Det är något lurt med regeringens katastrofbeskrivning. En ovetenskaplig granskning av Hudiksvalls Tidning

30 november, 2015

De senaste månaderna har jag tagit del av uppgifter, att Sverige upplever en systemkollaps i sin mottagning av asylsökande. Det kändes riktigt allvarlig när representanter för nästan alla riksdagspartier stod skuldra vid skuldra och informerade att på grund av av det stora antalet asylsökande kände de sig tvungna, att skärpa reglerna för asylinvandringen. Ett led i sådan skärpning var ökade möjligheter till Rut-avdrag och att flyktingar mycket väl skulle kunna arbeta i företag utan kollektivavtal. Vad nu det hade med skärpningen av asylregler att göra? Den 24 november stod Löfven och Romson skuldra mot skuldra och hävdade att nu går det inte längre! Det var tvunget att ytterligare skärpa reglerna!

Varje gång jag tagit del av alla dessa katastrofrapporter har jag känt, att det är något som inte stämmer. Krismedvetandet vägrar att infinna sig. Krisrapporterna svarar inte upp mot min upplevda lokala verklighet. Därför bestämde jag mig för, att för en kort stund bli barfotaforskare och se om jag läst min lokaltidning så dåligt, att jag missat rapporterna om systemkollaps i Hudiksvall. Jag gjorde så här: Jag nöjde mig med en mycket enkel metod. Jag gick in på hemsidan helahälsingland.se, gick till meny, valde nyheter och därefter Hudiksvall. Sen var det bara att scrolla neråt på sidan dag för dag. Det var så lätt att inte ens jag med mina usla datakunskaper känner mig över hövan stolt! Nu till resultatet!

I dagens tidning 30/11 reagerade jag på en rubrik om ledningskris i en förvaltning, men den krisen hade ingenting med asylsökande att göra. Däremot fanns det en artikel om problem med boenden för ensamkommande barn. Jag gick in och läste artikeln. Orsaken till problemet verkade vara att Hudiksvalls kommun avser att ta ”hem” barn från Västerås. I artikeln nämns också problem med boenden för de som fått beviljad asyl, men problemet verkar inte vara större än att kommunen avser att utöka antalet bostäder.

Från den dagens datum fick jag scrolla ner till 19/11. Under de mellanliggande dagarna hade tydligen inget dramatiskt hänt, som riskerade en systemkollaps. Den 19/11 fanns en artikel som berättade att Migrationsverket i en skrivelse hävdat, att flyktingarna inte längre kunde garanteras tak över huvudet. I en annan artikel samma dag får vi lugnande besked av Lars Ulander, chef för mottagningsenheten i Söderhamn. Han säger att läget är under kontroll i Hälsingland, att det Migrationsverket skriver om är i första hand ett Skåne/Malmö-problem.

Mitt nästa och sista stopp landar i 17/11. I en artikel beskriver Svågadalsnämnden, en vecka innan Löfven och Romson har sin presskonferens, hur de kan ta emot flyktingar.

Det finns en möjlig förklaring till att bilden är så ljus för Hudiksvall. Vi är en isolerad ö från det övriga Sverige som drabbats av akuta hot om systemkollaps. Trots att förklaringen är möjlig, känns den inte riktigt trovärdig. Jag är övertygad om, att stormvågorna skulle slå över Hudiksvall om läget var så akut i resten av Hälsingland. Nog skulle väl HT skrivit något om det skulle förhålla sig så. Tror inte heller att HT aktivt skulle dölja hur läget är. Jag får luta mig på en gammal erfarenhet, att om en påstådd generell företeelse inte syns i min vardag, då torde beskrivningen vara överdriven. Så till motsatsen är bevisad, utgår jag från, att det inte bara är Hudiksvall som förskonats från systemkollaps!

Det är fortfarande något lurt med Löfvens och Romsons katastrofbeskrivning!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Det tog många år att komma till Roms förstäder!

29 november, 2015

Jag har ägnat dagen åt det årliga minnet av den minnesvärda 1 advent 1991. Funderingarna är inte helt lika varje år, utan tankarna rör sig i olika riktningar varje år. Tankarna kan jag inte helt styra med viljan. Grunden för tankarna är ändå lika år från år, om än förståelsen ändras. En kort sammanfattning för den som inte läst tidigare berättelser.

1 advent 1991, sitter jag vid vårt köksbord i Södra Skiljebo, Västerås och läser DN. Då jag plötsligt sänker tidningen och tittar på fru och hör mig säga: ”Ska vi gå till kyrkan?” Min fru säger ja och vi traskar mot Tomaskyrkan i Skiljebo. Jag hade inte varit på någon gudstjänst sen 60-talet, så det kändes lite främmande. Efter mässan stannar vi och pratar med en präst och återigen hör jag säga: ”Hur gör man för att komma tillbaka till kyrkan?” Ingemar säger: ”Du gör som du gjorde när du lämnade, du skriver en lapp och anmäler din önskan att bli medlem. Svårare än så är det inte.” Sammanfattning av dagen: Jag vaknade som en sekulär ateist och gick till sängs som kristen! Tro mig! Jag hörde ingen röst som sa något! Inget dån! Inga eldstungor! Jag ville bara gå till kyrkan!

Med den upplevelsen i ryggen började jag min kristna vingliga vandring och vinglig var den! 1992 tog jag jag, efter samtal med Eduardo, kontakt med Katolska församlingen i Västerås. Den kontakten blev inte lyckad, utan slutade med att jag stod utanför kontoret med en tidning i handen och inget avtal om ett nytt möte. Utan att gå in på detaljer, så var felet mitt, trots att jag vid det tillfället inte insåg det. Så jag fortsatte att aktivera mig i SvK, vilket i sig inte var svårt. Jag minns hur förvånad jag var över att allt var så likt kommunpolitiken i Västerås. Risken var stor att jag fastnat i en destruktiv praktik, men jag var förståndig nog att delta, i möjligaste mån, varje söndag i gudstjänster. Tro mig, det ger insikter, som vi inte kan ta del av om vi bara läser eller diskuterar på kyrkorådets sammanträden.

Jag minns inte när, men jag minns känslan mycket starkt, när jag insåg att jag fullt och fast trodde på kyrkans trosbekännelse! Då hade jag hört den och också stämt in i den i många år och så där plötsligt. Jag insåg att den var sann! Då förstod jag också vad det innebar att sanningen ska göra oss fria! Så har åren gått. Insikter har sjunkit in. Inte alltid på grund av gudstjänster, för visst kan kunskaper smyga sig in på de märkligaste av vägar. Jag minns hur jag läste en diskussion på bloggportalen Kyrkpressen.fi mellan Sven-Olav Back och en präst (har tyvärr glömt namnet) i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Jag minns inte så mycket av diskussionen, men jag minns mycket tydligt hur jag slog av en aha-upplevelse, när Sven-Olav Back påminde om att det var Katolska kyrkan som gett oss Bibeln. Där fick jag en första aning om det här med Skriften och Traditionen. Det fanns orsaker till att jag inte tog kontakt med Back, han kan nog ana varför. Det blev en andra försutten chans, jag stod återigen utanför kontoret, men den här gången var jag inte helt tomhänt. Jag hade fått en tanke, som följde mig under ett antal år. I dag vet jag mycket mer och har efter mitt ringa förstånd helt och fullt accepterat Katolska kyrkans syn på Traditionen och Skriften.

Den som följer min blogg vet att jag den 7 april ansökte om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap och att jag några dagar senare begärde utträde ur Svenska kyrkan. Trots att det var en stor händelse, för mig, under förra kyrkoåret, vill jag ändå hävda, att det steget har ett klart samband med upplevelsen 1 advent 1991. Det skedde inget brott, mot kallelsen! Jag försökte förklara steget i ett inlägg den 24 maj 2015: ”Jag vill tillhöra en kyrka som jag kan lita på, när jag kliver ut på kyrktrappan!” 

Det är också viktigt att jag påpekar, trots rubriken, att jag inte står i farstun till S:t Pauli församling och väntar, Tvärtom jag är inne i gemenskapen, men att jag har kvar steget att bli upptagen i Kyrkan, vilket jag hoppas ska ske under innevarande kyrkoår!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Det fick bli en insändare också!

27 november, 2015

Stängda gränser till jul?

Jag är oerhört förundrad över regeringens krav på snabba resultat. Den 23 oktober meddelade regeringen och delar av oppositionen, att de enats om striktare regler för asylpolitiken. Tillfälliga uppehållstillstånd med undantag för ensamkommande barn och familjer. Skärpta regler för anhöriginvandring för att nämna några exempel. Besluten gav tydligen inte några snabba resultat, för den 24 november meddelar regeringen, att de skärper asylpolitiken ytterligare.
Nu gäller tillfälliga uppehållstillstånd för alla, till och med för ensamkommande barn. Kvotflyktingar är tydligen undantagna och ytterligare skärpning av anhöriginvandringen. De ensamkommande barnens ålder skall tydligen fastställas med vetenskapligt tvivelaktiga metoder. Vad jag förstår finns det inget som talar för snabbare effekt av det här beslutet jämfört med det tidigare från oktober. Därför ställer jag mig frågan, kommer regeringen att stänga gränserna till jul?

Leopold Holtter

Bjuråker

Insändaren var införd i Hudiksvalls Tidning (HT) och Ljusdals Posten (LjP). Kanske också i andra Hälsingetidningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Det gick illa, när Europa och världen senast visade gemensamt ansvar!

26 november, 2015

Den senaste tiden har jag ett antal gånger blivit påmind om den internationella konferensen i juli 1938 i Èvian. Syftet med konferensen var att diskutera frågan om hur judarna i Tyskland skulle internationellt behandlas. I en artikel i Sydsvenskan skriver Patrik Svensson om konferensens innehåll och resultat. Frågan gällde Tysklands och Österikes 600 000 judar. Antalet känns inte skrämmande stort, men det gemensamma ansvaret blev att inget land behövde känna något moraliskt ansvar för judarna. De fick ingen hjälp, med känt resultat. Läs artikeln. Den är en bra historisk påminnelse, som vi kanske kunde dra lärdom av. I artikeln finns två nyckelmeningar, som det går att stanna upp inför och ta sig en eftertänksam fundering över. Patrik Svensson skriver: För de europeiska judarna innebar det först och främst en sak: problemet var inte att de inte kunde komma ut, problemet var att de inte hade någonstans att fly.” För det var ju så det var. Tyskland var mer än villiga att släppa ut alla judar, men bl a Sverige överlät åt Tyskland att efter eget kynne lösa ”judefrågan.” Som sagt vi vet resultatet av den lösningen.

Idag hittade jag ett citat av Hitler, med anledning av konferensen i Évian, i bloggen Motargument:

”Jag kan bara hoppas och förvänta mig att den andra världen, vilken har sån djup sympati för dessa brottslingar (judarna), åtminstone är generösa nog att realisera denna sympati till praktisk hjälp. Vi är iallafall redo att skicka alla dessa kriminella till dessa länder, även om vi så måste skicka dem på lyxfartyg.”

När konferensens resultat blev känt, kunde tyskarna höra nyheten från myndigheterna: ”Ingen vill ha dem!” För det var ju så det var!

Den andra nyckelmeningen i Patrik Svenssons artikel, på frågan om hur de andra EU-länderna reagerat på den svenska åtstramningspolitiken: ”Med ”respekt och förståelse”, enligt Löfven.” Jag är helt övertygad om, att både Löfven och Romson var fullt medvetna om att det svenska beslutet inte skulle innebära, att andra länder i EU skulle ompröva sin politik i en mer generös riktning. Om alla lägger sig på ”miniminivå” då behöver ingen skämmas om man inte sticker ut. Konferensdeltagarna i Évian visade rörande respekt för varandras ansvarsfulla beslut. Det samma kommer att ske också nu. Frågan, som borde störa lite, är väl ändå: Vad händer med alla de flyktingar som just nu finns i Europa och utanför Europa, när alla lägger sig på miniminivå? Jag tror risken är större, att miniminivån kommer att sänkas än att den höjs!

Jag håller på att bli en cynisk gammal gubbe. Här har jag ända sen grabb jag var, fått höra ”att det aldrig får hända igen” eller som på senare år ”om detta må ni berätta!” Nu när vi är där igen, då får jag och andra höra, när vi minns och berättar, att vi är naiva och ansvarslösa!

Jag vill också påminna, till den verkan det hava kan, att mellan åren 1914 och 1954 var det totalt inreseförbud för romer till Sverige. (Även här bemöttes det svenska beslutet av respekt från grannarna. De hade liknande inreseförbud!) Inreseförbuden innebar, att romerna var totalt innestängda, när förföljelsen startade. Även här med känt resultat! Nu när alla de stolta parollerna om ”fri rörlighet” är på utgående, är det väl inte helt orimligt att tänka sig, att vi får se en presskonferens, där statsministern och vice statsministern informerar om inreseförbud för romer. Det torde inte vara några svårigheter att komma överens om en sådan miniminivå inom EU.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Romerna i Sverige – Ludvikafallet 1956

25 november, 2015

”Syftet är inte att dra nutidsparalleller. Det talar för sig själv.” skriver bloggaren. Har ingen annan ambition med mitt rebloggande.

Motargument

Vi människor vill ofta och gärna tro att vi är den mest moderna människan som levt. Vi vill gärna tro att vi ständigt utvecklas till någonting bättre. Dessvärre stämmer sällan vår självbild överens med den verklighet vi lever i. Ett exempel på det är den syn på romer som Sverige har och har haft. Ibland hör vi människor prata om romer som om majoritetssamhället har ändrat sig ifrån stereotypiska föreställningar till en individuell humanism. Ingenting kunde vara mer fel än det påståendet. En redogörelse som sträcker sig över tid och rum kan kasta nytt ljus på de föreställningar som varit, som blivit och som råder idag. 

Stadsförbundet  gjorde en skrivelse till Sveriges kommuner i november 1954 med anledning av ”zigenarna i Sverige”. Skrivelsen tillkom av författaren Ivar Lo-Johansson och ämbetsmannen Hans von Heland. Det inledande citatet är följande:

”Orsakerna till att zigenare inte ansetts önskvärda på platser nära städernas centra är kända…

View original post 521 fler ord


Påve Franciskus har nog rätt. Julen är inställd! 3:e världskriget har börjat!

24 november, 2015

Via Facebook och Maj Wechselman kom jag i kontakt med följande artikel:

http://yournewswire.com/pope-says-christmas-is-cancelled-now-that-world-war-3-has-begun/

När jag tar del av det påve Franciskus säger, har jag svårigheter, att hitta fakta som motsäger påvens mörka bild. Påve Franciskus kritik av vapenhandeln både i artikeln och på andra ställen är också värt att ta till sig. Jag har för mig att jag läst att påve Franciskus använt bilden, att blod sipprar mellan fingrarna på vapenhandlarna. Det borde vara något för svenska regeringen, men också för riksdagen att ta till sig. Den svenska vapenförsäljningen är inte fredsskapande, om  vi ser till vilka länder vi säljer: Pengar sägs inte lukta, men döden sägs ha en mycket säregen doft! Den doften sprider svensk vapenhandel!

Årets jul har en oerhört mörk bakgrund och vi kanske på kort sikt inte har så mycket mer att göra, än att följa påve Franciskus uppmaning att be och gråta, och samtidigt börja planera de personliga insatserna under Kyrkans Barmhärtighetsår: “We should ask for the grace to weep for this world, which does not recognise the path to peace,” he said. To weep for those who live for war and have the cynicism to deny it,” he added. “God weeps, Jesus weeps”.


Ett råd till regeringen från en lojal medborgare!

20 november, 2015

Jag ska inte strö salt i såren och påminna regeringen om hur spionen Stig Bergling på sin tid, smet ut bakvägen när SÄPO bevakade framdörren! Det var taskigt gjort av Bergling. Spioner har ingen heder! Orsaken till varför jag påminner mig den historien idag är, att SÄPO tydligen inte kollat med Migrationsverket den misstänktes adress. Istället ber man om hjälp hos detektiven allmänheten. Till slut får SÄPO adressen, utan att behöva tillkalla ett massivt uppbåd från Missing people och när de kommer fram, kan de också konstatera med hjälp av namnskylten på dörren, att de kommit rätt! Vilken taskmört, syftet med namnskylten var säkert enbart till för att genera säkerhetspolisen! Nu ska ingen tro, att jag illvilligt påminner justitieminister Morgan Johansson vad hans föregångare Wickbom fick göra när SÄPO klantade sig. Han fick gå!

Nej, krav på ministrars avgång eller förlöjligande av regeringen passar sig inte för en lojal medborgare. Jag håller helt med Löfven, att jag visat monumental naivitet, när jag trott att säkerhetspolisen lärt sig av tidigare misstag. Det är helt rätt av landets statsminister att kritiskt påtala sådan naivitet hos medborgarna!

Det jag vill tipsa regeringen, i all ödmjukhet, om att det finns oslagbara kontrollinstrument, som praktiserats i USA efter angreppen på World Trade Center. Då antogs lagar om att bibliotekarierna på landets bibliotek, var tvungna att berätta för landets säkerhetstjänst vilka böcker medborgarna läste. Jag vet från min, egen subversiva, ungdomsperiod hur det lånades olämplig litteratur på våra bibliotek. Helt öppet! För att inte säga hur vi lånade till och av varandra! Det var ingen hejd på spridningen av olämplig litteratur. Hanteringen fortsätter i dag som i dag är. Vi sprider våra subversiva böcker till våra barnbarn nu! Om regeringen inte tar tag i frågan och inför anmälningsplikt för bibliotekarierna vid våra bibliotek när någon lånar något olämpligt, vet vi inte var det slutar! Eller ännu bättre, rapportera in allt vad medborgarna, lånar.

Om inte regeringen inte tar tag i frågan, då kan den kan anklagas för naivitet!

Jag är ändå lugn. Självfallet har regeringen under ledning av Löfven inte bortsett från en sådan fara, som de fria bibliotekslånen innebär. Det vore kanske bäst lyfta frågan en nivå högre än den mjäkiga praktiken i USA. Nu kommer kärnan i mitt råd till Löfven, Fridolin och Romson. Stäng biblioteken! (Far- och morföräldrarna måste åläggas att lämna in alla sina böcker till lämplig myndighet, innan de lyckats påverka barnbarnen alltför mycket! Barnen är bortom all räddning. De tvingades se Vilse i pannkakan och lyssna till högläsning av Bamse! )

Läs även andra bloggares åsikter om , ,