En tjurkalv gjord i ett gummiliknande material

Det händer, när jag surfar runt här på internet, att jag drabbas av märkliga bilder. Den här gången var det ett inlägg ”Kyrkan i Almedalen”  i bloggen Kyrkliga ting, som drog igång hjärncellerna. Något haltande, men de rörde på sig! Vill påpeka, innan jag börjar skriva, att Patrik Pettersson på inget sätt har skuld i det jag skriver. Jag förvaltar, troligen inte alltför väl, en påflugen inspiration. Inspirationen räckte bara till antydningar, men jag tror nog att ni förstår och kan fylla i det som saknas.

Om jag tolkat rätt, så anser de flesta kristna kyrkorna samstämmigt att Gud är kärlek. Inte bara det, utan Gud är gränslös kärlek! Enligt mitt enkla förstånd borde jag och kyrkan jublande berätta den här underbara sanningen för människorna! Av någon, för mig outgrundligt, skäl verkar inte alla kyrkor och menigheter vara glada, utan blänger lite surt under lugg och beklagar att Gud är alltför kravfylld! Varför krav på omvändelse? Varför krav på att be om förlåtelse? Vi har väl inte syndat? Nu ska vi gå omkring och skämmas också! Morgonsamlingar i skolan. Psalmverser som skulle kunnas utantill! Luthers lilla katekes, vilken hemsk bok! Ja, det var ingen måtta på alla krav. Blicken under luggen blev allt mer surmulen och kyrkan försökte mildra. Inte menar Gud så! Ni övertolkar och är alltför kritiska. Ja, ni vet, ni som varit med om resan från 50-talet fram till nu. Försöken att sudda bort den sura minen, blev allt desperatare och nu står vi här med vår tvättade hals.

I desperationen sker en märklig tyngdförskjutning av gudsbilden. Från trosvissheten, att Gud är kärlek går vi till bekännelsen, att Kärleken är gud. Fördelen med den nya gudsbilden är att det inte finns några fastslagna dogmer eller traditioner  att ta hänsyn till. Ingen har mer rätt än någon annan. Alla försök att diskutera rimligheten i skilda ståndpunkter utifrån det Bibeln eller traditionen lär, avfärdas med påpekanden om fundamentalism, konservatism eller fobier av skilda slag. För att inte tala om hur odemokratiska vi är!

För att hålla inlägget kort, är det bara att konstatera, förra året fick den nya kärleksguden sin tjurkalv! Vi vet nu, i vad kärleken skall växa. (Här skulle en trumvirvel platsa) Jo, i en kondom! Domprosten i Luleå axlade Arons roll, när kraven på förändring växte och de kyrkliga företrädarna inte orkade stå emot trycket.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

5 Responses to En tjurkalv gjord i ett gummiliknande material

  1. T Axelson skriver:

    ”Kärleken är gud”. Hm, Natan skulle kanske profeterat något annorlunda i söndags då, antar jag?

  2. Jag har lånat en förkortad form av din text till ett inlägg på min blogg. Tyckte den var bra och tänkvärd.
    http://stigstrombergsson.blogg.se/2015/july/kanns-lite-kluvet.html

    Men jag tillfogade också ungefär detta: Att på ett nedsättande sätt kalla domprosten i Luleå för ”kondomprosten” var möjligen – tveksamt om ens då – en kul ordvits första och andra gången jag såg den för ett år sedan i samband med att Domkyrko-församlingen vid Pride-festivalen delade ut kondomer med texten ”Störst av allt är kärleken”. Nu tycker jag beteckningen bara är plump och nedrig.
    Med kännedom om och respekt för den förra året nytillträdda Charlotte har jag gissat och förstått att andra tidigare hade tagit beslut om man skulle göra som man gjorde och att hon fick grejen i knäet när hon började. Av att man i år inte delade ut gummin – jag kollade själv i kyrkans tält på Pride – drar jag slutsatsen att antingen har de som tog besluten i fjol generellt nyktrat till eller så har andra – troligen bland dessa domprosten – påverkat till annat beslut. Parollen ”Störst av allt är kärleken# må fortfarande vara ryckt ur sitt bibliska sammanhang men fanns i år på godispapper, något som inte ens den mest puritanske kan se som en inbjudan till skörlevnad.
    Jag uppmanar därför alla som orkat läsa såhär långt: Kritisera vid behov domprosten i Luleå – liksom alla i ledande ställning skall kunna bli föremål för kritik. Argumentera gärna och skarpt. Men lägg ner plumpheterna! De är inte kul och hon förtjänar dem inte!

  3. LeoH skriver:

    Tack för din återkoppling Stig. Jag är inte alltför van vid kommentarer, så varje sådan kommentar är välkommen!
    Mitt i glädjen är jag ändå förvånad. Hur jag än läser mitt inlägg kan jag inte se att jag kallat domprosten i Luleå för ”kondomprosten,” jag läser texten en gång till. Nej, jag ser ingen beskyllning om ”kondomprost.” Jag jämställer domprosten med Aron, som vad jag förstår, inte var drivande i att det skulle gjutas en guldkalv, men han gav efter, vilket han självfallet ska kritiseras för. Jag vet inte vilken roll domprosten spelade när idén om kondomer dök upp, men det jag kan säga är att domprosten gav efter för kravet att vara relevant. Jämförelsen med Aron är relevant, det backar jag inte från. Jämförelsen är korrekt!
    Så här skrev jag för lite drygt ett år sedan. Tonfallet är mer desperat och ilskan är större.
    https://holtter.wordpress.com/2014/06/12/har-svenska-kyrkan-mist-sin-salta/

  4. Sorry!
    Mitt fel!
    Min felläsning!
    Det du skrev ”…en kondom! Domprosten…” läste jag ihop till en ”kvickhet” jag sett flera gånger på annat håll. Fel av mig. Ursäkta!
    Och samtidigt är det värt att notera att Domkyrko i år ”backade” – vad jag vet.
    Önskan om allt gott!

  5. LeoH skriver:

    Det är okey, Stig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: