Vet ni vad? Det står inte muslimer i kö och önskar fira gudstjänst med Svenska kyrkan!

Debattartikeln, ”Vår kyrka måste vara öppen för andra religioner” skriven av fem präster i domkyrkoförsamlingen Stockholm, kan säkert vara veckans snackis i några veckor. Jag tänker avhålla mig från polemik kring innehållet i debattartikeln. Det har andra gjort så bra, att jag nog inte skulle tillföra något nytt och väsentligt. Ni hittar repliker om ni letar, men jag länkar till en replik, ”Försåtlig ton i Storkyrkoprästernas debattartikel” av Sofia Lilly Jönsson  i tidskriften Evangelium. Jag nöjer mig med ett par korta synpunkter och ett hyfsat långt citat ur Katolska kyrkans katekes.

När jag läste debattartikeln ställde jag mig frågan, som jag många gånger ställt, när jag läst liknande debattartiklar. Vilka riktar sig alla dessa artiklar till och hur ser problemet, som mängder av artikelförfattare försöker hitta lösning på? Jag har varit hyfsat aktiv i Svenska kyrkan, både på församlingsnivå och stiftsnivå. Jag har varit politiskt aktiv i drygt 50 år. Många möten med människor har det blivit och definitivt inte bara kristna människor. De torde kanske varit i minoritet i alla mina möten genom åren. Under 90-talet var jag en oerhört obehörig lärare i samhällskunskap, historia och livsåskådning på Tärna folkhögskola i Sala. I den rollen mötte jag människor med skilda bakgrunder bl a religiösa. Och kan ni förstå? Inte en enda gång har jag hört anklagelser från vare sig muslimer, judar eller människor med annan trosuppfattning, att de upplever sig uteslutna eller utestängda för att kristna anser att Gud är treenig och att kristna anser att Jesus är vägen sanningen och livet. Jag upprepar, inte en enda gång! Tvärtom, jag har ofta blivit rättad av någon muslim, för att jag missförstått något i den kristna läran. (Det hände ganska ofta de första åren som kristen på 90-talet.)
Jag har inte heller under alla dessa år mött krav från muslimer om att för utnyttja församlingshem till fredagsbönen och definitivt inte någon störtflod av önskemål om gemensamma gudstjänster. Fromma muslimer vet att en kristen gudstjänst sker i Jesu namn, vilket de respekterar, men inte kräver att vara delaktiga av. Möjligen kan det finnas behov av gemensamma samlingar för att visa behovet av fred och vänskap, men sådana samlingar kan sällan sägas vara gudstjänster. Nå, det får vara hursom med det, men det är ju ändå så, att om jag ska ”våga öppna dörren” då vore det väl intressant att få veta vilka är det som vill in och vilka uttryck tar sig den viljan. Jag frågar, för jag upplever inte, att debattförfattarna beskriver ett reellt problem. I vart fall inte hos muslimer eller judar. Det vore bra för debatten om alla som önskar öppenhet från Svenska kyrkan kunde visa konkret hur problemet ser ut och presentera för oss de personer som önskar eller känner ett trängande behov av, att Svenska kyrkan upplåter sina lokaler och kyrkor till andra religioner, och att vi har gemensamma gudstjänster med andra trosutövare än kristna. Ni får ursäkta mig, men jag upplever inte önskemålen som trovärdiga. Okey då, självfallet är önskemålen reella hos debattförfattarna, men inte har de visat att det är ett allmänt önskemål bland troende i andra trossamfund.

Jag ska avstå från det långa citatet från Katolska kyrkans katekes. Jag vågar trots min korta kontakt med Sankt Pauli Katolska församling i ryggen, att inte kan de fem prästerna i domkyrkan åberopa, att Katolska kyrkan skulle ge stöd åt deras tankar. Självfallet skall jag fråga fader Damian, församlingens kyrkoherde hur han ser på innehållet debattartikeln. Jag vet svaret, men ändå. Tills jag redovisar det svaret får ni hålla till godo med Thomas Idegards svar. Fader Damians svar lär inte skilja sig alltför mycket.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

6 Responses to Vet ni vad? Det står inte muslimer i kö och önskar fira gudstjänst med Svenska kyrkan!

  1. Rebella undrar skriver:

    ”Problemet” som skulle lösas heter nog ”gratis och synnerligen effektiv marknadsföring av eget evenemang”. Eftersom det blev en sådan snackis var det uppenbart en väldigt lyckad insats – viral marketing!

  2. LeoH skriver:

    Visst kan det vara som du beskriver, Rebella och att jag i det här fallet bidrar till uppmärksamheten och framgången. För mig är det en fråga som funnits flera år på dagordningen. Stockholms stift har som ett mål att förändra kyrkans inriktning mot en mer allmän samhällsreligion. Ett sånt tecken är stödet till Seglora Smedja som uppgår till stora summor. Där har stiftet och enskilda församlingar bidragit. Allt under täckmantel av religionsdialog, som Jackelén för några år sedan i en diskussion på kyrkomötet jämställde med ekumenik. Exakt som de fem prästerna pläderar för. För ofta är det så att det krävs en säck innan det portioneras ut i påsar.

  3. Rebella undrar skriver:

    Jag menade inte att fya, mer tänkte jag att det hela utformats just för att väcka uppmärksamhet. Det virala kanske inte behövs så mycket när gammalmedia hakar på, iaf religiösa gammalmedia. Nu finns på Dagen två filmer med domprost Ulfvebrand, en intervju och en dialog/minidebatt/samtal med Elisabeth Sandlund.

    Storkyrkofolket har en diger programverksamhet och hade knappast fått denna uppmärksamhet utan sitt provokativa utspel med att lyfta in dialogelementet i själva gudstjänsten.

  4. LeoH skriver:

    Jag kan självklart inte förneka det du säger Rebella. Vad som rör sig mellan hjärta och njurar hos människor är det svårt att veta.
    Det jag med säkerhet vet är att de ståndpunkter som framförs i debattartikeln inte är en tillfällig provokativ text för. Den vilar på en mycket genomtänkt strategi för SvK.
    Under den tid som Ulfvebrand var kyrkoherde för Sofia församling drev han mycket hårt, tillsammans med grundarna av Seglora Smedja, Helle Klein och Ewa Lindwvist Hotz, de ståndpunkter han skriver om i sitt senaste inlägg tillsammans med underlydande i domkyrkoförsamlingen.

    Ulfvebrand var chef över Klein. Bägge var anställda av Sofia församling för arbetet med Seglora Smedja. När Ulfebrand var kyrkoherde och arbetsledare åt Hotz skrev hon artikel på Svenska kyrkans hemsida, att kyrkan inte borde läsa kapitel 10 i Johannesevangeliet, innehållet där var ett stöd åt Breivik. Ingen i Svenska kyrkan tog en diskussion. En rättelse, jag, Annika Borg och många fler gjorde det, men vi var väl psykiskt sjuka i någon fobiartad sjukdom.Nu kommer Ulfvebrand med nya misstänkliggöranden av Johannesevangeliet. Han och Dagens Seglora vill tydligen skippa hela det evangeliet.

    Då, precis som nu, får Ulfvebrand stöd av biskop Brunne. Som sagt det finns i en stor stiftssäck, det som pytsas ut i små debattförpackningar.

  5. Rebella undrar skriver:

    Visst menar de vad de säger.

    Att vara skeptisk mot Johannes har jag förstått som bibelkritisk metods vanligaste slutsats. Mer biblicistisk kan man nog i Stockholms (svenskkyrkliga) stift bara vara i Klara och EFS, annars är det nog tungt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: