Så här är min förståelse i dag den 20 oktober 2015!

Genom åren har jag ofta förundrat mig över hur saker jag hör eller läser liksom fastnar, utan att det så där på raken påverkar vare sig åsikter eller handlingar. Livet går på, men lite då och då sticker det jag läst eller hört upp och gör sig påmind. Så har gången varit, när det gäller min förståelse av förhållandet mellan Tradition och Skriften. Jag minns mycket väl tillfället, när jag fick en första knuff, till att inse det faktum, att det var genom Kyrkans förmedling vi fått en Bibel.  Av alla människor var det Sven-Olav Back*, som i en diskussion på bloggportalen Kyrkpressen.Fi gav uttryck för åsikten. Tanken fastnade och jag gick länge och funderade i min ensamhet. Lite då och då testade jag tanken på andra i samtal och studiecirklar. Till sist blev uppfattningen min egna personliga egendom,  att så är det!

Så långt kändes allt bra, men det gav ju inget direkt svar på vad traditionen egentligen innebar. Det dröjde ända till för några månader sedan, innan jag började lite smått ana hur det kunde ligga till. Jag ska försöka låta bli att bre ut mig, utan jag koncentrerar mig till berättelsen om Maria. I Lukasevangeliet berättar S:t Lukas hur Maria möter ängeln Gabriel och hon säger sitt ja. Att S:t Lukas kan berätta historien finns det bara två rimliga förklaringar till. Antingen har han hört det direkt från Maria eller så har andra i hans omgivning berättat det för honom. Bägge förklaringarna är rimliga och kan också komplettera varandra.

När Maria några dagar efter sitt möte med ängeln Gabriel besöker sin släkting Elisabet, som utbrister sitt berömda ”välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignat det barn du bär inom dig.” Maria i sin tur fylld av glädje, kanske oerhört lättad över att Elisabet så enkelt bekräftar hennes upplevelse, sjunger en mäktig lovsång av tacksamhet. Om mötet ängeln Gabriel sker i enskildhet, så är det ingenting som säger att mötet mellan Elisabet och Maria sker i enskildhet. Vi vet inte hur många som hörde dialogen och hörde Marias lovsång. Det vi vet är, att Elisabets graviditet hade föregåtts av märkliga händelser, som var allmänt kända i hennes omgivning. Nu kommer en ung släkting och blir hälsad av Elisabet som hennes Herres moder! Jag är övertygad om att husfolket var idel öra och glatt spred berättelsen vidare. Där och då skapas en tradition som påverkar Kyrkans förståelse av uppenbarelsen. S:t Lukas hade säkert mängder källor som på skilda sätt bekräftar sanningshalten i berättelsen. Maria fick nog också berätta många gånger i den framväxande kyrkan om sin upplevelser.

Det torde var på liknande sätt med andra berättelser i Bibeln. De som avgör sanningshalten i Traditionen är apostlarna efter vad jag förstår. I apostolisk tradition är det väl också fullt rimligt, att det är Kyrkan som har tolkningsföreträde, när det gäller avgörande trosfrågor? Vad är alternativet?

När så S:t Lukas skriver ner sitt evangelium, så mottar Kyrkan inte skriften som ett litterärt verk, utan den prövas mot traditionen av Kyrkan. I boken Justinus Martyren översatt av Sven-Olav Back, visar Sven-Olav i inledningen att Justinus hänvisar till våra fyra evangelier. Han kallar dem för Apostlarnas hågkomster. Det är viktigt att vi inser, att val av texter i Kyrkan inte röstades fram, som psalmtoppen på mycket trevliga församlingsaftnar, nej det är Kyrkans biskopar som bär ansvaret för vilka texter som kan anses vara apostoliska. Som jag förstår saken, prövades alla texter mot traditionen. Jag förstår inte vilken annan metod, att avgöra giltigheten av en text till den kommande Bibeln, som skulle vara mer rimlig? Vad jag förstår innebär inte heller antagandet av Bibeln, att Traditionens betydelse minskar.

Jag känner att skriver jag par rader till, då blir texten t o m sämre än den uppsats på högstadienivå, som texten just nu har. Min lärare, Axel Bergman, skulle ha kommenterat med rött. Intressant text  Gott försök, men har du riktigt förstått ämnet?

*Gliringen mot Sven-Olav Back sker med en munter blinkning. Tro mig.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

5 Responses to Så här är min förståelse i dag den 20 oktober 2015!

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Kan inte låta bli att relatera till Trollhättan. Jag tänker på helvetet som gärningsmannens syskon och föräldrar nu genomlever…

  2. Thorsten Schütte skriver:

    Vågar man hoppas på något liknande i Trollhättan?

  3. Leopold Holtter skriver:

    Tror inte det, men vi kan hoppas att familjen också får psykologiskt stöd att bearbeta traumat för att kunna gå vidare.

  4. Alma-Lena skriver:

    I Sverige är vi experter på att vända bort blicken från offer och göra förövaren till ett offer, gärna istället för de verkliga offren, så de får säkert all hjälp de vill ha.

    Jag är inte bara kritisk till denna inställning, jag tror verkligen att dessa familjemedlemmar behöver stöd och barmhärtighet. De kanske inte är så många, de kanske medvetet fostrade en rasist av lille Anton. Det vet vi inte. Men hur som , behöver de hjälp, kanske allra mest om de fostrat fram den främlingsfientliga mördaren med vett och vilja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: