Det kanske inte är mitt bord längre?

Så här på fredagskvällen före öl och TV har jag en kort fundering med anledning av de fem prästerna i Stockholms domkyrkoförsamling. De menar att Svenska kyrkan skall vara modig och öppna sig för dialog med andra trosriktningar än den kristna. Det finns, vad jag förstått, flera vägar till Gud och vi måste öppna oss för dialog. På många sätt en vacker tanke, som ändå måste diskuteras och analyseras. Många har gjort det och det blir nog inte bättre av att jag också ger mig in i den debatten.

Ju mer jag tänker innehållet i debattartikeln, desto intensivare pockar en vag tanke på att bli uttryckt. Frågan är: Leder, enligt domkyrkoprästerna, Missionsprovinsens tro till Gud? Jag ställer frågan, till viss del illvilligt, men ändå med stort allvar. Missionsprovinsen, i motsats till Islam och Judendomen, delar en gemensam trosbekännelse med Svenska kyrkan. Missionsprovinsen åberopar, vad jag förstår, samma evangeliskt-luthersk grundsyn, som SvK också i högtidliga stunder bekänner. Så har långt tror jag inte många skulle hävda att jag har fel.

Och ändå lär inte många av Svenska kyrkans församlingar, om ens någon, upplåta sina församlingshem till andakter anordnade av Missionsprovinsen. Jag tror inte att Svenska kyrkans församlingar skulle upplåta grusgången till kyrkporten, för andakter organiserade av Missionsprovinsen. Vi vet också att präster i Svenska kyrkan, som hörsammar inbjudan att leda gudstjänst inom Missionsprovinsen hotas med avkragning. Jag som lekman och nyligen lämnat Svenska kyrkan undrade då och undrar fortfarande. Efter vilka kriterier sätter Svenska kyrkan sina gränser, till vilka en inbjudan om dialog skall erbjudas?

Jag upprepar frågan. Med stöd av ovanstående vill jag gärna ha svar på frågan: Leder inte Missionsprovinsens tro, enligt Svenska kyrkan, till Gud?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer till Det kanske inte är mitt bord längre?

  1. kyrkis skriver:

    Intressant frågeställning! Vilka ska vi ha gemenskap med och vilka ska vi bannlysa?

  2. http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/goteborgs-domkapitel-fortsatter-granskning-av-praster

    Läste just om det, i KT, och om granskningen av sex pensionerade präster som utan tillstånd från Svenska kyrkan medverkar i Missionsprovinsens gudstjänster. Vad ska man göra? Avkraga dem?

  3. Andreas skriver:

    En demokratisk öppen folkkyrka. Visst, öppen för alla utom för somliga…
    Det verkar enklare att tillåta muslimsk bön än att dela bön med MPR. Kanske för svårt eftersom de förmodligen betonar Jesus som enda vägen till Gud…
    Frågeställningen/funderingen är mycket väl befogad att ställa!

  4. Rebella undrar skriver:

    Jag köper inte din retorik här, Leo. Gränsen sätts av andra skäl. Missionsprovinsen är ett slags utbrytning som (väl?) fortfarande hävdar att de är en del av SvK, rentav den enda riktiga med giltig apostolisk succession etc, eftersom de menar att präst- och biskopsvigning via en kvinnas händer troligen inte funkar. Att det efter utbrytningen tar ett tag innan man kan ekumenisera och ha samarbete bör väl ses som begripligt.

    Med det sagt: jag tycker det hade varit bättre att låta missionsprovinsfolket organisera sig inom SvK, med en ”flying bishop” som anglikanerna har det. Att inte göra det är att be om splittring. Men när man nu inte valt den lösningen måste man rimligen markera mot de som inte följer de gemensamma reglerna. Viga biskopar utan att fråga om lov – det är vad SSPX gjort, som omöjliggjorde återförenandet med RKK, och som även Missionsprovinsen gjort och lär fortsätta göra. Om man begär att SvK ska låna ut lokaler till Missionsprovinsen bör man även begära att RKK ska låna ut lokaler etc. till SSPX. Situationen är såvitt jag förstår duktigt jämförbar.

    Att låna ut lokaler till andra gör ju SvK redan, t.ex. till ett antal katolska församlingar runtom i landet. Men det är erkänt lättare att få SvK att låna ut till SSPX, än att förmå RKK att göra det.

    Sen är idén med muslimers fredagsbön i församlingshemmen fånig. Som någon sade, mycket bättre att isåf hjälpa dem in i föreningssverige så de lär sig hur man får del av medel så man kan hyra lokaler själv. Men det är en annan sak.

  5. Rebella undrar skriver:

    Carolina, det här väl hänt ibland, att SvK avkragat Missionsprovinsen-präster. Man har dock inte varit särskilt konsekvent. Förstår jag rätt är det upp till varje stift att bestämma sig för när bägaren är rågad och det är dags att sätta ner foten. I det här fallet antar jag att Missionsprovinsen har promenerat väl mycket på Göteborgs stifts nerver.

  6. LeoH skriver:

    Rebella, grunden för mina frågor är ju uppenbara. Låt mig säga säga så här: om biskop Arborelius skulle säga det, som Ulvfebrand och hans prästkollegor skriver, att Jesus inte är den enda vägen till Gud och att andra religioner också leder till Gud. Då skulle jag också kritisera Arborelius för inkonsekvensen att inte låna ut lokaler till SSPX.
    Som sagt grundfrågan är ändå, är Jesus vägen, sanningen och livet… Det anser inte domkyrkoförsamlingens präster. Det gör jag och i det är jag enig med Missionsprovinsen och också SSPX, men inte med muslimer eller judar. Alla som deltar i religionsdialoger vet om den skillnaden. Det är bara präster i Svenska kyrkan som inte delar uppfattningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: