Nytt utkikstorn. Nya horisonter! del 2

Jag lovade för ett par kvällar sen, att skriva en del två till inlägget ”Nytt utkikstorn. Nya horisonter!” Jag insåg i går att jag måste läsa på lite mer om den Katolska socialläran. Mina kunskaper är inte tillräckliga, för några alltför omfattande slutsatser. Det jag möjligen kan säga i dag, med viss säkerhet, är att påven Leo XIII:s encyklika Rerum novarum, minsann inte uppmanade människorna att svälta och be och hoppas på kalvstek i himlen, som Joe Hill sjöng om och som jag fortsatte att sjunga på 60-talet

Påve Leo XIII hävdade bestämt, att det var fel att tvinga arbetarna till orimligt långa arbetsdagar. Det skulle finnas tid för vila och umgänge med familjen och också tid till andlig växt. I det fallet hade inte påven någon annan uppfattning än de då existerande fackliga organisationerna. Leo XIII hade också i encyklikan synpunkter på vad en rimlig lön borde innebära. Lönen skall ge arbetaren och hans familj mat, kläder, husrum, ge möjligheter att betala försäkringar och ge familjen möjligheter att betala barnens skolavgifter. Krav som jag känner igen från mina fackliga studier och det mamma och mormor berättade om, från fackliga och politiska strider i norra Finland, när förra seklet var ungt. Encyklikans budskap måste sättas in ett större sammanhang. Såväl teologiskt, som politiskt.

Det nya utkikstornet ger aningar om nya spännande horisonter, men det krävs lite mer studier för att jag ska förstå vad jag ser från mitt nya utkikstorn! Ögonen måste vänja sig!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

One Response to Nytt utkikstorn. Nya horisonter! del 2

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Nå, det är bra, Leo(!), men liknande saker kunde ju även socialkonservative Benjamin Disraeli och högermannen Paul Peter Waldenström skriva. Den sistnämnde, känd som motståndare till Sundsvallsstrejken 1879, kan i sina reseskildringar från USA yttra sej med verkligt socialt patos mot rovdriften på arbetare ”over there”, och inte var han rädd för att ha synpunkter på hur en god arbetsköpare borde agera här hemma heller. Men till syvende og sidst var det upp till ”den patriarkale”, typ Kempe på Norrbyskär, att avgöra i vilken mån den ville följa det moraliska imperativet. Det klassiska exemplet är ju Martin Luther, som säkert fullt uppriktigt stödde böndernas krav på större social rättvisa, men lika uppriktigt stödde det brutala krossandet av bondeupproren.

    Det är ju allmänt känt hur påvarna – inte utan skäl förstås – distanserade sej från socialismen och fackföreningsrörelsen, och vad gäller bannlysningar et c verkade se kommunismen som ett värre ont än t.o.m. nazismen. Men inte saknade de fördenskull idealism och tankar kring hur det goda samhället borde se ut, inte alltid på tvärs med vad fackföreningarna med sina medel kämpade för. Jag säger bara kristdemokratin…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: