En kanske något märklig tröstedikt, men håll med om att den ger tröst!

I dag råkade jag läsa en artikel i Aftonbladet, där artikelförfattaren varnade för att utvecklingen går mot ett blodbad av flyktingar i Europa (och därmed också i Sverige.) Jag försökte trösta mig med att än är vi inte där, trots alarmistiska rop om att Sverige och Europa går mot en kollaps. Julhandeln verkar arta sig bra, mot nya rekord, och samhällsinstitutionerna i Dellenbygden och Hudiksvall verkar vara intakta. Insikterna kändes inte som någon tröst, eftersom det är helt uppenbart, att det finns samhällsomstörtande krafter, som önskar kaos. Jag fick gå till det säkra kortet, Elmer Diktonius! När jag känner mig deprimerad över samhällssituationen, då brukar läsning av Diktonius dikter ruska in mod i ett deprimerat hjärta.

Allt är mitt

Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men står jag här en stund på stranden,
i sol,
eller i skogens skugga,
eller på bergets vindbespolta krön –
mitt är allt!
Och ingen kan ta det ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Allt är mitt.
Den lilla blommans
småtingsfödda leende,
och gräsets gråt
och vattnets lugna allvar;
ekorrens röda svans i tallen,
och sommar molnets dugg och vinterstormens snöslagg;
varje fosterlik morgon,
varje mumieafton –
allt detta är mitt:
det har gett mig sig självt.

Mitt.
På de fattigas panna,
i det lyckligas hår,
ur det förtappades svett
läser jag: mitt!
I den grannaste stjärnan står skrivet
att hon är min,
och möter jag en mänska
med axelbred ande och tunnskinnat hjärta
är också hon min.
Min.

Jag är så nöjd.
Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd:
Men mitt är allt! –
det har gett mig sig självt.
Och ingen kan det ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Ur ”Stark men mörk” (1930) Hämtad ur ”Diktonius samlade dikter” utgiven av Bra lyrik

En sammanfattning: Jag vill se den i vitögat, som vill förhindra mig att dela det som mitt, med vem jag vill! 

 

 

 

Annonser

2 Responses to En kanske något märklig tröstedikt, men håll med om att den ger tröst!

  1. Alma-Lena skriver:

    Åh,Diktonius! Visst är det härligt att vi fått hela livet gratis som gåva.

  2. Leopold Holtter skriver:

    Jag behövde bli påmind om det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: