Där det finns förtryck, sipprar alltid ett motstånd fram. En gammal sanning som glädjande nog står sig än!

När jag tidigare i dag läste Amineh Kakabavehs debattartikel, ”Männens diktatur har rotat sig i förorten” i Expressen, var min första tanke ”vad var det jag sagt?” I nästa ögonblick insåg jag att tanken bara var ytterligare ett tecken på manligt övermod. Jag har ju inte sagt nånting, det är modiga kvinnor som vågat höja sina röster, som sagt något av värde. Det enda jag gjort är, att jag stött och stödjer, det de säger. Det ger ingen anledning till mallig självgodhet!

Amineh Kakabaveh berättar om en sanning som inte är ny och som varit synlig för alla som inte valt att blunda eller slagit dövörat till när kvinnor berättat om sin verklighet i förorten. När kvinnor likt Kakabaveh berättat, har män raskt rusat till förtryckarnas undsättning och med stort darr på rösten, hävdat att kvinnorna, som berättar är psykiskt sjuka med fobier av allahanda slag och säkert också medelklasskvinnor, som ingen bör lyssna på. Reaktionen påminner, om hur en del män reagerar, när mäns våld mot kvinnor avslöjas. Som ett brev på posten kommer påståendet, att alla män minsann inte slår! Vilket är sant, men som Grupp 8 och andra kvinnorörelser lärde mig att inse, att visserligen är det så, att alla män inte slår, men det är män som slår! Den lärdomen bör även männen i förorten ta till sig. Alla muslimska män förtrycker inte, men det är muslimska män som förtrycker. Det går inte heller att frånsäga sig ansvar, med att inte tillhöra dem som förtrycker. Vi män måste ta vårt ansvar och stötta våra systrar som gör motstånd.

För något år sedan var jag ytterst frustrerad över den, i mitt tycke, föraktfulla tystnaden bland politiska partier, när t ex Nalin Pekgul berättade om den nya och oroande utvecklingen i förorten. Hon om någon hade kunskaper om i vilken riktning utvecklingen tagit. Svaret från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (två partier som stått mig nära genom åren) var fientlig tystnad och smygkampanjer om islamofobi. Nu ser jag med stor glädje, att allt fler kvinnor berättar och till slut lär väl partierna också inse vad som är på gång och kanske börja agera. Visserligen sent, men ändå!

Jag vill också påminna om ytterligare en gammal sanning, som fortfarande, glädjande nog, äger sin giltighet. De förtrycktas frigörelse är dess eget verk! Gubbar, av alla trosriktningar (även ateister) ta Gud i hågen och ställ er på de förtrycktas sida och sluta med alla jamsande bortförklaringar! Det finns inte tid till det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

6 Responses to Där det finns förtryck, sipprar alltid ett motstånd fram. En gammal sanning som glädjande nog står sig än!

  1. Jonas Nilsson skriver:

    Och i stadscentrum råder svensk akademisk jämlikhet?? Detta ämnesfält är nog ett av de mer tabubelagda därför att det gäller de som nu bär upp landet. Förorten är det alltid lättare att tala och tycka om. Grundskolad i det senare 70- och yngre 80-talet och teologiskt(?) skolad i 80-talets andra hälft har man/jag inte särskilt stora bekymmer att följa t.ex. biskop Bertils hållning/eller dina/ i dessa frågor. Jag tror att ni lätt funnit varandra om ni mötts. På frågan om hur en svensk befrielseteologi skulle se ut, då innan muren föll, var biskops Bertils tes att det ffa gällde det mediala (för)trycket. Per Frostin (debattens andre medverkande) menade att det låg i språket (den riktning som nu försökt rätta handboken efter Frostins grammatik [Och hur gick det??]). Jag tror biskop Bertil hade mer rätt än Per F, men den senare hade också sett en hel del (av hur det såg ut i skånska prästgårdsmiljöer). Bergmans försök till lösning talar väl för polygami??
    Det är förvisso angeläget hur folkhemsrelationen mellan män och kvinnor har sett ut och ska se ut i ett framtida Norden. Hela tanken om någon särskild relation mellan män och kvinnor är i grunden den också antikvarisk när vi nu välsignats med könsneutralitetens löften. Så Löfven definierat bort alla problem!? Men ska det bli något Europa kvar måste väl män och kvinnor vilja para sig även framgent, och barnen behöver likväl en far och en mor. Hur ska det se ut? Har vi kommit någon vart sedan förra seklet? Håller verkligen Keys program? Är inte svenska/amerikanska HBTq 100 år efter sin tid? Jo, män ska respektera kvinnor, det ska man lära sig, men hur skydda de utsatta? Videoövervaka alla hushåll?

  2. LeoH skriver:

    Jonas, jag hoppas verkligen att mitt inte inlägg tolkas så, att jag anser att det skulle råda jämlikhet eller jämställdhet i stadscentrum. Klyforna ökar och jämlikheten minskar i hela samhället. Vi vet också vilka grupper som står längst ner i samhällshierarkin. Det är människorna i våra förorter.
    Det förtar inte behovet av att uppmärksamma och stödja de kvinnor som påtalar att det är de som får bära den tyngsta bördan, när män i deras omgivning ytterligare vill försämra deras situation. Nalin Pekgul började tidigt att varna för den utvecklingen. Hon såg inte utvecklingen från centrum utan hon såg den som en del av förorten, där hon bott och verkat i hela sitt liv.

    När det gäller biskop Bertil, så håller jag helt med dig. Jag tror nog att vi skulle funnit varandra om vi träffats.

    Hur vi ska skydda de utsatta handlar i mångt och mycket om hur omgivningen reagerar på deras utsatthet. När det gäller det ökade trycket mot kvinnor i vissa förorter har vi blundat och t o m förnekat förtryckets existens. Ungefär det som jag mött i debatten om våld i nära relationer, som det så vackert heter. Alltid detta, att alla män inte slår. Genom åren har jag i de insändare i lokaltidningar ofta tagit upp, som exempel på acceptans av förtryck, vilka historier skrattar vi män åt. ”Kvinnans plats är mellan spisen och knytnäven” eller ”Om kvinnan är mer två meter från spisen är hon på rymmen.” När det inte längre anses som salongsfähigt att garva så läppen spricker, då är det ett stöd för kvinnors frigörelse. (Vilket inte innebär könsneutralitet:) Det är inte ursäktligt att män, hur förtryckt de än är, att förtrycka kvinnor i sin omgivning.

  3. Jonas Nilsson skriver:

    Det är verkligen en fråga vad som är referensen. Ett absolut minimum – att män inte slår. (Om män och kvinnor ska slåss ska de slåss med hyfsat jämbördiga.) I bästa fall räddar en vaken släkt som har några andra starka personer. Men det handlar ju om mer!
    Är det ett problem att det är en utopi som har drivit/driver?
    Svensk jämlikhetspolitik har inte i första hand handlat om att skydda kvinnor mot män som slår utan att de ska bli nyttiga i samhällsapparaten, att samhället vill fostra barnen bättre än föräldrar. Skyddet för kvinnor har väl framför allt nykterhetsrörelsen stått för?
    Tar vi inte de faktiska problemen på allvar i form av ekonomisk kris i hushållet, kulturkaos och mäns oförmåga att erkänna och hantera rädsla inför i många fall starkare kvinnor?
    Din formulering i sista meningen att det inte är ursäktligt att en man förtrycker kvinnor i sin omgivning som någon slags kompensation kan jag inte hantera. Javisst, men vad är det vi talar om? Som om det var en förhandlingsfråga??
    Jag tror i princip att det är omöjligt med absolut ”jämlika” relationer. Vi är själva beroende i olika hög grad och andra är i olika grad beroende av oss. Vissa utvecklar detta så att man får sin identitet i att vara beroende och vise versa. Vissa i att man tror sig kunna bedöma och väga förhållanden i relationer. Jag tror att vi behöver utveckla våra insikter i våra beroenden och hjälpa människor ta ansvar för dem.
    Vad jag begriper ville biskop Bertil alltid välja det han såg som den svagare parten. Men det är också att sätta sig i det där domarsätet som tillslut förklarar relationen men kanske i praktiken gör föga skillnad?
    Jag tycker ändå inte att det räcker med kommentaren eller ingripandet; Nej slå inte, utan att vi faktiskt måste fundera på hur ska vi leva anständigt i våra beroenden och hur vi ska lära barnen att göra detsamma? (Försökte få till en avrundning på kommentaren för att detta ska vara min sista i detta. Ämnet är ju minst sagt stort och angeläget. Tack för bloggen.)

  4. LeoH skriver:

    Självklart har du helt rätt, Jonas, i att det krävs djupa analyser för att i grunden förstå samhällsutvecklingen. Det finns alltid många nivåer, som ibland samverkar, men lika ofta motverkar varandra. T ex det faktum att ett jämställt samhälle inte behöver vara ett jämlikt samhälle. Klyftorna i samhället skulle inte minska om storbolagens styrelser består av 50% kvinnor. Men ändå, jämställdheten har ett egenvärde och är värt att arbeta för.
    Mitt blogginlägg har den stora bristen att det i egentgtlig mening inte förklarar varför situationen är som den är, vare sig i förorten eller stadskärnan. Jag har inte, vare sig kompetens eller kunskaper, att göra en sån heltäckande analys. I mitten på 60-talet hittade jag en bok på en av Sundsvalls A-bokhandel (Löfgrens?) en bok av Gramsci ”En kollektiv intellektuell” som bl a beskrev de olika nivåerna i ett parti. Det var en aha-upplevelse, för jag förstod min plats i det kollektivet. Min roll var inte att utveckla teorier, inte heller att göra djupa analyser. Min roll var att analysera det sammanhang jag befann mig i och där på lämpligaste sätt föra ut och förklara vad kollektivet kommit fram till. Alla nivåer behövs och befrämjar varandra.

    Nå, med det i bagaget så skapade jag mig enkla regler, som jag, men också andra kunde följa. Ett sånt exempel var att att motarbeta könsdiskriminering, att alltid påtala när upplevde förminskning av kvinnor etc. Det tog sig bl a uttryck i att jag och en kamrat gick runt på vår arbetsplats och rev ner alla bilder på nakna kvinnor vi hittade.Så länge jag var ordförande för facket på arbetsplatsen kom bilderna inte tillbaka. Självfallet låg det analyser och teorier bakom handlingen, men handlingen talade för sig själv.

    På samma sätt är det med det växande förtrycket mot kvinnor i förorten. Det finns många, mycket fina analyser om orsakerna till situationen och de är helt nödvändiga, men det förtar inte behovet att med analyserna i ryggen säga till männen: ”Med vilken rätt vill ni påtvinga kvinnor att klä sig på ett, för er, godtagbart sätt?” Bara som ett exempel. I det ögonblicket behöver jag inte diskutera vare sig religion, kultur eller att alla i förorten är förtryckta. Enkel fråga bara. Med vilken rätt? Svårare än så behöver inte analysen vara för den enskilde mannen, som ser hur enskilda människors integritet angrips.

    Så fortsätt att bjussa på dina analyser och funderingar, Jonas. De är guld värda, för de bidrar säker till ökad förståelse hos mig.

  5. Alma-Lena skriver:

    Leo, jag håller så hundraprocentigt med dig i denna fråga, men vad Jonas Nilsson vill åstadkomma fattar jag inte. Vad är fel på jämlikhet mer än att den inte är så vanligt förekommande som den borde?

    Men lite kul att du genast fick svar på tal av en som försvarar ojämlikhet och kvinnors underordning med den vanliga frasen ”hotad av starka kvinnor” ”könsneutralitet”. Det vanliga är att kvinnor på riktigt är hotade av starka män. Och det är inte spröda själsliv vi talar om utan liv och hälsa som hotas alldeles på riktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: