Hur går det med det där katolska? IV

Att träda in i ett nytt kyrkligt sammanhang, innebär inte bara att lära sig nya teologiska sanningar. Visst är det viktigt att förstå sambandet mellan Tradition och Bibeln, men det finns också en annan sida, den att gå in i ett helt nytt socialt sammanhang.

De två senaste mässorna i Jesu Hjärtas kapell har verkligen gett mig varma känslor av att tillhöra Kapellförsamlingen i Sörforsa. Förra lördagen fick jag uppleva ett dop, som var lite annorlunda. Inte i de stora och övergripande delarna, dopet var en gåva från Gud och allt det där, utan det var själva välkomnandet av barnet till församlingen, som skilde sig från det jag var van vid. När dopet var klart, klappade församlingen händerna till drillande kvinnoröster. Glädjen var oförfalskad, som jag kände det.  Det var inte heller första gången jag kände hur naturligt det var med skilda varianter glädje och lovsång, inom ramen för en gemensam tro och tillbedjan. Kyrkans globalitet var i den stunden närvarande i Sörforsa och Jesu Hjärtas kapell!

I går på mässan fick jag återigen uppleva Kyrkans globalitet, när det förrättades vigsel i mässan. Det var samma glädjedrillande till handklappningar, när vigseln var klar och det unga paret blivit äkta makar. Det som var helt nytt, (nu kanske jag säger för mycket, för jag har få erfarenheter från vigslar i Svenska kyrkan), var fader Damians tal till brudparet innan själva vigselakten. Talet innehöll förmaningar och god råd och så långt kändes det inte märkligt. Däremot kändes stort och allvarligt, när fader Damian berättade att han alltid hade sin mobiltelefon påslagen. Han svarade alltid när någon i församlingen ringde, oavsett tid på dygnet. Han såg allvarligt på brudparet och sa: ”Se på mig! Får ni problem i ert äktenskap, kontakta mig! Jag kommer genast! Kontakta alltid en präst, när ni får problem i ert äktenskap!” Där såg jag en skillnad till det jag varit van vid och fick också en förståelse av värdet att präster lever i celibat. Det är inte i första hand fråga om någon form av sexualfientlighet, utan mer en beredskap att alltid vara beredd till tjänst för sin församling. Jag insåg också i mässan rent känslomässigt, vilket jag, rent förståndsmässigt, visste efter min läsning av Katolska Kyrkans katekes, äktenskapet är ett sakrament! Med hela den tyngd som ett sakrament har!

Mässan avslutades som vanligt med en Maria-hymn. I går blev det. ”Du drottning över Nordens land.”

När jag åkte hem till Kyrkbyn, Bjuråker tänkte jag, att jag återigen fått bekräftelse på hur viktigt det är att delta i gudstjänster och mässor så ofta det är möjligt. Det är i mässan som texterna i böcker, Katekeser etc blir levande. Det var flitigt deltagande i Svenska kyrkans gudstjänster, som gav mig de kunskaper, som gjorde att steget till den Katolska kyrkan blev naturlig och självklar.

Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg, med liknande funderingar som i dag, ”Den välsignade mångkulturen i Gävle och Gävleborg.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Advertisements

16 kommentarer till Hur går det med det där katolska? IV

  1. Alma-Lena skriver:

    Det där låter som ”min” Missionsförsamling eller min SvK församling i en by som har många kristna från Mellanöstern och Afrika på gudstjänster de är både ortodoxa, pingstvänner och anglikaner förutom RKK från hemlandet. Påsknattsmässan tar liksom aldrig slut så trevligt! Medan en katolsk gudstjänst i Prag där jag var med var mycket stram och tystlåten. Så jag tror det där ululerandet är kultur snarare än teologi.

    Visst är det härligt med olika uttryck!

  2. Leopold Holtter skriver:

    Så tror jag också. För många år sedan deltog jag i en katolsk mässa i Rimini. Hyfsat likt en gudstjänst i Bjuråker-Norrbo.

  3. Underbart det låter och välsignat att du hittar hem. Instämmer i detta med att deltaga i mässor, gudstjänster – i min egen trosväg är det alltid det som det faller tillbaka i. Att fira Gudstjänst.

  4. Thorsten Schütte skriver:

    A propos ”det katolska” har jag för ganska länge sedan snubblat över http://www.catholicbridge.com som för evangelikala kristna förklarar den katolska tron från en ganska konservativ utgångspunkt, men med mycket fakta. Och sedan har http://www.mikaelkarlendal.se/ sällat sig till konvertiternas skara.

  5. kyrkis skriver:

    Har jag missat nåt? Har du konverterat?

  6. Andreas Holmberg skriver:

    Bortsett från den minst sagt märkliga och i mina ögon andligt riskfyllda – hur mycket man än säger sej ”prisa Gud i henne” – traditionen (med mycket litet ”t” tänker jag) att avsluta mässan med en lovsång till Maria (jaså ”Du drottning” är kvar i nya Cecilia oxå, nå, tack för uppriktigheten!), så verkar det ju väldigt likt högmässan i Njutånger igår, då vi också hade både dop och nattvard. Och applåder för barnet (dock inget drillande vad jag hörde men det kommer kanske nästa gång ;o).

    Absolut: den stora fördelen med prästcelibatet är att man kan tänka att prästen alltid har tid att komma. Å andra sidan, när man vet vilket stort pastorat fader Damian har och hur många mässfirare och familjer han förväntas betjäna – måtte han orka! – kan man nog ändå dra sej för att kontakta honom efter familjegrälet sent på fredagskvällen ;o). Men jag gillar den gode predikanten Damians erbjudande – sånt måste upprepas, precis som inbjudan till bikt. Det är som när en av våra präster brukar säga till konfirmanderna att de måste ringa honom först om de någon gång skulle fundera på att ta livet av sej. (Fast jag hoppas ju förstås att han inte har mobiltelefonen påslagen när han sitter i bikt- eller försoningssamtal).

    Den stora fördelen med gifta pastorer och präster – som ju även förekommer inom er kyrka – är förstås att de har egen personlig erfarenhet både av samlevnadens glädjeämnen och av de nötningar och slitningar som nästan oundvikligen uppkommer när två människor (av olika kön dessutom!) lever så tätt inpå varandra. Och, förhoppningsvis, av hur man kan lösa de problem som uppstår.

  7. Leopold Holtter skriver:

    Kyrkis jag skrev ett blogginlägg den 7 april i år
    https://holtter.wordpress.com/2015/04/07/forsta-steget-ar-taget/

    Processen mot ett upptagande fortgår. En dryg vecka efter att jag skrev blogginlägget begärde jag utträde ur Svenska kyrkan. En orsak till varför jag skriver så få kritiska blogginlägg om SvK. Den uppgiften tillhör medlemmar i Svenska kyrkan.
    (Jag har upplevt, att sen jag lämnade SvK har den tydligen blivit bättre, om jag ska förstå en del kritiska inlägg mot mitt ställningstagande.)

  8. kyrkis skriver:

    Det väcker stor sorg i mig. Samtidigt vill jag ju att du ska känna att du hör hemma nånstans. Jag vet inpå bara skinnet hur det kan vara i SvK. Och kan förstå att du väljer en annan väg.
    Lite dåligt samvete dyker upp. Har mina berättelser om hur det går till lett till ditt beslut? Har något kunnat avhjälpas med mer stöd av bloggvärlden?

    Du har varit en viktig röst i Svenska kyrkan. Inte alltid framsläppt. Tyvärr.
    Jag kan inte säga så mycket mer. Bara be för dig och för att ditt steg ska vara välsignat.

  9. Leopold Holtter skriver:

    Det vore fel om du eller någon skulle känna skuld för mitt steg. Vägen till Katolska kyrkan var stenlagd av många, eller rättare sagt, jag fick stenar från många olika håll, men det var jag som la stenarna, med hjälp av den helige Ande. Det är i vart fall min förhoppning.
    Förböner är alltid till stor hjälp!

  10. Jonas Nilsson skriver:

    ”En orsak till varför jag skriver så få kritiska blogginlägg om SvK. Den uppgiften tillhör medlemmar i Svenska kyrkan.”
    Håller med men i grunden ändå inte. Frågan kan inte vara var man är medlem utan vad som är sant. Somliga menar ju att du inte lämpligtvis kritiserar katolska kyrkan därför att du är eller är på väg att bli medlem där???

  11. Leopold Holtter skriver:

    Du har i sig rätt Jonas, men problemet uppstår när jag säger ”sanningar” om Svenska kyrkan, då känner många som tidigare hållit med mig om kritiken, att de måste inta försvarsposition. Den kritik jag har mot Svenska kyrkan har jag berättat om, när jag var medlem och den kritiken står jag fortfarande, helt och fullt, för.
    Vad människor eventuellt tror är anledningen till att jag inte kritiserar Katolska kyrkan, är i grunden inte mitt bekymmer.

  12. Rebella undrar skriver:

    Det finns alldeles för många konvertiter som långt efter sin konvertering pratar lika mycket på bloggar etc. om sin gamla kyrka som om sin nya. Tycker Leo gör rätt som fokuserar på det nya. Så tolkar jag f.ö. det i bisp Arborelius förord till Ulf Ekmans bok, som Mikael Karlendal citerar på sin blogg.
    http://www.mikaelkarlendal.se/2015/11/07/vad-sager-biskop-anders-arborelius-om-ekmans-vag/

    Den som blir katolik får inte göra det av missnöje med sitt gamla samfund. Det är en del av konversionsprocessen att försona sig och vara tacksam gentemot den kyrka, där man tagit emot dopet och få ta emot så mycket av kristen tro. En konvertit som talar illa och ser ner på sina gamla samfund har ännu inte tagit det fulla steget in i den katolska enheten, och risken är att han förr eller senare fastnar i samma negativa attityd gentemot den Kyrka som han har trätt in i.

    En massa konvertiter som ältar gammal besvikelse ger RKK dålig image och det förstår bisp AA mycket väl.

  13. Leopold Holtter skriver:

    Rebella, du förstår vad jag menar och det stärker mig i min föresats vad gäller polemiken med Svenska kyrkan. Den som tagit till sig hur jag agerat genom åren, minns säkert, att mina blogginlägg inte kännetecknats av hårdhänt kritik av andra kyrkor. Så min nuvarande inställning är inte något hastigt påkommet.

  14. Andreas Holmberg skriver:

    Visst, Leo, men det är klart att det finns både ”push- och pull-faktorer” i en konversion. Och det vore verkligen ödesdigert om den ack så välbehövliga kritiken mot de politiska partiernas inblandning i ett visst trossamfund – visst, du får gärna lämna Sola Scriptura och rättfärdiggörelsen genom tron allena i fred ;o) – skulle upphöra p.g.a. att folk lämnar detta trossamfund, bl.a. just p.g.a. de politiska partiernas inblandning! Det är ju en både andlig och konstitutionell kris av stora mått som på olika sätt drabbar hela vårt folk (även s.k. katoliker) när det Dag Sandahl brukar kalla ”civilreligion” börjar kolporteras ut genom ett stort kyrkosystem som i varje fall tills ganska nyligen spred evangelium om Jesus och missionerade både hemma – genom söndagsskolor, barntimmar m.m. – och i andra länder. Jfr Micael Grenholms inlägg här https://helapingsten.wordpress.com/2015/08/21/vagar-bibeltroende-kyrkor-ta-avstand-fran-svenska-kyrkan/ och här https://helapingsten.wordpress.com/tag/svenska-kyrkan/

    Jag tvekar inte att säga att påven och biskop Arborelius skulle göra kämpande kristtrogna i Svenska kyrkan en stor tjänst om de sjöng ut starkare och polemiserade hårdare mot en kyrkoledning som t.o.m. kan vara värre kättare än Arius, som i varje fall stundom inspireras av och inbjuder betydligt värre kättare än Arius, jfr http://brogren.nu/spong2.htm Jag skulle som s.k. lutheran inte känna mej ett dugg träffad om min s.k. kyrkoledning ”fick på moppo” rätt rejält i ekumeniska kontakter (bl.a. för sin vägran att tydligt uttala att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger) – medan snällhet från systerkyrkorna däremot ger vår kyrkoledning trumf påhand (”där ser ni att det inte är så farligt som våra interna kritiker påstår – övriga kyrkor accepterar oss fortfarande som en kristen kyrka och är gärna tillsammans med oss i olika sammanhang”).

    Förresten ska du och dina läsare få en ”evangeliserad” Maria-hymn som hälsning från mej. Jag är verkligen tacksam för Maria! http://friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Tack%20Herre%20f%C3%B6r%20din%20Jungfrumor

  15. Leopold Holtter skriver:

    Jag kan väl vid tillfälle berätta för +Anders ditt önskemål om hårdare tag mot Svenska kyrkan. Det stora problemet är ändå din och andra kritikers milda opposition. Svenska kyrkans ledning vet att ni inte kommer att lämna och därför blir den interna kritiken ointressant.

    Men om Katolska kyrkan säger som det är att Svenska kyrkan är anstucken både av gnostisism och av arianism, vilket är heresier som avvisades för flera hundra år sedan som oförenliga med en kristen tro, då skulle säkert du och många andra bli sårade. ”Vi är också en kyrka! Komma här och komma och hävda att Katolska kyrkan är den enda sanna!”

    Tar Katolska kyrkan den striden, då kommer jag att helhjärtat att stödja den kampen och delta i striden. Nu ligger bollen inte hos mig, utan hos andra. Ni måste bestämma er om ni vill kämpa för att få finnas kvar eller om ni vill att SvK helt ska bryta med sin nuvarande praxis, av arianism och gnostisism.

  16. Leopold Holtter skriver:

    Ett tillägg: Jag tror inte heller på att medlemmar i kyrkor beställer den kritik de önskar av en annan kyrka. Då är det väl bättre, att t ex Katolska kyrkan visar på ett alternativ, som är bättre än vad andra kyrkor erbjuder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: