Det kan bli problem för lekfolket i Svenska kyrkan

Domprost Hans Ulfvebrand har säkert ställt till det för lekfolket i Svenska kyrkan. Jag tar ett exempel från gudstjänsten 4.e söndagen i påsktiden. Den söndagen läser kyrkan, den andra årgången ur Johannesevangeliet:

”… Tomas sade: ‘Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?’ Jesus svarade: ‘Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig…”

Hur ska den gudstjänstfirande församlingen svara, enligt domkyrkoförsamlingen i Stockholm,  när prästen säger: ”Så lyder det heliga evangeliet.” Det förväntas att församlingen skall svara: ”Lovad vare du, Kristus.”  Är det rimligt att lova Jesus, om det är Johannes som lagt ord i Jesus mun? Vore det inte lämpligare att församlingen utbrister i ett: ”Lovad vare du, Johannes?”

Får vi inom en snar framtid läsa, att Domkyrkofördamlingen i Stockholm och stiftets biskop Brunne, verkar för att stora delar eller kanske hela Johannesevangeliet stryks ur Bibeln? Det var sådana här funderingar som till slut ledde till att jag lämnade Svenska kyrkan och sökte mig till Katolska kyrkan. Det kändes oerhört psykiskt arbetsamt, att uppleva en verklighet i gudstjänsten och en totalt motsatt verklighet utanför gudstjänsten.

Visst är jag intresserad, trots att jag lämnat SvK, av ett förklarande svar, men jag tror att den gudstjänstfirande församlingen är än mer intresserad än jag. Visa den respekten, biskopar, för kyrkans medlemmar och ge en rimlig förklaring och svara samtidigt på frågan: Är Jesus vägen, sanningen och livet?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

16 Responses to Det kan bli problem för lekfolket i Svenska kyrkan

  1. Rebella undrar skriver:

    Ulfvebrand är nu inte biskop men hans svar på din fråga är att han inte tolkar det bokstavligt.
    http://www.dagen.se/hans-ulfvebrand-jesus-%C3%A4r-inte-enda-v%C3%A4gen-till-gud-1.385532

    Det anspråket är som om jag säger till min fru ”du är den finaste i världen”, det säger jag i ett kärleksspråk till henne men jag kan inte veta om hon är bäst i världen.

    Med andra ord har han inget problem att läsa det, och lekmän som tänker som han har inte heller något problem att efteråt säga ”Lova vara du, Kristus”.

    De mer biblicistiskt sinnade i SvK vs. de mer liberalteologiska, som inte läser så mycket bokstavligt utan mer symboliskt. Spänningen måste ha funnits i 100 år eller så – och säkert förskjutits över tid men det är inget nytt, vad jag förstår.

    Hur det ser ut inom RKK är en intressant fråga. Jag tror inte att hela RKK är lika biblicistiskt som exv. EFS, däremot är det absolut lättare att vara mer biblicistiskt lagd där än i SvK. En anonym enkät om hur katolska präster och biskopar tolkar bibeln vore fantastiskt spännande att ta del av.

  2. LeoH skriver:

    Tack Rebella för vänligheten att försöka förklara varför Ulfvebrand och majoriteten av biskoparna resonerar som de gör. Jag har inga problem med att förstå både vad Ulfvebrand och du säger. Det är egentligen inte det frågan handlar om utan det är en diskussion om hur sann uppenbarelsen är. Ulfvebrand förenekar sanningen i uppenbarelsen. I en fri kyrka skulle han inte blivit vigd till präst, men nu är inte Svenska kyrkan fri, utan styrs av sekulära politiska partier och grupperingar.

  3. Rebella undrar skriver:

    Enligt den biblicistiska synen på vad Uppenbarelsen är och betyder förnekar han den. Visst. Enligt den biblicistiska synen är Svenska kyrkans biskopar heretiker – det ord som Mikael Karlendal använder apropå storkyrkodebaclet – eller på gammal hederlig swensko kättare. Det bottnar i vilken bibelsyn man har.

    Jag har inga som helst problem med att föreställa mig att det politiska styret valt att hålla de biblicistiska strömningarna nere, men eftersom liknande teologiska åsikter finns på annat håll kan du kanske inte riktigt förklara dem enbart med politiskt styre. Det kan däremot vara en förklaring till att tankegångarna är så allenarådande på högre poster i SvK.

    För mig klickar saker äntligen på plats. Jag skriver kommentarer till dig i viss mån för att förklara för mig själv…. ska försöka se till att hålla det mesta hemma hos mig.

  4. Peter T skriver:

    Att säga en sak och göra en annan medför alltid ett trovärdighetsproblem.
    Att i Storkyrkan och S:t Jacob predika något annat annat än vad som avsågs med bibeltexten – något som förvisso inte drabbar något stort antal åhörare – skulle kunna komma att uppfattas som att prästerna sviker sina prästlöftet vari de lovat att försvara tron.

    Men visst var det även diskrepansen mellan bibelordet och vad höga kyrkliga företrädare sa pch beslutade som en gång fick mig att lämna in medlemskortet i SvK.

  5. klaus skriver:

    Vet inte om det bara är jag, men jag upplever Jesu ord väldigt olika när jag läser dem i bibeltexten som ett svar på en fråga (”vi vet inte vart du går”) jämfört med när man enbart citerar ”jag är vägen, sanningen och livet”.

    I det första fallet så känns det för mig som att Jesus säger sina ord med en andemening som ”Ni behöver inte veta någon väg,  håll er nära mig bara, ha tillit, gör min vilja så kommer ni rätt. Ingen kommer ändå till fadern utom genom mig.
    Det känns som att Jesus underlättar, uppmuntrar och visar på en ‘väg’ som är levande och som är i dialog och relation. Både lättare och mer utmanande än en vägvisning i vanlig bemärkelse.

    Den andra varianten, citatet utan föregående fråga, känns för mig mest bara sträng och exkluderande. Som någonting uthugget i sten.

    Obs att de två varianterna sakmässigt väl säger samma sak, men den psykologiska effekten på åtminstone mig är ändå väldigt olika. Märkligt.

  6. […] är inte så att det Kan bli ett problem för lekfolket. Här. Det Är ett problem för lekfolket. Leo berättar generöst om det i sina texter. I helgen […]

  7. Alma-Lena skriver:

    Mycket klokt och helt sant, Klaus. Det är inte eleakt att Jesus visar hur vi ska nå gemensakp med Gud, det är ett lysande kärleksfullt erbjudande. Motsatsen är att låta folk famla i mörkret och peka finger när de går fel. Storkyrkoprästerna verkar inte fatta detta. Tror de öht på Gud? Förstår de alls att vår själ är orolig i oss tills vi nått gemenskap med henom?

  8. Andreas Holmberg skriver:

    Helt sant, Leo! Fast på EFS Brogården(!) hittade jag häromåret en bok av en romersk-katolsk teolog (med uppskattande förord av EFS:s förrförrförre missionsföreståndare Birger Olsson!) som klädde av evangelierna rätt mycket av ”biblicisternas” sanningsanspråk. Tveksamheterna gällde inte bara en del underverk (som skulle tillhöra ”ett senare traditionsskikt”) utan också en del Jesus-ord, som i praktiken ansågs ha fabricerats av evangelisterna, om än ”i hans anda”.

    Jag vet att förre påven Ratzinger i sina böcker visade betydligt större tilltro till historiciteten i den nytestamentliga framställningen än denne hyllade teolog, men för RKK är väl tilltron till kyrkans och traditionens normerande makt annars tillräckligt stor för att det utan ”totalkaos” ska kunna sättas ganska många frågetecken i Nya testamentets marginaler? Romerske katoliken Peter Kreeft framträder ju i sina böcker snarast som ”bibelfundamentalist”, han verkar t.o.m. personligen se bibeln som ”ofelbar”, men exempel på det motsatta finns alltså – även inom RKK (liksom, tyvärr skulle jag nog säga, inom EFS).

    (Har tyvärr inte författare och titel i huvudet, men jag tror mej kunna få fram dem bara hjärnan får jobba någon natt. Fast jag vill alltså verkligen inte rekommendera den! Men Ulfvebrand går uppenbarligen ännu längre och verkar inte bara ha lämnat förtroendet för Skriften utan också grundläggande kristen lära).

    Hoppas den här kommentaren kommer lyckligt fram – jag har under augusti skrivit flera, som vanligt alltför långa, kommentarer som liksom bara försvunnit på vägen. Och jag tror inte att du har censurerat bort dem, Leo. Hälsningar Andreas H.

  9. Andreas Holmberg skriver:

    F.ö.: det är ju enligt min mening just sådana här funderingar som borde få fler kristna (OBS kristna!) att engagera sej i sin hembygds församling, kanske t.o.m. åter bli medlemmar i Svenska kyrkan, precis som jag anser att fler vänstermänniskor borde engagera sej politiskt i Socialdemokraterna (vad man än anser om dess utveckling på senare år). För det är ingen tvekan om att den som vill stå för klassisk kristen tro och en moderat reformatorisk, evangelisk-luthersk lära (utan vissa polemiska övertoner mot påven och ”vederdöparna”) ideologiskt och moraliskt har trumf på hand, gentemot dem som försöker utnyttja kyrkan som plattform för diverse allt märkligare, delvis för kristendomen helt väsensfrämmande idéer. Jag känner verkligen att jag frimodigt kan stå för verkligt evangelisk-luthersk tro och lära i Svenska kyrkan, däremot inte i t.ex. Equmeniakyrkan eller, naturligtvis, i Romersk-katolska kyrkan. (Se Lilla katekesen eller Svenska psalmboken för klassiska, genuina uttryck för denna tro och lära).

    Men jag är tacksam, Leo, över att du, trots ett annat vägval, fortfarande påtalar missförhållandena i Svenska kyrkan och inte bara likgiltigt lämnat den åt dess öde! Jag håller helt med Micael Grenholm om att religionssynkretismen i de ledande skikten nu måste få ekumeniska implikationer och känner mej nästan som en sydafrikansk påhejare av ISAK (”Isolera Sydafrika-kommittén) på 80-talet: https://helapingsten.wordpress.com/2015/08/21/vagar-bibeltroende-kyrkor-ta-avstand-fran-svenska-kyrkan/

  10. Rebella undrar skriver:

    Alma-Lena:

    Tror de öht på Gud? Förstår de alls att vår själ är orolig i oss tills vi nått gemenskap med henom?

    Lindgren och Ulfvebrand, de som hörts mest – Lindgren på Katedralakademins blogg, domprost Ulfvebrand i media – menar sig uttryckligen tro på Gud. Huruvida ni med ”Gud” menar samma sak är förstås en spännande fråga – då är vi inne på gudsuppfattningar igen. En och annan skulle kättarstämpla dig för din användning av könsneutrala pronomen om Gud, osv. Jag såg ett gäng sådana katoliker i diskussion på Facebook för ett tag sedan.

    Andreas: Oh ja, visst finns det katolska teologer av allehanda slag precis som det finns protestantiska. Det som på protestantiska heter liberalteologi – den klassiska, inte ”liberal teologi” som skällsord – heter på katolska modernism; mycket kontroversiellt i vissa katolska kretsar, men antimodernisteden är dock avskaffad.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Antimodernisteden

  11. LeoH skriver:

    Klaus, ursäkta att jag inte svarat, men du har fått en mycket bra reaktion från Alma-Lena. Tack för den Alma-Lena!

  12. LeoH skriver:

    Rebella, jag har för mig att jag sagt att jag inte är någon religionsvetare, därför har jag lite svårt att föra ett samtal på den nivån.
    Jag kan möjligen sträcka mig till att Jesuscitatet inte blir sann enbart för att den står i Bibeln. Det är mer sannolikt att den kom med i Bibeln, därför att Kyrkan ansåg det vara sant. Så det behöver inte vara fråga om skilda Bibelsyner, utan helt enkelt skilda syner på vad Kyrkan lärt sen pingstdagen. Många tecken tyder på att redan före pingstdagen hade apostlarna och lärjungekretsen accepterat, som en sanning, det Johannes skriver. Tomas säger efter att han möter Jesus en vecka efter de andra: ”Min Herre och min Gud.” Evangelisten enbart bekräftar det som i praktiken är Kyrkans lära. En lära den framgångsrikt försvarar mot allehanda avvikelser och först därefter tar besluten om vilka skrifter som ska utgöra kanon.

  13. LeoH skriver:

    Andreas, du får ursäkta att jag inte klarar av ett svar som din kommentar är värd. När det gäller frågan om vilka diskussioner det finns inom olika kyrkor, så är den intressant. Så här med några månaders erfarenhet så känner jag ändå en stor lättnad. Det kändes oerhört jobbigt att vara lekman i Svenska kyrkan. Jag kände aldrig att jag hade något att komma med när potenta företrädare bröstade sig. SvK erkänner ju inga bekännelseskrifter och då står sig lekfolket lätt i diskussionerna. Som en förstärkning till underläget är att kyrkans präster, rent allmänt, är så oerhört undfallande.
    Om fader Damian skulle säga det som prästerna i domkyrkoförsamlingen säger, då kan jag plocka fram Katolska Kyrkans Katekes och kontrollera om Kyrkan verkligen tror så. Det ger en trygghet!

  14. TonyMalmqvist skriver:

    Kort sagt antingen har vi att lita på Hans Ulfvebrands ord eventuella tillförlitlighet eller? Så enkelt är det faktiskt, inga konstigheter alls. Han har onekligen ställt saken på sin yttersta spets. Och det är till detta som nu medlemmar nu inom Svenska Kyrkan nu måste ta ställning för eventuellt fortsatt medlemskap. Väljer man Ulfvebrands väg, till vem skall man då gå?

  15. Alma-Lena skriver:

    Rebella: Ja du har som så ofta helt rätt. Men vilka konstiga människor det finns, kättarstämpla både mig och hela den finsktalande kyrkan plus alla andra som talar språk utan könsuppdelat tredje person singularpronomen. Konstigt att man ens ids göra detta till en salighetsfråga.

    Gud ÄR ju dessutom både man och kvinna eller ingetdera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: