrkan, var det naturligt att jag redan då utsåg sankt Maximilian till min extra vän i […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: