En snabb omläsning

Den senaste tiden har jag förundrat mig över, att jag lite varstans har läst att Sverige är en av få länder som inte förstått behovet att bidra till UNHCR:s verksamhet. Jag har varit förvånad över upplysningen och diskussionen, men ändå känt mig osäker. Mitt politiska intresse de senaste åren är inte så stort som tidigare, då jag lyssnade på alla debatter på TV och läste intresserat förslagen till budgetar i tidningarna. Så jag tänkte att det kanske skett en gigantisk omläggning av Sveriges ekonomiska stöd till FN-insatser. När det sen började glunkas om att SD minsann haft rätt i att kräva mer stöd där, istället för här, då började jag ana, att inte torde väl SD vara större vän av UNHCR än vad svenska regeringar är och varit? För några dagar sedan beslöt jag mig för att bli mer politiskt intresserad och bestämde mig för att bl. a studera svensk biståndspolitik. Jag hann inte sätta tankarna ordentligt i aktiv handling, när jag i morse kunde läsa att bloggen Motargument, lagt god grund för det fortsatta undersökningsarbetet. Jag rekommenderar verkligen att ni läser blogginlägget och särskilt de delar som redovisar nivåer på stödet till UNHCR.

SweUNHCR”Det svenska biståndet till UNHCR har ökat de flesta år då svensk ekonomi ökat. Och även vissa av de år då vår ekonomi har krympt. Svenska statens bidrag till UNHCR har ökat långt innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Under socialdemokratisk, ”rödgrön”, regering åren 1999-2006 ökade svenska statens bidrag till UNHCR från 381 696 427 kronor till 500 757 621, en ökning på 31% (omräknat med dagens dollarkurs på 8,2313 kronor, 2014-10-09).

Under Alliansens regeringsinnehav år 2006-2014 ökade svenska statens bidrag till UNHCR från 500 757 621 till 1 104 929 814, en fördubbling.

Från 1999 till 2014 ökade svenska statens bidrag till UNHCR med hela 189% per år.”

Jag kopierade en liten aptitretare, gå in och läs resten!

Nu till omläsningen. I går kväll plockade jag ner en del av Ulla Lindströms memoarer: 60-talet – Och regeringen satt kvar. Jag ville påminna mig, av många anledningar, om hur den svenska biståndspolitiken utformades på 60-talet. En anledning är att jag vill berätta för alla som vill höra, vilken gigantisk och heroisk insats Ulla Lindström gjorde för att få parti, regeringskolleger, finansministern och statsministern att överhuvudtaget förstå biståndspolitikens betydelse. LO, SSU och Kvinnoförbundet var också pådrivande och åtminstone vi SSU:are var oerhört missnöjda med Ulla Lindströms insatser. När jag läste hennes memoarer i slutet av 70-talet, så spreds sig skammens rodnad på kinderna, när jag mindes vad vi sagt om henne i ungdomligt oförstånd. Det som fastnade i minnet vid läsningen och som jag burit med mig, som ett minne över hur den svenska stödet till FN:s biståndspolitik växte till sig.

I memoarerna berättar Ulla Lindström om en händelse 9 mars 1966. Nu blir det ett långt citat!

”Bättre till mods blev jag på e.m. I soffan i ett av de små statsrådsrummen satt vice chefen för FN:s hjälporgan för arabflyktingar (UNWRA) John Reddaway med sin assistent Courvoisier. De framlade sina bekymmer för det underskott på 4 miljoner dollar i årets budget, som skulle betyda ytterligare nedskurna matransoner för flyktingarna och betyda att en hel generation av deras barn avknipsades från fortsatt skolgång.
Ernst Michanek, för tillfället i USA, hade föreslagit mig att 10,5 milj. kr skulle tas av Sidas:s reserver till UNWRA:s lärar- och yrkesutbildning och att vi skulle lova lika stora belopp för tre år framåt. UD:s Ethel Ringborg och jag lyckades trassla ett medgivande om detta genom finansdepartementet, där Otto Winther på 
egen risk sträckte sig ett stycke utanför Strängs dörrmatta. När UNWRA-männen, som redan rest genom många länder och fått bara småskärv i tiggarpåsen, fick höra att de skulle få löftet om 2 milj. dollar med sig hem till Beirut, blev de mycket gripna. Courvoisier kämpade med tårarna i soffan, Reddaways röst blev grumlig och Ulla tyckte för en gångs skull att u-hjälpen har sina ljusa ögonblick.”

Av känslomässig skäl tog jag med det långa citatet. Jag tycker det är så oerhört övermaga av mörkkrafterna att ens antyda att de skulle haft rätt mot hela den mångåriga traditionen av svenskt stöd åt FN:s flyktingverksamhet. Samtidigt ville jag också visa på enskilda människors betydelse, när det gäller att utveckla politik.

Ulla Lindström och hennes insatser för svensk biståndspolitik får inte glömmas bort!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Advertisements

9 kommentarer till En snabb omläsning

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Bra upplysningsarbete! Det påminner mig om en kollega som kallade anteckningar med rådata efter omfattande experiment som ”sifferkyrkogård” som det gällde att uppväcka de döda i. Lite grand som här med siffrorna om svenskt bistånd till UNHCR.

  2. LeoH skriver:

    Tack Thorsten! Jag börjar känna mig som en gammal stofil, som är rädd att det förgångna faller i glömska. Jag har för mig att det inte var sista gången svenska regeringen och myndigheter svarade med att hitta kreativa budgetlösningar när FN vädjade.

  3. Thorsten Schütte skriver:

    Stämmer, den svenska administrationen har gett bevis för en anmärkningsvärt flexibilitet. För en tid sedan kom det ett TV-program om en kvinnlig ambassadtjänsteman vid Sveriges ambassad i Sydafrika under 80-talet lotsade miljardbelopp till ANC och liknande organisationer, bakom ryggen på Sydafrikas regering och med Regeringen Palmes goda minne.

  4. LeoH skriver:

    Vi bör inte heller glömma Edelstams insatser i Chile.

  5. Thorsten Schütte skriver:

    Du tar ordet ur munnen på mig, den svarta Nejlikan, Men han fick ju bara halvhjärtat stöd hemifrån, men körde sitt eget race ändå, imponerande. Latinamerikaner är förvånade över att han är så lite känd i Sverige, trots att han gjorde nästan exakt samma sak som Raoul Wallenberg i Ungern.

  6. LeoH skriver:

    Utrikesminister Günther gillade tydligen vad Edelstam gjorde i Norge. Enligt uppgift fick sitta på UD:s vind och rätta reseräkningar 44-45!

  7. Andreas Holmberg skriver:

    SD hycklar. Dom vill ju drastiskt skära ner resurserna till flyktingar totalt, det är ju deras stora sparpost, inte bara omfördela resurserna.

  8. LeoH skriver:

    Så är det!

  9. Alma-Lena skriver:

    Ja SD är hycklande och nu dessutom trängda eftersom opinionen går emot deras åsikter. Då blir de ännu mer aggressiva och det kanske är bra att de inte kan hålla masken, hycklare som ljuger ska demaskeras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: