Blir det bättre nu?

Jag surfar runt och läser artiklar om rivningen av den romska bosättningen på en privat ödetomt i Malmö. Till varje artikel finns kommentarer från vän av ordning, att lagen måste gälla lika för alla. Inte heller ”vi” får bygga på privata ödetomter. Vare sig i Malmö eller annorstädes. De kommentarerna var väntade och jag skrev ett ett blogginlägg den 27 september i år på det temat. Jag skrev bl a:

”Härom dagen satte jag mig i min TV-fåtölj och slog på apparaten. Hamnade i ett debattprogram, som jag försöker undvika, men jag hann höra och se hur en kvinna gav uttryck för en gammal sanning, som uttrycks på många sätt: ”Lagen som är lika för alla, förbjuder så väl rika som fattiga att sova under broarna, att tigga på gatan eller att stjäla bröd.” Kvinnan menade att ”vi” inte heller fick slå upp tillfälliga bosättningar hur som helst. Vilket i sig är sant, men jag tänkte där i min TV-fåtölj: Jag hoppas verkligen att det inte bara är lagen som förhindrar ”oss” att bo i tältläger och skraltiga skjul. För det går väl inte omkring mängder av svenskar som avundsjukt betraktar tiggares läger och suckar: Varför får de och inte vi?”

Om vi nu bortser från de välkända argumenten från ”vän av ordning” och stödet de får från tidigare. tungt kriminellt belastade, medlemmar av Hells Angels och koncentrerar oss på den politiska makten i Malmö. Vad har de uppnått med rivningen, bortsett från försvaret av den privata äganderätten? Har situationen för de fattiga och utsatta romerna förbättrats här i Sverige eller i Rumänien och Bulgarien? Vad jag kan förstå, har situationen dramatiskt försämrats. Inte bara att deras bostäder rivits, de boendes tillhörigheter har forslats bort till okänd plats. De som disponerade husvagnar, har fått uppleva att myndigheterna tagit dem i beslag. I de här fallen gäller tydligen inte den heliga äganderätten!

Har Malmö blivit ett problem mindre i och med rivningen eller har kommunen fått ett ännu större problem på halsen? Att den privata ägaren fått sinnesfrid, det förstår jag. Nu kan personen gå förbi tomten och säga till sig själv: ”Visserligen är det en ödetomt, men den är min ödetomt!” Efter vad jag förstår är ägaren den ende som kanske kan vara nöjd. Kommunen har egentligen inte vunnit något, annat än möjligen tillfredsställelsen, att med kraft hävdat en princip. De boende som blivit fördrivna och fått sina tillhörigheter skingrade är, enligt min mening, de enda förlorarna. Men vad vet jag.
Kommunen, ”vän av ordning” och kriminella medlemmar av Hells Angels kanske menar, att det sunt och hälsosamt att sova utomhus på trottoarer!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Advertisements

10 kommentarer till Blir det bättre nu?

  1. Rebella undrar skriver:

    Jag tycker det är vansinnigt svårt och alla lösningar blir fel.

  2. Thorsten Schütte skriver:

    En inte oviktig aspekt är vilka planer ägaren har med ödetomten. Kan ägaren göra sannolikt att han snart kommer att nyttja tomten, t ex för att bygga något på den, kommer ju saken i en annan dager än om tomten ska förbli ödetomt en bra tid framöver. Men det är något jag inte vet, jag bara ställer frågan.

  3. SigridL skriver:

    ”Varför får de och inte jag?” Touche liksom.

  4. Rebella undrar skriver:

    Ska vi ha, ska vi acceptera kåkstäder där människor bor utan vettiga sanitära förhållanden. Jag vet inte…

  5. Leopold Holtter skriver:

    Thorsten, enligt alla uppgifter som jag läst mig till är det ett beslut som Malmö kommun tagit. Inte på grund av att den privata ägaren har några planer att exploatera ödetomten. Kommunen motiverar beslutet med t ex hälsoskäl.
    Rebella, för mig står inte frågan så, utan ska vi acceptera sociala förhållanden som skapar kåkstäder. Malmö kommun och andra kommuner löser inte några problem med kåkstäder, utan kommunen enbart flyttar kåkstäderna till nya ställen.
    Ungefär som förhållandena var tidigare i Sverige. Romer jagades från kommun till kommun. Först på 60-talet fick romska barn rätt till skola och föräldrarna rätt att stanna i en kommun. Vem minns inte Katitziböckerna. Jag minns också romska läger i min barndom i Jakobstad och Sundsvall.

  6. Peter T skriver:

    Min kyrka blev ombedd och betald av kommunen för att hyra två husvagnar på närliggande camping för att erbjuda sovplats för romer som uppehöll sig i gångtunneln nattetid.
    Det var ingen av dem som nappade på det erbjudandet då det var nästan 2km från centrum där inkomstkällan i form av tiggeri fanns.
    Många av våra gäster på soppluncherna bor på samma camping och de knatar varje dag samma sträcka till Systembolaget eller vårt soppkök, det sistnämnda dock bara på lördagar.

    Det är inte alltid så lätt att hjälpa andra vars drivkrafter i livet man inte förstår.
    Vad jag förstår så är mynten i pappmuggen överordat all bekvämlighet, vilket skulle förklara varför vi ser så få romer på sopplumchen s bara jar öppet under lördagens shoppingpeak.

  7. Leopold Holtter skriver:

    Orsaken till att vi ofta inte förstår människors drivkrafter har en enkel förklaring, vi anstränger oss inte tillräckligt för att förstå. Jag vet inte hur många diskussioner jag deltagit i, där präktiga och välanpassade människor inte kan förstå, att fattiga människor röker och köper chips, när de får försörjningsstödet. samma präktiga människor blir oerhört upprörda, när fattiga människor inte visar tacksamhet över den godhet vi visar dem. När det gäller romer vill jag rekommendera Isabel Fonsecas bok ”Begrav mig stående, hela mitt liv har jag legat på knä.”

    Jag anser att vi måste börja lyssna och inte komma med lösningar vi anser vara godtagbara. Risken är stor att godheten vänds till ilska om vi upplever att de fattiga inte lyssnar och tar till sig vår präktighet.

  8. Rebella undrar skriver:

    Din lösning, Leo, kräver så mycket av oss.
    Jag vet inte.
    Det är tungt att inse att den värld man växte upp i inte längre finns, och att allt nu är annorlunda.
    Den dag jag får det svårt. Om exv. sjukdom knäcker min ekonomi. Kommer man då att anse att jag har rätt till mer än vad de har i de vatten- och avloppslösa kåkstäderna?
    Du kan kalla det för egoism. Det är det väl på sätt och vis.
    Fort Europa var tryggt. Orättfärdigt och tryggt. Nu vet jag inte vad det är för gungfly vi lever på. Och ju längre ner på samhällsstegen man står, desto närmare har man till slukhålets kant.

    Usch, jag vet inte. Jag drar nåt över huvet så jag slipper tänka.

  9. Leopold Holtter skriver:

    Egentligen presenterar jag inga lösningar, Rebella. Jag försöker vara trogen de löften jag gav mig som ung politisk aktivist där i början på 60-talet. Att alltid protestera mot orättfärdigheter. Att aldrig låta karriär eller personlig skämmighet hindra mig att stå upp för det jag anser vara rätt. Jag skulle uppleva det märkligt, att jag nu på gammeldar skulle överge de idealen. Men lösningar har jag inte. I mina mörka stunder, vilka kommer allt oftare, tror jag att jag just nu är på förlorarsidan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: