En kort kvällsfundering

I går när jag skrev mitt blogginlägg ”Sankt Maximilian Kolbe, min extra vän i himlen” citerade jag vers 5 ur psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt.” För femtioelfte gången funderade jag varför verserna 4 och 5 nästan aldrig sjungs i gudstjänster. Samma fundering har jag ofta också haft, när det gäller andra psalmer. När frågan dök upp för första gången i en gudstjänst, slog jag ifrån mig frågan med, att det säkert fanns ett praktiskt svar: gudstjänsten blir för lång om vi sjunger för många verser. Förklaringen kändes inte då och känns inte nu heller, som tillfredsställande. Det har ofta slagit mig, att eftersom psalmerna är en helhet, så försvinner själva budskapet som psalmförfattaren tänkt sig, när vi inte tar del av helheten. Psalmer är ju, som jag ser det, viktiga delar av gudstjänstens undervisning, som går förlorad när inte hela psalmen sjungs.

Visst kan vissa psalmer vara långa, kanske alltför långa, innan psalmens teologiska höjdpunkt dyker upp. Höjdpunkterna är självfallet personligt färgade. Jag tänker ofta på psalm 272 ”Nu gläd dig, min ande, i Herran” texten är skriven av E. Billing. I den psalmen är det vers 10, som får mig att känna barnslig tacksamhet,  och jag förstår också, att tjänstgörande präst drar sig att sätta upp psalmen på psalmtavlan. Så här lyder versen, som fick mig, att ända in i hjärteroten förstå och inse Guds stora nåd.

”O Jesus, den frid som vi alla/begära, blott finnes hos dig.
I mörker vi famla och falla,/så snart du ej lyser vår stig.
Min tro är en flämtande gnista,/din segrade än i det sista.
O Herre, så tro du för mig.”

En församling, som sjunger den versen lite då och då, skulle underlätta prästers uppgift att undervisa i predikan. Vi har en Gud, som vi trosvisst kan vända oss till, när vår egen tro sviktar och be, att Jesus ska tro även för oss! Det är evangelium det!

Så vilken är förklaringen till att det så sällan sjungs alla verser om antalet verser är fler än tre?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

6 Responses to En kort kvällsfundering

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Nu ska du få en liten teori från mej, Leo. Nej, förresten, det är inte ens så mycket som en teori. Det är bara en liten hypotes.

    Och hypotesen är: DET ÄR KYRKOKÖRERNAS FEL! Kyrkokörerna, som ju egentligen skulle understödja församlingens sång eller i förekommande fall komplettera den (genom att sjunga såna där jättesvåra sånger som församlingen inte klarar av ens efter lång tillvänjning) sjunger sällan fler än tre verser.

    Och varför? Jo, enligt min hypotes för att man – eller kompositören eller dirigenten – vill att sångerna man sjunger ska kunna sjungas även a capella, alltså utan understödjande ackompanjemang. Kanske för att dirigenten ska kunna vifta istället för spela under tiden, kanske för att man tycker att a capella låter snyggare (vilket det ofta gör!). Men då uppstår det tråkiga fenomenet ”sjunkning” eller ”sänkning” kanske det heter, d.v.s. att man för varje vers kommer lägre och lägre i tonart (av någon anledning blir det aldrig så att man stiger och stiger). Och för att basarna inte ska få det för jobbigt ”där nere i källaren” – kanske också för att den lyssnande församlingen inte ska bli less på att få sitta där lite passiviserad – så slutar körerna alltsomoftast sjunga efter tre strofer.

    Och detta har smittat av sej på församlingssångerna – enligt min hypotes – trots att man ju där sällan sjunger utan ackompanjemang och i Danmark klarar av att sjunga även långa psalmer till slut. I fallet med En vänlig grönska tycks ju orsakssambandet klarare än annars, eftersom vi där tagit över en ren körsångskoral av Valdemar Åhlén, som till på köpet är väsentligt långsammare än den fyrtaktskoral den ersatte och som ännu i min barndom var den vanligaste då församligen sjöng. Och DÅ sjöng vi alltid alla fem verserna. Ja, visst hör de ihop allihop!

    (Ja, jag älskar också Billings psalm som ser ut som en enda antiklimax, som startar i flygande frimodighet men slutar i något som mest ser ut som klenmodig klentro – men i verkligheten är den kämpande trons envisa fasthållande vid Herren! Även om såväl lutherska som romersk-katolska teologer nog ibland tyckt att Billing är lite knepig: ska Jesus nu t.o.m. TRO för oss också ;o)

  2. LeoH skriver:

    Tack Andreas. Visste väl att du skulle ha en hypotes. 😉
    Ja, kan du förstå, att Jesus ska tro för oss trossvaga! 😉

  3. Daniel Gustavsson skriver:

    En annan, för mig mer trolig förklaring till varför kyrkokörerna inte sjunger så många verser är att körarrangemangen utges med färre verser. T.ex. ”En vänlig grönska” har bara med de tre första verserna. Det räcker ju dock inte som förklaring till varför man stryker verser i vanliga församlingssånger. Där kan man misstänka en slapphet i tanken eller, hemska tanke, en medveten parentes runt verser som kan innehålla för allmänheten osmakligt gods.
    Angående Billings vers om trossvagheten läste jag uppbyggligt hos Luther i måndags angående trösten mot synden, döden och djävulen:
    -Nu är det visserligen sant, att jag och du inte håller detta så fast och tror det såsom Johannes Döparen och S:t Paulus. Men det är dock den enda skatten. Det är liksom när två av er håller ett malvoasirvin i handen, och den ene darrar på handen, den andre gör det inte…..(M Luther: Nu fröjde sig var kristen s.184)

  4. Alma-Lena skriver:

    Jag tror man styckar psalmer därför att man tror att folk blir less och vill ha ett högt tempo i gudstjänsten. Vilket är tokigt, man lär ju sig sången och kan sjunga bättre med fler omtag av melodin och gudstjänster ska inte jäktas igenom.

    Jag vill verkligen sjunga: ”Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt, min vän är min och jag är hans vårt band är oförgängligt. I paradis han huld och vis mig sist skall omplantera där intet vissnar mera.”

    På pappas begravning sjöng vi mycket och alltid alla verser. Han älskade att sjunga och ogillade stympade psalmer. Skönt att få bestämma som omväxling.

  5. Peter T skriver:

    Inom de frikyrkor som fortfarande sjunger psalmer så är det ytterst sällan någon avkortning.
    Det är snarare så att verserna ibland tar slut under kollekten så då blir det omtag på någon vers.

    Däremot utnyttjas bara den bråkdel av psalmskatten som ”församlingen känner igen”, vilket får mig att längta efter psalm 74 med lite snygg tolvtonsteknik. Fast den kanske inte ens sjungs i SvK längre?

    På en oas-konferens för några år sedan höll Hakon Långström, f.d. domprost i Stockholm, en utläggning om tio verser av ”I denna juva sommartid”, varav han själv översatt några verser från tyskan som inte är med i svenska psalmboken.
    En mycket teologiskt intressant föredrag.
    Ofta innehåller psalmerna bättre teologi än predikan nu för tiden, så det är synd och skam att de avkortas.

    Leo, du har väl kollat att det inte råder avkortningshysteri inom RKK?

  6. LeoH skriver:

    Mina erfarenheter av gudstjänster inom RKK är alltför begränsad för några generella slutsataer, men hittils har vi sjungit alla verser i Jesu Hjärtas kapell i Sörforsa och det utan musik!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: